*2 Herren, vår Gud, är en konung

(För en alternativ melodivariant, se Bach-koralen i Stora Nätpsalmboken nr 6!)


*1. Herren, vår Gud, är en Konung

i makt och i ära.
Kom, alla folk, att vårt eviga

lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt han sitt hägn vill beskära.

*2. Pris vare Herren, som allting

så härligt bereder,
som oss har skapat och blickar

i nåd till oss neder,
som i vår nöd
skänker oss välfärd och bröd
och sitt beskydd kring oss breder.

*3. Herren, vår Gud, vare lov,

som en Far för oss blivit,
som för vår synd har sin Son

uppå korset utgivit,
som på vår jord
leder med Ande och ord
dem som åt Kristus sig givit.

*4. Herren, vår salighets Gud,

må vi prisa och tjäna!
Kraften är hans och all

vishet och ära allena.
Pris ske hans namn,
att han oss vill i sin famn
alla med Kristus förena.

Text: Joachim Neander senast 1680 (30 år) "Lobe den Herren, den mächtigen König der Ehren", fri sv. övers. Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb.

Musik: Stralsund 1665 (Lyssna till psalmen spelad vid gudstjänst i Wilhelmshaven 2009). Jfr även Haeffners koralbok nr 383!

Joachim Neander föddes i Bremen år 1650. Under 1670-talet var han efter avslutade präststudier inom den reformerta kyrkan rektor för latinskolan i Düsseldorf. År 1679 ombads han komma tillbaka till Bremen som predikobiträde i S:t Martinskyrkan, i väntan på att få ta över ordinarie tjänst, men han avled redan den 31 maj 1680.

Neander blev alltså inte mer än 30 år, men hann icke desto mindre dikta många psalmer och har blivit kallad "de reformertas Paul Gerhardt". Och hans allra mest kända psalm är just psalmen ovan, som i original börjar Lobet den Herren, den mächtigen König der Ehren. Kanske skrev han den i den sedermera så berömda Neanderdalen eller Neanderthal, där han ofta vistades, och som i mitten av 1800-talet fick sitt namn just efter honom, jfr även artikeln på tyskspråkiga Wikipedia. Den kan i varje fall mycket väl vara skriven tidigare än Neanders dödsår 1680, då den första gången kom i tryck.

Melodin är tidigast dokumenterad i Andrer Theil Des Erneuten Gesang-Buch, Stralsund 1665, till texten Hast du denn, Liebster, dein Angesict gänzlich verborgen? Men Neander anpassade melodin något, när han utgav den tillsammans med sin psalmtext. (Till andra psalmer har han komponerat koraler från grunden).

I Förslag till Svensk Psalmbok 1868 (tr. 1869) för Finland publicerades Zacharias Topelius svenska översättning för första gången. Den har sedan vid några tillfällen (senast 1986) lätt bearbetats.

Joachim Neander:

En av Neanders kompositioner (dock ej till denna psalm):

Topelius:

69 Glad jag städse vill bekänna

1. Glad jag städse vill bekänna:

jag är döpt i Jesu namn!

Ingen tillflykt är som denna,

öppen står min Faders famn.

Ringa jordens skatter väga

mot det ena, att få äga,

klädd i dopets helga skrud,

nåd och barnaskap hos Gud.

2. Synden skall mig ej fördöma:

jag är döpt i Jesu namn.

Fadern all min skuld vill glömma,

föra till den trygga hamn

där mitt hjärta rening vinner

och min själ hugsvalan finner.

Mig i Jesu dyra blod

skänkes frihet, kraft och mod.

3. När jag frestas, vill jag svara:

jag är döpt i Jesu namn.

Honom vill jag trogen vara,

vill ej ryckas ur hans famn.

Han från synden ren mig tvagit

och mig till sin egen tagit.

Honom jag, som han mig bjöd,

följa vill i liv och död.

4. Dopets nåd mig ger i tiden

stöd och fäste för min tro,

skänker hopp att efter striden

i Guds himmel finna ro.

När min blick, mitt hjärta brista,

vill jag säga i det sista:

Jag är döpt i Jesu namn.

Fader, tag mig i din famn.

Text: Erdmann Neumeister 1705 (34 år) "Lasset mich voll Freuden sprechen", Johan Alfred Eklund 1910 (47 år), 1914 och 1917. Jfr den lätt bearbetade versionen i Stora Nätpsalmboken nr 182 "Glad jag ständigt vill bekänna".

Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (32 år) - lyssna även till koralen på Dopguiden!

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Här har vi en rejäl doppsalm, som alltsedan 1986 dråpligt nog står både i den lutherska kyrkans psalmbok och i baptisternas Psalmer och sånger och i pingstvännernas Segertoner. Underliga äro Herrens vägar.

Satsen "Jag är döpt i Jesu namn!" (orig. "Ich bin ein getaufter Christ!") upprepas från början i varje strofs andra rad, som en lösen eller ett glädjerop. Men i fjärde och sista strofen kommer utropet istället i näst sista raden, och bildar psalmens avslutning tillsammans med bönen: "Fader, tag mig i din famn!"

Psalmen trycktes första gången i samlingen Evangelischer Nachklang, das ist, Neue geistreiche Gesange uber die ordentlichen Sonn- und Festtags-Evangelia aufs ganze Jahr 1718 och översattes till svenska 1910 av Johan Alfred Eklund, som dock bearbetade den ganska mycket i psalmboksförslagen 1914 resp. 1917.

E Neumeister:

168 Kom inför Herren med tacksamhet

1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.

Text: Paul Nilsson 1907, 1908 (42 år), ngt bearb. 1986. 
Musik: Stralsund 1665 

Så här berättar Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) om psalmens tillkomst:

"Hösten 1907 hade diktaren gått i skördestämning på Gudhems vallar och kom några dagar senare upp till Stockholm. När han på sin vandring genom staden kom till Hötorget, stod den poetiska synen klar för honom. I flera dagar hade han haft en föraning om att en psalm ville födas, och nu kunde han nynna psalmens melodi och ge den en textlig form."

Ja, visst är även Hötorgets torghandel (ovan avbildad 30 resp. 100 år senare) en god inspirationskälla till en jublande tacksägelsepsalm?

Samma år (1907) trycktes den i Nilssons Tilläggsförslag till 1819 års psalmbok med anslaget "Nu är det tid att vi samlas båd´ gamla och unga". Men innan psalmen året därpå trycktes i Nilssons fullständiga psalmboksförslag hade den omarbetats avsevärt (det är väl därför 1908 oftast anges som psalmens ursprungsår). Ytterligare något bearbetades den 1986.

P Nilsson: 

379 Du som var den minstes vän

1. Du som var den minstes vän
och lät barnen till dig träda,
Jesus, du välsignar än,
tar i famnen än de späda.
Du en faders omsorg leder
och en moders fröjd bereder.

2. Gode Herde, i din hjord
du de svaga lamm ej glömmer.
Livets bad och nådens bord
kärleksrik du åt dem gömmer.
I din famn du vill de kära
till din Faders boning bära.

3. Jesus, i din vård vi ge
våra barn, vårt glädjeämne.
Gud, din gåva äro de,
dig vi dem tillbaka lämne.
Genom dopet till dig tagna,
låt dem ej från dig bli dragna.

4. Låt oss vandra med dem så,
att vi himlen med dem ärva,
ej med ont dem föregå,
ej en barnasjäl fördärva,
att de änglar dem ledsaga
ej hos dig må oss anklaga.

5. Ingen, så ditt ord oss lär,
ingen kommer i ditt rike,
som ej barnsligt hjärta bär
mot sin Gud och mot sin like.
Giv att dig som barn vi alla
älska, lyda och åkalla.

Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), Olle Nivenius 1986 (72 år)
Musik: Johann Rudolph Ahle 1664 (39 år) "Liebster Jesu, wir sind hier"

[Jag bedömer verkshöjden i bearbetningen som mycket låg, fullt jämförbar med de många textbearbetningar som enbart markerats med asterisk och där upphovsrätt inte hävdas; därför publicerar jag texten trots att Olle Nivenius varit död endast ett drygt decennium. Tredje och femte strofen är helt orörda, och i övriga strofer har bara något enstaka uttryck per strof bytts ut. Invändningar mot publiceringen mottas gärna på andreas.holmberg[at]skutan.eu]

Denna innehållsrika och rannsakande doppsalm har sjunkit betydligt i användning sedan 1986 års psalmbok kom ut och den ännu ansågs angelägen att bevara, liksom de flesta av just Franzéns psalmer som länge varit särskilt omtyckta. 

Sven Danell berättar i sin bok Guldstrand (1 uppl. 1952, 5 uppl. 2004) hur han försökte använda stroferna 3-5 vid en konfirmation i Nuckö socken, nordvästra Estland, eftersom även fullväxta ungdomar där kunde kallas "barn". Men kantorn började sjunga från första versen med dess: "Jesu, du välsignar än / de oskyldiga och späda". Danell skämdes men ingen tog visst illa upp.

F M Franzén:

406 Käre Jesus, vi är här

 

1. Käre Jesus, vi är här
för att livets ord få höra.
Öppna själv, o Herre kär,
nu vårt hjärta och vårt öra...

Text: Tobias Clausnitzer 1663 (45 år) "Liebster Jesu, wir sind hier", övers. Petrus Lagerlöf 1694 (46 år) "Hit, o Jesu, samloms vi", bearb./nyövers. Olle Nivenius 1984
Musik: Johann Rudolph Ahle 1664 (39 år), jfr 1697 års koralbok nr 235!

Lyssna till J. S. Bachs version av koralen (BWV 633)
alt. koral Johann Crüger 1636 enligt 1939 års koralbok (i bearb. av J C F Haeffner)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Den här fina bönepsalmen är med i sin fjärde svenska psalmbok på raken, men varken text eller melodi står att känna igen jämfört med de föregående upplagorna. Det är Olle Nivenius som har fört psalmen närmare originalet (från Altdorffisches Bet- und Gesangbüchlein 1663), åtminstone beträffande anslaget. Jag vet inte varför Petrus Lagerlöf tyckte att "Käre Jesus" ("Liebster Jesus") kändes så omöjligt att sjunga. Var det för intimt i stormaktstidens Sverige? (Varken pietister eller herrnhutare skulle under 1700-talet ha tvekat - de senare kunde ju t.o.m. säga "Söte Jesus").

Andra strofen löd tidigare på svenska: "Vårt fönuft förblindat är, /  mörker all vår själ betäcker / om din Ande ej är när..." och hade god täckning i originalet. Här har väl Nivenius snarare fjärmat psalmen från originalet - kanske tidstypiskt det också; vi vill inte sabla ner förnuftet för mycket i vår tid.

Psalmen passar utmärkt både som ingångs- som predikstolspsalm. Nuförtiden faller den senare ofta bort, samtidigt som prästen sällan bestiger predikstolen. Och någon bön i ambon kostar predikanten sällan på sej. Annat var det förr, då både en bönepsalm och en mer personlig prästbön (och ofta ett tyst Fader vår!) föregick predikan. Inte underligt då att psalmer som denna minskat i användning. Är det så illa att också bönen för gudstjänsten ö.h.t. därmed minskat i omfattning? 

Johann Rudolph Ahles friska originalkoral passar alldeles utmärkt väl till psalmen. Den fanns även tidigare i koralboken - i en något utjämnad version - men då till Franzéns doppsalm "Du som var den minstes vän." Nu har text och musik åter förenats - också här i Sverige. 

427 Ringen I klockor, ja ringen

1. Ringen, I klockor,
ja, ringen i midnattens timma.
Glimmen, I stjärnor,
som änglarnas stjärnögon glimma.

Frid till vår jord

kommer med himmelens ord.

Ära ske Herren i höjden!

2. Julen är kommen 

med ljusning till hjärtan som bäva.

Ned över barnet i krubban

nu änglarna sväva.

Barnet från Gud

bringar oss saliga bud.

Ära ske Herren i höjden!

3. Sjungen och spelen och jublen

och klappen i händer,

mänskobarn alla 

i jordens mångtaliga länder.

Fött är i dag

barnet, till Faderns behag.

Ära ske Herren i höjden!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1856 (73 år) "Kimer, I klokker", Emilia Ahnfelt-Laurin 1879 (47 år), Natanael Beskow 1936 (71 år). Jfr nyöversättningen "Klinga ni klockor" i Nätpsalmboken för barn.
Musik: Stralsund 1665 alt. dansk av Henrik Rung (OBS finns ej i 1986 års psalmbok):

 


N F S Grundtvig:



En dansk julpsalm (av många) som kom in i den svenska psalmboken 1937 men inte kom riktigt till sin rätt förrän julottorna på många håll började ersättas av julnattsgudstjänster, då den plötsligt passade som hand i handske med sitt tal om kyrkklockor som ringer i "midnattens timma". Men inte tycker jag att psalmen innehållsligt hör till Grundtvigs bästa julpsalmer - då föredrar jag absolut Det ringer nu till julens fest. Ändå uttrycker den äkta, i god mening barnslig julglädje på bästa grundtvigskt maner: "dansa och klappa i händer".

Den danska koralen av Rung följde inte med över sundet, och det hade kanske varit svårt att lära svenska folket en helt ny julmelodi. Eller inte - vi har ju lärt oss mängder av engelska julkoraler de senaste decennierna. Den tyska koral som nu används är i varje fall känd sedan tidigare - men den  känns å andra sidan inte så särskilt julaktig.

Nåja.

494 Morgonrodnaden skall väcka

 

1. Morgonrodnaden skall väcka
mig till lovsång med sin glans.
Mina händer vill jag sträcka
upp mot Herren. Allt är hans...

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), Anders Frostenson 1980 (74 år), se även Stora Nätpsalmboken nr 396
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna i flera avseenden strålande morgonpsalm publicerades första gången i Wallin "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814. Den samlingen var Wallin själv inte riktigt nöjd med, eftersom den pressats in i karolinska psalmbokens (1695 års) disposition och nummerföljd, så att en gammal psalm måste uteslutas för att en ny skulle kunna tas in (på samma plats).

Men denna morgonpsalm präglas på inget vis av missnöje, utan andas glädje och tacksamhet rakt igenom. Visserligen är det inte som i Psaltaren författaren som vill väcka morgonrodnaden (jfr Psalt. 108:2, som inspirerat anslaget också till en annan Wallin-psalm!), utan han nöjer sej ödmjukt med att bli väckt av den. Men en klart morgonpigg stämning går igenom psalmen, som väl gör sej bäst tidiga morgnar, utom på vintern då den kanske t.o.m. skulle kunna sjungas i högmässan - t.ex. på Kyndelsmässodagen!

Frostenson har här gjort en försiktig men fin bearbetning, även av de omstridda orden om att solen brinner lika härlig nu som vid världens skapelse, vilket somliga ifrågasatt.

J O Wallin:

504 Nu i tysta skuggan fången

1. Nu i tysta skuggan fången,
som med stjärnor stickad är,
känner hjärtat lust i sången
till min Herre Jesus kär...

Text: Erik Lindschöld 1688 (54 år), Augustin Mannerheim 1981 (66 år), jfr Jag i tysta skuggors timmar
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

En psalm från den Svedbergska psalmboken 1694, som aldrig kom in i den karolinska 1695, men som Wallin bearbetade för sin psalmbok av år 1819, enligt somliga till oigenkännlighet. Augustin Mannerheim tog på sej uppgiften att återföra den till mer ursprungsliknande form, men eftersom jag inte sett Lindschölds original kan jag inte bedöma om han lyckats. Mannerheim fick dock inte helt fria tyglar, bl.a. "rättades" hans (och Lindschölds?) originella bön "Brinn hans lov, du måne kall" i näst sista raden till det mer konventionella "Intet mig förfära skall".

Om Wallins version, ur "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814, skriver Oscar Lövgren: "Denna har dock föga gemensamt med den ursprungliga texten, som genom sitt tal om Lammet påminner om det som senare utmärkte den herrnhutiska sångdiktningen. Lindschölds text, tryckt 1688 i Barna-Bibel, är betydligt mer frodig och känslosam än Wallins." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 383). 

Erik Lindschöld:

618 Faraos härar hann upp oss vid stranden

1. Faraos härar hann upp oss vid stranden,
just som vi kommit till Pi-Hahirot.
Här mellan havet och hären i sanden
dödsdömda stod vi...

Text: Børre Knudsen 1979 (42 år), Olle Nivenius 1980 (66 år)
Musik: Ansbach 1664

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Alt. melodiform:



Alt. melodiform:

B Knudsen:

639 Mitt hjärta vidgar sig överfullt

1. Mitt hjärta vidgar sig överfullt av glädje,
jag lyss till Guds evangelium som säger,
att Kristus frälsat
dem döden fängslat
och fört förgängelsens arma trälar
till frihet.

2. Jag vet snart väntar mig...

Text: Olov Hartman 1980 (74 år) efter Elle Andersdatter 1639 och Olaus Forsselius 1668
- jfr nr 325 I hoppet sig min frälsta själ förnöjer
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]