Detta är ett bara ett av många sätt att göra vår psalmskatt mer tillgänglig för nya generationer. Det bästa sättet är att gå i kyrkan och återupprätta husandakten, d.v.s. att regelbundet sjunga och spela psalmer tillsammans även hemmavid. OBS! Av upphovsrättsskäl kan inte alla texter och noter publiceras på nätet än. För de psalmer jag inte kunnat återge här hänvisas till papperspsalmboken. Kommentarsfälten får gärna användas, liksom min mejladress andreas.g.holmberg[at]gmail.com
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]
Den här psalmen kom med ganska sent i psalmboksarbetet, efter det att Olov Hartmans psalm Salig du och högt benådad avvisats av pingströrelsen p.g.a. sitt Maria-tilltal (jfr dock föregående psalm). Lenhovda-herden Hallberg skapade en berättande psalm i gammal 1600-talstradition (jfr "Psalmer över några Söndags-Evangelier" i den karolinska psalmboken). Dess text är fri från teologiska komplikationer utöver dem som själva återberättelsen aktualiserar (jungfrun som blir med barn utan mans medverkan!).
Den konstlösa och orimmade psalmen tycks i varje fall ha varit lätt att enas kring som den enda ekumeniska "mariapsalmen". Oskar Lindbergs melodi var också redan insjungen. Eftersom psalmen till större delen utgörs av en dialog mellan Gabriel och Maria, kunde man kanske tänka sej att sjunga den "alternatim" (till skiftes) mellan kvinnor och män. Men på ett ställe får Gabriel hela två strofer i följd, så det kanske bleve för komplicerat att hålla reda på vilka som ska sjunga vad?
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]
Oscar Lövgren skriver efter att ha konsulterat författaren om psalmens tillkomst:
"Under sina studentår bar Öberg på känslan av oförmåga att kunna uppleva den kristna trons verklighet. I denna tid blev Klagovisorna 3:25-26 honom till stor hjälp. Detta ord gav å ena sidan uttryck för hans andliga vanmakt och talade å andra sidan om Guds godhet mot den vanmäktige som bidar honom. Betydelsefullt för hans inre liv blev också ett uttryck från en teologisk föreläsning: 'Den springande punkten i all levande religiositet är överlåtelsen åt Gud'.
När han i samband med sin prästvigning i december 1918 höll sin sacerdotalpredikan [ett slags provpredikan, skr. anm.], valde han just angivna text. Den 22.11.1934 höll han en andaktsstund i radio och utgick då från samma skriftord. Kort därefter skrev han denna psalm, som under rubriken "Vid Herrens port" publicerades i nr 3 av Tro och gärning 1935."
(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 789). O Lindberg: Alt. koral (OBS finns ej i psalmboken!):
[Av upphovsrättsliga skäl kan melodin inte publiceras här än]
Detta är en bönepsalm för barn av den finländske nationalskalden. Den har sjungits vid otaliga dop och barngudstjänster, och är väl tillsammans med Tryggare kan ingen vara den 1800-talspsalm som har den starkaste ställningen i sådana sammanhang. I kontrast mot äldre psalmböckers "psalmer för barn" känns den här verkligen barnanpassad. Den finländska psalmforskaren Birgitta Sarelin skriver i sin psalmkommentar:
Runeberg skrev psalmen för barn. Det visar t.ex. hans kommentar till en ändring av Lars Stenbäck, när Stenbäck ville bearbeta texten. Stenbäck hade i sitt förslag skrivit: 'Tack för allt godt, som du städs mig ger' i stället för Runebergs 'Tack för allt godt, du mig ständigt ger'. Stenbäck gjorde det i språkvårdande syfte. Han ville införa det relativa pronominet 'som' och sätta ut bisatsinledaren, och då förlorade han en stavelse, vilket gjorde att ständigt blev städs. Det är denna följdeffekt som Runeberg kritiserade med orden: 'Liksom barnen skulle säga städs!' Det visar att Runeberg verkligen ville att psalmen skulle vara 'barnslig'; han hade uttryckligen tänkt på målgruppen. Men nuförtiden säger ju barnen inte ens 'ständigt'.
Och även för vuxna "Guds barn" är psalmen en god bönepsalm. Inte minst genom sin ton av glädje och tacksamhet. De två sista stroferna användes när ett av Siri Dahlqvists barn gifte sej (se hennes bok "Livets sånger"), och fler brudpar kunde gärna ta efter det exemplet!
För svenskar är Oskar Lindbergs folkviseaktiga mollmelodi omistlig - men i Finland kan man inte tänka sej psalmen utan Rudolf Lagis dur-melodi i valstakt! Skulle man gå efter fördomarna borde ju Sverige ha dur- och Finland mollmelodin, men det är alltså precis tvärtom.
Psalmen hade ursprungligen fem strofer. Följande strof blev kvar i Finlands psalmböcker men har uteslutits ur de svenska:
Jag är en planta uti din gård,
för evigheten uppdragen.
Jag var knappt till, när i fadersvård
av dig jag redan var tagen.
År 1986 bearbetades den strofen i finlandssvenska psalmboken, så att det nu står:
Jag är en planta uti din gård,
för evigheten uppdriven.
Jag var knappt till, när i fadersvård
åt dig jag redan var given.
Även de övriga stroferna bearbetades lätt, liksom i Sverige - men inte likadant som här. Vi har alltså här ännu en psalm på svenska som fått olika språkdräkt på ömse sidor om Bottniska viken. Så här kan den alltså också låta:
1. Fader, du vars hjärta gömmer helighet, som allting dömer,
kärlek, som förlåter allt...
Text: Emil Liedgren 1910 (31 år) Musik: Oskar Lindberg 1917 (30 år) [Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter återges här än, men finlandssvenska psalmboken har fått tillstånd att publicera texten, se nr 356 i den psalmboken]
Tillsammans med Johan Alfred Eklund blev västeråslektorn Emil Liedgren en av den s.k. ungkyrkorörelsens främsta diktare. Till hans tidigaste och mest kända psalmer hör denna psalm om den Gud som både dödar och gör levande (jfr 5 Moseboken 32:39). Den kritiserades visserligen för sina många "överklivningar" (där radslut och satsslut inte sammanfaller) och sitt lite märkliga bildspråk. Att ödemarken ska blomma säger redan Jesaja 35, men är inte "våra tårars flöde" lite väl salt för att åstadkomma detta?
Men efter att Oskar Lindberg förtjänstfullt tonsatt den 1917 (och den publicerats i Nya Psalmer 1921) blev den mycket gärna sjungen och kritiken tystnade efterhand. (Fast nog tycker åtminstone jag fortfarande att tredje strofen kunde utgå).
Nuförtiden kanske kritiken åter tilltar - eller psalmen begravs i tysthet - p.g.a. vår ovilja att tillskriva Gud funktionen att "döda", ens i bildlig bemärkelse. Eller att "i vrede allting döma". Men psalmen bygger ju just på kontrasten mellan "döda" och "föda", mellan lag och evangelium om man så vill. Se även 1 Samuelsboken 2:6.
Den fjärde strofen för på ett oförlikneligt sätt in själva helgupplevelsen i bildspråket:
Där vi än i ångest höra
ovisst mummel nå vårt öra,
helgsmålsringning ljuda skall:
genom ljusa
valv skall brusa
påskkoralers jubelsvall.
Själva strofformen har Liedgren tagit från Astolfs själamässa ("Ljus, som klarnar alla öden") i Lycksalighetens ö (av Per Daniel Amadeus Atterbom), en text som i sin tur är en efterbildning av "Heloises sång vid Abailards grav." (Se Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 369).
Melodin i "folkton" av Oskar Lindberg komponerades ursprungligen till psalmen Tänk när en gång det töcken har försvunnit. Den är rent metriskt mycket välfunnen till ovanstående text, men jag vet inte om psalmen blivit så vidare sjungen. Kanske har den blivit mer läst och bedd. Texten är ju en innerlig Jesus-bön, som både hänvisar till och liknar den blinde tiggaren Bartimeus´ bön i Markusevangeliet 10:46-47.
Det är intressant att jämföra tonen i denna psalm med Kirsten Hansens andra psalm i den ekumeniska psalmboksdelen, Hur ljuvligt det är att möta. Den psalmen skrevs några år tidigare och ger uttryck för glädjen i den kristna gemenskapen. Jämfört med den tycks ovanstående psalm dyster och individualistisk. Men det behöver inte vara så; det finns en vila i att både som individ och som sjungande församling ge uttryck för en "tro trots allt" - ett fasthållande vid Jesus mitt i prövningen som påminner inte så lite om den kananeiska kvinnans attityd (se Matteusevangeliet 15:22ff).
1. Bed för mig, Herre kär. Se till mig ner. Modfälld och trött jag är... Text: Anders Frostenson 1936 (30 år), 1980 (74 år) Musik: Oskar Lindberg 1937 (50 år), alt. Lowell Mason, se nedan (OBS! anges ej i psalmboken för denna psalm):
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller Lindberg-noter publiceras här än]
Psalmen hör till de Frostenson-psalmer som fanns med redan i 1937 års psalmbok och som författaren själv sedan bearbetade inför 1986 års psalmbok (så blev han också nära 100 år gammal!). Språket har förts närmare nutidssvenskan, men samtidigt försvann en del klangliga skönhetsvärden i t.ex. andra strofen:
Bed att min tro ej släcks,
bed att mitt högmod stäcks,
bed att min kärlek väcks...
Fast det är klart: hur många vet idag vad man gör när man "stäcker" något? (I o f s ett fint gammalt s.k. arvord). En synonymordbok på nätet ger följande ersättningsord: stoppa, hejda, stävja, hindra, hämma, lamslå, gäcka, omintetgöra - fast de rimmar förstås inte lika bra på "släcks" och "väcks".
Psalmen har nog inte blivit så sjungen som den förtjänar, ens under Stilla veckan, då den verkligen skulle sitta som gjuten. Oskar Lindbergs mollmelodi är visserligen mycket fin, men har inte givit texten någon "skjuts". Jag tror faktiskt att psalmen, som ju finns med i den ekumeniska psalmboksdelen, skulle vinna på att prövas med Lowell Masons mer insjunga melodi (se ovan), i varje fall tills folk har upptäckt texten.
Och psalmen borde absolut sjungas vid någon passionsandakt per år (i den mån sådana fortfarande förekommer). Samt vid enskild andakt när livet bokstavligen känns för djävligt, d.v.s. när vi upplever att "detta är mörkrets stund", eller, som Frostenson tidigare sjöng, att "nu råder mörkrets makt" (utifrån samma bibelord i Lukasevangeliet 22:53).
Vi behöver be både vår Frälsare och varandra om förbön; varje idé om att klara alla prövningar själva är utslag av andligt högmod.
1. Du öppnar, o evige Fader, i Kristus din famn mot dem som församlas i längtan... Text: Anders Frostenson 1936 (30 år), ngt bearb. Musik: Oskar Lindberg 1937 (50 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än] Detta är en mycket vanlig s.k. "offertorie- eller beredelsepsalm" inför firandet av nattvarden. Genom sin dogmatiska pregnans och språkliga livfullhet - accentuerad av Oskar Lindbergs koral - har den på sina håll nästan blivit ett stående inslag i mässan. Psalmen är en lovsång, men på samma gång undervisande. Få nattvardspsalmer framställer så många aspekter av den heliga måltiden som denna, och knappast någon knyter så tydligt samman "den stridande kyrkan med den triumferande", den synliga, jordiska halvan av altarrunden med den osynliga, himmelska. Psalmen är en av de psalmer som Frostenson skrev redan för 1937 års psalmbok (varav nästan alla kom med även 50 år senare) och de språkliga ändringarna jämfört med 30-talsversionen är få. Inte ens verbens pluraländelse ändrades - däremot byttes det obsoleta uttrycket "du hugnar" (vår själ) ut mot det lättbegripligare "du gläder". A Frostenson: O Lindberg:
1. I öster stiger solen opp och sprider guld på sky. Hon stiger över bergets topp, bestrålar stad och by.
2. Hon kommer från den fagra kust, där paradiset låg. Hon ger de gamla liv och lust och fröjdar barnens håg.
3. Hon hälsar oss ännu så skönt från Edens morgon klar, där livets träd stod evigt grönt, där livets källa var.
4. Hon hälsar oss från livets hem, där upp en stjärna rann, Guds ljus, som över Betlehem för österns vise brann.
5. Och stjärnorna, de buga sig, när dagens sol går opp, den sol, som oförliknelig har bådat världens hopp.
6. Du solars sol från Betlehem, hav tack och lov och pris för varje glimt från ljusets hem och från ditt paradis. Text: Bernhard Severin Ingemann 1837 (48 år), Johan Alfred Eklund 1912 (48 år) Musik: Oskar Lindberg 1938 (51 år), alt. C E F Weyse (hör nedan).
Psalmen trycktes första gången 1837 i "Morgen-Sange for Børn" som utgavs med tanke på morgonandakterna vid Sorø akademi, där Ingemann var lektor.
Den översattes 1912 av Johan Alfred Eklund och fick en svensk koral 1938 av Oskar Lindberg - jag vet inte varför C E F Weyses, som sjungs så vackert i Danmark, inte ansågs duga här.
Som så många psalmer skrivna för barn passar denna utmärkt väl även för vuxna. Man kan väl om Ingemanns psalm säga detsamma som psalmen om solen att "den ger de gamla liv och lust / och fröjdar barnens håg."
Psalmen betonar, precis som föregående psalm, hur den härliga sol vi ser också lyste över Eden och Betlehem, men förfaller fördenskull inte till soldyrkan utan åkallar i sista strofen vår Frälsare under benämningen "du solars sol från Betlehem".
BÖNENS ROS 1. Det spirar i Guds örtagård en blomma skär och blid... Text: Samuel Gabrielsson 1910 (29 år) Musik: Oskar Lindberg 1921 (34 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än] Den unge hospitalspredikanten i Säter, Samuel Gabrielsson, fick denna lilla fina dikt om bönelivet publicerad i tidskriften Vår Lösen nr 11-12 1910. Elva år senare kom den in i psalmbokstillägget som nummer 606, med den folkviseartade melodin av Oskar Lindberg. Men i 1937 års psalmbok kom den inte in. Ett halvsekel senare fann den dock åter nåd i psalmkommittérades ögon, och den har nu i mer än 30 år stått i psalmboken. Jag har varit med om att sjunga den ett par gånger, men den har nog oftare framförts som solosång. Vacker är den i alla fall. O Lindberg:
Dansk melodi till psalmen (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!)
1. Du gav mig, o Herre, en teg av din jord som jag nu min egen får kalla. Du gav mig ett värv och ett bröd för mitt bord. Här levar jag trygg på ditt mäktiga ord, hur tider än växla och svalla. Här reddes mitt bo, här njuter jag ro och fåt i din hand mig befalla.
2. Så lär mig att taga, o Gud, ur din hand välsignelsens dagliga gåva, att tacka för regnet som vattnar mitt land, för solsken och värme i sommarens brand, för skördar och bärgning dig lova. Vad mäktar väl jag? Din vilja är lag; det växer ju medan vi sova.
3. Så lär mig ock, Herre, att dig till behag förvalta det pund mig blev givet, att fylla med frimodig gärning min dag, att hjälpa och värna om den som är svag, att älska, ty däri är livet. Och giv mig till sist ett namn, Herre Krist, som är i din livsbok inskrivet.
