77 Hör hur tempelsången stiger

1. Hör hur tempelsången stiger
andaktsfull mot himlens höjd.
Oro stillas, klagan tiger,
hjärtat slår av helig fröjd.
Själen då, från jordens grus
trängtande till Faderns hus,
himlens tungomål ren talar
och av hoppet sig hugsvalar.

2. O min själ, du skall dig svinga
till det Salems berg en gång
där kerubers harpor klinga
bland de frälstas segersång.
Låt ditt lov, ditt böneljud
gå i förväg hem till Gud,
medan du än, följd av sorgen,
irrar utom fadersborgen.

3. Dagar komma, dagar flykta,

håll dig vid Guds ord och säg:

det är mina fötters lykta

och ett ljus på all min väg.

Hav din lust i detta ord,

som av ålder på vår jord

mänskors tröst och frid beredde

och till himmelen dem ledde.

4. Kristne, medan vi här vandra,

låtom oss på fädrens vis

fromma bedja med varandra,

glada sjunga Herrens pris.

Barnens liksom fädrens ljud

stige upp till samme Gud

att hans godhet nederkalla

över oss och över alla.

*5. Herre, signe du och råde

och bevare du oss väl.

Herre, ditt ansikt' i nåde

lyse alltid för vår själ.

Herre Gud, dig till oss vänd

och din frid oss allom sänd.

O Gud Fader, Son och Ande,

dig ske pris i allo lande!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-4) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 5) 1694 (41 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

Sista strofen, en omdiktning av den aronitiska välsignelsen, är den äldsta delen av psalmen. Jesper Svedbergs vers avslutade 1695 års psalmbok, liksom 1819 års psalmbok och 1937 års psalmbok, liksom många generationers skoldagar, men har nu fått en mer anonym placering.

Av Wallins tilldiktade strofer (1819 började psalmen "Du som fromma hjärtan vårdar") har främst de två sista vunnit burskap ("Dagar komma, dagar flykta" med sin allusion på Psalt. 119:105 och "Kristne, medan vi här vandra" med sin generationsbild). I många sångböcker var det alltså de tre sista stroferna som verkligen togs med, jfr Stora Nätpsalmbokens version, medan man i psalmboken hade sju som sällan sjöngs rakt igenom.

Man får kanske betrakta versionen här i 1986 års psalmbok som en kompromiss: fem strofer anses överkomligt, och den förut tredje strofens anslag har ändrats från "Men när tempelsången stiger" till "Hör, hur tempelsången stiger", hedrats med förstaplatsen och därmed fått ge namn åt hela psalmen.

J Svedberg:

J O Wallin:

J Schop:

194 Giv, o Jesus, fröjd och lycka

1. Giv, o Jesus, fröjd och lycka,
ett nytt år går åter in...

Text: Johann Rist 1642 (35 år) "Hilf, Herr Jesu, lass gelingen", sv. övers. och omformn. Petrus Brask 1690 (40 år), bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här]

Detta är nog nyårspalmen framför andra. Dess första rad har i sekler stått som ett slags överskrift över året i svenska almanackor. Och även om kyrkan har sitt eget "nyår" i advent, firas även det borgerliga årets ingång - officiellt som Jesu omskärelses och namngivnings fest (på "åttondag jul") men även, som synes ovan, med betraktelser över tidens gång och det nya borgerliga årets ingång.

Observera att Rists originaltext "Hilf, Herr Jesu" ur hans Himmlische Lieder (1642) är skriven på ett helt annat versmått än det psalmen fick genom översättaren Petrus Brask i dennes Ehn Helig og Hiertelig Sång-Lust (1690) - och att den bekanta Schop-melodin följaktligen inte sjungs till psalmen nere på kontintenten!

Britt G Hallqvist har genom sin bearbetning (och förkortning) av psalmen ökat dess användbarhet betydligt. Framför allt torde den nu sjungas i sin helhet, inklusive den fina Jesus-strofen på slutet - mer än tidigare.

Johann Rist:

Johann Schop:

370 Tack, o Gud, att i din kyrka

1. Tack, o Gud, att i din kyrka,
våra fäders tempelgård,
du beskär oss ljus och styrka
och din trogna herdevård.
Än i helgedomens famn
samlar Jesu Kristi namn
en gemenskap omkring ordet,
dopets bad och nattvardsbordet.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans helga maningsljud
kallar syndare till Gud.
Psalmen, som sig mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.

3. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än otrons vågor svalla
genom söndringslysten tid.
Ty i Jesu Kristi tro
får var själ som trår till ro
och mot tvivel söker fäste
hägn likt svalan i sitt näste.

4. Ej den falska frid som söver
bor där Herrens boning är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda undfås där.
Där vi röna huru bön
striden hoppfull gör och skön,
där vi vapenrustning finna
för att världen övervinna.

5. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandre tills vi nå
templet där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi stå.
Led oss, lyft oss, herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.

Text: Erik Natanael (Natan) Söderberg 1910 (41 år), jfr de bearbetade versionerna i finlandssvenska psalmboken nr 182 resp. Stora Nätpsalmboken nr 157.
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

En psalm i ungkyrkorörelsens anda, tryckt i den då rätt nystartade kyrkliga kulturtidskriften Vår lösen nr 6 1910 och senare samma år i författarens diktsamling Lyra och psaltare. Den passar mindre bra att sjunga i en nybyggd kyrka eller i ett bönhus, och uttrycket "våra fäders tempelgård" anses väl nuförtiden lite väl patriarkalt. Men den har givit ett gott uttryck åt de känslor som bemäktigar sej många som samlas i hembygdens gamla ärevördiga kyrka, särskilt i de fall då man verkligen kunnat säga att "psalmen sig mäktigt svingar".

Psalmen har klandrats för att den använder det sekundära kyrkobegrepp som handlar om själva kyrkobyggnaden ("din kyrka"="våra fäders tempelgård") och dess detaljer som "korskrönt tinne" och "klockans helga maningsljud". Samtidigt är det väl just denna konkretion som gjort att den ganska ofta sjungits, inte bara vid "kyrkmässor" och särskilda minnesdagar. Den uttrycker en rättfram glädje över gudstjänstfirandet och är som sådan användbar vid nästan vilken söndag som helst. Åtminstone, som sagt, i äldre ärevördiga gudstjänstlokaler.

Natan Söderberg:


Johann Schop:

488 Ljus av ljus, o morgonstjärna

1. Ljus av ljus, o morgonstjärna,
Kristus, sanna ljus och dag,
nu vi ser den solen gärna
framgå efter ditt behag...

Text: Martin Opitz 1634 (37 år) "O Liecht geboren aus dem Liechte", sv. övers. Johannes Christierni Melartopaeus 1664 (15 år före sin död), Karl-Gustaf Hildebrand 1984 (73 år)
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En bönepsalm som passar både vid kyrkoårets slut (där den är placerad i psalmboken), som morgonpsalm i största allmänhet och på Kyndelsmässodagen i synnerhet. En andra strof som utförligt beskriver hjärtats mörker är numera borttagen, vilket gjort att psalmen nu oftare sjungs i sin helhet. Tidigare började man ofta i den allmänna gudstjänsten sjunga fr.o.m. tredje versen "Låt din Andes morgonstrimma".

Psalmen publicerades 1634 i "Zehen Psalmen Davids" - men vilken av Davids psalmer denna ska motsvara har jag inte lyckats lista ut (hjälp mej gärna!). Melartopaeus gav vid översättningen till svenska 30 år senare psalmen en något annorlunda strofform. Wallin överarbetade texten 1814, men Hildebrand använde inte den wallinska versionen utan återgick till den 150 år äldre texten.

Inledningsorden alluderar på nicenska trosbekännelsens ord om Kristus, Sonen: "Gud av Gud, Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud, av samma väsen som Fadern."

Avslutningsstrofen "Låt vår lampas olja brinna" passar särskilt väl till Söndagen före Domssöndagen och berättelsen om de tio jungfrurna. Den har också ofta sjungits separat vid kyrkoårets slut, som kort och klämmig avslutningspsalm med en brinnande bön.

M Opitz:


J Schop:

582 Gud, i mina unga dagar

1. Gud, i mina unga dagar
lär mig alltid tjäna dig,
göra det som dig behagar,
gå den väg du visar mig.
Lär mig bygga all min ro
på din nåd och Kristi tro,
så att vad som än mig händer
ingenting från dig mig vänder.

2. Du är mer än allt i världen,
mål och ursprung, Herre kär...

3. Fåglarna med glädje sjunga
i den klara morgonväkt...

4. Som den unga björk i skogen
växer frisk i sommarregn...

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb. v. 1-2 Olle Nivenius 1986 (74 år)
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Topelius: