*4 Hela världen fröjdes Herran

*1. Hela världen fröjdes Herran,

tidigt och av hjärtans grund.

Kom från orter när och fjärran,

ni som står i hans förbund.

Träd nu fram med lust och fröjd,

lovsjung Gud i himmelshöjd.

*2. Han är den som oss har skapat,

oss bevisat mycken nåd,

frälsat det som var förtappat

och är den som med oss står,

vill oss en gång föra in

uti himlaglädjen sin.

*3. Tacka honom i hans portar,

lovsjung i hans tempelgård,

samlas hit från alla orter,

prisa den om oss har vård.

Han oss nådig är och blid,

trofast intill evig tid.

Text: Johann Franck 1653 (35 år) efter Psalt. 100, Jakob Arrhenius 1691 (49 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.

För en ännu mer genomgripande bearbetning, se Hela världen, prisa Herren i Stora Nätpsalmboken.

Musik: Troligen svensk 1676

Psalmen Hela världen fröjdes Herran heter i tyskt original Alle Welt, was kreucht und webet. och publicerades på svenska första gången 1691 i professor Jakob Arrhenius Psalme-Profwer, samt togs slutligen in i psalmboken efter att ha bearbetats av dåvarande domprosten i Uppsala Jesper Svedberg. Den har sedan funnits med i alla svenska psalmböcker, och även i de flesta frikyrkliga sångböcker. Oscar Lövgren kallar den så sent som 1964 "vår kanske mest sjungna lovpsalm".

Melodin är påträffad i Västerås´ universitetsbibliotek i en handskrift från 1676, och förmodades länge på oklara grunder vara tysk. Även den trycktes första gången 1691 i Psalme-Profwer, dock inte till denna lovpsalm utan till texten Ach! när skall det mig dock hända. Se vidare Lövgren Oscar: Psalm- och sånglexikon, sp. 201 (Gummessons 1964).

Mia Makaroff har gjort en vågad men frisk körtonsättning av psalmens finska text: "Kaikki maat, te riemuittkaatte":



J Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

43 Jesus är min vän den bäste

1. Jesus är min vän den bäste,
vilkens like ingen är.
Skulle jag då som de fleste
övergiva honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den mig har så kär...

Text: Jakob Arrhenius 1691 (48 år), Olov Hartman 1978 (72 år)

Musik: Gustaf Düben d.ä. 1674 (45 år), jfr 1697 års koralbok nr 245, alt. melodi av Rikard Norén (1847-1922)
[Av upphovsrättsskäl kan resten av Hartmans bearbetning inte återges än]

'

Detta är, tillsammans med Jag lyfter mina händer, Jakob Arrhenius mest kända och älskade psalm, en av dem som funnits med i alla svenska psalmböcker alltifrån den karolinska. Den hämtar, vilket författaren redan från början uppger, sitt innehåll från Paulus och Romarbrevet 8:31-39.

Det är intressant att Arrhenius redan på 1600-talet kan sjunga om att "de flesta överger Jesus". Att Sverige till namnet var kristet och hade ett starkt inslag av påbjuden fromhet (och förbjudna invändningar) skapade långt ifrån alltid verklig efterföljelse. Man kan tänka på Jesus egna ord till lärjungarna i Johannesevangeliet 6:67: "Inte vill väl också ni gå bort?" Arrhenius´ psalm är, liksom Petrus´ ord den gången, ett svar på Jesus´ fråga.

Psalmen trycktes i Psalme-Profwer 1691 tillsammans med andra av samme författare.

Melodin publicerades i Odiae Sveticae 1674 (till Stämmer upp, I sångarinnor?) och är alltså väsentligt äldre än texten. Den har också kommit att användas till en mängd andra psalmtexter. Men fr.o.m. Haeffners koralbok 1820, var melodin sorgligt utjämnad (jämna 4/4-delar). Nu uppskattar vi åter 1600-talskoralens friskhet och lätthet. (Den har t.o.m. misstagits för att vara en s.k. folklig koral, en "dalakoral").

Så här såg Arrhenius text ut i originalversionen (som bibehölls ganska väl fram till 1986):

Jesus är min wän den bäste,
hwilkens like aldrig är;
skall jag då så med de fleste
öfwergifwa honom här?
Ingen skall mig kunna skilja
ifrån den, mig har så kär;
en skall wara bägges wilja,
alltid här och ewigt der.

Han har döden för mig lidit,
ingen skall fördömma mig:
hos sin Fader för mig bedit,
det mig gagnar ewiglig´.
Ho är då, som will förklaga,
den han sjelf utkorat har?
Ho will ifrån honom draga,
den han har i sitt förswar?

Jag är wiss och derpå liter,
hwarken lifwet eller död
mig ifrån min Jesus sliter:
englar, höghet eller nöd,
djuphet eller annat mera,
ware kommand´ eller när,
skall mig från Guds kärlek föra,
som i Jesu Christo är!

53 Livets Ande, kom från ovan

1. Livets Ande, kom från ovan,
kom och bär från himlen bud.
Du kan ge den stora gåvan,
tron på ordet, tron på Gud.
Till Guds människor du talar
än i dag kring all vår jord.
Folk och själar du hugsvalar
än i dag med Skriftens ord.

2. Oförgänglig sanning strålar
än i dag från bibelns blad,
än i klara drag den målar
heliga gestalters rad.
Ifrån fäder och till söner
genom tidevarven går
än ett heligt arv av böner,
än profetens röst oss når.

3. Giv att vi för Gud må vandra
såsom Abraham i tro,
till välsignelse för andra
och till egen själaro.
Oss med Stefanus låt skåda
Mänskosonens härlighet,
oss med Paulus än benåda
rikt med trons rättfärdighet.

4. Livets Ande, du som danar
Kristi kyrka på vår jord,
kraftens Ande, du som banar
henne väg med Herrens ord,
nådens Ande, du som renar
själar och i dem vill bo,
fridens Ande, du som enar
Herrens trogna, giv oss tro.

Text: Johan Alfred Eklund 1934 (71 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 139

Musik: Gustaf Düben d.ä. 1674 (45 år)

Detta är en mycket pregnant psalm, en av Eklunds yngsta (skriven då den desto äldre författaren var i 70-årsåldern). Det är en bönepsalm, som samtidigt är mycket undervisande.

Författaren "målar heliga gestalters rad" i Bibelns efterföljd. Gamla testamentets troshjälte Abraham nämns allra först. Den kristna kyrkans förste martyr Stefanus nämns sedan. Och så kommer Paulus, hedningarnas apostel som på ett särskilt utförligt sätt fick förkunna budskapet om rättfärdiggörelsen genom tron, om "trons rättfärdighet" - läs särskilt Romarbrevet!

Ö.h.t. är detta en av mycket få psalmer i vår psalmbok som uttryckligen nämner Bibeln (annars talas ofta om Guds ord eller möjligen Skriften). Anden tilltalas i enlighet med äldre psalmtradition med många olika namn ("livets Ande", "kraftens Ande", "nådens Ande", "fridens Ande", jfr Helige Ande, låt nu ske).

58 Hjärtan, enigt sammanslutna

Alt. melodi, mera känd till psalmen på kontinenten:



1. Hjärtan, enigt sammanslutna,
sök i Herrens hjärta ro.
Lågor, ur Guds väsen flutna,
brinn här klart i Kristi tro...

Text: Nikolaus Ludwig von Zinzendorf 1725 (25 år) "Herz und Herz vereint zusammen", bearb. Christian Gregor 1778 (55 år), övers. Oscar Mannström 1913 (38 år), bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Gustaf Duben d.ä. 1674 (45 år), alt. mel. av Cassell(?) i "Christen-Schatz", Basel 1745

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här]

Att den kristna syskonkärlekens höga visa skrivits av Herrnhut-ledaren och Brödraförsamlingens förste biskop, måste sägas vara mycket passande. Var det något von Zinzendorf arbetade för, förutom mission och evangelisation, så var det att förena alla kristna.

Psalmen ovan tillkom enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, sp 783f.) under en tid av motsättningar mellan "bröderna" i kolonin Herrnhut (om än själva brödraförsamlingen formellt inte bildades förrän 1727). Motsättningarna gällde, som så ofta, både praktiska och teologiska problem. I sitt arbeta med att ena de olika parterna, studerade von Zinzendorf denna tid ivrigt Johannesevangeliet kap. 14-17, det avsnitt där man kan läsa både Jesus avskedstal till lärjungarna och hans s.k. "översteprästerliga förbön" för dem. Under hans studier och meditationer växte en diktcykel i fyra delar fram, en del för vart och ett av de aktuella kapitlen. Det var inga korta dikter precis: de innehöll 43, 83, 81 resp. 113 åttaradiga strofer!

När diktverket publicerades hade det titeln Die letzte Reden unsers Herrn und Heylandes Jesu Christi vor seinem Creutzes-Tode. Och det är i den andra delen som behandlar Joh. 15, som vår aktuella psalm förekommer i samband med Jesus liknelse om vinträdet och grenarna. Det var Christian Gregor som "plockade ut den" och omarbetade den för den s.k. Barby-sångboken 1778. Sedan dess har den översatts till många språk och sjungs i åtskilliga länder, jfr t.ex. Christian hearts, in love united.

Oscar Mannströms översättning (av fler strofer än dem vi har idag) publicerades i Kyrklig Sång 1916 men förkortades inför sin publicering i 1937 års psalmbok. Britt G Hallqvist har bearbetat psalmen ytterligare något, bl.a. har Zinzendorf/Mannströms "brödrarund" blivit "syskonrund".

Alt. engelsk koral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok):

Porträtt av den unge von Zinzendorf (ungefär vid tiden för psalmens författande):

Bild av en något äldre von Zinzendorf:

138 Jesus, du mitt liv, min hälsa

1. Jesus, du mitt liv, min hälsa,
Jesus, du för mig är död.
För att mig från mörkret frälsa
gick du ut i natt och nöd...

Text: Ernst Christoph Homburg 1659 (54 år) "Jesu, meines Lebens Leben", sv. övers. Erik Larsson Norenius 1675 (40 år), Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)

Musik: Svensk 1676

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

En åtminstone tidigare mycket använd passionspsalm - förr ofta använd i samband med Långfredagens läsning av Femte akten - är denna, som utgavs i Homburgs Geistliche Lieder 1659. Redan 16 år senare var den översatt till svenska och tryckt i Norenius´ Gudfruchtigheetz öfning uti Christelige Sånger. Efter ytterligare 20 år stod den i psalmboken (se texten nedan).

Den ursprungligen åtta strofer långa psalmen är genomgående uppbyggd av motsatser: allt det förfärliga som Jesus får utstå ställs i motsats till den välsignelse det medför för den som tror på honom. Varje vers avslutas med en tacksägelse, och hela sista versen är en enda lovsång (har också angetss som "ståvers"). Jan Arvid Hellström ändrade slutraderna från "Herre Jesu, innerlig" till "Jesus, du som dog för mig" - vilket tillförde psalmen mycket både formellt och innehållsligt.

Att psalmens längd halverades var dock både på gott och ont - sannolikt har dess användbarhet ökat, men knappast dess användning. Det fanns något i själva längden och de många retoriska upprepningarna som understödde en djupgående meditation över Kristi lidande.

Melodin räknas som svensk, eftersom den aldrig hittats i några utländska källor. Den finns i handskrift redan från 1676 (i Västerås läroverksbibliotek) och trycktes i 1697 års koralbok. Men kompositören är okänd. I Tyskland används en koral från Darmstadt 1687, alt. en koral av Wessnitzer (samma som till Glad jag städse vill bekänna), som ger psalmen en gladare prägel. Men den svenska mollmelodin passar bra i passionstiden, utan att lägga sordin på lovsången i sista strofen.

Här följer Erik Norenius´ översättning i den karolinska psalmboken av år 1695 (nr 152):

JEsu/ tu mitt lijf/ min hälsa/
JEsu tu äst för migh död:
Tu tigh vthgafst migh at frälsa/
I then diupste siäla-nödh:
Intet skal nu migh förderfwa/
Vtan lifwet skal jagh ärfwa.
Prijs och ähra ware tigh/
Herre JEsu/ innerlig!

Tu/ o JEsu! måst vthstånda
Hårda ord/ spott/ håhn och spee/
Smälek/ hugg och mycken wånda/
Band och boijor/ ångst och wee/
Migh eländig at förlossa/
Diefwuls kädior sönderkrossa/
Prijs och ähra,,,

Tu lätst såra tigh och pina/
Och handtera jämmerlig:
Til at hela fåren mina/
Och i roo försättia migh.
Ach! tu för min wälfärd sanna/
Sielf haar låtit tigh förbanna.
Prijs och ähra...

Swåra hafwer man tigh hädat/

Törnekrönter tu ock blef/
Medh stoor hädelse försmädat:
Hwad war som tigh ther til dref?
At tu måtte migh bekröna/
Medh tin ähre-krona skiöna.
Prijs och ähra ...

Tu lätst tigh så ryckia/ draga/
Ifrån nödh at frija migh:
Lät tigh falskelig anklaga/
At jagh må boo säkerlig:
At jagh måtte tröstas åter/
Tröstlös tu tigh hängia låter.
Prijs och ähra...

Tu tigh hafwer sänckt i nöden/
Lidit alt medh tolamod.
Smakat och then bittra döden/
Och för migh giordt saken godh.
At jagh måtte ledig tälias/
Wille tu så swåra qwäljas.
Prijs och ähra...

Ödmiukheten tin haar botat
För min stålthetz öfwermod.
Tin dödh haar ock döden motat:
Min dödh warder migh nu godh.
Spott och håhn/ som tu månd bära/
Måste tiena migh til ähra.
Prijs och ähra...

Nu jagh tackar tigh af hierta/
JEsu/ för tin myckna nödh;
För tin såår och stora smärta;
För tin swåra bittra dödh;
För tin ångst then myckit swåre;
Thet tu ledst för synder wåre.
Prijs och ähra ware tigh/
HErre JEsu innerlig.

414 Så långt som havets bölja går

1. Så långt som havets bölja går
och solen strålar sänder,
varhelst ett mänskohjärta slår...


Text: Carl Wilhelm Skarstedt 1861 (46 år), Lars Lindman 1980 (69 år). Se även Stora Nätpsalmboken nr 216 som har med alla fyra verserna!
Musik: Severus Gastorius o 1675 (28 år) efter koral av Werner Fabricius 1659 (26 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Den originelle prästen och professorn i kyrkohistoria (som bl.a. en långfredag predikade över ämnet "Galgfågeln som blev en paradisfågel") har nog lämnat sitt varaktigaste intryck i vår kyrka genom ovanstående frejdiga missionspsalm som först publicerades anonymt i "Christliga Missions-Sånger" 1861, därefter med författarens namn i Sionstoner 1889, i Nya Psalmer 1921 och slutligen i 1937 års psalmbok. 

Den är dock numera (sedan 1986) halverad jämfört med originalet och har därmed mist mycket av just sin originalitet. Däremot har den kanske blivit mer användbar som slutpsalm - som en slags "slutfanfar" - även om jag bara kan påminna mej att jag hört den sjungas en gång, nämligen i Skellefteå landsförsamlings kyrka våren 1990 under kyrkodagar med professor Carl Fredrik Wislöff från Norge som inbjuden talare.

Lars Lindman gjorde faktiskt sista versen något mer evangelisk genom sin utmärkta bearbetning från 1980. Där Skarstedt skrev att Kristus vunnit rättfärdighet "åt de sina" skriver Lindman att han vunnit den "åt hela världen", men båda är överens om att det är "i tron" som hans folk har fått "frid av hans barmhärtighet".

Melodin är den friska koral av den unge Gastorius som före 1986 mest användes till sommarpsalmen "En vänlig grönska".

C W Skarstedt:

449 Jesus, dig i djupa nöden

1. Jesus, dig i djupa nöden
dina egna överger.
När du går för dem i döden
vågar de ej följa mer.
Också jag, som du har vunnit
med ditt blod, som för mig runnit,
frestas lätt att liksom de
fegt min Herre överge.

2. Vem var den som dig förrådde
trots all kärlek som han fått...

Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1817, Lars Lindman 1980 (69 år), jfr denna version.
Musik: Svensk 1676

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En mindre ofta sjungen psalm - kanske längden avskräcker - men som meditations- och läsepsalm mycket passande under passionstiden. Den handlar om lärjungarnas svek, och om våra egna. Och om Frälsarens trofasthet. Lars Lindmans lätta bearbetning har inte överflyglat det i bästa mening franzénska i psalmen.

Slutstrofen har dock diskuterats: "Men du ock den fallne åter / med din blick upprätta kan, / den som liksom Petrus gråter, / och dig älskar så som han." Borde det inte ha stått: "Liksom Petrus den då gråter, / får dig hjärtligt kär som han"? Eftersom Petrus ju inte började gråta förrän han, efter sin grova förnekelse, såg Frälsarens outsägligt kärleksfulla blick. 

Nu verkar det faktiskt nästan som om Jesus bara kan upprätta särskilt gråtande och kärleksfulla förnekare. Har jag fattat Franzén och Lindman fel?

F M Franzén:

472 Jag vill sjunga om min vän

1. Jag vill sjunga om min vän,
Herden, han som själv är vägen.
Fåren känner han igen,
vet var källan är belägen...

Text: Eva Norberg 1971 (56 år)
Musik: Johann Ulich 1674 (44 år) "Meinem Jesus lass ich nicht"

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Den här psalmen sätter jag personligen högst bland Eva Norbergs texter. Liksom de flesta andra av hennes psalmer är den tredelad - som en klassisk predikan! - och här klingar tretalen extra tydligt: min vän Herden, min vän Mästaren, min vän Frälsaren. Han som själv är Vägen, Sanningen, Livet. Ja, sjunga om honom, som jag väntar kraft, ljus och nåd ifrån.

Själva anslaget "Jag vill sjunga om min vän" är direkt hämtat från Jesaja 5. Psalmen är placerad under rubriken "Påsk" (i 1937 års psalmbok hade den väl hamnat under rubriken "Tiden efter Påsk") och passar alldeles särskilt väl vid Tredje söndagen i Påsktiden, den som också kallas Herdesöndagen. Men annars är den ju en allmängiltig Jesus-psalm som gott kan sjungas året runt.

Melodin komponerades ursprungligen till psalmen "Meinen Jesus lass ich nicht" (hör nedan):

Eva Norberg:

503 Så har nu denna dag

AFTONSÅNG

1. Så har nu denna dag
alltefter Guds behag
sitt mål för färden nått
och natten, sömnens vän...

Text: Samuel Columbus 1674 (32 år), ur Odae Sveticae, sång nr 10 "Alt efter Guds Behag", bearb. Anders Frostenson 1980 (74 år), jfr Så har då denna dag
Musik: Gustaf Düben d. ä. 1674 (50 år), jfr nr 370 i Vallerius´ koralbok 1697 och nr 440 i Haeffners koralbok 1820 eller folkmelodin nedan med Agnethe Christensen.

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte återges här än]

Kyrkoherdesonen från Husby i Dalarna skrev en hel del andliga sånger, men en enda kom in i karolinska psalmboken och är nu inne i sin fjärde psalmbok på raken (inte många psalmer förunnat)! Kanske den inte längre är så särskilt sjungen ens vid enskild andakt - "avklädningsstrofen" (4) känns ju ganska privat, om man säger så. Men nog skulle man töras sjunga den tillsammans vid en kvällsmässa?

Att döma av antalet folkliga koraler har psalmen varit sjungen och älskad i äldre tid. Men den "officiellt sanktionerade" koralen är den av Gustaf Düben d.ä., som nu efter utjämningen i Haeffners koralbok 1820 är restaurerad till ganska ursprungligt skick.

Ursprungligen publicerades alltså denna psalm i "Odae Sveticae" 1674 och hade där, för jämförelses skull, följande lydelse:

1.
Alt efter Guds behag
Så hafwer thenna dag
Sin ändtlig ända nått,
Och natten sömnens wän
Har åter nu igen
I ljusets rum upstått.
2.
Tu höga Himlamagt,
Som nedre jordens tragt
Med tina himlablosz
Förandrar underlig
Sjelf oföränderlig,
Wik aldrig tu från osz.
3.
Wår ögon gå igen,
En himmelsk Änglawän
Förordna tu åstad,
Som håller trogen wård,
Och stänger fastan gård
Omkring wår hwilostad.
4.
Min kläder klädes af,
Min synd, o Gud begraf,
I Christi sidosår:
Så skall min skröplighet
Bli wänd i härlighet,
När jag af jord upstår.
5.
Hur hjertelig skal jag sen,
Från alla synder ren,
Uti en härlig skrud
Lofsjunga tig som ock,
Tå jag i synden låg
War mig en nådig Gud.

Dalakoral:

555 På Gud och ej på eget råd

1. På Gud och ej på eget råd
vill jag min lycka bygga,
till Faderns vishet, makt och nåd
med barnsligt hopp mig trygga.
Han allt förmår...


Text: Christian Fürchtegott Gellert 1757 (42 år) "Auf Gott, und nicht auf meinen Rat", sv. övers. Johan Olof Wallin 1818 (39 år), Eva Norberg 1981 (66 år)
Musik: Severus Gastorius o 1675 (29 år), jfr Haeffners koralbok nr 252

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Den här psalmen har verkligen blivit mer användbar genom Eva Norbergs bearbetning och förkortning. Ändå har den nog inte blivit använd efter förtjänst, jag minns mej nästan aldrig ha sjungit den i gudstjänstsammanhang. Men jag vet att den användes vid ett bröllop i Göteborg på 1990-talet, som en brudparets trosbekännelse inför en oviss framtid.

Norberg-innovationen "bräcklighet/självtillräcklighet" i sista strofen är nog psalmbokens originellaste rimpar. Jag sjunger gärna psalmen bara för de ordens skull! Och, naturligtvis, för avslutningen: "Ett vet jag visst / att Jesus Krist / i trofasthet är nära. / Hans kärlek skall mig bära."

C F Gellert:

E Norberg:

568 Seger giv, du segerrike

1. Seger giv, du segerrike.
Konung, till din kamp oss vig.
Ingen man i provet svike,
när du för ditt rikes krig...

Text: Gottfried Arnold 1697 (31 år) "O Durchbrecher aller Bande", sv. övers. Nils Ahnlund 1936 (47 år)
Musik: Gustaf Düben d.ä. 1674 (50 år), alt. koral hör nedan:

G Arnold:

Nils Ahnlund: