*6 Lova Gud i himmelshöjd

*1. Lova Gud i himmelshöjd,
sjung med glädje, lust och fröjd.
Med hans änglar, glad och from,
lovsjung i Guds helgedom.

*2. Allt vad Skaparns hand har gjort...



Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år) efter Psalt. 150, bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Herrnhut 1740

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

Den 150:e och sista psalmen i Psaltaren, bibelns psalmbok, består i stor utsträckning av en uppräkning av instrument, med vilka vi uppmanas att prisa Herren. Även Svedbergs psalm räknar upp åtskilliga; i originalet står det om "harpor och regal, / pipor, trummor och cymbal".

När psalmen efter över 100 år skulle tas in i Wallins psalmbok 1819, rensade denne dock avsevärt i instrumentförteckningen. Nu lät det så här: "Ljuvt bland helga sångers tal / klinge harpa och cymbal." Britt G Hallqvist har dock sedan 1983 återställt trummorna och piporna (flöjterna), medan harpan får vila sej fram till nästa psalmboksrevision.

Nå, själva poängen ligger ju i psaltarpsalmens sista rad: "Allt vad anda har love Herren. Halleluja!" Eller som Svedberg uttryckte det 1694: "Allt vad liv och anda har, / skynda dig och redo var, / lova Herren Jehova, / prisa Gud: Halleluja!" Så här lyder hela psalmen i original:

Lofwer Gud i himmels höjd
med stor gamman, lust och fröjd!
Englar och hwar menniska from,
lofwer i hans helgedom!

Ty allt, hwad hans hand har gjort,
är allt dråpeligt och stort;
och hans stora herrlighet
warar i all ewighet.

Lofwer honom allan stund,
högt och utaf hjertans grund,
uppå harpor och regal,
pipor, trummor och cymbal.

Allt det lif och anda har,
skynda dig och redo war,
lofwa Herren gladelig´,
Halleluja innerlig´!

Alt. koral hämtad från finska koralboken  (på 1600-talet angiven till denna psalm också i Sverige, men numera omöjlig att hitta i svenska koralböcker!):

 


Alt. finsk koral:
 

J Svedberg:

9 Min själ skall lova Herran

Lite jazzig version:

Den vanliga versionen:

1. Min själ skall lova Herran,
min tunga prisa skall hans namn.
Han är från oss ej fjärran...

Text ("Nun lob, mein Seel, den Herren"): Johann Gramann (Poliander) 1530, 1540 (43, 53 år), efter David Isaisson (Psalt. 103), övers. Laurentius Petri Nericius? 1562 (63 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1982 (68 år)

Musik: 1400-talet, Hans Kugelmann 1540 (45 år ca) (Lyssna till hur psalmen sjungs i Gedächtniskirche, Berlin, 2009).

[Av upphovsrättsliga skäl kan texten inte publiceras här än]

Denna reformatoriska lovpsalm, som alltigenom bygger på Psaltaren 103, utgavs första gången år 1540 genom ett separattryck i Nürnberg. I Then Swenska Psalmboken 1567 fanns en svensk översättning, som troligen utförts av psalmbokens utgivare ärkebiskop Lars (Laurentius Petri). I den formen togs den också in i 1695 års psalmbok som nummer 85 (se nedan), men bearbetades för 1819 års psalmbok, i vilken form den fördes vidare till 1937 års psalmbok. För 1986 års psalmbok gjordes en ny bearbetning, men psalmen har alltså en så stark ställning att den funnits med i alla psalmböcker sedan 1500-talet.

Detta beror naturligtvis i grunden på att förlagan i Psaltaren är så älskad - den är en riktig tröstepsalm, ett gammaltestamentligt evangelium. Men det beror säkert också på den medryckande valsmelodin (som dock ofta spelats för långsamt för att komma till sin rätt; tänk helst 6/8). Denna melodi trycktes samma år som originalpsalmen i Hans Kugelmanns körverk Concentus novi trium vocum accomodati.

Så här såg den svenska texten ut före 1819:

Min själ skall lofwa Herran;
mitt hjerta skall ock prisa hans namn;
han gör stor mon och ära
sin christenhet i alla land.
Synderna han förlåter
och helar wår swaghet all:
med nåde han oss omfattar
och hjelper af dödsens qwal.
Rikeliga han oss mättar,
förnyar ock andans kraft,
beskärmer med lag och rätter
de oskyldiga ifrån straff.

Han låter oss förkunna
sin´ herrliga werk och wilje god,
och allt godt han oss unnar
af blotta nåd och kärlighets mod.
Hans wrede hafwer snart en ända
och straffar oss icke efter wåra skuld:
sin mildhet han till oss wänder,
dem blödigom är han huld.
Hans nåd är högt befästad
öfwer dem, honom frukta rätt:
som öster är långt ifrån wäster,
så gör han oss wåra synder qwitt.

Som sig en fader förbarmar
och barnens brott förgäter snart,
så gör Gud med oss arma,
som lita till hans faderliga art.
Han känner wårt swaga wäsend´,
att wi äre mull och stoft;
wår lifstid liknas wid gräset,
som blomstrar med herrliga lukt.
När wädret blås derunder,
förfalnar allt dess prål;
menniskan snart förswinner;
här hjelper hwarken makt eller wåld.

Men Herrans nåd allena
blifwer stadig och fast i ewighet,
när man af trone rena
åstundar hans rättfärdighet,
så ock hans bud behåller:
han hafwer i himmelen satt sin stol.
I englar och starke hjeltar,
som fören hans kraftiga ord,
hans lof skolen j utsprida
bland alla hans kreatur.
Min själ i alla tida
skall lofwa Herran, wår Gud.

8 Lova vill jag Herran, Herran

*1. Lova vill jag Herran, Herran,
ty han lyssnar till min röst.
Han är, då all hjälp syns fjärran,
dock min starkhet, sköld och tröst...



Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år) efter David Isaisson (Psalt. 28:6-9), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr versionen i Fria psalmboken.
Musik: Nürnberg 1731

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

Psalmen hade från början - i 1697 års psalmbok - hela åtta strofer och var en rimmad parafras på psalm 28 i Psaltaren (som anges vara av David).

Följaktligen inleddes även denna psalm med den förföljdes och utsattes perspektiv, med rop på rättsliga påföljder för dem som trots vänlig uppsyn skadar sin nästa. Ållon började sin psalm så här: När jag nu min bön utgjuter, / tig mig icke, Gud, min tröst!

Men den senare delen av psalmen - både Davids och Ållons - har en helt annan karaktär: psalmen övergår i lovsång och tack för bönhörelse: "Jag fick hjälp, därför fröjdar sig mitt hjärta." Eller: "Lova vill jag Herran, Herran, / ty han haver hört min röst.!

Fr.o.m. 1819 års psalmbok behölls bara dessa avslutande strofer, de med lovpsalmskaraktär, och Britt G Hallqvist har bearbetat dem något för 1986 års psalmbok.

22 Dig skall min själ sitt offer bära

Alt. mel. av Johann Sebastian Bach (OBS! finns ej med i 1986 års psalmbok):

1. Dig skall min själ sitt offer bära,
o Fader, Skapare och Gud.
Dig vill jag med mitt hjärta ära
och dig med mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd,
din makt, ditt underfulla råd.

2. Du varelse och liv har givit...

Text: Arvid August Afzelius 1814 (29 år), bearb. Britt G Hallqvist 1979 (65 år), jfr Fria Psalmboken.

Musik: Hamburg 1690, alt. Johann Sebastian Bach 1725 (40 år), "Dir, dir Jehova will ich singen" (BWV 452, hör den sjungas här)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm trycktes första gången i Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger 1814. Liksom många av de nya psalmerna i 1819 års psalmbok behandlade den "Försynen" och Guds makt i lovsångens form. Gud tilltalas samtidigt som hans verk i skapelsen omtalas med tacksamhet och förtröstan. "På glädjens eller sorgens stig / till slut du för oss hem till dig." (Jfr Lina Sandells "Vad han tar och vad han giver / samme Fader han dock bliver").

Förstahandsmelodin utgavs i Musicalisches Hand-Buch der Geistlichen Melodien (Hamburg 1690) utan angivande av kompositör. En Bach-koral till en liknande lovsångstext kan vara värd att pröva som alternativ.

A A Afzelius på äldre dar:

*21 Måne och sol

*1. Måne och sol,
vatten och vind
och blommor och barn
skapade Gud...

Text: Britt G Hallqvist 1974 (60 år)

Musik: Egil Hovland 1974 (50 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs ursprungligen till särskilda familjegudstjänster under arbetet med en ny kyrkohandbok, men den används idag som lovpsalm i alla slags gudstjänster. Per Harling har påpekat (Våra älskade psalmer, Libris 2007) att författaren i första strofen "zoomar in" skapelsen från det stora till det lilla, från "måne och sol" till "blommor och barn", och att samma mönster, mot en större närhet, går igen även i de övriga stroferna.

Psalmen blev inledningen till ett mångårigt psalmsamarbete mellan Britt G Hallqvist och den norske kyrkomusikern Egil Hovland. Men den dag 1974 då melodin till denna psalm kom till, hade de inte ens träffats. Egil Hovland har om dess tillkomst berättat följande (citerat efter Ronnås: Våra gemensamma psalmer s. 23, Verbum 1990).

Jag hade varit i Oslo och fick där veta att en närstående vän, en präst och psalmdiktare, Olaf Hillestad, hade dött. Han var i 50-årsåldern. Meddelandet om hans död kom som en chock för mig. Jag reste hem med alla de känslor man får vid ett sådant bud. Hemma ligger ett brev från den svenska psalmbokskommittén med en psalmtext av Britt G Hallqvist, som jag då inte kände. Man frågade mig om jag ville skriva melodi till hennes text. Och jag läste hennes psalm: "Måne och sol...

Jag läste texten med den speciella stämning i vilken jag befann mig. Och då hände plötsligt något. Jag hade på väggen en bild av min barnkör. Det var som om alla barnen med sina kördräkter lämnade bilden och kom ut som änglar i rummet. Jag tog ett notpapper och höll det framför mig. Då var det som om barnen, änglarna, landade på papperet och blev till noter.

Omkvädet till psalmen fick sin melodi på 20 sekunder och hela psalmen var klar på 3 minuter.

E Hovland:

34 Vänligt över jorden glänser

MESSIAS

1. Vänligt över jorden glänser
strålen av ett himmelskt hopp.
Stilla inom tidens gränser
evighetens sol går opp,
ack, så stilla att mitt öga
hennes sken fördraga må
och Guds dolda råd förstå.

2. Ej av världens vise kändes
den oändligt vises råd.
Kristus kom, och dagen tändes
full av sanning och av nåd...

Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år), Britt G Hallqvist 1979 (65 år), jfr versionen i Fria Psalmboken.

Musik: Troligen svensk, känd sedan 1675 (Rappe-handskriften)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm trycktes under rubriken Messias i Stockholms-Posten 4.9.1818. Den har i vår tid påståtts vara "platoniserande" (vad man nu menat med det i detta sammanhang) och ett uttryck för antik solkult (Göran Hägg), ja, ett skäl till att dra författarens kristna tro i tvivelsmål.

Men anslaget bygger faktiskt på Sakarias´ lovsång i Lukasevangeliet, där det står om den annalkande Frälsaren: Han skall komma ned till oss från höjden, en soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga, och styra våra fötter in på fredens väg. (Luk. 1:78f.) Och i Psaltaren 84:12 står det: "Herren Gud är sol och sköld." I Uppenbarelseboken 21:23 (KB 1917) står det om den himmelska staden, den som Wallin ber att vår jord ska få bli en förgård till: "Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Herrens härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet."

Så har psalmen också varit älskad även bland väckelsens folk och i de flesta av Sveriges kristna samfund. Britt G Hallqvists bearbetning från 1979 är mycket varsam och har inte fördärvat vare sej innehållet eller ordmusiken.

Melodin är troligen svensk (finns i 1697 års koralbok) och påminner i inledningen mycket om melodin till en annan wallinpsalm, nämligen Han lever, o min ande känn (som dock har upptakt). Enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon 1964 sp. 736) och Wikipedia (28.4.2011) finns den redan i den s.k. Rappe-handskriften från 1675, och är i så fall flera decennier äldre än vad som brukat uppges i våra psalmböcker.

J O Wallin:

37 Kristus är världens ljus

1. Kristus är världens ljus,
han och ingen annan,
född i vårt mörker...

Text: Fred(erick) Pratt Green 1968 (65 år) "Christ is the world´s light", övers. Britt G Hallqvist 1970 (56 år)

Musik: Paris 1681

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm, med sin nästan 300 år äldre melodi, har snabbt "slagit igenom" i många länder och passar särskilt väl på Kyndelsmässodagen men lika gärna som lovsång under fastan ("sviken för pengar, dödad här, vår broder").

Den genomarbetade formen bygger mer på upprepningar än på rim, om än "other", "brother" och "Father" faktiskt rimmar hyggligt på engelska. "Kristus är världens" 1) "ljus", 2) "fred", 3) "liv"... och orden "ingen annan", "broder", "Fader" går igenom hela psalmen om än med lite olika betydelser beroende på sammanhanget. Sista strofen är en "ståvers", där hela Treenigheten lyfts fram.

På sätt och vis var nog psalmen ganska lättöversatt - de flesta rader ger liksom sej själva på svenska och utgjorde knappast någon utmaning för en översättare av Britt G Hallqvists kaliber, i alla fall inte sedan hon (klokt nog) bestämt sej för att strunta i att rimma. Den kanske knepigaste raden "No one can serve him and despise another" har något förändrats men ändå kongenialt blivit "Tillhör vi honom, älskar vi vår broder".

På ett ställe har hon dock valt att gå ifrån originalet ganska tydligt, och det är i fjärde strofens näst sista rad, där Green har "God-with-us our brother", som på svenska blivit "Gud, fördold ibland oss". Kanske inte helt motiverat - "Gud-med-oss, vår broder" eller "Gud-med-oss, Immanuel" hade ju faktiskt gått att sjunga på svenska. Men fint blev det ändå.

Green började skriva psalmer rätt sent, inemot pensionsåldern. Men eftersom han blev 97 år, hann han ändå med rätt många!

F P Green:

41 Vem är det som kommer på vägen

1. Vem är det som kommer på vägen?
Det lyser så grant om hans hår...

Text: Britt G Hallqvist 1955 (41 år)

Musik: Per-Erik Styf 1955 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl får varken text eller noter publiceras här än]

En av de mest originella psalmerna i psalmboken är utan tvivel denna om "barnen som sprang från sitt hopprep". Psalmen bygger helt och hållet på berättelsen om "Jesus och barnen" (Markusevangeliet 10:13-16), men författaren berättar mycket som den korthuggne Markus inte fått med. Hennes inlevelsefulla skildring gör ett mycket trovärdigt intryck, även om bibeltexten inte utesluter att även pappor följde med. (Men de nämns ju annars så ofta ändå).

När en av psalmens många berömmande kommentatorer däremot tror att Hallqvist försökt fläta in ett anakronistiskt stycke 1950-talsvardag med sitt tal om hopprep, är han helt fel ute. Författaren har ju fullt medvetet endast tagit med leksaker som bevisligen fanns även på Jesus tid, förutom hopprep även "fästning av lera och strå". (Det står ju inget i psalmen om att hopprepen var av plast!). Man kan ju mycket väl se lekföremålen som valda för att kännas igen även av barn på 1950-talet, men typiska bara för 1900-talet är inget av dem.

Psalmen publicerades första gången i Kyrkovisor för barn (1960), som nr 745 under rubriken "Mikaels dag" (som då var både barnens och änglarnas)! Och den innebar verkligen, precis som flera av Anders Frostensons texter, en språklig revolution vad gäller andliga sånger. Den klyschiga sentimentalitet och moralism som ibland präglat barnsångsproduktionen är här som bortblåsta. Har någonsin Markus´ lakonism "men lärjungarna visade bort dem" levandegjorts så fängslande som i Hallqvists dramatisering: "Gå bort ifrån Jesus, ni stör! Ni knuffas och skriker och bråkar, och han ska predika, så hör!"? Och Jesus´ reaktion beskrivs så festligt, att man utan vidare är beredd att tro på slutklämmen om mammornas (och kanske även pappornas) glädje vid hemkomsten.

Psalmen har sjungits rätt ofta vid s.k. "familjegudstjänster", däremot mera sällan vid dop, trots att den återge den evangelietext som är helt central vid dop av barn i Svenska kyrkans ordning.

51 Kom, helge Ande, Herre Gud

1. Kom, helge Ande, Herre Gud.
Giv lust att hålla dina bud.
Vår köld, vår tröghet övervinn.
O, kom i våra hjärtan in...

Text: v. 1 ca 1480, efter antifonen Veni Sancte Spiritus, reple (sv. "O du helge Ande, kom till oss in")

v. 2-3 Martin Luther 1524 (41 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: ca 1480 / Erfurt 1524

(Hör J. S. Bachs lek med koralen - BWV 652)

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än. En alternativ bearbetning finns i Stora Nätpsalmboken]

Denna psalm bygger på den medeltida antifonen Veni Sancte Spitirus (1986 års psalmbok nr 361), som redan omkring 1480 omdiktats ungefär i enlighet med första strofen ovan. Martin Luther byggde vidare på denna i sin år 1524 utgivna Enchiridion.

Psalmen har en kraftfull och glad, kanske man skulle säga kämpaglad, ton - och är däri inte helt olik Luthers mest berömda psalm Vår Gud är oss en väldig borg. Skillnaden är att detta inte bara är en bekännelse utan också en bön, en "pingstbön" om Andens kraft och eld. Den passar dock bra att sjunga året om, inte bara vid pingst, eftersom den i motsats till många pingst- och påskanknutna psalmer saknar påtagliga referenser till skeendet i naturen.

Första översättningen till svenska finns i Then Swenska Psalmeboken 1567 (jfr nedanstående text ur 1695 års psalmbok), men Johan Olof Wallins version från Förslag till Svensk Psalmbok 1816 är ganska självständig från denna.

Inför 1986 års psalmbok gjorde Britt G Hallvist ovanstående bearbetning av Wallins version (bl.a. byttes "manligt strida" ut mot "modigt strida"), medan Anders Frostenson gjorde en självständig nyöversättning av Luthers original. Psalmbokskommittén ville ta in båda versionerna, den senare i Svenska kyrkans egna "samfundsdel" av psalmboken. (En annan Luther-psalm, "Nun freut euch", finns ju i två versioner i varsin psalmboksdel: Var man må nu väl glädja sig och O gläd dig, Guds församling, nu). Men till slut blev det inte så; Wallin/Hallqvists version fick räcka.

Melodin har påträffats i en handskrift från 1400-talet och Luther tryckte den 1524 ihop med den tyska texten i Enchiridion och Johann Walthers Chorgesangbuch. Den svenska versionen - och delvis även strofformen - är något förenklad (jfr orgelinterpretationerna ovan).

Psalmtexten i 1695 års psalmbok (nr 181) lyder som följer:

Kom, Helge Ande, Herre Gud!
Uppfyll med dina nåde god
de christtrognas hjerta, håg och sinn´;
din brinnande kärlek upptänd i dem.
O Herre! genom ditt ljuses sken
hafwer du församlat till trona igen
folk utaf allahanda tungomål.
Thy prise wi dig och sjunge så:
Halleluja! Halleluja!

Du helga ljus, nådenes port!
Upplys oss alla med lifsens ord.
Lär oss nu rätteligen känna Gud,
och kalla honom Fader af hjerta och hug.
O Herre! förtag all falsk lärdom:
med dine nåd du till oss kom;
hjelp oss att tro på Jesum Christ,
och söka när honom all wår tröst.
Halleluja! Halleluja!

Du helga eld, hugnelig´ tröst!
Låt brinna i wårt hjerta och bröst
Guds kärlek, till att hålla hans bud.
Hjelp draga wårt kors med tålamod.
O Herre! oss med kraft bered,
och styrk wår´ hjertans blödighet,
att wi här manneliga strida må,
och så genom döden till lifwet gå.
Halleluja! Halleluja!

Jämför med Luthers tyska text:

Komm, Heiliger Geist, Herre Gott,
erfüll mit deiner Gnaden Gut
deiner Gläubigen Herz, Mut und Sinn,
dein' brünstig Lieb' entzünd' in ihn'n!
O Herr, durch deines Lichtes Glast
zu dem Glauben versammelt hast
das Volk aus aller Welt Zungen;
das sei dir, Herr, zu Lob gesungen!
Halleluja! Halleluja!

Du heiliges Licht, edler Hort,
laß uns leuchten des Lebens Wort
und lehr uns Gott recht erkennen,
von Herzen Vater ihn nennen!
O Herr, behüt vor fremder Lehr',
daß wir nicht Meister suchen mehr
denn Jesum mit rechtem Glauben
und ihm aus ganzer Macht vertrauen!
Halleluja! Halleluja!

Du heilige Brunst, süßer Trost,
nun hilf uns fröhlich und getrost
in dein'm Dienst beständig bleiben,
die Trübsal uns nicht abtreiben!
O Herr, durch dein' Kraft uns bereit
und stärk des Fleisches Blödigkeit,
daß wir hier ritterlich ringen,
durch Tod und Leben zu dir dringen!
Halleluja! Halleluja!

M Luther:

56 Gammal är kyrkan

1. Gammal är kyrkan, Herrens hus,
står, om än torn måste falla.
Murar så höga blir till grus,
ändå skall klockorna kalla,
kalla på gammal och på ung,
kalla på själ som trött och tung
drömt om den eviga vilan.

2. Icke i jordisk byggnad bor...

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1836 (53 år) och 1853 (70 år) "Kirken den er ett gammelt Hus", Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 162!  

Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1840 (28 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm, som verkligen är en av Grundtvigs "portalpsalmer", skrevs och gavs ut till reformationsfesten i Danmark 1836 (300-årsjubileum). Året efter denna publicering, alltså år 1837, utgav Grundtvig sin psalmbok, Sangverk till den danske kirke, där hans dittillsvarande originalpsalmer och översättningar finns rikligt företrädda (han skrev sammanlagt omkring 1500 psalmer!).

Man bör lägga märke till att Grundtvig, som dock var så mån om kyrka och kultur även i deras yttre gestaltning, i psalmen på äkta lutherskt vis betonar "Ordets primat", d.v.s. att det är Guds ord som helgar huset (se psalmens sista rad!) och inte tvärtom. Och då får även fjärde strofen - som inte finns med i våra svenska psalmböcker - sin tidlösa aktualitet:

Frimodigt kan vi samlas då,
om än i lövhyddor bara,
och liksom Petrus säga så:
"Här är oss gott att få vara." (min provövers.)

Så här låter hela psalmen på Grundtvigs danska:

Kirken den er et gammelt hus,
står, om end tårnene falde,
tårne fuldmange sank i grus,
klokker end kime og kalde,
kalde på gammel og på ung,
mest dog på sjælen træt og tung,
syg for den evige hvile.

Herren vor Gud vist ej bebor
huse, som hænder mon bygge,
arke-paulunet var på jord
kun af hans tempel en skygge.
Dog sig en bolig underfuld
bygged han selv af støv og muld,
rejste af gruset i nåde.

Vi er hans hus og kirke nu,
bygget af levende stene,
som, under kors, med ærlig hu
troen og dåben forene.
Var vi på jord ej mer end to,
bygge dog ville han og bo
hos os i hele sin vælde.

Samles vi kan da med vor drot
selv i den laveste hytte,
finde med Peder: der er godt,
tog ej al verden i bytte.
Kirken og vi, som ærlig tro,
altid er et så vel som to, -
et med vor drot og hinanden!

Husene dog med kirke-navn,
bygte til Frelserens ære,
hvor han de små tog tit i favn,
er os som hjemmet så kære.
Dejlige ting i dem er sagt,
sluttet har der med os sin pagt
han, som os Himmerig skænker.

Fonten os minder om vor dåb,
altret om nadverens glæde,
hvor skulle før i tro og håb
Herren vi finde til stede,
end hvor det for os prentet står:
Herren i dag er som i går,
så er og troen og dåben.

Give da Gud, at hvor vi bo,
altid, når klokkerne ringe,
folket forsamles i Jesu tro
dér, hvor det plejed at klinge:
Verden vel ej, men I mig ser,
alt hvad jeg siger, se, det sker,
fred være med eder alle!

Aldrig dog glemmes mer i Nord
kirken af levende stene,
dem, som i kraften af Guds ord
troen og dåben forene!
Selv bygger Ånden kirke bedst,
trænger så lidt til drot som præst,
ordet kun helliger huset!

En jazzversion av koralen:

N F S Grundtvig:

L M Lindeman:

58 Hjärtan, enigt sammanslutna

Alt. melodi, mera känd till psalmen på kontinenten:



1. Hjärtan, enigt sammanslutna,
sök i Herrens hjärta ro.
Lågor, ur Guds väsen flutna,
brinn här klart i Kristi tro...

Text: Nikolaus Ludwig von Zinzendorf 1725 (25 år) "Herz und Herz vereint zusammen", bearb. Christian Gregor 1778 (55 år), övers. Oscar Mannström 1913 (38 år), bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Gustaf Duben d.ä. 1674 (45 år), alt. mel. av Cassell(?) i "Christen-Schatz", Basel 1745

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här]

Att den kristna syskonkärlekens höga visa skrivits av Herrnhut-ledaren och Brödraförsamlingens förste biskop, måste sägas vara mycket passande. Var det något von Zinzendorf arbetade för, förutom mission och evangelisation, så var det att förena alla kristna.

Psalmen ovan tillkom enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, sp 783f.) under en tid av motsättningar mellan "bröderna" i kolonin Herrnhut (om än själva brödraförsamlingen formellt inte bildades förrän 1727). Motsättningarna gällde, som så ofta, både praktiska och teologiska problem. I sitt arbeta med att ena de olika parterna, studerade von Zinzendorf denna tid ivrigt Johannesevangeliet kap. 14-17, det avsnitt där man kan läsa både Jesus avskedstal till lärjungarna och hans s.k. "översteprästerliga förbön" för dem. Under hans studier och meditationer växte en diktcykel i fyra delar fram, en del för vart och ett av de aktuella kapitlen. Det var inga korta dikter precis: de innehöll 43, 83, 81 resp. 113 åttaradiga strofer!

När diktverket publicerades hade det titeln Die letzte Reden unsers Herrn und Heylandes Jesu Christi vor seinem Creutzes-Tode. Och det är i den andra delen som behandlar Joh. 15, som vår aktuella psalm förekommer i samband med Jesus liknelse om vinträdet och grenarna. Det var Christian Gregor som "plockade ut den" och omarbetade den för den s.k. Barby-sångboken 1778. Sedan dess har den översatts till många språk och sjungs i åtskilliga länder, jfr t.ex. Christian hearts, in love united.

Oscar Mannströms översättning (av fler strofer än dem vi har idag) publicerades i Kyrklig Sång 1916 men förkortades inför sin publicering i 1937 års psalmbok. Britt G Hallqvist har bearbetat psalmen ytterligare något, bl.a. har Zinzendorf/Mannströms "brödrarund" blivit "syskonrund".

Alt. engelsk koral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok):

Porträtt av den unge von Zinzendorf (ungefär vid tiden för psalmens författande):

Bild av en något äldre von Zinzendorf:

67 Som torra marken dricker regn

1. Som torra marken dricker regn,
som jorden tar emot sin sådd
och gömmer den...

Text: Britt G Hallqvist 1977 (63 år) efter Jean Servel 1974 (62 år)

Musik: Conrad Baden 1979 (71 år)

[Av upphovsrättsskäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Uppslaget till denna psalm fick Britt G Hallqvist från den franske romersk-katolske prästen Jean Servel, men texten är så fri från förlagan att den inte kan kallas översättning. Den är en bön där var och en av de fem stroferna slutar: "Herre, låt oss ta emot ditt ord". Och hur det ska tas emot beskrivs dessförinnan med åtta olika liknelser. Som marken tar emot regnet, som jorden sådden, som spädbarnet mjölken, som fågeln fröet, som natten gryningen, som blomman solen, som fången friheten och som vännen sin vän. En både vacker och drastisk bön, som vore väl förtjänt att användas som en modern predikstolspsalm (jfr Omkring ditt ord, o Jesus eller Herre, samla oss nu alla).

De flesta av Britt G Hallqvists originaltexter har blivit tonsatta av den norske kompositören Egil Hovland. Men här är det en annan, äldre norsk kompositör, Conrad Baden, som gjort musiken. Det är faktiskt mycket ovanligt att en koral är skapad av någon som uppnått pensionsåldern (detsamma gäller psalmtexterna). Men Conrad Baden, han kunde, han!

79 Gud är mitt ibland oss

Koralförspel:

Alt. koral (OBS! finns ej i svenska psalmboken, men sjungs oftare i Tyskland m.fl. länder): 

1. Gud är mitt ibland oss.
Låt oss nederfalla
och hans höga namn åkalla.
Gud är mitt ibland oss.
Allt i oss må tiga
och åt Gud sin andakt viga...

Text ("Gott ist gegenwärtig"): Gerhard Tersteegen 1728 (31 år), Maria Arosenius 1931 (62 år), Natanael Beskow 1934 (69 år), Torsten Fogelqvist 1936 (56 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år). Jfr versionen i finlandssvenska psalmboken 1986!

Musik: Frankfurt am Main 1718, alt. Joachim Neander 1680 ("Wunderbarer König") 

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här] 

Detta är nog den mest kända och spridda av bandvävaren (f.d. köpmannen) och mystikern Tersteegens 111 psalmer. Konstslöjdaren m.m. Maria Arosenius introducerade hans psalmer i Sverige genom att 1931 ge ut ett häfte med 25 psalmer (samt 18 tänkespråk) av T. som hon översatt till svenska. Av dessa psalmer togs ovanstående in i 1937 års psalmbok, efter viss finputsning av Beskow och Fogelqvist.

Det är en mycket högstämd psalm, med mycket av stämningen från Jesaja 6. Dess första verser ganska ofta använts som inledningspsalm vid gudstjänster på söndagar som inte har det sprittande jublets karaktär, utan är mer stillsamma och meditativa och/eller allvarsmättade. Den skulle dock kunna karaktäriseras som både bönepsalm och stillsam lovsång. I varje fall vänder den sej direkt till Gud i tillbedjan mer än många s.k. "ståpsalmer" gör.

G Tersteegen:

90 Blott i det öppna

1. Blott i det öppna
har du en möjlighet.
Låser du om dig
kvävs och förtvinar du...

Text: Britt G Hallqvist 1972 (58 år) efter Johannes Kierkegaard 1971 (51 år)

Musik: Olle Widestrand 1974 (42 år), 1980

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

En liten fin psalm som passar bra året om, men inte minst strax efter påsk när vi läser om de instängda lärjungarna. "Ut i det fria / skall du med Herren gå".

Den är en ganska fri översättning av den danske diktarprästen Johannes Kierkegaards text (ej att förväxla med filosofen Sören), och den har fått en färgstark men lättsjungen melodi av den outtömligt kreative Olle Widestrand.

104 Gläd dig, du Kristi brud

1. Gläd dig, du Kristi brud,
och möt din Herre Gud.
Den stora dag du skådat
som oss profeter bådat.
Hosianna, pris och ära!
Vår konung är nu nära.

2. En åsna honom bär...

Text: Dansk 1632, övers. 1642, Samuel Johan Hedborn 1812 (29 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), Britt G Hallqvist 1979 (65 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 239.
Musik: Jakob Regnart 1574 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Här har vi en riktig adventsklassiker som funnits med ända sedan den karolinska psalmboken. Den trycktes 1632 i Danmark, i Anders Rasmussen Gryderups Psalmebog: Fryd dig, du Christi Brud. På svenska trycktes den för första gången 1642 i Tree Sköna Andeliga Historiske Wijsor, och togs i ungefär det skicket in i 1695 års psalmbok (se texten i karolinska psalmboken nedan).

Melodin togs upp till den "världsliga" texten Venus, du und dein Kind i Regnarts Schöne kurzweilige teutsche Lieder (1574). Bartholomäus Gesius var den förste som använde melodin som koral. Enligt Oscar Lövgren finns det en osäker uppgift om att en välönskningsvisa till konung Sigismund 1598 skulle ha haft Regnarts melodi.

Hursomhelst är det en skön adventspsalm som även ibland har använts på Palmsöndagen. Det inbjudande draget är framträdande: "Låt hjärtat öppna sig! / Bjud Kristus hem till dig!" Anslagets "Kristi brud" syftar på den kristna församlingen, men efter Knutbymorden 2004 och uppståndelsen kring den s.k. Kristi brud i Knutby, var det en del som tyckte att psalmen inte gick att använda än på ett tag. Men nu är det nog fritt fram igen, även om begreppet säkert kan behöva förklaras.

Kuriosa: Britt G Hallqvists varsamma bearbetning återinförde åsnan i vers två. (Mellan 1819 och 1986 stod det: "En krona han ej bär, som dock en konung är").

Så här lät psalmen på 1600-talet:

Fröjda dig, du Christi brud!
Emot din Herra och Gud:
Förhanden är hans nåde,
som de profeter spådde.
Hosianna, heder och ära
skall denna wår Konung wara.

En åsna honom bär,
som dock en Konung är.
Hans prakt är ganska ringa,
dock kan han döden twinga.
Hosianna, heder och ära...

Han är saktmodig och god,
både i sinne och mod:
salighet har han att föra;
det skall hans brud tillhöra.
Hosianna, heder och ära...

Låt upp din´ portar widt,
Christum bjud hem till dig:
han aktar hos dig gästa,
din salighet till bästa.
Hosianna, heder och ära...

Gack ut af din paulun
och se en gladlig syn:
här rider ärones Konung;
Gläd dig, du dotter Sion!
Hosianna, heder och ära...

Strö qwistar på hans wäg
och spar din´ kläder ej:
bekänn dig uppenbarlig´
ty werlden är så farlig.
Hosianna, heder och ära...

Din´ barn stora och små
skola göra likaså;
den ganska hedna skara
skall sjunga utan fara:
Hosianna, heder och ära...

131 Stå upp, o Sion, och lovsjung

1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, profet och Kung.
Du hans stjärna skådar.
Stäm upp i helig fröjd din röst...

Text: Johan Olof Wallin 1811-1818 (32-39 år) "Statt upp, o Sion", bearb. Britt G Hallqvist 1980 (66 år)

(För en bearbetning i närmare anslutning till originalet, se Stora Nätpsalmboken 261)

Musik: Senmedeltida julvisa / Wittenberg 1529, jfr In dulci jubilo

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Johan Olof Wallin ville inte ta in den "makaroniska" (blandspråkliga) psalmen In dulci jubilo i sin psalmbok, där latinet för första gången sedan reformationen 300 år tidigare helt bannlystes från psalmboken. Men han filade nästan hela 1810-talet på denna nydiktade psalm som 1819 infördes till samma medeltida melodi, känd även från 1400-talsuret i Lunds domkyrka.

Även denna psalm blev omtyckt och gärna sjungen (fast In dulci jubilo kom tillbaka i psalmboken 1937). Särskilt de två sista verserna: "Ditt ord, o Jesu, bliva må" resp. "Lys, helga stjärna" har flitigt sjungits i våra kyrkor som predikstols- eller avslutningspsalm. Den sista versen passar ju också väl till Trettonhelgens funktion som Svenska kyrkans och EFS:s stora "missionshelg".

Britt G Hallqvists bearbetning från 1980 blev dock inte helt lyckad, särskilt inte jämfört med vad denna utomordentligt skickliga språkbehandlare eljest presterat i restaureringsväg. I formellt avseende försvagades Wallins suveränt klangfulla rimflätning i slutet av varje strof. Och beträffande själva innehållet - som naturligtvis är det viktigaste - upplevdes många att sista strofen plötsligt innehöll universalistisk förkunnelse ("alla knän skall böjas i Jesu namn vid nådens tron") istället för som tidigare en bön om allas frälsning ("alla knän må böjas vid Jesu nådefulla röst"). Aposteln skriver visserligen att alla knän till slut skall böjas eller åtminstone att detta är Guds intention med Jesus´ upphöjelse (Fil. 2:10f), men inte uttryckligen att det ska ske redan i nådens tid - eller frivilligt och med glädje.

Johan Olof Wallin:

141 Han på korset, han allena

  

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena,
ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god,
ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike,
aldrig finner jag hans like.

2. Jordisk vän kan lindra nöden...

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år), jfr psalm 74 i 1986 års finlandssvenska psalmbok.
Musik: Johann Hermann Schein 1623 (37 år) / Johann Crüger 1640 (42 år), jfr 1697 års koralbok nr 289, alt koraler svensk 1697 "Säll är den som sina händer" eller Johann Balthasar Königs i finlandssvenska psalmboken.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Runebergs psalmer och inte minst den här har bedömts mycket olika - en del har uppfattat dem som "tillverkade" av en nationalskald som tvangs "göra psalmbok"; andra har uppfattat dem som äkta uttryck för en under psalmboksarbetets gång alltmer levande tro. Själv menade han sej ha vunnit i andligt djup genom psalmskrivandet, och det finns ingen anledning att misstro honom.

Ibland har man beträffande just denna psalm retat sej på att Jesus både i början, mitten och slutet av psalmen kallas "Han på korset" (det var ju även rövare korsfästa vid samma tillfälle). Man har önskat ett förtydligande och psalmen har ibland fått anslaget och avslutningen: "Jesus Kristus, han allena." Men nu är psalmen både i Finland och Sverige återförd till sin mer diskreta men ändå fullt begripliga lydelse.

Andra strofen skulle kunna beskrivas som en vederläggning av Jesus-orden "ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner". Jo, säger Runeberg, det har den som likt dej, Jesus, ger sitt liv även för sina fiender! För dem "som i hat mot honom strider"! Fast Jesus kallade ju t.o.m. förrädaren Judas "min vän", så hans ord om kärlek kanske ska tydas så här: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för den han älskar." "Så älskade Gud världen..."

I övrigt har dock psalmen bearbetats något olika i Finland resp. Sverige, och i Finland används en melodi av Johann Balthasar König som inte används hos oss. Vi har istället två andra melodier att välja på.

Runeberg i 50-årsåldern:

Schein i 40-årsåldern:

Crüger:

151 Denna dag stod Kristus opp

1. Denna dag stod Kristus opp.

Halleluja!

Vänner, bär i sången fram

- halleluja! -

hjärtats kärlek, pris och tack...

Text: Jane Eliza Leeson 1853 (44 år), efter påsksekvensen Victimae paschali laudes ca 1100, Britt G Hallqvist 1984 (70 år)

Musik ("Llanfair"): Robert Williams 14 juli 1817 (35 år)

Det är alldeles påtagligt hur kvinnornas breda intåg i litteraturen under 1800-talet sker både på romanfronten (jfr Englands Jane Austen eller Sveriges Emilie Flygare-Carlén) och i psalmdiktningen. Även om Jane Eliza Leeson här utgått från en medeltida påsksekvens måste psalmen i allt väsentligt - och dit hör ju för en psalm inte minst formgivningen - betraktas som hennes original. Liksom t.ex. Betty Ehrenborg-Posse är hon främst känd för sina "barnpsalmer", men många psalmer som ursprungligen skrevs för barn, t.ex. Lina Sandells Jesus för världen, betraktas ju idag lika mycket som "vuxenpsalmer" (vad nu det är för något).

Ovanstående hymn är en högtidspsalm mer än "söndagsskolpsalm", men ändå genom både disposition och melodi lättillgänglig för alla åldrar. Den alltifrån födelsen blinde korgmakaren Williams skapade året före sin död denna sin mest kända koral, exakt daterad i hans manuskripthäfte och från början kallad "Bethel", senare "Llanfair" (Williams var walesare). Psalmen är en härlig påskpsalm, väl värd att användas oftare, inte bara i påsktider. Tyvärr begränsas påskpsalmssjungandet alltför ofta till enbart påskdagen (jämför julpsalmernas månadslånga varaktighet!), trots att en psalm som denna skulle kunna sjungas varenda söndag året runt. Varje söndag är ju en liten påskdag, Kristi uppståndelses dag.

173 Din frid skall aldrig vika

1. Din frid skall aldrig vika,
din godhet skall bestå.
När stormen slår emot oss,
hos dig finns kraft att få...

Text: Svein Ellingsen 1957 (28 år), 1971 (42 år), Britt G Hallqvist 1978 (64 år)

Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Det är väl inte många som lagt märke till det, men Alla helgons dag följs numera i kyrkoåret av Alla själars dag. Tanken med "Alla helgons dag" är ju egentligen att fira de avlidna Kristustroende som inte har någon särskild firningsdag, och "Alla själars dag" är då ett tillfälle att minnas alla döda ö.h.t., även de som inte haft någon tydlig kristusbekännelse eller rent av varit tydligt anti.

Nu har ju i det folkliga firandet redan "allhelgona" - med sina minnesgudstjänster - blivit något av en "alla själars dag" (om man nu inte tror att alla undantagslöst blir helgon när de dör), och det har faktiskt framförts en tanke om att man också i kyrkoåret borde vända på dagarna och börja med "Alla själars dag" för att sedan på söndagen mer specifikt fira de som gått före i tro.

Vare hur det vill med det, men Svein Ellingsens psalm ovan står i psalmboken under rubriken "De hädangångnas minne", inte "Alla helgons dag". Psalmen uttrycker i sin första strof gudsnärvaron mitt i sorgen och saknaden efter de döda, och i sin andra strof en tacksamhet till Gud över "den glädje de oss skänkt" och "allt gott de gjort och tänkt." Den avslutande strofen uttrycker ett evighetshopp, ett hopp inför den tid när också "vi har gått ur tiden", en förtröstan på att Guds barmhärtighet på något sätt omsluter det "liv som här försvinner".

S Ellingsen:

172 De skall gå till den heliga staden

1. De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång...

Text: Britt G Hallqvist 1976 (62 år), v. 4 Oscar Ahlén 1984 (78 år)

Musik: Egil Hovland 1976 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Detta är en älskad begravnings- och allhelgonapsalm som inspirerats av de s.k. "saligprisningarna" i Matteus 5, inledningen till Jesus Bergspredikan. Inte minst den återkommande formeln "de skall" är hämtad därifrån. Det handlar om dem som är fattiga i anden, sörjande, ödmjuka, hungrande, barmhärtiga, renhjärtade, fridsälskande, förföljda för rättfärdighetens skull. De skall bli tröstade, mättade, ärva landet, möta barmhärtighet, se Gud...

Men i kyrkomötesbehandlingen av Psalmer och Visor 82 höll man på att ändra "de skall" till "vi skall" (enligt Olle Nivenius i Psalmer och människor, Verbum 1991, hade man t.o.m. lyckats få den motvilliga men ödmjuka författarinnans tillstånd!), men utskottsförslaget togs slutligen tillbaka efter ingripande från bl.a. Olle Nivenius. Till Britt G Hallqvists lättnad. Hon menade att en ändring kunnat "utestänga många från att kunna sjunga psalmen. Domen är Guds och många människor har en ödmjuk försiktig hållning i sin tro. Dessutom låter 'vi' så kristet självbelåtet." (John Ronnås: Våra älskade psalmer, Verbum 1990).

Psalmen fick dock så småningom en ny avslutning. Olle Nivenius (som då var psalmbokskommitténs ordförande) har berättat om hur den fjärde strofen kom till:

"Strax innan förslaget till den nya psalmboken skulle gå i tryck, blev jag en morgon uppringd av Oscar Ahlén som meddelade att Hallqvists 'De skall gå till den heliga staden' blivit en av hans älsklingspsalmer, men att han för sin del saknade en avslutande vers om mötet med Herren. Nu hade under natten en sådan vers tagit gestalt för honom, och han hade genast på morgonen skrivit ner den. Hade jag något emot att han tog kontakt med Britt G Hallqvist och frågade henne om hon hade något att erinra mot att hennes psalm utökades med denna vers? Det hade jag inte, liksom inte heller författaren eller psalmkommittén." (Psalmer och människor s. 126)

Egil Hovland: