220 Till den himmel som blir allas

1. Till den himmel som blir allas
som hör Jesus Kristus till,
ingen är som inte kallas,
ingen han förlora vill...

Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Store Gud, vad skall jag göra", bearb. Anders Frostenson 1978 (72 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 518
Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm var i 1819 års psalmbok den första under rubriken "Nådens ordning" och hade underrubriken "Nådavalet". Där fanns tre inledande strofer som plockades bort i 1937 års psalmbok och därefter, men som återges här nedan. De ger starka uttryck för en grundlig brottning med den s.k. predestinations- eller utkorelseläran, som många sökande själar fastnat i (man kan om man vill jämföra med brottningen mellan existensialism och determinism):

Store Gud, vad skall jag göra,
att jag salig varda må?
Är jag vald att dig tillhöra,
eller dömd från dig att gå?
Står i livets bok mitt namn?
Öppnas eller sluts din famn,
när mig döden snart skall fälla
och mig för din domstol ställa?

O min Gud, mitt hjärta bävar;
outforskligt är ditt råd.
Mellan liv och död jag svävar.
Vågar jag väl hoppas nåd?
Ack, det finnes ju hos mig
intet, gällande för dig?
Månn´, en gång av synden dårad,
jag kan vara en utkorad?

Ja, du vid dig själv har svurit,
att du ej vill syndarns död.
Denna ed har Jesus burit
till en syndig värld i nöd.
Den är skriven med hans blod:
o min själ, så fatta mod!
Den till änden trogen bliver,

honom Herren livet giver.

Till den himmel, som blir allas...

Ja, så följer den psalm som är känd och sjungen från och med 1937 års psalmbok under titeln Till den himmel som blir allas. De fyra kvarvarande verserna utgör det evangeliska svaret på utkorelsens problem, som dock förblir ett tankekors för alla reflekterande kristna (varför blir en del saliga men, om man får tro Jesus, inte alla?).

För 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en ganska grundlig bearbetning av psalmen, dock med bibehållande av de flesta rimmen och av många åströmskt pregnanta formuleringar.

Den mjuka, fina melodin har tillsammans med det centralt kristna textinnehållet gjort psalmen till en av de mer välbekanta och sjungna äldre psalmerna, i synnerhet på Andra söndagen efter Trefaldighet med temat "Kallelsen till Guds rike".

J Åström:

221 Skynda till Jesus

1. Skynda till Jesus, Frälsaren kär.
Se, i sitt ord han vägen oss lär,
och mitt ibland oss står han ju här,
ropande vänligt: Kom...

Text: George Frederick Root 1870 (50 år) "Come to the Saviour, make no delay", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), Catharina Broomé 1984 (61 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 529. 
Musik: George F Root 1870 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

G F Root:

224 Lämna dig helt åt Jesus

1. Lämna dig helt åt Jesus,
själv vill han helt bli din.
Se, med sin nåd och kärlek
vill han till dig gå in.
Lämna dig helt åt Jesus,
förr kan ej allt bli väl.
Villigt din Gud och Herre
giv både kropp och själ.

2. Lämna dig helt åt Jesus.
Han som är god och sann
leda, befria, bära,
trösta och hjälpa kan.
Lämna dig helt åt Jesus,
stilla för honom bliv.
Hela ditt hjärtas kärlek
honom, din Herre, giv.

3. Lämna dig helt åt Jesus
nu, nu i denna stund.
Han skall dig aldrig svika,
evigt är hans förbund.
Lämna dig helt åt Jesus,
själv vill han helt bli din.
Se, med sin nåd och kärlek
vill han till dig gå in.

Text och musik: Joël Blomqvist 1884 (44 år), ngt bearb.

Denna sång trycktes första gången i Fridsrösten nr 8 1886, men hade tillkommit ett par år tidigare. Det är en klassisk väckelse- och inbjudningssång. Man kan höra en återklang från bl.a. Uppenbarelseboken 3:20: "Se, jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och äta med honom och han med mej." Trots uppmaningen att lämna sej åt Jesus "nu, nu i denna stund" är sången med sin lugna, mjuka melodi och sitt positiva vittnesbörd om Jesus inte stressande utan mest vilsam. I varje fall har jag upplevt den så.

John Ronnås skriver dock insiktsfullt: "Hängivenhet kan innebära innerlighet och glädje men också förtvivlad kamp och ängslan. 'Lämna dig helt åt Jesus, förr kan ej allt bli väl' - den ärliga självprövningen inför de orden ledde ofta till nedslående resultat. Kravet var större än förmågan. I andra lägen var de befriande. När man var trött och inte orkade mer fanns det tröst i orden: 'Lämna dig helt åt Jesus. / Han som är god och sann / leda, befria, bära, / trösta och hjälpa kan.' (v. 2). I spänningsfältet mellan dessa innebörder levde ofta folkväckelsens människor. Risken fanns också att de radikala orden 'Lämna dig helt' användes och sjöngs så ofta att de förlorade sitt innehåll." Så långt Ronnås (Våra gemensamma sånger, Verbum 1990, s. 163). 

Man kan väl tillägga att det "spänningsfält" Ronnås nämner kan sägas utgöra en del av spänningen mellan lag och evangelium enligt luthersk teologi. Överlåtelsen som lag ("du skall") och överlåtelsen som evangelium ("du får"). Men i tvivlets mörka stunder finns det också ett evangeliets "du skall": när jag undrar om det finns nåd för mej nås jag av Guds Andes befallning att tro: du inte bara får utan ska tro att evangeliet också gäller dej!

I originalet skrev Blomqvist i första och sista versen: "Se, med sin nådes fullhet / vill han till dig gå in." I Sionstoner bearbetades raden av okänd hand till "Se, med sin nåd och sanning / vill han till dig gå in." Jag tycker att det är lite synd att den ekumeniska psalmboksdelen inte tog vara på denna i EFS insjungna variant, när man nu ändå tänkte sej att ändra på originalet. "Nåd och kärlek" är också fint, men "nåd och sanning" erinrar ju om Johannesprologens ord om Frälsaren: "Han var full av nåd och sanning" (Joh. 1:14). Dessutom finns det en särskild själavårdande tanke i detta: han ger ingen nåd som lite fint bortser från sanningen om Guds helighet och om vår synd, utan en nåd som gäller just den situation vi verkligen befinner oss i. D.v.s. just NÅD.

223 Jag vet en port

1. Jag vet en port som öppen står,
där från de gyllne salar
en klarhet som från korset går
om Kristi kärlek talar.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig,
för mig, för mig,
står öppen ock för mig!

2. Den öppen står för varje själ
som nådens ord anammar,
för rik och fattig, kung och träl,
för alla folk och stammar.
O djup av nåd...

3. Så skynda fram, trots oväns hot,
förrn porten sluten bliver,
och kors och krona tag emot,
som Frälsaren dig giver.
O djup av nåd...

4. Då vi på andra stranden stå
läggs korset av, det tunga.
Oss livets krona skänkes då,
och Jesu lov vi sjunga.
O djup av nåd...

Text: Lydia Baxter 1872 (63 år) "There is a gate that stands ajar", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år)

Musik: Silas Jones Vail 1872 (54 år)

Om den öppna porten till Guds rike handlar denna sång, som tillhör väckelserörelsernas klassiska sångskatt. Vår Frälsare betonar att porten till himmelen är trång (Matteusevangeliet 7:14), men New York-baptisten Lydia Baxter betonar här att den dock står öppen. "För rik och fattig, kung och träl"! Ja, refrängen uttrycker en salig häpenhet över att himlaporten - underbart nog - även står öppen "för mig, för mig, står öppen ock för mig!"

Fortfarande används i psalmboken Erik Nyströms klassiska översättning från 1875. Annars gjorde Lilly Lundequist en annan översättning för Sionstoner 1889, "Det finns en port som öppen står", som användes inom EFS fram till 1972. Kanske det vore dags för en tredje översättning snart - det känns som om psalmen, som ju från början skrevs på folkligast möjliga sätt, nu har förlorat lite av sin språkliga omedelbarhet, medan temat och upplägget är lika aktuellt som någonsin.

Melodin av Vail komponerades just till Baxters text och trycktes tillsammans med denna i Ira David Sankeys Sacred Songs 1873. Och redan året därefter fick Lydia Baxter byta korset mot kronan.

L Baxter:

225 Jesus är ute och söker

1. Jesus är ute och söker.
Vem skall han finna i dag?
Vem skall i dag honom svara...

Text: Anders Frostenson 1943 (37 år), 1984
Musik: Karl-Erik Svedlund 1943 (37 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Här har vi en av de ytterst få psalmer i psalmboken som skrevs under 1940-talet! Det var som om psalmskrivandet, inte minst Frostensons eget, avstannade när 1937 års psalmbok väl var utgiven och man inte längre kunde hoppas på snar publicering och insjungning av nyskrivet material.

Men när Anders Frostenson och hans fru, pingstvänsdottern och f.d. mongolietmissionären Ulla Lidman, m.fl. hade väckelsemöten i Gustav Vasa-kyrkan i Stockholm, då behövdes det nya sånger och Anders Frostenson satte igång igen. Tonsättare var i regel Karl-Erik Svedlund från Filadelfiaförsamlingen, som Ulla Lidman-Frostenson tidigare tillhört. Den sång som hade största förblivande livskraften är denna, "Jesus är ute och söker".

Gustav Vasa kyrka:

Psalmen är ju dels en väckelsepsalm av klassiskt snitt, dels en typisk frostensonpsalm i sin betoning av hur Jesus genom sitt ord och sin Ande vandrar bland oss nu, är närvarande nu. Inte bara för 2000 år sedan. Jämför med 30-talspsalmerna Jesus från Nasaret går här fram och Kristus vandrar bland oss än.

Typiskt Frostensonskt är också att psalmtexten arbetats om flera gånger, senast 1984 inför publiceringen i psalmboken. Men melodin har hela tiden varit densamma.  

Det som i klassisk predikotradition kallats "det saliga bytet" uttrycks i denna psalm på nytt: "Han sin förlåtelse ger dej / när du din synd honom ger." Och sista strofen ger ord åt den som blivit nämnd vid namn av den sökande Frälsaren: "Herre, åt dej jag mej ger."

Här följer en mer ursprunglig version - med dess styrkor och svagheter. Kan vara intressant att jämföra - vad har blivit bättre under bearbetningarna och vad har eventuellt gått förlorat?

Istället för psalmdiktarens porträtt lägger jag här in ett porträtt av hans inspirerande och aktiva hustru, missionären och väckelsepredikanten Ulla Lidman-Frostenson (under hennes tid som riksdagsledamot på 50-talet):

533 En syndig man

1. En syndig man

låg sänkt i syndens dvala,
då hörde han

Guds röst i själen tala,
ja, Guds ord kom:

"Nu är det tid att vakna"...

Text: Olov Hartman 1978 (72 år) efter Laurentius Petri Gothus (?) 1572 (42 år), jfr En syndare som låg i syndens dvala
Musik: Strassburg 1525 / Kangasala 1624, jfr 1697 års koralbok nr 251!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En högst konkret psalm om andligt uppvaknande. Den trycktes i de "Andeliga Wijsor" som fogades till 1572 års psalmbok. Melodin är känd från den s.k. Mönsteråshandskriften från 1640-talet, men är egentligen (i delvis annan form) känd från Strassburg 1525. Psalmens form är klart originell - den är närmast en "berättelsesång" där en omvändelse beskrivs i tredje person. Först i de senare verserna blir den en bönepsalm, där berättaren och därmed hela församlingen vänder sig till Gud som låter nådens sol upprinna. Dessa böne verser har ibland sjungits separat eller t.o.m. återgivits i tryck separat (gäller t.ex. Sionstoner 1935).

För 1986 års psalmbok gjorde Olov Hartman en genomgripande bearbetning, främst språkligt. Men till skillnad från i 1937 års psalmbok, fast i större enlighet med originalet, är det inte längre Jesus som är "morgonstjärnan" (jfr Upp. 22:16) utan hans mor Maria. Hon ställs visserligen som morgonstjärna mot "solen Jesus" som hon föregår. "Så föregår en morgonstjärna solen, / den stjärnan är Maria, Herrens moder." Man kan ändå fråga sig om det är en förbättring att återgå till denna bild, just med tanke på att Jesus i Uppenbarelseboken uttryckligen kallar sig själv "Morgonstjärnan".

Författarskapet är inte helt klarlagt, men sedermera ärkebiskopen och psalmboksutgivaren Laurentius Petri Gothus (svärson till företrädaren Laurentius Petri Nericius) är "på sannolika skäl misstänkt".

536 Två väldiga strider om människans själ

Preludium:

Koral:

JESUS UTDRIVER EN DJÄVUL 
(Luk. 11:14-28)

1. Två väldiga strider om människans själ,
att helt i sin lydnad den taga.
Den ene han vill hennes eviga väl,
han kommer med tuktan och aga.
Den andre vill se henne fången och snärd,
förvillar med smicker och lockar med flärd
och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är,
som bjuder oss frid och förskoning.
Vår hjälpare är han, som syndaren lär
i Kristus att vinna försoning.
I mörker och synd går den andre fram,
han börjar i lögn och slutar i skam.
Förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, o människa, välj medan tid
du äger att än dig besinna.
Slut aldrig med lustan och frestaren frid,
vad skulle du därpå väl vinna?
Den icke betänker sitt eviga väl,
men binder i stoftet sin fattiga själ,
skall aldrig till himmelen hinna.

4. Men salig är den som vill höra Guds ord
och vet att dess salighet gömma.
För honom blir nåden i evighet spord,
när Herren all världen skall döma.
Guds helige Ande, mig mana och lär
att söka av hjärtat vad ovantill är
och aldrig min Frälsare glömma.

Text: Adam Teodor Strömberg 1883? (63 år), ngt bearb.
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

- för en bearbetad version av strof 1, se Stora Nätpsalmboken 527.

Denna psalm utgavs 1883 i Strömbergs "Andliga sånger för den enskilda andakten, lämpade till kyrkoårets högmässotexter" (när psalmen egentligen skrevs vet man alltså inte) med tanke på Tredje söndagen i fastan och högmässotexten i Luk. 11:14-28. Psalmens ursprungliga rubrik är "Jesus utdriver en djävul" (se ovan) och den hade till att börja med hela sex strofer. Men inte förrän 1911 togs den med i ett psalmboksförslag, då med ovanstående fyra strofer i något bearbetat skick.

Psalmen skulle definitivt behöva bearbetas ytterligare för att alls ha en chans att komma med i en tredje psalmbok på raken. Det går på 2000-talet knappast längre att sjunga rader som dessa: "Den ene han vill hennes eviga väl, / han kommer med tuktan och aga" utan att folk associerar till "50 shades of Grey" eller annat otrevligt. Ändå har psalmen en oerhört angelägen poäng och psalmbokens läromässiga innehåll skulle tunnas ut allvarligt om psalmer som denna ströks rakt av.

Koralbokens melodi är av förre franciskanermunken Burkhard Waldis och finns på svensk mark fr.o.m. Kalmarhandskriften från omkring 1640. Den har visserligen bearbetats något, men spelas ofta alltför långsamt och borde kanske ha sänkts något tonsteg för ovana psalmsångares skull. Egentligen är den faktiskt inte så svårsjungen som många tror.

A T Strömberg:

535 Vak upp! Hör, väkten ljuder

1. Vak upp! Hör väkten ljuder
från Sions murar än.
Se, nådens sol dig bjuder
en bättringsdag igen.
Men snart skall budet fara
från livets Furste ner
och i hans namn förklara
att ingen tid är mer.

2. För sent skall syndarn vakna
där ingen morgon är,
där han skall evigt sakna
den nåd han spillde här.
Att synden hopplöst minnas:
o kval, som ro ej ger!
Ack, kan väl hoppet finnas,
då ingen tid är mer?

3. Vak upp! Hör, ropet skallar:
Nu är behaglig tid!
Nu gå dit Herren kallar
med bön och bot och strid.
Vill du den nåd förnimma,
som syndarn bjuds ännu,
så tänk var dag, var timma,
att nu är tid, blott nu.


Text: Frans Michael Franzén 1812 (40 år), 1816

(För en mer fullständig version, se Stora Nätpsalmboken nr 510)
Musik: Strassburg 1536

Kraftfull väckelsepsalm av dåvarande Kumla-prästen Franzén. Själva tidsbegreppet kontrasteras här effektfullt mot evighetens tidlöshet. Texten bygger på Uppenbarelseboken 10:1-6, där slutorden i äldre översättning lyder "ingen tid skall mer givas". 

Psalmen hade i original fyra verser men kortades i 1937 års psalmbok. På ett olyckligt sätt, menar jag, eftersom därmed en högst väsentlig fråga föll bort: "kan väl bättring göras då ingen tid är mer?". Psalmen var ovanligt helgjuten och inte alltför lång tidigare heller. En slags pendang till Rists berömda "O evighet, din längd mig fast förskräcker". Det folkliga uttrycket "(för) sent skall syndarn vakna" kommer väl knappast från denna psalm, men har nog etablerats i folkmedvetandet med hjälp av den.

Lite otippat fanns psalmen under hela pingströrelsens storhetstid 1930-1988 som en av ganska få kyrkopsalmer med i rörelsens sångbok Segertoner, där dock till en melodi av D S Hakes.

Nuvarande andra strofen bestod fram till 1937 av dessa båda strofer:

För sent skall syndarn vakna
där ingen morgon är,
där han skall evigt sakna
den nåd han spillde här,

där inga böner höras,

där ingen bättring sker,

ty kan väl bättring göras

då ingen tid är mer?

O du i synden döde!

Se denna evighet,

där allt är mörkt och öde

och ej av ändring vet.

Att synden hopplöst minnas:
o mask, som ro ej ger!
Ack, kan väl hoppet finnas,
då ingen tid är mer?

F M Franzén:

534 Allt är redo! Lyssna alla

Alt. melodi:



1. Allt är redo! Lyssna alla!
Gnom mörker, natt och nöd
ljuder rösten som vill kalla
oss ur fångenskap och död...

Text: Okänd svensk förf. 1767, Christopher Dahl 1807 (51 år), Jan Arvid Hellström 1983 (42 år)
Musik: Genève 1551, alt. Leif Thiberg (hör ovan).

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En kraftfull och tidigare ofta sjungen väckelsepsalm, skriven av okänd författare och publicerad i Then Swenska Prof-Psalmboken 1767 med anslaget "Allt är redo, vreden stillad". Nuvarande psalmboks version av Jan Arvid Hellström är lyckad, men så här löd psalmen i Christopher Dahls version (i "Psalmer" från 1807) som var den som gällde från 1819 till 1986:

Allt är redo, fallna släkte, 
Hör den röst, som kallar dig 
Och ur dödens mörka häkte 
För dig fram på livets stig! 
Nu är salighetens dag: 
Känn din Faders hjärtelag; 
Bäva att den nåd förskjuta, 
Som ännu dig bjuds att njuta!

Gud sin kärlek dig förklarat, 
Mänska, redan vid ditt fall; 
I sitt ord han uppenbarat, 
Hur ännu du räddas skall: 
Han ännu dig tar emot, 
Om i redlig syndabot 
Du för honom faller neder 
Och i tron om tillgift beder. 
 
Ack, om du ditt hjärta sluter 
För den röst, som kallar dig, 
Om du än den hand förskjuter, 
Som ifrån fördärvets stig 
Dig så gärna leda vill, 
Vet, att en gång slutes till 
Nådens dörr, dit Gud dig åter 
Aldrig, aldrig kallas låter. 
 
Men om du av ånger slagen 
Har din vanmakt känna lärt, 
Gläds, till hörsamhet för lagen 
Jesus har dig kraft beskärt. 
Hör hans evangelium: 
Kom till bordet, här är rum; 
Här hans kärlek dig skall nära, 
Att din tro må frukter bära. 

Gud, min Frälsare, jag beder: 
Må ditt ord ledsaga mig, 
Att mig världen ej förleder 
Till ett återfall från dig. 
Din lekamen och ditt blod 
Mig förläne kraft och mod 
Till att segra i all fara, 
Att jag din må evigt vara. 

Chr. Dahl: