9 Min själ skall lova Herran

Lite jazzig version:

Den vanliga versionen:

1. Min själ skall lova Herran,
min tunga prisa skall hans namn.
Han är från oss ej fjärran...

Text ("Nun lob, mein Seel, den Herren"): Johann Gramann (Poliander) 1530, 1540 (43, 53 år), efter David Isaisson (Psalt. 103), övers. Laurentius Petri Nericius? 1562 (63 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1982 (68 år)

Musik: 1400-talet, Hans Kugelmann 1540 (45 år ca) (Lyssna till hur psalmen sjungs i Gedächtniskirche, Berlin, 2009).

[Av upphovsrättsliga skäl kan texten inte publiceras här än]

Denna reformatoriska lovpsalm, som alltigenom bygger på Psaltaren 103, utgavs första gången år 1540 genom ett separattryck i Nürnberg. I Then Swenska Psalmboken 1567 fanns en svensk översättning, som troligen utförts av psalmbokens utgivare ärkebiskop Lars (Laurentius Petri). I den formen togs den också in i 1695 års psalmbok som nummer 85 (se nedan), men bearbetades för 1819 års psalmbok, i vilken form den fördes vidare till 1937 års psalmbok. För 1986 års psalmbok gjordes en ny bearbetning, men psalmen har alltså en så stark ställning att den funnits med i alla psalmböcker sedan 1500-talet.

Detta beror naturligtvis i grunden på att förlagan i Psaltaren är så älskad - den är en riktig tröstepsalm, ett gammaltestamentligt evangelium. Men det beror säkert också på den medryckande valsmelodin (som dock ofta spelats för långsamt för att komma till sin rätt; tänk helst 6/8). Denna melodi trycktes samma år som originalpsalmen i Hans Kugelmanns körverk Concentus novi trium vocum accomodati.

Så här såg den svenska texten ut före 1819:

Min själ skall lofwa Herran;
mitt hjerta skall ock prisa hans namn;
han gör stor mon och ära
sin christenhet i alla land.
Synderna han förlåter
och helar wår swaghet all:
med nåde han oss omfattar
och hjelper af dödsens qwal.
Rikeliga han oss mättar,
förnyar ock andans kraft,
beskärmer med lag och rätter
de oskyldiga ifrån straff.

Han låter oss förkunna
sin´ herrliga werk och wilje god,
och allt godt han oss unnar
af blotta nåd och kärlighets mod.
Hans wrede hafwer snart en ända
och straffar oss icke efter wåra skuld:
sin mildhet han till oss wänder,
dem blödigom är han huld.
Hans nåd är högt befästad
öfwer dem, honom frukta rätt:
som öster är långt ifrån wäster,
så gör han oss wåra synder qwitt.

Som sig en fader förbarmar
och barnens brott förgäter snart,
så gör Gud med oss arma,
som lita till hans faderliga art.
Han känner wårt swaga wäsend´,
att wi äre mull och stoft;
wår lifstid liknas wid gräset,
som blomstrar med herrliga lukt.
När wädret blås derunder,
förfalnar allt dess prål;
menniskan snart förswinner;
här hjelper hwarken makt eller wåld.

Men Herrans nåd allena
blifwer stadig och fast i ewighet,
när man af trone rena
åstundar hans rättfärdighet,
så ock hans bud behåller:
han hafwer i himmelen satt sin stol.
I englar och starke hjeltar,
som fören hans kraftiga ord,
hans lof skolen j utsprida
bland alla hans kreatur.
Min själ i alla tida
skall lofwa Herran, wår Gud.

60 En Fader oss förenar

1. En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar,
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas röst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan
och samma mål till sist:
ett slut på allas trängtan,
ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra
i bön och hopp vår pilgrimsgång
och sjunger där vi vandrar
det frälsta Sions segersång.
I mörker och i fara,
i trångmål och i nöd
trygg skådar Jesu skara
mot evig morgons glöd.
Från kors, från grav vi ilar
med saligt lov och pris
till evig sabbatsvila
i Guds, vår Herres, paradis.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år) "Igennem nat og traengsel", Edvard Evers 1902 (49 år).

Musik: 1400-talet Hans Kugelmann 1540 (45 år), alt. Ludvig Mathias Lindeman (v. 1 får då avslutas:  "ett liv i Jesus Krist" och v 2: "i Herrens paradis").

Denna vackra psalm av Sorö-lektorn Ingemann verkar otroligt nog inte finnas med i den senaste danska psalmboken (2002). [Fel: den finns om än med annan melodi och på annat versmått och börjar Igennem nat og traengsel, anm. 11/4 2016]. Men här i Sverige har den haft en stark ställning under 1900-talet och gärna sjungits som avslutningspsalm.

Psalmens första strof utgår ifrån Efesierbrevet 4:3-6, där Paulus skriver: "Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt."

Med tanke på andra strofen kunde psalmen mycket väl ha placerats under rubriken "Pilgrimsvandringen", precis som författarens mest kända psalm Härlig är jorden.

B S Ingemann: 

82 Gud, se i nåd till dessa två

Alt. melodi av Rudolf Lagi (finns ej i rikssvenska men i finlandssvenska psalmboken):


1. Gud, se i nåd till dessa två,
som vi här ser inför dig stå
med löfte att i liv och död
gemensamt dela lust och nöd.

2. De slutit nu i denna stund
ett heligt kärlekens förbund.
I nåd, o Herre, hos dem bliv
och din välsignelse dem giv.

3. Här levs ej blott i rosengård
och mången prövning kan bli hård;
behåll dem då, o Herre god,
i kärlek som ger tröst och mod.

4. Din Ande må ledsaga dem
och bli en gäst i deras hem,
att stilla fröjd och ljuvlig ro
med honom där får bli och bo.

5. O Gud, vi böjer oss för dig,
som är vår Gud evinnerlig,
vårt hopp, vår fröjd, vår frid, vårt råd.
Välsigna oss och giv oss nåd.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), ngt bearb.

Musik: Loys Bourgeois/Strassburg 1543, bearb. Johann Baptista Serranus (Seeger) 1567 (27 år), alt. Rudolf Lagi 1867 (44 år), jfr psalm 235 i finlandssvenska psalmboken.

Denna psalm har under 1900-talet haft en mycket stark ställning som bröllopspsalm i både Sverige och Finland. Dock med olika melodier. Den har karaktären av en församlingens bön för brudparet i samband med vigsellöftena.

Den tredje strofen är en ibland välbehövlig påminnelse om att livet inte, och allraminst äktenskapet, är någon dans på rosor. (Inte Runebergs eget äktenskap med Fredrika Tengström heller). Behöver man inte just påminnas om det, så kan det ändå kännas skönt med en bekräftelse - hårda prövningar är inte unikt. Men vi får ändå önska och be om "stilla frid och ljuvlig ro".

Melodin är samma som till "Se Jesus är ett tröstrikt namn". I Finland används dock en melodi av finländaren Rudolf Lagi, som jag och min hustru Anna-Karin använde till psalmen på vårt bröllop i Backens kyrka nyårsaftonen 2001.

Runeberg i 50-årsåldern:

110 Han kommer i sin kyrka

1. Han kommer i sin kyrka
vid psalmers lov och fröjdeljud,
min andes tröst och styrka,
min konung och min frälsnings Gud.
I dag han lovar vara
densamme som igår
och ännu uppenbara
ett nådigt Herrens år.
På nytt jag sitter neder
med längtan vid hans fot,
ett bord han mig bereder
och tager mig som gäst emot.

2. Vad nådegåvor rika
för den i anden fattig är!
Han frälsning skall predika,
han mättar allt min själs begär.
Det hjärta som var krossat
blir läkt av Jesu hand,
från trälen oket lossat,
från fången bojans band.
Den som i blindhet famlar
han skänker evigt ljus
och vilsna barn församlar
och leder till sin Faders hus.

3. O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned.
I dina helga gårdar
oss för din ankomst själv bered.
Giv nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl,
lös varje bunden tunga
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud.

Text: Paul Nilsson 1899 (33 år)

Musik: 1400-talet / Hans Kugelmann 1540

[Paul Nilsson har i år 2017 varit död i 66 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

Det finns adventspsalmer som mest tar fasta på Jesus´ intåg i Jerusalem mot slutet av hans offentliga verksamhet. Och så finns det de som likt denna psalm (särskilt vers 2) tar fasta på att det är "kyrkans nyårsdag" och på bibelordet om "ett nådens år från Herren", som Jesus yttrade (eg. citerade) som ett slags programförklaring alldeles i början av sin offentliga verksamhet!

Som det står i Lukas 4: Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Psalmen skrevs 1899 och framfördes som avslutning på en predikan över Luk. 4. Men den trycktes först 1905 i författarens samling Psalmer och sånger till Högmässotexter.

136 Du går, Guds Lamm, du milda

1. Du går, Guds Lamm, du rena,
oskyldiga och milda,
att oss med Gud förena
som förr från Gud var skilda.
Ditt hjärta bär vår sveda,
att våra hjärtan freda.
Pris vare dig, o Jesus!

2. Du såg de hårda banden,
de fasansfulla öden.
Bedrövad var dig anden,
bedrövad intill döden.
Ditt eget kval du kände,
men tyngre vårt elände.
Pris vare dig, o Jesus!

3. Att kunna oss välsigna
du låter dig förbanna.
De tyngda skuldror digna,
blod droppar från din panna.
Den kalk, som vreden rågar,
du ensam tömma vågar.
Pris vare dig, o Jesus!

4. Fast änglars legioner
din bön kan nederkalla,
fast över himlatroner
ditt ord förmår befalla,
du villig bojan tager
och tålig bördran drager.
Pris vare dig, o Jesus!

5. Men Gud, som dig ej skonat,
min synd mig nu förlåter.
Befriat och försonat
mitt hjärta lever åter.
Mitt hjärta jag dig giver
och din för evigt bliver.
Pris vare dig, o Jesus!

Text: Christoph Christian Sturm 1780 ? (40 år) "Sieh, Gotteslamm, wir fallen", sv. övers. Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Du går, Guds Lamm, du rena", ngt bearb. 1986. (Jfr Olov Hartmans nya översättning "Guds Lamm, dig hälsar skaran", SvPs1986 nr 351)

Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

Hamburgs pastor primarius (ung. "domprost") C C Sturm skrev många vackra naturdikter under sin levnad, men i Sverige är hans passionspsalmer mest kända (se även O du som för vår frälsnings skull). Ovanstående psalm är rent av mera känd i Sverige än i Tyskland.

Wallins på många sätt förtjänstfulla översättning från 1816 lever i det stora hela kvar än i dag, men några rader i första strofen har flyttats om och något litet bearbetats. Andra strofen har bearbetats också innehållsligt. Wallin översatte: "men rörd av vårt elände, / du kvalen snart ej kände." För att inte de kval Jesus faktiskt kände skulle bagatelliseras, ändrades raderna 1986 till: "ditt eget kval du kände, / men tyngre vårt elände."

Varje strof avslutas - mitt i de ganska tunga lidandesskildringarna - med lovsångsorden "Pris vare dig, o Jesus!" Och psalmen påminner till både motivval och melodi mycket om den äldre passionspsalmen Guds rena Lamm, oskyldig (som avslutas "Giv oss din frid, o Jesus!").

Men i originalet är hela första strofen mer lovsångspräglad - ungefär som den sista - och Olov Hartman gjorde därför en nyöversättning som också finns i psalmboken: Guds Lamm, dig hälsar skaran. Det är alltså fråga om samma Sturm-psalm som vi nu har i både en äldre och en nyare översättning - av lite olika karaktär.

157 Den korta stund jag vandrar här

DEN GODE HERDEN

1. Den korta stund jag vandrar här,
vad fruktar jag och klagar?
Han som den gode herden är,
han mina steg ledsagar.
Han som gav livet för sin hjord
än med sin Ande och sitt ord
är när oss alla dagar.

2. Jag hör hans röst och känner den
och går dit han vill kalla.
De sina känner han igen,
han räknat har dem alla.
Han söker den som vilse far,
den svage i sin famn han tar,
upprättar dem som falla.

3. Han styrker mig med livets bröd
vid nådens helga källa,
där Andens kraft mot synd och död,
där frid och fröjd uppvälla.
Hur mörk min väg bland törnen går,
blott jag ej viker från hans spår
jag ej skall modet fälla.

4. O du som sade: "Ingen kan
de mina från mig taga",
dig mot en värld jag ropar an,
som vill mig från dig draga.
Låt mig ej villas bort från dem,
som till din Faders sälla hem
du lovat att ledsaga.

5. Hur tomt är allt vad världen har,
hur kort dess nöjen vara!
Snart stundar natten, då envar
av oss skall hädanfara.
Och då, vad är all lycka här
emot det löftet: "Där jag är,
där skall ni också vara!"

Text: Frans Michael Franzén 1813 (41 år)

Musik: Lyon 1547 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna psalm, som Franzén första gången publicerade i andra häftet av "Prof-Psalmer" som han utgav tillsammans med Wallin 1813, hade redan från början rubriken "Den gode herden", och har också länge varit stående psalm på "Herdesöndagen" (Tredje söndagen i påsktiden) som har samma överskrift. Psalmen baserar sej på Jesusorden i Johannes 10 men innehåller även referenser till exempelvis Psaltaren 23 och Johannes 17:24.

Melodin har i 1986 års psalmbok återförts till originalets mer rytmiska form. Frågan är dock om inte psalmen tappat i popularitet genom att den förlorat sin mer haeffnerskt utjämnade melodiform, som faktiskt var mycket omtyckt och förknippad med just den här texten. Om psalmer från 15-1600-talet lämpligen sjungs i tidstypiska melodiformer kan man ju dock tänka sej att psalmer från 1800-talets början kan få klinga lite mer, ja just "haeffnerskt".  

F M Franzén:

J Crüger:

163 På lidande byggd är Guds kyrka

1. På lidande byggd är Guds kyrka.
Den står, hur än tiderna skiftar.
De offrades blod är dess styrka...

Text: Lars Thunberg 1983 (55 år) efter Samuel Gabrielsson 1929 (48 år) "O Gud, för de trogna martyrer"
Musik: Medeltida/Wittenberg 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


"Martyrernas blod är kyrkans utsäde" är ett citat som tillskrivs Tertullianus. Något av samma inställning uttrycks i denna psalm (se särskilt stroferna 1 och 3). Psalmen är en moderniserad variant av Samuel Gabrielssons ganska arkaiserande martyrpsalm från 1929.

I likhet med denna tilltalas martyrerna i flera strofer - något som kan uppfattas som en rent retorisk finess (jfr strofen "O Maria, lär mig dina sånger", psalm 481:3) eller som ett verkligt tilltal till de som gått före; i så fall blir rader som "vi sjunger ert lov under färden" kanske lite dubiösa ur luthersk synvinkel (ungefär som "Sjung vår Herres Moders lov" som det från början hette i omkvädet till psalm 480). Men som sagt, denna knepighet fanns redan i 1937 års psalmbok.

I övrigt finns knappast några kontroversiella inslag - att minnas och högtidlighålla martyrernas liv efter det 1900-tal som "skapade" flest martyrer av alla sekler hittills ställer nog de flesta kristna upp på. Förhoppningsvis inte bara på den helige Stefanus´ dag.

Thunbergs omarbetade version innehåller ett moment som tidigare saknades i just den här psalmen: de två sista stroferna har blivit en förbön för "de tysta martyrerna" (en skenbar paradox: "de tysta vittnena"!), vare sej man nu uppfattar att det gäller redan avlivade trosvittnen eller de som just nu, ofta under tortyr, sitter fängslade för sin tros skull.

Det man möjligen saknar från den tidigare versionen är dess anknytning till Jesusorden om att bekänna honom:

Ty den som vill smäleken bära
och Kristus för mänskor bekänner
skall han ock bekänna i ära
en gång inför Gud och hans vänner.

(SvPs1937 nr 150:6)

240 Uti din nåd

1. Uti din nåd, o Fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mig och vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2. Mitt liv, min kropp och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dig tillhör,
att intet ont mig skada gör.

3. I dig är jag av hjärtat nöjd,
du är min enda tröst och fröjd.
I all min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4. Det är min tro, o Fader blid,
hjälp att jag alltid blir därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik,
att jag må ärva himmelrik.

Text: Basilius Förtsch 1609 "Herr Jesu Christ, in deine Hand", sv. övers. Håkan Ausius 1641, Jesper Svedberg 1694, ngt bearb.
Musik: Strassburg 1545

(För dalakoral från Lima och Transtrand, se Stora Nätpsalmboken nr 617: I dina händer, Fader blid).

En enkel och i Sverige mycket sjungen bönepsalm är denna, som från början vände sej till Jesus ("Herr Jesu Christ, in deine Hand"), men som i Håkan Magnusson Ausius´ version istället knyter an till Jesus´ egen överlåtelsebön på korset: "Fader, i dina händer överlämnar (befaller) jag min ande", det sista av hans s.k. "sju ord på korset" (Lukasevangeliet 23:46). Även denna psalm passar bra i dödsberedelsen, men lika gärna vid sänggåendet, uppstigandet eller det gemensamma andakts- och gudstjänstfirandet.

Psalmen är ett slags "tvillingpsalm" till Se, Jesus är ett tröstrikt namn - psalmerna har samma melodi och författare ("föräldrar"), och de är lika gamla och lika långa. Båda har också funnits med i alla de fyra officiella rikspsalmböcker som Svenska kyrkan har givit ut (1695, 1819, 1937, 1986), ovanstående psalm dessutom i ganska oförändrat skick.

326 Upp, psaltare och harpa

Alt. melodi:



1. Upp, psaltare och harpa!
Upp, kraftens ord, du Andens svärd,
tveeggade och skarpa,
ur dvalan väck en syndig värld!
Och, nådens milda lära,
de väckta hjärtan bjud
att känna, älska, ära
barmhärtighetens Gud,
som huld i Sions gårdar
med Anden och sitt ord
alltsom en herde vårdar
sin dyra, återlösta hjord.

2. Dig skall ditt Sion sjunga
och bära fram för dig, o Gud,
med hjärta och med tunga
sin lovpsalm och sitt böneljud.
Ditt ord i våra bygder
må rikeligen bo
och bära frukt i dygder,
gudaktighet och ro.
Som havets sand otaligt
ditt folk föröke sig
och heligt och lycksaligt
i evighet lovsjunge dig!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb.

- för en fullständig version av texten, se Wikisource eller (ngt bearb.) Stora Nätpsalmboken nr 159

Musik: Johannes (Hans) Kugelmann 1540 (45 år) "Concentus novi trium", efter mel. från 1400-t. Jfr Sibeliusakademins version av koralen ur 1697 års psalmbok. 
Alt. koral upptecknad efter Velanes Anna i Gnarp, Hälsingland, av Pelle Schenell 1875.

Johan Olof Wallin:

Första gången publicerad i Wallins Förslag till Svensk psalmbok 1816. S.k. "ingångspsalm" i både 1819 års och 1937 års psalmbok. Och den inleder ju, om än i stympat skick, även den för Svenska kyrkan specifika andra delen av 1986 års psalmbok.

Den ståtliga sjustrofiga psalmen är dock värd att bli sjungen i sin helhet - vilket den dock förmodligen ytterst sällan har blivit. När 1937 års psalmbok togs i bruk, skedde det visserligen i en del församlingar - men i allmänhet har psalmen, trots det uppfordrande anslaget, blivit vilande. Ett undantag är sista strofen "Dig skall ditt Sion sjunga" som funnits med som separat sång i exempelvis EFS:s sångbok Sionstoner.

Anslaget är hämtat från Psaltaren 57:8b, där psalmisten sjunger: "Upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden." Och hela psalmen är fullkomligt späckad av bibelreferenser - det skulle bli för utrymmeskrävande att gå igenom dem alla: t.ex. Andens svärd, Sions gårdar, vinträdets torra kvistar, Gomorras, två och tre, sin sköld, Sulamit, Kristi brud, Kedars hyddor, Davids harpa, Moses skådar, andra sidan av Jordan, dina visors buller, havets sand m.fl. Men ett bibelstudium utifrån psalmen är givande!

351 Guds Lamm, dig hälsar skaran

1. Guds Lamm, dig hälsar skaran
av dem du återlöste.
Vi skådar segerfanan
du återtog från döden...

Text: Christoph Christian Sturm 1780 (40 år), Olov Hartman 1978 (72 år) - jfr den äldre översättningen nr 136: Du går, Guds Lamm, du rena
Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Hamburgs pastor primarius (ung. "domprost") C C Sturm skrev många vackra naturdikter under sin levnad, men i Sverige är hans passionspsalmer mest kända (se även O du som för vår frälsnings skull). Ovanstående psalm är rent av mera känd i Sverige än i Tyskland.

Varje strof avslutas - mitt i de ganska tunga lidandesskildringarna - med lovsångsorden "Pris vare dig, o Jesus!" Och psalmen påminner till både motivval och melodi mycket om den äldre passionspsalmen Guds rena Lamm, oskyldig (som avslutas "Giv oss din frid, o Jesus!").

Men i originalet är hela första strofen mer lovsångspräglad - ungefär som den sista - än i Wallins översättning (se nr 136) och Olov Hartman gjorde därför den nyöversättning som vi har framför oss här. Det är alltså fråga om samma Sturm-psalm som vi nu har i både en äldre och en nyare översättning - av lite olika karaktär.

374 Se, Herrens ord är rent och klart

1. Se, Herrens ord är rent och klart
som silvret, när i degeln
det renats, tills det lyser klart...

Text: Okänd svensk författare 1695 ("Hjelp HErre the Helige äro nu fåå") fritt efter kung David och Psaltaren 12, bearb. Gustaf Adolf Danell 1979, jfr Hjälp Gud, de trogna är så få (Fria Psalmboken).
Musik: Strassburg 1545/Johann Crüger 1653 (55 år), alt. A.H. 1987 (17 år)[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm hade i 1819 och 1937 års psalmböcker anslaget "Hjälp, Gud, de trogna äro få" och var på väg ut ur psalmboken när domprost em Gustaf Adolf Danell bearbetade den. De två sista stroferna fann nåd för psalmbokskommitténs ögon (typiskt att den dystra tidslägesskildringen ströks just när den blivit som mest aktuell!), och det nuvarande anslaget bygger på Psaltaren 12:7 "Herrens ord är rena ord, silver renat i degeln, guld sju gånger luttrat."  

Sista strofen med dess bön för ordets förklarare och trons försvarare skulle nog ha bedits oftare i vårt land. Ansvarsfullare uppgift med kraftfullare motstånd får man leta efter.

Johann Crüger:

373 Behåll oss vid ditt rena ord

1. Behåll oss vid ditt rena ord,
så att dess makt kan bli förspord...

Text: Nikolaus Selnecker 1571 (41 år)"Ach, bleib bei uns, Herr Jesu Christ", sv. övers. Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Ach! blif hos oss, o Jesu CHrist", bearb. Karl-Gustaf Hildebrand 1984 (73 år)
- jfr Stora Nätpsalmboken nr 179: Behåll oss, Herre, vid ditt ord (jfr även finlandssvenska psalmboken 1986 nr 157) och nr 697: Bli kvar hos oss, o Jesus Krist

Musik: Wittenberg 1543 (jfr nr 295 i Vallerius´ koralbok 1697 samt nr 450 i Haeffners koralbok 1820!), alt. svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av Hildebrands bearbetning inte publiceras här än]

Denna psalm började ju ursprungligen med emmauslärjungarnas vädjan "Bliv kvar hos oss, Herre" (jfr psalmen "Bliv kvar hos mig"), men var ingen egentlig kvällspsalm (liksom inte heller "Bliv kvar hos mig" egentligen är det) utan en psalm av en som upplevde att det andliga mörkret åter sänkte sej. Reformatorn Martin Luther var död sedan ett kvartssekel, och reformationen hade inneburit ett gytter av "sekter"; och Selnecker tyckte nog att det var svårast med "de reformerta" med Jean Calvin i spetsen (sedan 1564 död även han), en man som från början låg så nära Luther och ingav goda förhoppningar, men som sedan i viktiga avseenden, bl.a. beträffande nattvarden, distanserade sej från luthersk tro och lära.

Psalmen innehåller i originalversion (och i Svedbergs översättning) många slängar åt dem som ständigt presenterar nya läror och så förfalskar den gamla. Den känns mycket aktuell också i vår tid, men av någon anledning förkortades den så starkt av K-G Hildebrand att den knappt står att känna igen. Det kan hända att polemiken upplevdes som besvärande, men jag tror att syftet med förkortningen främst var att uppnå större likhet med den lutherpsalm ("Erhalt uns, Herr, bei deinem Wort") vars melodi numera föreslås också till denna. Selneckers fjärde strof har nästan samma bön ("Erhalt uns nur bei deinem Wort") och när den 1986 gjordes till inledningsvers blev både anslag och format mycket lika lutherpsalmen, som fanns med i 1695 års psalmbok och 1921 års psalmbokstillägg (nr 552: "O Gud, behåll oss vid ditt ord"), men som utmönstrades 1937. (Se vidare jämförelselänkarna ovan).

Selnecker på äldre dar:

408 O gode Ande, led du mig

O gode Ande, led du mig
till sanningen och livet.
Skriv i mitt hjärta vad av dig
i livets ord är skrivet.
Styrkt av din kraft, ledd av din nåd,
jag vill ditt kärleksfulla råd
i ord och gärning prisa.

Text: Johan Åström 1816 (49 år) "Du som av gudomsskötet går", ngt bearb, jfr Stora Nätpsalmboken nr 131
Musik: Strassburg 1545 / Johann Crüger 1653 (55 år)

Denna strof var ursprungligen den åttonde i en ganska lång psalm under rubriken HELGELSEN: Den Helige Andes nåd (nr 150 i 1819 års psalmbok). Psalmen beskrev utförligt fast en smula torrt den s.k. "nådens ordning", alltifrån uppväckelsen och kallelsen till heliggörelsen och uppståndelsen. Hela redogörelsen riktar sej till den helige Ande ("av dig han har i faran skygd" o.s.v.), men först i sista strofen formar sej psalmen till en innerlig bön, den som blev kvar i både 1937 års och 1986 års psalmbok.

Psalmen trycktes första gången i 1814 års psalmboksförslag. Den sista raden löd ursprungligen "med helig vandel prisa" men bearbetades 1986 till nuvarande lydelse, där även lovsången i ord fick sin plats. Antagligen upplevdes det vackra ordet "vandel" som alltför föråldrat och obegripligt, trots stående uttryck som exempelvis "en oförvitlig vandel" eller för den delen "tvivelaktig vandel".

På den tiden man fortfarande använde s.k. "predikstolspsalmer" var den här lilla versen vanlig i det sammanhanget. Numera torde den nästan ha kommit ur bruk, trots sitt behändiga format. Men den är väl värd att återupptäcka och lära utantill. Jodå, längre är den inte än att man bör klara det.

J. Åström:

Johann Crüger:

430 Var kristtrogen fröjde sig

1. Var kristtrogen fröjde sig
utav hjärtat innerlig.
Gud är oss misskundelig;
han är oss när, hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja!
Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
förbarmaren i Israel.
Gud blev man,
själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

2. Utav Jesse rot en gren,
föddes utan syndamen
Guds Son av en jungfru ren.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

3. Priser Herren, kvinnor, män,
ärer denne Konungen.
Sjunger denna lovsången:
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

*4. Sion, nu med själ och röst
lova Gud, din enda tröst,
som dig haver återlöst.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja! Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
Förbarmaren i Israel.
Gud blev man.
Själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

Text: Latinsk julsång 1300-talet, övers. 1586
Musik: Medeltida/Wittenberg 1543

En julpsalm på utgående är väl denna, som jag inte vet mej ha sjungit i någon gudstjänst mer än någon enstaka gång på 70-talet och 80-talet. Ändå är den rejält förkortad jämfört med i gamla tider - och jämfört med i Finland, där varje vers fortfarande har full längd - eftersom den långa "refrängen" inte sjungs efter stroferna 2 och 3, bara efter strof 1 och 4.

Kanske psalmen blivit mera sjungen om den föreslagits för den mindre "psalmtäta" Trettondedag Jul, vars tema den ansluter sej väl till genom det fyrfaldigt upprepade "Hans härlighet vi sågo." Jfr Johannesevangeliet 1:14. (Före 1819 var det orden "han föddes av Maria" som upprepades, och så är det i Finland än i dag). Den är hursomhelst frisk och frejdig, och absolut värd en renässans - men i så fall med hjälp av någon skönsjungande kyrkokör, t ex Olle Elgenmarks (se ovan).

Eventuellt - men alldeles inte säkert - hade psalmen vunnit på att publiceras i Anders Frostensons bearbetning. Men denna refuserades eftersom psalmen ansågs vacker som den var eller kanske just för att den klingade så fornt. Bl.a. imperativformerna i vers 2 är dock synnerligen uråldriga ("Priser, ärer och sjunger") och kan sannolikt ha avskräckt psalmväljande präster. I svenskspråkiga Finland används en annan bearbetning än Frostensons, "Kristi kyrka, fröjda dig".

470 Kom med glädje och med sång

(Israeliternas uttåg ur Egypten, målning av Tissot)


 

Alt. koral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok):


1. Kom med glädje och med sång,
sjung om liv och frihet.
Gud sitt folk, sitt Israel,
löst ur slaveriet,
krossat Faraos tunga ok...

Text: Johannes från Damaskus (o 676-754), John Mason Neale (1818-1866), Anders Frostenson 1984 (78 år)
Musik: Medeltida tysk / 1544, alt. mel. ur Piae Cantiones, arr. John Stainer (1840-1901)

I en tid då Syriens kristna flyr för sina liv kan vi fortfarande sjunga en påskpsalm av Johannes från Damaskus  alias Johannes Damascenus. En annan påskpsalm av honom finns här. 

Han knyter i denna psalm ihop Gamla testamentets motiv för påskfirandet - uttåget ur Egypten och övergången genom Röda havet - med Nya testamentets, Jesu Kristi uppståndelse. En riktigt härlig påskpsalm, även om norrlänningar ofta fnissar när man kommer fram till raderna om hur "stadens parker lövas". Vilket norr om Dalälven sällan eller aldrig inträffar redan till påsk.

Men  psalmen kan ju sjungas hela påsktiden - ända fram till pingst. Och då brukar det lysa grönt även i norr.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Johannes Damascenus:

540 När vi i högsta nöden står

1. När vi i högsta nöden står
och ingenstans får hjälp och råd...

Text: Paul Eber o 1560 (49 år) "Wenn wir in höchsten Nöten sein", sv. övers. Anders Frostenson 1977 (71 år). Jfr Stora Nätpsalmboken 702!
Musik: Strassburg 1545, jfr 1697 års koralbok nr 307!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Psalmen, den rådlöses bön, utgår från Josafats bön i 2 Krönikeboken 20:6-12 men är ganska fritt formulerad. Den första översättningen till svenska är troligen av Sigfrid Aron Forsius i hans "Andeliga Psalmer och Wijsor" (tr. 1614). En verklig "nödpsalm", säkert sjungen på många botdagar och under många missväxtår, även i vårt land.

Anders Frostenson gjorde klokt nog en nyöversättning direkt från originalet 1977, efter att åtskilliga bearbetningar givit en "visklekseffekt", och fick t.ex. med den fina bönen "gör oss trogna mot ditt ord" i sista strofen. Men är vi tillräckligt nödställda i vårt välbärgade land för att av hjärtat sjunga psalmen för vår egen del? Privat känner vi oss nog rådlösa ibland, men gemensamt, i församlingen?

I alla fall är det gott att vi i psalmboken, liksom i Psaltaren, har ord också för de förtvivlade lägena, även om vi hoppas och ber att vi aldrig ska få uppleva dem.

P Eber:

543 I dig, o Herre Jesus kär

1. I dig, o Herre Jesus kär,
mitt enda hopp jag äger.
Min vän, min tröstare du är.
Din tröst allt ont uppväger.
Från världens skapelse tills nu...

Text: Konrad Hubert 1540 (33 år) "Allein zu dir, Herr Jesu Christ", v. 4 från Nürnberg 1540, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Wittenberg 1541, jfr 1697 års koralbok nr 240

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En stark bönepsalm i jagform. Publicerad i ett särtryck 1541 tillsammans med den vackra koralen. Den första svenska översättningen gjordes av Laurentius Petri Gothus och trycktes i "En liden Tröstebock" (Rostock 1564). I Förslag till Svensk Psalmbok 1816 gjorde Johan Olof Wallin en bearbetning av den 250 år gamla översättningen, och Wallins version togs in i både 1819 års och 1937 års psalmböcker. Men för 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostensson en helt ny översättning.

Fjärde strofen, ståversen "Ära ske Gud som från sin tron", har i långliga tider använts som separat lovsång i gudstjänsten under delar av kyrkoåret, t.ex. i Nederluleå församling under fastetiden. Koralen har sedan 1986 återställts till sin ursprungliga, rytmiskt markerade form, men den utjämnade form som vunnit burskap i Sverige (sedan Haeffners koralbok åtminstone) finns fortfarande med som ett alternativ.

546 O Jesus Krist, du nådens brunn

1. O Jesus Krist, du nådens brunn,
du livets källa klara,
var bön som går av hjärtats grund
du lovat att besvara.
Din stora nåd, ditt ljuva namn
mig lockar till din öppna famn,
min nöd vill jag förklara.

2. Omkring ditt kors, o Jesus kär...

Text: Okänd svensk författare 1656, Georg Stolpe 1819 (41 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr den kortare versionen i Fria psalmboken.
Musik: Miles Coverdale ca 1538,  Christian Adolph Nystad 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna  och resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm av okänd författare trycktes 1656 tillsammans med en annan text under titeln "Twå nya andeliga wisor." Jesper Svedberg bearbetade den något för sin psalmbok av år 1694, men den kom inte in i den karolinska psalmboken 1695. Efter bearbetning av Georg Stolpe (förmodligen före utgivningsåret 1819) kom den dock med i den wallinska psalmboken, samt (med samma textversion men förkortad) i 1937 års psalmbok. Och i Britt G Hallqvists varsamma revidering lyckades den även ta sej in i 1986 års psalmbok, även om jag bara  vet mej ha sjungit den en enda gång sedan dess, på en högmässa i Njutångers kyrka under 2010-talet.

Koralen uppgavs länge vara koralboksutgivaren Nystads, men tydligen är den från början Miles Coverdales verk (en av de intressanta rön som gjorts sedan psalmboken gavs ut 1986). Den är lättsjungen och fin, så det är inte koralens fel om psalmen med sin ödmjuka botstämning blivit alltmer bortglömd.

580 Gud gav i skaparorden

1. Gud gav i skaparorden
dig, människa, ditt höga kall.
Du i hans namn på jorden
i makt en konung vara skall.
Själv konung utan like,
dig Kristus del beskär
av väldet i det rike
vars grundare han är.
I skapelsen som trängtar
till sin förlossnings dag,
men våndas än och längtar,
du råda skall med Andens lag.

2. Är syndens boja krossad
och brutet lustans tyranni,
går människan förlossad
från alla världens makter fri.
Hon får den makten stora,
i ringhetens gestalt,
att kunna allt förlora
och kunna äga allt,
att kunna allt försaka
och allt behålla kvar,
ja, vinna allt tillbaka
om allt på jord hon offrat har.

3. Dig Kristus visar vägen,
där du till denna höghet når,
om ödmjuk, fast och trägen
du stilla i hans lydnad går,
i mödans verk att bringa
de dina dagligt bröd,
i tjänargärning ringa
att ge de svaga stöd,
att lida tåligt agan
i bitter sorgetid
och utan knot och klagan
här kämpa ut din goda strid.

4. Gud i det dolda skådar
och kronan redan nu beskär.
Han redan nu benådar
den som i tron har honom kär,
med purpurklädet, vunnet
Guds heliga till skrud,
och silket, som är spunnet
till dräkt åt Kristi brud.
Han troget skall förvara
det arv han dig berett
och saligt uppenbara
vad ännu inget öga sett.

5. Så må vårt lov vi höja
till Gud i varje verk och ord.
Var åkerteg vi plöja,
den är Guds rikes åkerjord,
var boning som vi bygga
i våra fäders land,
vill Fadern överskygga
med hägnet av sin hand.
Så må vi glatt och stilla
gå fram i nådens tid
och trogna i det lilla
förvänta oförgänglig frid.

6. Den härlighet och ära,
som Kristus åt de sina vann,
den skatt han vill beskära
envar som allt i honom fann,
Gud värdes mig förläna,
sin vilja till behag.
Han hjälpe mig så tjäna
min levnads hela dag,
att, när den är förrunnen,
jag hör från himlens höjd:
"Du trogen är befunnen,
gå in uti din Herres fröjd."

Text: Johan Alfred Eklund 1910 (46 år), jfr texten i Stora Nätpsalmboken nr 785
Musik: 1400-talet / Hans Kugelmann 1540 (45 år)

604 I Jesu namn till bords vi går

1. I Jesu namn till bords vi går,
välsigna, Gud, den mat vi får
och skydda med din milda hand
i nåd vårt hem och fosterland.

2. För mat och dryck du skänkt oss här
dig vare pris, o Herre kär.
Oss alla av det brödet giv
som skänker världen evigt liv.

Text: Okänd
Musik: Strassburg 1542, bearb.