25 Högt i stjärnehimlen

1. Högt i stjärnehimlen

kan vi dig ej finna...

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år), 1973 '

Musik: Hans Puls 1962 (48 år) "Hilf, Herr meines Lebens"

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Detta är en av Frostensons originellaste psalmer, som delvis bygger på orden i Romarbrevet 10:6-8: Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: »Du behöver icke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?' ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda?'» Vad säger den då? »Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).» Eller med Frostensons ord: "Inte bortom havet, / där är inte svaret, / men i ordet, talat / här till oss i dag."

I övrigt betonar psalmen inte bara det talade Ordet, utan också den i vår nästa närvarande Kristus, Guds inkarnerade Ord, som ser på oss "ur nöd och plågor" och frågar om vi vill vara med honom också där.

Den likaledes originella men lättlärda melodin är hämtad från en tysk psalm, "Hilf, Herr meines Lebens", som med sin sociala medvetenhet inte saknar anknytningspunkter till Frostensons text. Huruvida han inspirerats av den tyska psalmen må dock vara osagt.

Psalmen sjöngs som inledningspsalm vid Engla Höglunds begravning i Stjärnsunds kyrka den 10 maj 2008 (se Youtube-klippet ovan).

97 Jag behövde en nästa

1. Jag behövde en nästa,
var du där, var du där?
Jag behövde en nästa,
var du där...

Text: Sydney Carter 1962 (47 år) "When I needed a neighbour", Anders Frostenson 1968 (62 år), 1984

Musik: Sydney Carter 1962 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än ]

Detta är en psalm som tydligt inspirerats av Domssöndagens texter, särskilt det Jesus säger i Matteusevangeliet 25:31-46 ("jag var hungrig, jag var törstig, jag var hemlös" o.s.v.). Sången är mycket uppfordrande och allvarlig, genom att frågan "var du där?" upprepas så ofta sången igenom, hela 16 gånger!

Som kontrast kommer Jesus´ 4-faldig konstaterande "jag är där" i avslutningsversen. Hur långt bort vi än reser är han där, men i detta fall inte bara genom gudomlig allestädesnärvaro i största allmänhet, utan i och genom "sina minsta bröder". Och Jesus´ namn nämns inte i hela psalmen, men genom att jämföra med Matteus 25 förstår vi att det är Jesus som ställer frågorna psalmen igenom.

Inte minst i samband med Kyrkornas Världsråds generalförsamling i Uppsala 1968 slog sången igenom. Medvetandet om de globala klyftorna och den rika, ofta "kristna", världens ansvar inför Gud och människor hade då börjat växa sej stort, bl.a. just tack vare sångare som Sydney Carter.

F.ö. och apropå ingenting är detta den psalm i psalmboken som går allra högst - ända upp till tvåstrukna E på ett ställe i refrängen!

166 Sorlet har dött

 

För noter till Daniel Olsons koral från 1965 här ovan, se finlandssvenska psalmboken 1986 nr 122!

Alt. koral: [OBS! Följande koral finns inte angiven till denna text i 1986 års psalmbok, dessutom är texten i klippet en äldre version än den som står i psalmboken]


1. Sorlet har dött från väg och dammigt vimmel.
Ovanför oron och närmare din himmel...

Text: Olov Hartman 1947 (41 år), 1968

Musik: Daniel Olson 1965 (67 år),  alt. Lars-Åke Lundberg

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken resten av texten eller några noter publiceras här]

Tillsammans med föregående psalm är denna ett "måste" på Kristi Förklarings dag. Den anknyter fint till nästan varje vers i evangeliet och framställer med stor inlevelse den sjungande församlingen själv som medagerande på förklaringsberget ("hyddor vi ville här åt himlen bygga"). Men "ett är nödvändigt, nu och för beständigt: / Jesus allena".

Psalmen avslutas med en "doxologi", en lovprisning till den treenige Guden, som är tänkt att sjungas stående av församlingen.

Psalmen har minst tre melodier - från början sjöngs ofta samma "tidegärdsmelodi" som till psalmen "Morgonens rodnad över bergen brinner". Sedan kom Daniel Olsons fina, klassiska och ändå nyskapande koral, den som står i nuvarande koralbok (se överst här ovan). Men även Lars Åke Lundberg har gjort en fin melodi till psalmen, lite mer visartad men också den mycket värdig och kongenial med den meditativa texten.

"Sorlet har dött" är tillsammans med Du är större än mitt hjärta och I tro under himmelens skyar en av endast tre "40-talspsalmer" i psalmboken. Just efter utgivandet av 1937 års psalmbok gick psalmförfattandet lite i stå här i Sverige, innan den stora förnyelsen kom på 50- och 60-talen, bl.a. genom Kyrkovisor. Dock står sej även 40-talspsalmerna bra.

182 Det ljusnar sakta

1. Det ljusnar sakta igenom dimma
och skorstensrök...

Text: Karl Laurids Aastrup 1960 (61 år), övers. Britt G Hallqvist 1973 (59 år)

Musik: Axel Madsen 1962 (47 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter återges här än]

Det här är en verkligt dansk psalm, men den finns inte med i Den danske salmebog från 2003, som annars har hela 21 psalmer av den produktive psalmdiktaren Aastrup. Men det kan passa bra att vi svenskar har en "egen" Aastrup-psalm, eftersom han bodde här som flykting under andra världskriget (efter att hans förbindelser med motståndsrörelsen avslöjats). Han fungerade då som präst för danska flyktingar i Skåne och Småland. I brist på danska psalmböcker utgav han en liten egen, Salmebog for Den Danske Kirke i Sverige (1944), med 36 psalmer, varav två som han själv hade skrivit. Urvalet gjordes så att alla psalmernas melodier fanns i den svenska koralboken från 1939, för att man skulle klara sej med lånade kyrkor och lokala organister.

"Det ljusnar sakta" är påtagligt urban och knappast skriven i traditionell psalmstil. Men melodin är mycket lättsjungen och texten enkel och lättbegriplig. Så varför är den så föga sjungen, trots att den tagits in i den ekumeniska psalmboksdelen? Man kunde hänvisa till att den är alltför präglad av industrisamhället ("på väg till verkstad, fabrik och skola") eller att den nymornade hellre vill sjunga om fågelsång än om "sten och asfalt". Men troligen är förklaringen den, att psalmen (i motsats till andra morgonpsalmer som t.ex. Nu är det morgon) är fullständigt omöjlig att använda vid söndagsgudstjänsterna, och att såväl husandakterna som kyrkans morgonmässor är så sällsynt förekommande att psalmen liksom aldrig fått en chans att slå igenom.

Men jag tror att det är fler än jag som ändå upptäckt psalmen vid enskild genomläsning av psalmboken. Och fler än jag som läst den som morgonbön och fascinerats av att vardagsord som "skorstensrök", "plikt och stök", "knog och jäkt", "sten och asfalt" står sida vid sida med frommare begrepp som "vårt bröd från Gud", "hans nåd, hans godhet", "till Guds behag". Man kommer osökt att tänka på det engelska uttrycket "If Jesus isn´t Lord of all, he isn´t Lord at all." Och på psalmistens ord: "Jorden är Herrens med allt den rymmer" (Psalt. 24)

Här kommer en alternativ melodi från norska koralboken (det är alltså inte Axel Madsens som finns i vår svenska):

219 Jag skulle vilja våga tro

1. Jag skulle vilja våga tro
att någon har mig kär,
jag skulle vilja våga tro
att Gud kan vara här...


Text och melodi: Tore Littmarck 1969 (48 år) 

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter återges här än]

John Ronnås skriver: "Viktiga förskjutningar kan iakttas i den nya psalmboken i förhållande till tidigare utgåvor. Detta gäller bl.a. inställningen till tvivel och tveksamhet som nu får ord och rum i den moderna psalmen. Det övervunna tvivlet har alltid haft sin plats, men inte det nakna och ouppklarade." (John Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 160).

Från början innehöll denna psalm endast tre strofer. Men när psalmen skulle tas in i 1976 års psalmbokstillägg Psalmer och Visor, avslog kyrkomötet förslaget. Psalmen ansågs inte sluta tillräckligt väl, så Littmarck ombads att omarbeta psalmen. Det ville Littmarck inte göra. Däremot la han till en fjärde vers, och då dög psalmen.

Psalmen är egentligen ett slags trosbekännelse, en vilja-våga-trosbekännelse.

289 Guds kärlek är som stranden

1. Guds kärlek är som stranden

och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem...

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år)
Musik: Lars Åke Lundberg 1968 (33 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Frostenson själv har berättat om psalmen:

"Den ojämförligt riktigaste platsen att sjunga den är vid klockstapeln vid Lovö kyrka, där den kom till. Träden i vers 2 är inte träd i allmänhet utan björkarna i kyrkallén, gräset är detsamma som växer på ängsmarkerna nedåt Mälarstranden. 'Jag frihet fick att bo där, gå och komma' är en sammanfattning av mina år där som präst, av landskapet och hemmen".

(Citerat efter Nisser: Änglarna sjunger i himlen, Verbum 2002, s. 86).

Som Nisser påpekar (ibid.) bär dock Frostensons text spår av en viss påverkan från Christa Weiss´ psalm Gott schenkt Freiheit från 1965, där det i fjärde strofen heter:

Wir richten Mauern auf, wir setzen Grenzen

und wohnen hinter Gittern unsrer Angst.

Att jämföra med Frostensons:

Och ändå är det murar oss emellan,

och genom gallren ser vi på varann.

Det är omvittnat att Frostensons psalm (i tysk översättning, givetvis) betydde mycket och gärna sjöngs i Östtyskland under 1980-talet, åren strax före Berlinmurens fall (se bilden och videon nedan).

A Frostenson:

339 Himmelske Fader

1. Himmelske Fader,
ge åt oss alla
glädje och renhet,
längtan och sånger...

Text: Daniel Thambyrajah Niles 1961 (53 år) "Father in heaven, grant to your children"
Musik: Traditionell filippinsk, upptecknad av Elena G Maquiso 1961 (47 år)

Detta är en av våra mest "internationella" psalmer med text från Sri Lanka och musik från Filippinerna! Daniel Thambyrajah Niles var en tamilsk evangelist och präst i Sri Lankas Metodistkyrka, som blev ordförande i East Asia Christian Conference och efter Martin Luther Kings död invaldes i Kyrkornas Världsråds presidium.  

Liksom flera andra psalmer är denna "trinitariskt" uppbyggd, med en strof tillägnad var och en av de tre personerna i gudomen (v.2: "Jesus, vår Herre, du för oss lidit" och v. 3: "Helige Ande, var i vår svaghet").

Niles skrev flera fina psalmer, bl.a. julpsalmen Vid den tid man räknar folket ("On a day when men were counted") som har en koreansk(!) melodi.

392 Det helga bröd på altarbordet vilar

1. Det helga bröd på altarbordet vilar
som Jesus själv en gång i Betlehem...

Text: Elis Erlandsson 1935 (51 år)
Musik: Lars Edlund 1965 (43 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

En mycket originell nattvardspsalm är denna, som jämför brödet på nattvardsbordet ("altarbordet") med Jesus i krubban. Men tanken är nog gammal, även om jag inte vet vem som "var först". 

Att den Osynlige gör sej synlig, "blir kött", i både inkarnationen och i Sakramentet är fundamentalt i såväl romersk-katolska som ortodoxa kyrkan (varifrån bilden ovan är hämtad), liksom i evangelisk-luthersk teologi med dess lika tydliga lära om realpresens. (Jfr den romersk-katolska nattvardshymnen Du ljuva sakrament). Ursprungligen skrev Erlandsson faktiskt "Vid kalkens blod mitt hjärtas lovsång ilar / till Golgata". Medan reformert nattvardsuppfattning är betydligt mindre radikal (så finns heller inte denna psalm medtagen i Psalmer och Sånger). 

Ska man vara ärlig sjungs den väl inte särskilt ofta i Svenska kyrkan heller. Har såvitt jag vet bara varit med om att sjunga den i Undersviks kyrka under en kvällsmässa vårvintern 2018, då biskop Ragnar Persenius valde den. Men den har säkert oftare lästs till enskild uppbyggelse, i varje fall efter 1986 då psalmen för första gången kom in i psalmboken. Lars Edlunds stilrena melodi är annars väl värd att pröva i solo- eller församlingssång.

"O Sakrament, som mig i nåd bereder / att Gud, den Evige, på jorden se."

395 Tyst, likt dagg som faller

1. Tyst, likt dagg som faller,

Sonens vin och bröd
dukas på vårt hjärtas

bord av brist och nöd...

Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Erhard Wikfeldt 1963 (51 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

En betydligt mer stillsam psalm än föregående, vilket syns redan på inledningsraden. Den osofistikerade melodin i moll ansluter fint till textens karaktär.

Även denna psalm är från 1960-talet men inte heller denna är skriven för Kyrkovisor utan har ett mer "vuxet" språk, om än inte uppstyltat. 

Bildspråket i första strofen är både vackert och vardagsnära, liksom andra strofens beskrivningen av de behov Jesus och hans måltid vill täcka, medan sista strofen lyfter blicken mot den himmelska staden och dess härlighet. 

Varför "murarna" och deras "namn på Guds apostlar" lyfts fram i sista strofen kan man i o f sej undra (tidigare fortsatte strofen "...och vars hörnsten är / Kristus, Mänskosonen..."), men det är bibelanknutet (se Upp 21:14) och fantasieggande. 

Andra och tredje strofen bildar en enda mening, men tilltalet ("Här din kropp, o Jesus") övergår i ett omtal ("vi får möta där / Kristus, Mänskosonen"), vilket i och för sej är vanligt både i våra psalmböcker och i Psaltaren, men ändå kan upplevas som lite besynnerligt ibland.

I vilket fall som helst är den korta psalmen - tre strofer med tre rimmade rader vardera - mycket användbar vid högmässor och nattvardsgudstjänster av olika slag. 

409 Du kallar oss till kyrkan

 
1. Du kallar oss till kyrkan,
och därför är vi här...
 

Text: Liv Nordhaug 1979 (53 år), fritt efter Kurt Rommel 1967 (41 år) "Du hast uns Herr gerufen", övers. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Kurt Rommel 1967 (41 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Det här är en riktig "härmsång", som alla borde ha lärt sej vid det här laget. Men jag vet mej bara ha sjungit den en enda gång, nämligen på 1990-talet i Storuman. Kanske är det ett antaget behov av någon märkvärdig försångare som avskräckt från användning. Men egentligen kan alla vara med och sjunga hela tiden - eller också låter man kvinnorna börja och männen "eka" eller "härma".

Metoden är utmärkt när det gäller inlärning av vilken psalm som helst. Någon börjar sjunga, exempelvis ur SvPs1986 nr 1: "Gud, vår Gud, vi lovar dig" - och resten av församlingen härmar både text och melodi, innan försångaren fortsätter: "Vi bekänner dig, o Herre". Bara man i förväg informerar om vilket sångsätt man tänker använda.

Som inledningspsalm vid gudstjänster, inte bara särskilda familjegudstjänster, borde den här psalmen ha en given plats. Men den ursprungligen tyska psalmen verkar som sagt ha haft svårt att ta sej in bland våra stampsalmer. Har någon erfarenhet av att sjunga den, så berätta gärna i kommentarsfältet nedan!

412 Ett Kristusbrev till världen

Alternativ melodi (SvPs57: "Sin enda grund har kyrkan") av S S Wesley. OBS! anvisas i koralboken ej till denna text, som dock i andra sångsamlingar knutits till Wesleys koral:


1. Ett Kristusbrev till världen
är var och en som tror
och sagt sitt ja till honom
som mitt ibland oss bor...

Text: Anders Frostenson 1935 (29 år), 1972
Musik: Roland Forsberg 1968 (29 år), inofficiellt alternativ Samuel Sebastian Wesley 1864 (54 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan Forsbergs musik och resten av Frostensons text inte publiceras här]

Denna psalm skrevs, liksom SvPs1986 nr 40 Kristus vandrar bland oss än, redan för 1937 års psalmbok, även om ingen av de två texterna kom in i psalmboken den gången. Och i motsats till Kristus vandrar bland oss än har denna psalm inte heller slagit igenom efter 1986, trots bearbetningen från 1972, då den togs in i EFS:s sångbok Sionstoner. Roland Forsbergs originella och fullt sångbara melodi har inte "lyft" texten, som nog trots allt kommit bättre till sin rätt med någon redan känd och insjungen melodi till dess mycket vanliga versmått - som t.ex. Wesleys.

Texten är ändå en av Frostensons starkaste, och man kan faktiskt med fördel framföra den som högläst dikt om man inte tror sej om att kunna sjunga den. Innehållsligt är titelradens bild hämtad från 2 Korintierbrevet 3:1-3, där Paulus talar just om "brev från Kristus", "på tavlor av kött och blod". Slutraderna är från "lilla bibeln", Johannesevangeliet 3:16: Så älskade Gud världen / att han den gav sin Son."

418 Hav och stränder din allmakt formar

1. Hav och stränder din allmakt formar.
Din led går fram genom nöd och stormar.
Över djupen din hand oss bär...

Text: Karl-Gustaf Hildebrand 1966 (55 år), 1984
Musik: Henry Weman 1968 (71 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten återges här än]

Både Hildebrand och Weman fanns representerade i 1937 års psalmbok resp. 1939 års koralbok. Men denna psalm tillhör en senare epok, den tid då både text och musik förnyades radikalt i kyrkan. Den tidigare mycket "koralkonservative" domkyrkoorganisten Weman hade hämtat inspiration i bl.a. Sydafrika, och professorn i ekonomisk historia Hildebrand hade tagit tydliga intryck av diskussionen om kolonialism och ekonomiska orättvisor - det här är en lika radikal som originell psalm där andligt och "världsligt" flätas samman på ett sympatiskt sätt. "Föd de hungrande, läk de slinta, låt fälten vitna, o Gud, till skörd."

Liksom föregående psalm är denna en poetiskt mycket stark text som lika gärna (eller hellre) kunde deklameras som sjungas. Men melodin är inte alls svår, och ibland känns psalmernas genomslag som rena tillfälligheter. Fler församlingar kan gärna introducera den här psalmen - gärna mot kyrkoårets slut!

Henry Weman vid orgel i Uppsala:

(foto: Gunnar Sundgren, Upplandsmuseet

publ. i enlighet med Creative Commons´ regler)

450 Vaka med mig

1. "Vaka med mig!"
Så blev vårt rop ur djupen
ditt rop till oss
i ditt Getsemane.

2. "Vaka med mig!"
Du ber, men ingen svarar...

Text: Olov Hartman 1981 (75 år)
Musik: Sven-Erik Bäck 1969 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En mycket orginell och av någon anledning nästan aldrig sjungen, men faktiskt riktigt sångbar och pregnant getsemanepsalm! Psalmen  lyfter med ett både modernt och bibelimpregnerat språk fram Jesus som "vår frälsnings hövding", och hur han efter sin hårda getsemanekamp, där vi inte hörde hans bön, slutligen blev "tagen ur sin ångest" och frimodigt gick mot Golgata. 

Det är bara att börja öva inför kommande skärtorsdagar!

457 Domen över världen går

1. Domen över världen går,
dödar, pånyttföder.
Rest mot himlen korset står
där Guds hjärta blöder.
Härlighetens Herre där...


Text: Anders Frostenson 1964 (58 år), 1981 (75 år)
Musik: Karl-Olof Robertson 1967 (49 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Det här är absolut en av Anders Frostensons mest pregnanta, mest teologiskt laddade psalmer. Liksom flera av de psalmer han skrev just efter Kyrkovisor (med deras berömda och barnanpassade "nya tilltal") är den här psalmen ingalunda särskilt enkel eller barn- och ungdomsvänlig. Den har fått en melodi i samma mindre lättsmälta stil, och har därmed tyvärr hamnat på "psalmbotten", men den är absolut väl värd att sjunga och lära känna. Texten är verkligen bibelinpregnerad, och under passionstiden och särskilt Långfredagen borde psalmen verkligen sjungas så pass ofta att folk lär sej den. Den är långt ifrån omöjlig och på intet sätt så svår att den bör undvikas.

Bekännelsen till Jesu gudom är sällsynt tydlig just här i en psalm som handlar om "den lidande Guden" (titel på en bok av ärkbeiskop Eidem). På korset blöder Guds hjärta. Där dör Härlighetens Herre, som Paulus kallar Jesus i 1 Kor. 2, ett kapitel som gärna kan läsas rakt igenom om man vill förstå Paulus´ förkunnelse och Frostensons passionpsalm.

"Farmför paradisets port / ängeln svärdet fäller" är en allusion på keruben i 1 Mos. 3:24 (av samma karaktär som den i påskpsalmen Världen som nu föds på nytt). Det brutna återställs i Jesus Kristus. Och därför mynnar psalmen ut i proklamationen och bönen: "Allt som förr, och allt ändå genom dig förändrat. / Gud, här är jag, låt mig gå dit du mig vill sända."

Rent formellt är psalmen skriven i ett mycket klassiskt versmått och kan även sjungas till exempelvis vismelodin Nisse tänkte sjöman bli eller Wennerbergs koral Utrannsaka mig, min Gud (Herren är min herde god). Den har även, särskilt i den ursprungliga versionen från 1964, ovanligt många helrim för att vara en frostensonpsalm. Som sagt: det är bara att börja sjunga till den ena eller andra melodin!.

482 Salig du och högt benådad

1. Salig du och högt benådad,
Herrens mor som gömde Ordet.
Sjung med oss den nya sången,
av vars under världen skådar
intet, intet, intet.

2. Ringhet är vad Gud har utvalt...

Text: Olov Hartman 1964 (58 år)
Musik: Torsten Sörenson 1964 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Vår finaste Maria-psalm, som dock tyvärr i vår svenska psalmbok fick en för församlingssång så gott som omöjlig melodi. Både Torgny Erséus´ i Psalmer och sånger 1987 och Kaj-Erik Gustafssons i finlandssvenska psalmboken 1986 är väsentligt mycket bättre. Även Lars Åke Lundberg har komponerat en sångbar melodi (enformig på ett suggestivt sätt).

Om vi nu bortser från melodidebaclet, är psalmen mycket fint uppbyggd. Varje strof avslutas med ett trefaldigt "intet", utom den sista, som avslutas med ett trefaldigt "Jesus". I varannan strof blir detta "intet" svaret på en ställd fråga, i varannan slutet av ett påstående, ofta tydligt bibelförankrat.

Ursprungligen började psalmen rätt mycket annorlunda: "Salig är du, säger helgon, / sjunger syndare i kyrkan, / och vad skall Maria säga? / Ja, jag är Guds mor och äger / intet, intet, intet." Man måste nog säga att första strofen blivit väsentligt mycket bättre efter omarbetningen. Och hela psalmen är värd att sjungas (eller läsas) mycket, mycket oftare än vad som sker. Men så var det det där med melodin...

Alt mel av Lars Åke Lundberg (OBS finns ej i psalmboken):

524 Är dagen fylld av oro och bekymmer

1. Är dagen fylld av oro och bekymmer
och ovisshet gör vägen svår att gå,
så stanna upp och ge dig tid att lyssna...

Text: Maj Bylock 1983 (52 år)
Musik: Anfinn Øien 1967 (45 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Författaren Maj Bylock berättar själv så här om psalmens tillkomst (återgivet efter Nivenus: Psalmer och människor, Verbum 1991, s. 101f):

"NärJohan, fyra år, en dag kom hem från kyrkans barntimmar, var han djupt besviken.
  - Jag vill inte gå dit mer, sa han, för dom ljuger. Dom sa att vi skulle gå till kyrkan och träffa Gud. Så fanns där bara en tavla.
  Det händer att vuxna kyrkobesökare upplever något som liknar det Johan kände. Språket, som är så klart för dem som redan vet och tror, blir ofta obegripligt för den oinvigde. Budskapet når inte fram! Upplevelsen man innerst inne hade hoppats på uteblir, och kanske går man aldrig mer tillbaka.
  Som lärare i grundskolan och författare till läromedel i religionskunskap för årskurserna 1-6 arbetade jag under mer än tjugo år med att för barn försöka klargöra bibelns och psalmernas språk. Men att själv skriva en psalm tänkte jag inte på förrän några kvinnopräster 1978 uppmanade kvinnliga författare att skriva för den nya psalmbok som då var under arbete. De gamla psalmerna dominerades nästan helt av manligt tänkande, och antalet kvinnliga psalmförfattare var mycket litet.
  Jag greps av lust att försöka. Min psalm skulle uttrycka min egen tro på ett sådant sätt att budskapet kunde nå fram till alla, rakt in i deras eget liv.
  En dag lyssnade jag på radion medan jag stod i köket och skalade potatis. Programmet handlade om arbetet med de nya psalmerna. Där sades bl a att det fanns ont om psalmer på temat Helig Ande.
  Jag tänkte på hur svårt det hade varit att för barnen förklara just det begreppet. Ja, jag hade själv haft svårt att fatta det innan jag började skriva om det till 'kraft från Gud'. Då blev Guds Ande kraften jag ibland fick känna, när jag blev stilla i min egen maktlöshet.
  Och plötsligt... Jag måste, som ofta förr, byta potatisskalaren mot pennan och stänga av programmet. Ord trängdes i mitt huvud!
  Psalm 524 föddes vid ett köksbord utan att sedan behöva bearbetas med mer än några ord. Den föddes mitt i vardagen som ett naturligt delmoment i människans uppgift här på jorden: att positivt så gott vi kan medverka i den ständigt pågående skapelseprocessen.
  Något i psalmen som kom upp till diskussion vi durvalet var orden "kanske, kanske". Inte kunde man låta en hel församling sitta och sjunga så!
  Men jag var envis, och lille Johan som kom från kyrkans barntimmar har lärt mig att jag hade rätt den gången. Guds Ande finns där, men man kanske måste söka mer än en gång innan man finner den."

Maj Bylock:

532 Jag kom inte hit för att jag tror

1. Jag kom inte hit för att jag tror.
Jag kom hit för jag behöver dig...

Text: Britt G Hallqvist 1966 (52 år)
Musik: Lars Åke Lundberg 1967 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En av psalmbokens originellaste psalmer, de facto en nattvardspsalm, men med uttryck för en längtanstro snarare än en visshetstro för att tala med dansken Erik Pontoppidan och hans berömda "Trosspegel". Om det är sant att "tro är att komma till Jesus" så är ju psalmen ett uttryck just för tro - men den som sjunger vågar inte riktigt nämna den vid namn.

På så vis är psalmen kanske inte ett helt adekvat uttryck för den kristna församlingens tro - men definitivt för mångas ärliga upplevelse av att faktiskt inte (ännu) kunna tro och ändå vilja söka sig närmare Jesus, även i sakramentets fysiska form. Den påminner inte så lite om den nytestamentliga pappans paradoxala utrop: "Jag tror! Hjälp min otro!" (Mark. 9:24).

Från början slutade psalmen "Herre Jesus, låt mig ta emot / mitt i otron dig som vin och bröd." Men efter kyrkomötesprotester kom den nuvarande, mindre paradoxala avslutningen till: "Herre Jesus, låt mig nu trots allt / ta emot dig själv i vin och bröd." Kanske borde den ha fått stå under avdelningen Nattvardspsalmer, dit den ju de facto hör.

590 Som källor utan vatten

1. Som källor utan vatten
och moln som drivs omkring
är de som av sin frihet
blott av sig själva binds...

Text: Anders Frostenson 1964 (58 år)
Musik: Finsk

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

598 I en värld av död

1. I en värld av död
får vi makt att leva.
Någon ger oss bröd
så att vi kan leva...

Text: Muus Jacobse (pseud. för Klaas Hansen Heeroma) 1961 (52 år)
Musik: Tera de Marez Oyens 1961 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

M Jacobse:



T de Marez Oyens:

600 Vi ville dig se

1. "Vi ville dig se",
så grekerna bad,
och, Jesus, i dag
till dig vi nu ber...

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år), 1979
Musik: Lars Åke Lundberg 1968 (33 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]