205 Vila i din väntan

1. Vila i din väntan,
stilla mötet sker,
all din stora längtan
Herren hör och ser...

Text: Per Harling 1980 (32 år) efter J Friedrich Räder 1845, 1848 (33 år) "Harre meine Seele"

(jfr Anna Ölanders översättning i Stora Nätpsalmboken nr 473)

Musik: Otto Olsson 1921 (42 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Denna meditationspsalm ansluter sej väl till de närmast föregående årstidspsalmerna. Cirkeln sluter sej och det blir åter vår. (Även som just vår- eller vårvinterpsalm är denna alldeles förträfflig, om än den låter sej sjungas året om!). Bildspråket om kornet, vars "hopp är stort", påminner om det i närmast föregående psalm.

I likhet med exempelvis "Välsigna, Herre, alla dem" kan upplevelsen av denna psalm störas om man känner till föregångaren som psalmen skulle ersätta. Anna Ölanders översättning Vänta efter Herren är mer originaltrogen och förträfflig i egen rätt. Men det hindrar inte att också Harlings "friare" version är mycket fin, med sin årstidsanknytning och sitt modernare språk.

Otto Olssons melodi till denna psalm är nog hans mest sjungna och välkända. Den har absolut bidragit till att psalmen, både i dess tidigare och dess nuvarande version, blivit föreslagen i många olika sammanhang. En annan orsak är psalmens allmängiltighet och pregnans; man sjunger igenom den på halvannan minut.

Per Harling:

Otto Olsson:

358 Han gick in i din kamp på jorden

1. Han gick in i din kamp på jorden.
Gud tog plats i din egen gestalt.
Han kände din puls...

Text: Arne H Lindgren 1978 (56 år)
Musik: Per Harling 1979 (31 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Det här är nog, tillsammans med "Öppna mig för din kärlek" (SvPs 96), Arne H Lindgrens mest sjungna och älskade psalm. Raderna "Gud tog plats i din egen gestalt" samt "och han älskade dig över allt" återkommer i var och en av de fyra stroferna, liksom inledningsorden "Han gick in" och en del andra småord. Både genom upprepningarna, strofantalet och stora delar av innehållet är psalmen en modern motsvarighet till Geijers "Du bar ditt kors" (SvPs 140). Men här är det inte Jesus som tilltalas med "du" utan den sökande människan, kanske den sjungande själv? (Facit: Arne H Lindgrens fru Siv berättade hösten 2020 - se nedan - att psalmen från början var skriven just till henne). 

En nutida evangelisations- och inbjudningssång skulle man också kunna kalla den. Det här är en psalm som dåvarande Kyrkans Ungdom (nu Svenska kyrkans unga) verkligen ville få med i psalmboken. Därd hamnade den alltså också till slut. Den passar bra att sjunga under fastan, men också vid många andra tillfällen under kyrkoåret. Den kanske i framtiden blir mer sjungen än idag även vid begravningar och liknande - när "kyrkans unga" kommit upp i åren. Det förtjänar den i så fall.

Arne H Lindgrens fru Siv berättar i kommentarsfältet nedan (jag lyfter upp det här för att fler ska se): 

"Hej Andreas! Jag skriver till dig för att berätta att psalm 358 är från början skriven till mig Siv Lindgren som var gift med Arne fram till hans död 1991. Då hade vi varit gifta i 20 år. De mycket aktiva åren i hans liv. Att psalmen är s a s min är för mig fantastiskt. Roligt att den också betyder så mycket för så många. Jag vet att kyrkans ungdom valde in den. MVH Siv Lindgren."

Per Harlings fina, rörliga melodi förtjänar också ett omnämnande. Bl a de för tidens psalmstil ovanligt täta synkoperna gör den till ett av de intressantaste nytillskotten i 1986 års koralbok. Per Harling har berättat för mig att melodin tillkom på Rättviks stiftsgård och att han försökte få författaren att ändra slutraden till "och han älskar dig nu över allt". Men det blev preteritum (dåtidsform) även i sista strofen, och det var lika bra det - tror att "nutidseffekten" blir väl så stark av den oförändrade upprepningen.

Arne H Lindgren:

Arne H Lindgrens gravsten på Norra kyrkogården i Lund:

 

398 Brödet är ett

1. Brödet är ett, brutet för alla,
skörd av åkrarnas jord.
Herren är en, given åt alla
här vid nattvardens bord...

Text: Jonas Jonson 1980 (41 år)
Musik: Per Harling 1980 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

J Jonson:

Denna psalm är, liksom t.ex. kvällspsalmen Innan natten kommer, en frukt av det nära samarbetet mellan Jonson och Harling på 70-80-talen, från början i samband med Jonsons föreståndarskap på Rättviks stiftsgård men också därefter. Psalmen har ett ovanligt "rättviseperspektiv" på nattvarden (jfr Olov Hartmans nattvardsbön om "ditt bords hemlighet: ett enda bröd och en enda mänsklighet") som dock kan diskuteras utifrån det faktum att nattvarden egentligen är en förbundsmåltid för döpta kristna, och utifrån det faktum att aposteln Paulus varnar för ett ovärdigt ätande.

Perspektivet accentueras av att det ingår i själva refrängen: "Vi reser ett tecken, ett rättvisans tecken, / måltid delad med alla." Det är knappast fel att social rättvisa betonas i en psalm - det skulle snarast behövas i fler - men frågan är som sagt om "måltid delad med alla" är en riktig beskrivning av just nattvarden i ett internationellt och för den delen interreligiöst perspektiv.

Å andra sidan kan formuleringen försvaras utifrån synen på nattvarden som en himmelsk måltid, ett föregripande av "den stora nattvarden i himmelen", där alla som genom Guds nåd har nått målet får uppleva hur alla skiljemurar mellan föraktade och berömda, fattiga och rika, har brutits ner i Kristus. En försmak av det får vi onekligen i mässan. Och därför kan vi redan här sjunga: "Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, / tid då murar ska falla."

510 Innan natten kommer

1. Innan natten kommer
vill jag tacka
för den dag du gav,

dem som jag mötte...


Text: Jonas Jonson 1978 (39 år), 1982
Musik: Per Harling 1981 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

J Jonson på äldre dagar:

Innan natten kommer har blivit en av våra mest sjungna kvällspsalmer. Författaren skriver (i Allt tillhör alla, Verbum 1992):

Det är en gammal god böneordning att först tacka Gud för allt gott, sedan erinra sig människor som behöver vår förbön, be för hela skapelsen och alla som sörjer, är hungriga, fängslade, torterade, på flykt, sjuka eller döende. Till slut överlämnar man sig själv, andra människor och hela världen i Guds goda händer. Natten är den natt som nu kommer. Men den är också min egen död och hela världens slut.

Och psalmen är uppbyggd helt i enlighet med denna gamla goda böneordning. Från Stiftsgården i Rättvik (där Jonson var föreståndare på 1970-talet och där även kompositören Harling verkade i flera år) har sången spridit sej över landet, till en början främst via Kyrkans Ungdom och dess vishäften men fr.o.m. 1986 via psalmboken. Enligt Jonas Jonson själv lär den ha kommit in i psalmboken efter en undersökning av ungdomars favoritpsalmer.

Angående morgon- och aftonbön över huvud taget skriver författaren så här:

Vi sjunger morgonpsalm och kvällspsalm för att ta emot dagen och återlämna den. Det är som att andas in och andas ut. Alla behöver stanna till, tänka efter vad som hänt, sammanfatta sina erfarenheter, förvandla omsorgen till bön och lämna dagen bakom sig. Aftonbön är den bön som människor ber mest. (cit. efter Alla tiders sång, Verbum 1998, s. 151)

602 Så länge solen värmer jorden

1. Så länge solen värmer jorden
och kornet kan få gro,
så länge ögon ännu lyser
av hopp och framtidstro,
så stiger vår lovsång till dig, Gud...

Text: Per Harling 1980 (32 år)
Musik: P Harling 1980 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]