117 När Jesusbarnet låg en gång

 
1. När Jesusbarnet låg en gång
på krubbans halm, vid änglars sång,
då tände Gud i himlens hus
den första julens stora ljus.

2. Nu tänder vi i granen snart
små ljus som skiner varmt och klart.
Och alla barnen tänker då
på barnet där i stallets vrå.

3. Han växte upp och blev en man,
så god och vis, så stark och sann
som ingen förr på jorden var
och ingen sedan varit har.

4. Och därför lyser än för oss
hans stjärnas underbara bloss.
Var gång vi följer glatt hans ord
det lyser bättre för vår jord.

5. Välkommen hit i jul igen,
du som är barnens bäste vän.
Vi vet du hör var bön vi ber.
Kom, lär oss likna dig alltmer.

Text: Jeanna Otherdahl 1909 (30 år), ngt bearb. 1986

Musik: Martin Luther 1539 (56 år), alt. Hugo A Bedinger (1876-1914)

[Texten återgiven med tillstånd av Vännernas samfund, som har copyright fram till 2035]

Denna julpsalm tillkom, precis som O du som ser, o du som vet, under det läsår som göteborgslärarinnan Oterdahl tagit tjänstledigt och vistades i Uppsala för att "leva studentliv utan att vara student". En kollega hade önskat en julpsalm för barn, och Oterdahl ställde upp.

Det lite ovanliga med psalmen är att författaren både anlägger barn- och julkrubbeperspektivet ("alla barnen tänker då / på barnet där i stallets strå)", och samtidigt så starkt betonar vår Frälsares vuxenblivande. Kanske ingen annan psalm i psalmboken så tydligt refererar till Lukasevangeliet 2:52 "Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor."

När hymnologen Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) tycker sej skönja påverkan från Luther-psalmen Från himlens höjd jag bringar bud, är det nog han själv som låter sej påverkas av den gemensamma melodin. Några särskilda likheter utöver själva jultemat och barnvänligheten kan jag nämligen inte se.

J Oterdahl:

M Luther:

227 O du som ser, o du som vet

1. O du som ser, o du som vet

vart stackars väsens hemlighet,

som också vet, långt mer än jag,

mitt väsens natt och dag,

tag allt jag äger i din hand,

bränn slagget med din renhets brand

och låt mig leva i ditt land,

min Fader och min Gud.

2. Om än den väg som för till dig

är smärtornas och dödens stig,

så lär mig vilja, Gud, ändå

den tunga vägen gå.

Den gång du viskade ditt "Bliv!"
du ville mening i mitt liv.
Din mening i mitt väsen skriv,
min Fader och min Gud.

Text: Jeanna Oterdahl 1909 (30 år), tr. 1910.

(Texten är publicerad här med tillstånd från Vännernas samfund, som innehar copyrighten fram till 2035).

Musik: Torsten Wall 1933 (31 år), 1962 (60 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan Walls noter inte återges här än]

Denna psalm är, liksom den andra vi har av Oterdahl, julpsalmen När Jesusbarnet låg en gång, skriven under den period i 30-årsåldern då Oterdahl tog tjänstledigt från lärarinnearbetet på Mathilda Halls skola i Göteborg (i samma skola där hon själv en gång varit elev) för att leva studentliv i Uppsala och höra på föreläsningar av Nathan Söderblom, Einar Billing, Henrik Schück m.fl.

Psalmen skrevs i Uppsala under höstterminen 1909 och trycktes i den nystartade kristna kulturtidskriften Vår Lösen nr 12/13 1910. Med melodi av Torsten Wall (i mer jämn form än nuvarande) kom den sedan med i 1937 års psalmbok och, i oförändrat skick, i vår nuvarande.

Det är en innerlig bönepsalm som uttrycker en i vår tid rätt ovanlig lidandesberedskap. Ska vägen till Gud verkligen vara "smärtornas och dödens stig" och vill någon ung människa verkligen "den tunga vägen gå"? Man hör en återklang från Jesusorden i Matteusevangeliet 16:24 om att den som vill följa honom ska ta försaka sej själv och ta sitt kors på sej.

Samtidigt uttrycker psalmen en hisnande positiv tro på en gudomlig mening med ens eget lilla obetydliga liv - ofta citerade under det gångna seklet har psalmens slutrader varit: "Den gång du viskade ditt Bliv / du ville mening med mitt liv. / Din mening i mitt väsen skriv, / min Fader och min Gud."

Jeanna Oterdahl har själv sagt om psalmen: "Jag har ofta haft anledning till förundran över människors intresse för denna psalm. Jag skrev den ju inte alls med tanke på andra. Jag skrev den helt och hållet för mig själv, för att ge uttryck för vad jag kände just då. Och de stroferna är fortfarande ett mycket personligt uttryck för mig." (Cit. efter Lövgren: Psalm och sånglexikon, Gummessons 1964).

Här följer Oterdahls vackra psalm i ny musikalisk dräkt:

Jeanna Oterdahl: