*10 Lov, ära och pris

*1. Lov, ära och pris,

dig, vår Fader och vän,

som alltid oss älskat

och älskar oss än.

Halleluja, din är äran!

Halleluja, amen!

Halleluja, din är äran!

Halleluja, amen!

*2. Lov, ära och pris,

dig, Guds heliga Lamm,

som bar våra synder

på korsträdets stam.

Halleluja...

*3. Lov, ära och pris,

dig, vår Hjälpare god,

som vittnar om Jesu

försonande blod!

Halleluja...

Text ("Revive us again"): William Paton Mackay 1863 (24 år), övers. Jonas Stadling 1880, ngt bearb.

För en fullständigare översättning, se Stora Nätpsalmboken nr 22.

Musik: John Jenkins Husband 1815 (55 år)

Hör den med piano, fioler och trumpet i Helsingborgs Adventkyrka 2009.

Sångens författare, skotten William Paton Mackay, utbildade sej till läkare i Edinburgh. Men efter att ha kommit till tro (jfr Mackays vittnesbörd) blev han pastor i den presbyterianska kyrkan och gav i 30-årsåldern ut sin mest omtyckta och omtryckta bok: Grace and Truth Under Twelve Aspects, som även översattes till svenska ("Nåd och Sanning") med förord av D. L. Moody.

Redan tidigare, som helt nyomvänd, hade Mackay dock skrivit ovanstående mycket populära sång, som i den anglosaxiska världen är känd under rubriken Revive us again, eftersom varje strof i originalet avslutas just så (den femte och sista strofen börjar även så). I den nuvarande svenska versionen har dock denna bön om väckelse och förnyelse kommit bort, liksom de två sista stroferna.

Men fjärde häftet av Sånger till Lammets lof (Sånger sjungna af Ira D. Sankey), utgivet på C.A.V. Lundholms förlag i Stockholm, innehöll som nr 129 en mycket fri om- och tilldiktning av Mackays sång (Lova Herren, min själ, ty nu allt han gjort väl, 10 strofer, bearb Min själ var nu glad), där dock refrängen är fullständigt trogen originalet: "Halleluja, din är äran, halleluja, amen! Halleluja, din är äran, väck upp oss igen!"

114 Stilla natt

1. Stilla natt,

heliga natt,

allt är frid,

stjärnan blid

skiner på barnet i stallets strå

och de vakande fromma två.

Kristus till jorden är kommen,

oss är en Frälsare född.

2. Stora stund,

heliga stund!

Änglars här

slår sin rund

kring de vakande herdars hjord,

rymden ljuder av glädjens ord:

Kristus till jorden är kommen,

eder är Frälsaren född.

3. Stilla natt,

heliga natt!

Mörkret flyr,

dagen gryr.

Räddningstimman för världen slår,

nu begynner vårt jubelår.

Kristus till jorden är kommen,

oss är en Frälsare född.

Text: Joseph Mohr 1816 (24 år) "Stille Nacht", Oscar Mannström 1915 (40 år), Edvard Evers 1917 (64 år), Torsten Fogelqvist 1937 (57 år)

Musik: Franz Gruber 1818 (31 år), 1838

En av Franz Grubers handskrifter med arrangemang av musiken:

Inte nog med att detta är en av världens mest sjungna julpsalmer - även dess tillkomsthistoria är legendarisk. Men förmodligen just legend-aktig; det är till stora delar svårt att veta vad som är fakta. Huruvida det var just råttornas fel att orgeln i Oberndorf var tyst julen 1818 (om den nu var tyst), ska vi t.ex. låta vara osagt - och kom det, som det sagts, en orgelbyggare ända från Zillertal för att reparera den var det i varje fall knappast bara fråga om en trasig luftbälg.

Hursomhelst hade prästen Joseph Mohr en julsångstext och en idé om att låta gitarren få ersätta orgeln. Organisten i Oberndorf, Frans Xavier Gruber, berättade själv 1854, alltså 36 år senare, följande - och det är nog den enda del av psalmens historia som vi torde kunna vara ganska säkra på:

Det var den 24 december 1818, som den dåvarande hjälpprästen herr Joseph Mohr vid den nyupprättade församlingen vid S:t Nicolaikyrkan i Oberndorf (nära Arnsdorf) överräckte en dikt till kyrkans organist, Franz Gruber (som vid tillfället också var skollärare i Arnsdorf), med begäran att han skulle sätta en passande melodi till dikten för två solostämmor, kör och gitarrackompanjemang. Denne uppfyllde redan samma afton den musikaliske prästens bestämda önskan och gav honom den enkla komposition som under julnatten sjöngs med mycket bifall.

Enligt Grubers redogörelse var det inte kantorn utan prästen som spelade gitarr till sången - Mohr sjöng dessutom tenorstämman medan Gruber tog basen. Enligt en vida spridd uppgift (som inte härrör från Gruber) skulle orgelreparatören från Zillertal (om det nu fanns någon) ha blivit mycket förtjust i sången och fått en avskrift med sej hem när han var klar med orgeln. Sången skulle enligt denna version ha blivit ännu mer populär i Zillertal än i Oberndorf, och därför en längre tid uppgivits vara "folkvisa från Zillertal" eller "från Tyrolen" - vilket tydligen är sant - tills Frans Gruber upplyste om det rätta förhållandet.

Men det är annars svårt att avgöra vad som är folklore - en del betvivlar t.o.m. att det var något särskilt fel med orgeln; en gitarrlåt kan man ju vilja ha ändå. Jag har t.o.m. sett antagandet att den gitarrintresserade liturgiförenklaren Mohr avsiktligt skulle ha saboterat orgeln, men då är vi definitivt inne på spekulationer!

Det vill synas som om åtminstone själva texten i huvudsak skrivits redan ett par år tidigare än julaftonen 1818 - år 1995 hittades nämligen en handskrift av sången där Mohr själv daterat texten till 1816. Men åtminstone musiken är enligt Gruber en julaftons verk. (Och Mohr kan ju faktiskt ha mints och/eller skrivit fel årtal...). Att vi av någon anledning sjunger refrängens inledning en ters högre än Gruber tänkte sej må väl vara hänt.

Idag kan man se "Stilla natt-muséet" i Stilla-natt-staden", gå med i "Stilla natt-sällskapet" m.m. Psalmen har översatts till mer än 44 språk, och spelade en viktig roll i "julefreden" 1914, som en av de julsånger soldaterna på bägge sidor kunde bäst utantill.

Läs vidare professor Synnöve Clasons understreckare i Svenska Dagbladet 24 december 2002: "Stilla natt en psalm för vår tid"

Joseph Mohrs handskrift från 1820-talet:

Sentida porträtt av Joseph Mohr:

Franz Gruber:

Torsten Fogelqvist som skapade den slutgiltiga svenska versionen:

151 Denna dag stod Kristus opp

1. Denna dag stod Kristus opp.

Halleluja!

Vänner, bär i sången fram

- halleluja! -

hjärtats kärlek, pris och tack...

Text: Jane Eliza Leeson 1853 (44 år), efter påsksekvensen Victimae paschali laudes ca 1100, Britt G Hallqvist 1984 (70 år)

Musik ("Llanfair"): Robert Williams 14 juli 1817 (35 år)

Det är alldeles påtagligt hur kvinnornas breda intåg i litteraturen under 1800-talet sker både på romanfronten (jfr Englands Jane Austen eller Sveriges Emilie Flygare-Carlén) och i psalmdiktningen. Även om Jane Eliza Leeson här utgått från en medeltida påsksekvens måste psalmen i allt väsentligt - och dit hör ju för en psalm inte minst formgivningen - betraktas som hennes original. Liksom t.ex. Betty Ehrenborg-Posse är hon främst känd för sina "barnpsalmer", men många psalmer som ursprungligen skrevs för barn, t.ex. Lina Sandells Jesus för världen, betraktas ju idag lika mycket som "vuxenpsalmer" (vad nu det är för något).

Ovanstående hymn är en högtidspsalm mer än "söndagsskolpsalm", men ändå genom både disposition och melodi lättillgänglig för alla åldrar. Den alltifrån födelsen blinde korgmakaren Williams skapade året före sin död denna sin mest kända koral, exakt daterad i hans manuskripthäfte och från början kallad "Bethel", senare "Llanfair" (Williams var walesare). Psalmen är en härlig påskpsalm, väl värd att användas oftare, inte bara i påsktider. Tyvärr begränsas påskpsalmssjungandet alltför ofta till enbart påskdagen (jämför julpsalmernas månadslånga varaktighet!), trots att en psalm som denna skulle kunna sjungas varenda söndag året runt. Varje söndag är ju en liten påskdag, Kristi uppståndelses dag.

306 Saliga de som ifrån världens öden

 

Alt. koral:


1. Saliga de som
ifrån världens öden
somna i Jesu
Kristi tro i döden!
Herren skall föra
deras själ ur nöden
hem till sin glädje.

2. Dem skall ej dödens

mörker mer förskräcka,
dem skall Guds frid i

graven övertäcka.
Kristus, Guds Son, skall

dem en gång uppväcka,

evigt förklara.

3. Pris vare dig, att

hoppet är oss givet,
att ock vårt namn i

livets bok är skrivet;
pris vare dig,

uppståndelsen och livet,
o Jesus Kristus!


Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år)

Musik: Friedrich Ferdinand Flemming 1811 (33 år), alt. J Crüger

Denna psalm skrevs från början till 16 söndagen efter Trefaldighet (Tema "Döden och livet") över evangeliet om änkans son i Nain. Den innehöll ursprungligen denna strof mellan v. 2 och nuvarande v. 3:

Gråt icke, moder, Herren torkar tåren.
Si, han är när, han tager uppå båren:
Döde, statt upp! Då läkas bittra såren:
Kristus är lifvet.

Med denna strof utesluten blev psalmen mer allmängiltig och pregnant. Den har blivit mycket sjungen under t.ex. allhelgonahelgen och vid begravningar.

Men vilken melodi ska man välja? Inom den svenska frikyrkligheten har Flemings melodi till Horatius´ ode Integer Vitae dominerat. Inom Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är det Johann Crüger som gällt - fast inte samma melodi av Crüger! Se finlandssvenska psalmboken nr 241. där psalmen har samma melodi som O Jesus kär, vad har väl du förbrutit!

Topelius: