Visar inlägg med etikett Gabrielsson Samuel. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gabrielsson Samuel. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

76 Gud, vår lösta tunga



1. Gud, vår lösta tunga
dig sitt offer bär.
Trefalt helig sjunga
vi med änglars här...


Text: Samuel Gabrielsson 1929 (48 år)
Musik: Olof Lindström 1937 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här]

Söderbärke-kyrkoherden (fr.o.m. 1932 Rättviks-) Samuel Gabrielsson hörde till dem som länge, bl.a. i en prästmötesavhandling om psalmboksarbetet på 1930-talet, hade önskat att psalmerna mera betonade nattvardens karaktär av evkaristi, tacksägelse. Han fann de flesta nattvardspsalmerna för tunga, för dystra. Och han inte bara klagade, utan satte igång med att skriva psalmer, åtskilligt fler än denna. Men ingen slog an som den här, som fått avsluta många "högmässor med nattvard" i Svenska kyrkan under 1900-talet.

Psalmen utgår ifrån samhörigheten mellan det jordiska gudstjänstfirandet och den himmelska helgedom där änglarna sjunger sitt trefaldiga helig (Jesaja 6). "Trefalt helig sjunga / vi med änglars här." "Med serafer alla / vi ditt namn åkalla".

I andra strofen stiger Kristus själv ner till de bedjande i den jordiska gudstjänsten. De prisar honom för hans "bittra död" vid det tidigare, stora nedstigande som innebar att han utblottade sej själv för vår skull och bar hela världens synder.

Även i den tredje strofen är det Kristus också ner - men nu som domare. Bönen handlar denna gång om att få vara med i hans "nattvardssal" och avslutas med en doxologi, en lovprisning: "Dig, vår Herre kära / må vi evigt bära / tack och lov och ära."

Koralen blev en oväntad succé - kantor Lindströms melodi kom sent in i koralboksarbetet och ansågs av många lite väl enkel, men ses nog nu som oupplösligt förknippad med den ståtliga texten. (Tidigare tänkte man sej använda Lovad vare Herren-melodin även till denna psalm). Under 2000-talet har dock psalmens användning minskat påtagligt.

163 På lidande byggd är Guds kyrka



1. På lidande byggd är Guds kyrka.
Den står, hur än tiderna skiftar.
De offrades blod är dess styrka...


Text: Lars Thunberg 1983 (55 år) efter Samuel Gabrielsson 1929 (48 år) "O Gud, för de trogna martyrer"
Musik: Medeltida/Wittenberg 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


"Martyrernas blod är kyrkans utsäde" är ett citat som tillskrivs Tertullianus. Något av samma inställning uttrycks i denna psalm (se särskilt stroferna 1 och 3). Psalmen är en moderniserad variant av Samuel Gabrielssons ganska arkaiserande martyrpsalm från 1929.

I likhet med denna tilltalas martyrerna i flera strofer - något som kan uppfattas som en rent retorisk finess (jfr strofen "O Maria, lär mig dina sånger", psalm 481:3) eller som ett verkligt tilltal till de som gått före; i så fall blir rader som "vi sjunger ert lov under färden" kanske lite dubiösa ur luthersk synvinkel (ungefär som "Sjung vår Herres Moders lov" som det från början hette i omkvädet till psalm 480). Men som sagt, denna knepighet fanns redan i 1937 års psalmbok.

I övrigt finns knappast några kontroversiella inslag - att minnas och högtidlighålla martyrernas liv efter det 1900-tal som "skapade" flest martyrer av alla sekler hittills ställer nog de flesta kristna upp på. Förhoppningsvis inte bara på den helige Stefanus´ dag.

Thunbergs omarbetade version innehåller ett moment som tidigare saknades i just den här psalmen: de två sista stroferna har blivit en förbön för "de tysta martyrerna" (en skenbar paradox: "de tysta vittnena"!), vare sej man nu uppfattar att det gäller redan avlivade trosvittnen eller de som just nu, ofta under tortyr, sitter fängslade för sin tros skull.

Det man möjligen saknar från den tidigare versionen är dess anknytning till Jesusorden om att bekänna honom:

Ty den som vill smäleken bära
och Kristus för mänskor bekänner
skall han ock bekänna i ära
en gång inför Gud och hans vänner.


(SvPs1937 nr 150:6)

torsdag 18 februari 2010

376 Från tidevarv till tidevarv





1. Från tidevarv till tidevarv
ditt rike, Gud, skall stå.
Din lära som ett heligt arv
från far till son skall gå.
I nya tiders morgonväkt...


Text: Samuel Gabrielsson 1929 (48 år)
Musik: Tysk 1753


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Detta är onekligen en sorts lovpsalm, även om den står under rubriken "Ordet". Den trycktes första gången i Sam Gabrielssons samling Sånger till Cittra och Psalmodikon 1929 och kom in i psalmboken åtta år senare. Men ojämförligt mest sjungna har de två sista stroferna blivit ("O vilket djup av rikedom" resp. "Av honom allting är och var"), och de har i många sångsamlingar kommit med utan de inledande stroferna. De är ju också de mest omedelbart "bibliska" stroferna, eftersom de bygger på Romarbrevet 11:33-36.

Melodin (enl. O. Lövgren möjligen av J H Kirchhoff) är enligt biskop Gustaf Aulén ett förnämligt exempel på hur ljust och högstämt även en mollmelodi kan klinga. Jag kan inte annat än hålla med.

onsdag 17 februari 2010

527 Det spirar i Guds örtagård


File:Rosbuske.JPG



BÖNENS ROS

1. Det spirar i Guds örtagård
en blomma skär och blid...


Text: Samuel Gabrielsson 1910 (29 år)
Musik: Oskar Lindberg 1921 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]


Den unge hospitalspredikanten i Säter, Samuel Gabrielsson, fick denna lilla fina dikt om bönelivet publicerad i tidskriften Vår Lösen nr 11-12 1910. Elva år senare kom den in i psalmbokstillägget som nummer 606, med den folkviseartade melodin av Oskar Lindberg.

Men i 1937 års psalmbok kom den inte in. Ett halvsekel senare fann den dock åter nåd i psalmkommittérades ögon, och den har nu i mer än 30 år stått i psalmboken. Jag har varit med om att sjunga den ett par gånger, men den har nog oftare framförts som solosång. Vacker är den i alla fall.

O Lindberg: