13 Min Gud, när jag betänker

1. Min Gud, när jag betänker

vad du har gjort för mig,
vad nåd du städs mig skänker,
jag får ju allt av dig,
då blir jag hjärtligt glader,
då lockas lovet fram:
jag tackar dig, min Fader,
jag tackar dig, Guds Lamm.

2. Du döden för mig smakat,
du mina synder bar,
och över mig du vakat
i alla mina dar.
Vad hade av mig blivit
om du ej handlat så?
Om du ej nåd mig givit
jag måst i döden gå.

3. Nu är jag redan salig
och går till himmelen.
Jag njuter fröjd otalig
i Gud, min bäste vän.
Han själv skall mig bevara,
hans nåd är alltid ny,
och hotar någon fara
till honom får jag fly.

4. O, skulle jag då sörja
som har en sådan Gud?
Nej, hellre må jag börja
att höja lovets ljud.
Ja, Herren vill jag prisa:
hans nåd och trofasthet
skall bli min nya visa
uti all evighet.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år), ngt bearb., jfr Stora Nätpsalmboken nr 10!

Musik: Ur Hemlandssånger 1877 (sign. "B")

Sången skrevs ca ett år efter att folkskolläraren Frykman hade återvänt till hembygden Sunne efter att i yngre år verkat som lärare i Grums och Norrköping. Just 1876-1877 gick en kraftig väckelse fram över Sunne-bygden, och Frykman höll skola om dagarna och predikade kvällar och helger.

Samtidigt blev han sångförfattare, och alldeles särskilt blev han, som det har sagts, "den kristna glädjens sångare"; han ville ge uttryck för den frälsningsglädje som både han själv och så många nyomvända värmlänningar kände vid denna tid.

Inte minst gäller detta ovanstående lovpsalm, som alltså är en av Frykmans tidigaste sånger och trycktes i Wermlands Allehanda den 24 maj 1876. I fortsättningen komponerade han även ofta melodier till sångerna, men melodin till denna är skapad av signaturen "B" som ingen ännu har lyckats identifiera.

Så här kan psalmen låta med moderna instrument på Hönökonferensen, men de olika textdelarna är hopfogade med musiken på ett lite märkligt sätt jämfört med psalmboken (jag vet inte hur de får till det egentligen):

N Frykman på äldre dagar:

81 Herre, samla oss nu alla

 

1. Herre, samla oss nu alla

kring ditt dyra nådesord.

Likt ett vårregn låt det falla

på vårt hjärtas torra jord.

Värdes oss din Ande sända

och din eld ibland oss tända.

//: Mätta ljuvligt de elända,

Herre, vid ditt rika bord ://

2. Lär oss troget taga vara

på det ord oss givet är.

Led oss i ditt ljus, det klara,

på den väg som till dig bär.

Gör vårt hjärta för dig stilla,

låt ej otron oss förvilla,

//: Herre, låt oss ej förspilla

nådestunden du beskär ://

3. Må vi akta på den tiden

då du söker oss, o Gud.

Snart är nådens dag förliden,

och vi får ej flera bud.

O, så hjälp oss nu att höra

vad vår själ kan saliggöra,

//: upplåt du vårt hjärtas öra

och förnim vårt böneljud ://

Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), ngt bearb. Jfr Stora Nätpsalmboken nr 156.

Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)

Sången trycktes första gången i Ahnfelts Andeliga sånger, 10:e saml. 1872. Den har kallats "den svenska frikyrklighetens predikstolspsalm", eftersom den före 1986 fanns i samtliga frikyrkors sångböcker (utom den romersk-katolska?) - men även i 1937 års psalmbok.

Psalmen är en bönepsalm som uttrycker både allvar och förväntan. Bildspråket om "ett vårregn" "på vårt hjärtas torra jord" gör den lite extra passande att använda under vårens och försommarens gudstjänster, och alldeles särskilt när det, som nu när jag skriver detta, faller ymniga vårregn. Men naturligtvis kan den även sjungas mitt i vintern. I sista strofen återklingar orden från Hebréerbrevet 3: "Om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan".

Bradburys melodi togs inte med i 1939 års koralbok, där istället Wessnitzers 1600-talskoral föreslogs (med bortfallna repriser av textens slutrader). Den understryker i o f s psalmens allvar och den konstnärliga halten i Sandells psalm, som är fullt i klass med de mer klassiska psalmerna; rimflätningen är dessutom ovanligt avancerad (ababcccb). Men Wessnitzers koral sjungs ju ändå till flera andra texter. Bradburys melodi gör att de viktiga bönerna i strofernas slutrader upprepas och därmed betonas ytterligare.

Lina Sandell:

100 Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud

1. Tillkomme ditt rike, o Herre, vår Gud,
tillkomme ditt rike på jorden.
Sänd ut dina vittnen med frälsningens bud,
sänd ut dem till södern och norden,
//: att kalla och bjuda all världen. ://

2. Var själv deras starkhet,

med kraft dem bekläd
och lär dem att uthålligt strida,
att utså i hoppet den himmelska säd
och växten i tålamod bida
//: av dig som allena den giver ://

3. Du lovat i ordet en vildmarkens vår,
då öknen skall stå som en lilja.
Vi väntar därefter vart gryende år,
och är det din nådiga vilja,
//: låt, Jesus, den tiden snart komma ://

4. Så kastar vi alla bekymmer på dig,
du lovat för allting att sörja.
Gå med oss på livets och sanningens stig,
att mitt under striden vi börjar
//: dig tacka och lova för segern ://

Text: Lina Sandell-Berg 1870 (38 år)

Musik: Gunnar Wennerberg 1870 (53 år)

En riktig missionspsalm, tillkommen med anledning av EFS:s alldeles nystartade mission i Abessinien (nuv. Etiopien). Det kom under 1869 in alarmerande rapporter om missionärer som mördats eller dött av sjukdom - eller överlevt men fått behov av vård. Plötsligt var bara en missionär kvar i tjänst. En av verserna i Lina Sandells text, som skrevs alldeles i början av 1870, löd därför från början: "Tänk särskilt i nåd på vår unga mission / bland faror och nöd i Kunama".

En annan vers syftade särskilt på de missionärer som mördats: "Och få de än vattna sin sådd med sitt blod, / vad nåd, vad osägelig ära! / Så framgår ditt rike, o Fridsfurste god, / och så vill alltmer du oss lära / att nederlag ofta är seger." Idag har Mekane Yesus-kyrkan, den evangelisk-lutherska kyrkan i Etiopien, omkring 5 miljoner medlemmar och räknas som världens största lutherska kyrka...

Sången trycktes i Missions-Tidning nr 1 1870, och i nästa nummer trycktes Gunnar Wennerbergs melodi. I 1937 års psalmbok kom texten men inte melodin med (man försökte ersätta den med melodin till Vart flyr jag för Gud) - men sedan 1986 är text och melodi återförenade också i psalmboken!

Lina Sandell:

Gunnar Wennerberg:

101 Vår store Gud gör stora under

HERRENS VERK

1. Vår store Gud gör stora under,
med glädje vi det skåda få.
Han sopar bort de falska grunder
som många tusen vilat på.
Han river sönder Satans garn
och frälsar sina fallna barn.

2. Guds ord med makt går fram i världen,
och otrons fästen ramla ner.
De starka hjältar fälla svärden
och fly till Gud, som nåd dem ger.
De rening få i Jesu blod
och sjunga sen: Vår Gud är god.

3. Se upp, se upp, nu vitnar marken
och skördetimmen inne är.
Gå ut, bjud syndare till arken,
kanhända floden snart är här.
Upp, alla, alla som en man.
Att sova nu, det går ej an.

4. O Gud, låt mig ej bli tillbaka
då andra riket taga in.
Låt också mig din nåd få smaka,
ja, låt mig evigt vara din.
Jag nu mig lämnar i din hand,
för hem ditt barn till fridens land.

5. Halleluja, den är ej fjärran,
den stora dag, då vi få bud:
Se upp, se upp! Nu kommer Herran
att ta de sina hem till Gud.
O sälla dag, då allt är klart!
Jag väntar dig, kom snart, kom snart.

Text: Nils Frykman 1876 (34 år)

Musik: Ur Melodier till Sions Nya sånger 1873, utg. Joël Blomqvist (?)

Oscar Lövgren berättar om sången: "Den tillkom vid ett väckelsemöte i en bondstuga 1876. Stugan var till trängsel fylld med folk. Man sjöng och jublade, snyftade och grät om vartannat. En troende man, som hade gått lång väg för att få se och höra vad som förekom vid mötena, stod nere vid dörren. Han såg förvånad ut. Det var som ville han säga: Vad är detta för något? Frykman lade märke till honom och svaret kom som en blixt: Det är vår store Gud som gör stora under. Efter Frykman predikade en annan folkskollärare. Vid ett litet bord bakom denne satt Frykman och skrev sången." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp 214, Gummessons 1964).

Lövgren påpekar också att slutet av tredje strofen är lånat från Mose och Lamsens Wisor. Det är några rader ur den svenska översättningen av den pietistiske superintendenten Ludwig Andreas Gotters psalm Wachet auf, ihr faulen Christen: "O rusten eder som en man, / att sova nu det går ej an."

Sången översattes till engelska 1920 av Andrew L Skoog och Andrew T Frykman. I Norge tog Per Nordsletten melodin och anslaget, men gjorde en helt egen sång av det hela: Vår store Gud gör stora under, det största har han gjort med mej.

N Frykman:

148 Jesus Kristus är uppstånden

1. Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut kring världen all.
Jord och himmel nu må fröjdas.
Själva döden bragts på fall.
//: Se, han lever, se han lever
och han evigt leva skall ://

2. Jesus Kristus är uppstånden!
Nu han kungaspiran bär.
Han vid Faderns högra sida
alla världars Herre är.
//: Se, han lever, se han lever,
han är alltid med oss här ://

3. Jesus Kristus är uppstånden!
Döden nu sin udd har mist.
Han som gravens bommar sprängde
skall ock väcka oss till sist.
//: Se han lever, se han lever,
prisad vare Herren Krist ://

Text: Philip Paul Bliss 1876 (död i en tågkrasch s.å. 38 år) "Halleluja, he is risen", sv. övers. Erik Nyström 1893, bearb.

[För en översättning av v.2 som ligger närmare originalet, se Stora Nätpsalmboken]

Musik: P P Bliss 1876

Det är ganska märkligt att Bliss skrev denna underbara påskpsalm om liv och död under sitt sista år på jorden, efter bara ett par år som sångarevangelist på Moodys rekommendation och med till synes halva livet framför sej. Men sånger hade han redan skrivit många, vanligtvis som här både text och melodi. Och den 29 december 1876 förolyckades både han och hans fru i en fruktansvärd järnvägsolycka då en bro i Ohio rasade och hela tåget störtade ner.

Men deras bekännelse överlevde dem: "Jesus Kristus är uppstånden, / döden nu sin udd har mist. Han som gravens bommar sprängde / skall ock väcka oss till sist." Bliss evangeliserar ännu med sin sång.

Andra strofens starka evangeliska innehåll är dock tyvärr ganska försvagat i den svenska psalmboken. Bliss sjunger där inte främst om Jesus som alla världars Herre utan som vår försvarare ("advocate"), och inte bara om att han alltid är hos oss men om att vi är rättfärdiggjorda i honom ("justified in Him are we"). Fast det är inte alltid lätt att översätta - hur gör man t.ex. rättvisa åt psalmens pregnanta, allittererande slutrad "living Lord and coming King"? Kanske just denna psalm faktiskt bör sjungas på originalspråket ibland?

Psalmen har redan tidigare funnits på svenska i flera olika versioner, t.ex. "Gud ske lov! Han är uppstånden!", "Sjung hans lov som är uppstånden" och "Sök ej Kristus i den boning". Den text som nu står i den ekumeniska psalmboksdelen utgår från den förstnämnda versionen, gjord av den outtröttligt verksamme översättaren Erik Nyström.

Philip Paul Bliss:

191 Den dag du gav oss, Gud, är gången

1. Den dag du gav oss, Gud, är gången,
och mörker sänkes kring oss ned.
Ditt lov steg upp i morgonsången,
ditt lov skall signa nattens fred.

2. När jorden sig i rymden vänder
och ljuset går från trakt till trakt,
ditt lov väcks upp i nya länder.
Din kyrka håller troget vakt.

3. Den sol som oss till vila viger
för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger
om kraft att vandra i din lag.

4. Pris vare dig som jordens bana
igenom öde rymder sträckt
och som av jordens folk vill dana
en enda helig mänskosläkt.

Text: John Ellerton 1870 (44 år) "The day Thou gavest, Lord, is ended", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1912 (48 år), Natanael Beskow 1936 (71 år)
Musik: Clement Cotterill Scholefield 1874 (35 år)

[Det återstår några år av copyrighten på översättningen, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Denna aftonpsalm kan inte utsättas för samma anklagelse som den tvåhundra år äldre Nun ruhen alle Wälder - att inte ta hänsyn till jordens rotation! Här är dess rotation tvärtom närmast ett huvudtema, som accentueras särskilt i andra och tredje strofen (ja, i det längre engelska originalet i ytterligare en strof!). Kristenhetens gudstjänstliv framställs som en helig skiftgång, där lovsången och bönen aldrig tystnar. Psalmen skrevs också för A Liturgi for Missionary Meetings (1870), alltså en "gudstjänstordning för missionärssamlingar", vilket ju kan förklara det synnerligen globala perspektivet.

Prästkollegan Schofields närmast dansanta melodi mötte länge ett visst motstånd från etablerade kyrkomusiker (den ansågs inte helt "kyrkligt värdig"), men har efterhand slagit igenom med obetvinglig kraft och till slut accepterats av de flesta. Den sjungs nu, liksom den globala texten, jorden och kyrkan runt. (Den enda tid och plats då den känns lite opassande är väl sommartid på Nordkalotten, då p.g.a. jordaxelns lutning inget "mörker sänkes kring oss ned" - hur mycket jorden än roterar).

John Ellerton:

Clement Cotterill Scholefield:

196 Låt mig börja med dig

1. Låt mig börja med dig,

o min Frälsare kär,
varje år som du giver mig än.
Låt mig börja med dig

varje dag du beskär,
och förnya mitt uppsåt igen,
att vara och bliva din egen.

2. Låt mig börja med dig,

i ditt heliga namn,
som allena har frälsning i sig.
Håll mig tätt intill dig,

i din trofasta famn.
Där är trygghet och vila för mig,
trots oron där ute i världen.

3. Låt ditt levande ord

bli det ljus, i vars sken
jag alltjämt vandrar fram på din stig.
Varje gryende dag

två mig vit, två mig ren
i det blod som har runnit för mig
från korset en gång, Herre Jesus.

4. Låt mig börja med dig,

men dock ännu en bön:
Låt mig sluta min vandring med dig.
Och när dagen är slut,

giv mig vilan så skön,
tills ur sömnen du uppväcker mig,
att leva med dig i ditt rike.

Text: Lina Sandell 1875 (43 år), ngt bearb.

Musik: Theodor Söderberg 1884 (37 år)

Denna nyårspsalm, som passar minst lika bra som födelsedagspsalm, publicerades första gången i Barnens Tidning nr 1/1875. Sången hör alltså till den period av Lina Sandells liv då hon var gift och skrev sig Lina Berg (1867-1903) men som sångförfattare alltfort hade ungdomssignaturen L.S. Mycket av det hon skrev de här åren var egentligen skrivet för barn, men visade sej nog så användbart för de vuxna.

Denna sång hör till de L.S.-sånger som kom in i psalmboken först 1986 (11 av hennes sånger kom med redan 1937, men nu har hon hela 15 med!).

Melodin är nästan 10 år yngre än texten och trycktes första gången i Hemlandstoner 1884. Gustav Burman har skapat ett modernare alternativ:

Lina Sandell:

207 En liten stund med Jesus

1. En liten stund med Jesus,
o vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och ljus gestalt!
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sig.

2. En liten stund med Jesus,
när synden gör mig ve
och otron vill mig hindra
att blott på ordet se.
En liten stund med Jesus,
och bördan lyftes av
och faller från min skuldra
i Kristi öppna grav.

3. En liten stund med Jesus,
och hjärtats oro flyr,
och blicken vändes åter
från jordens små bestyr
till livets verkligheter,
de ting som ej förgås
när himlarna och jorden
av sin förvandling nås.

4. En liten stund med Jesus,
vad frid den har med sig,
när kärlekslösa domar
av mänskor sårar mig.
Om missförstådd och sargad
från vänners krets jag går,
en liten stund med Jesus
dock helar alla sår.

5. En liten stund med Jesus,
vad kraft den har med sig,
vad lust den ger att vandra
på Herrens viljas stig,
vad mod den ger att leva
och lida för hans namn,
en ljuvlig försmak redan
av vilan i hans famn.

6. Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå.
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
- och allt, ja, allt är gott.

Text: Lina Sandell 1879 (47 år) efter Annie Louise Ashley-Greenstreet 1871 (36 år) "A little talk with Jesus"

(En lätt bearbetad version finns i Stora Nätpsalmboken).

Musik: Ur Ahnfelts sånger 1872

På svenska utgavs denna psalm för första gången 1879 i Lina Sandells poesikalender Korsblomman för år 1880. Den blev snart mycket omtyckt och togs in i många sångböcker, till den något decennium tidigare tryckta melodin från Ahnfelts sånger (som först blivit känd till den norska psalmen "Hos Gud är idel glädje"). Översättningen är mycket fri och det är inte att undra på om Lina Sandell betraktade sången som "sin egen", men anslaget är alltså hämtat från en engelsk författarinna (från Sheffield).

Texten är skriven i jag-form och uttrycker mycket personliga erfarenheter ("när missförstådd och sargad / från vänners krets jag går"), men har ändå gärna sjungits också som församlingssång. Någon har i andra strofen tyckt sej se en påverkan från John Bunyans berömda allegori Kristens resa: i den boken låter Bunyan nämligen pilgrimens tunga börda falla av vid korset och rulla ner i den öppna graven.

Psalmen hade i många frikyrkliga sångböcker länge anslaget "En stilla stund med Jesus", eftersom man inte ville betona stundens korthet (en andakt skulle ju gärna vara rejäl). Men poängen i sången, redan i det engelska originalet, är ju att betona hur redan en liten stund med Jesus har stor välsignelse med sej. För att då inte tala om en längre stund eller en hel evighet!

L Sandell:

211 Jesus kär, gå ej förbi mig

1. Jesus kär, gå ej förbi mig.
Låt mig bönhörd bli.
Då åt andra nåd du skänker,
gå ej mig förbi.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli.
Och då andra du välsignar,
gå ej mig förbi.

2. Låt ock mig vid nådatronen
finna himmelsk ro.
Då jag sjunker ned förkrossad,
Herre, lär mig tro.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

3. Blott på din förtjänst jag kommer
och din nåd begär.
Intet i mig själv jag äger,
fräls mig som jag är.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

4. Du är all min glädjekälla,
mer än liv för mig.
Vad i himlen, vad på jorden
har jag utom dig!
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

Text: Fanny Crosby van Alstyne 1868 (48 år) "Pass me not, o gentle Saviour", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), bearb. 1962
Musik: William Henry Doane

Denna psalm påminner mycket om berättelsen om Bartimeus i Markusevangeliet 10:46. Den är ett rop på hjälp, ett rop som inte låter sej tystas av omgivningens hyssjanden. Refrängens upprepade "Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli!" är som en kortversion av den s.k. Jesusbönen: Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dej över mej syndare."

Även Abrahams mer lugnt hövliga bön i 1 Moseboken 18:3 kan ha tjänat som inspiration, och är ju dessutom nästan ordagrant återgiven i raden "gå ej mig förbi".

Som bönepsalm i många fri- och lågkyrkliga kapell och bönhus har denna sång sjungits mycket flitigt. Den är ju på en gång en väckelsesång och en lovsång (se v. 4) och skulle inte passa illa vid t.ex. nattvardsfirande.

Psalmen är en av Fanny Crosbys mest kända, hör här hur nederländarna sjunger och spelar den! Men den blinda lärarinnan och författarinnan har skrivit över 8000 sånger till, varav många översatts till svenska. I glädjen över honom, som inte bara gick förbi. 

Fanny Crosby:

William Henry Doane:

221 Skynda till Jesus

1. Skynda till Jesus, Frälsaren kär.
Se, i sitt ord han vägen oss lär,
och mitt ibland oss står han ju här,
ropande vänligt: Kom...

Text: George Frederick Root 1870 (50 år) "Come to the Saviour, make no delay", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), Catharina Broomé 1984 (61 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 529. 
Musik: George F Root 1870 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

G F Root:

223 Jag vet en port

1. Jag vet en port som öppen står,
där från de gyllne salar
en klarhet som från korset går
om Kristi kärlek talar.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig,
för mig, för mig,
står öppen ock för mig!

2. Den öppen står för varje själ
som nådens ord anammar,
för rik och fattig, kung och träl,
för alla folk och stammar.
O djup av nåd...

3. Så skynda fram, trots oväns hot,
förrn porten sluten bliver,
och kors och krona tag emot,
som Frälsaren dig giver.
O djup av nåd...

4. Då vi på andra stranden stå
läggs korset av, det tunga.
Oss livets krona skänkes då,
och Jesu lov vi sjunga.
O djup av nåd...

Text: Lydia Baxter 1872 (63 år) "There is a gate that stands ajar", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år)

Musik: Silas Jones Vail 1872 (54 år)

Om den öppna porten till Guds rike handlar denna sång, som tillhör väckelserörelsernas klassiska sångskatt. Vår Frälsare betonar att porten till himmelen är trång (Matteusevangeliet 7:14), men New York-baptisten Lydia Baxter betonar här att den dock står öppen. "För rik och fattig, kung och träl"! Ja, refrängen uttrycker en salig häpenhet över att himlaporten - underbart nog - även står öppen "för mig, för mig, står öppen ock för mig!"

Fortfarande används i psalmboken Erik Nyströms klassiska översättning från 1875. Annars gjorde Lilly Lundequist en annan översättning för Sionstoner 1889, "Det finns en port som öppen står", som användes inom EFS fram till 1972. Kanske det vore dags för en tredje översättning snart - det känns som om psalmen, som ju från början skrevs på folkligast möjliga sätt, nu har förlorat lite av sin språkliga omedelbarhet, medan temat och upplägget är lika aktuellt som någonsin.

Melodin av Vail komponerades just till Baxters text och trycktes tillsammans med denna i Ira David Sankeys Sacred Songs 1873. Och redan året därefter fick Lydia Baxter byta korset mot kronan.

L Baxter:

232 Frälsare, du som äger läkedomen

1. Frälsare, du som äger läkedomen
för alla sår jag fick på stridens dag...

Text: Kirsten Aagard Hansen 1877 (27 år), Britt G Hallqvist 1968 (54 år), jfr Min Jesus, du som läkedomen äger
Musik: Oskar Lindberg 1938 (51 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Melodin i "folkton" av Oskar Lindberg komponerades ursprungligen till psalmen Tänk när en gång det töcken har försvunnit. Den är rent metriskt mycket välfunnen till ovanstående text, men jag vet inte om psalmen blivit så vidare sjungen. Kanske har den blivit mer läst och bedd. Texten är ju en innerlig Jesus-bön, som både hänvisar till och liknar den blinde tiggaren Bartimeus´ bön i Markusevangeliet 10:46-47.

Det är intressant att jämföra tonen i denna psalm med Kirsten Hansens andra psalm i den ekumeniska psalmboksdelen, Hur ljuvligt det är att möta. Den psalmen skrevs några år tidigare och ger uttryck för glädjen i den kristna gemenskapen. Jämfört med den tycks ovanstående psalm dyster och individualistisk. Men det behöver inte vara så; det finns en vila i att både som individ och som sjungande församling ge uttryck för en "tro trots allt" - ett fasthållande vid Jesus mitt i prövningen som påminner inte så lite om den kananeiska kvinnans attityd (se Matteusevangeliet 15:22ff).


O Lindberg:

252 Hela vägen går han med mig

1. Hela vägen går han med mig,
vad kan jag väl önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ
//: ty jag vet, vad än mig möter
gör dock Jesus allting väl ://

2. Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig nåd för varje prövning,
styrker mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
//: glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång ://

3. Hela vägen går han med mig,
- vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
inför honom falla ned
//: skall med glädje jag det minnas:
hela vägen gick han med! ://

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1875 (55 år) "All the way my Saviour leads me", sv. övers. Erik Nyström 1878 (36 år), ngt bearb. 1986
Musik: Robert Lowry 1875 (49 år)

En psalm om vandringen mot det himmelska målet, som alltså lika gärna kunde ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen" som under rubriken "Förtröstan - trygghet".

Anknytningen till Israels barns vandring genom öknen till det utlovade landet syns särskilt tydligt i andra strofen, där "glädjekällor ur klippan" hänsyftar på berättelsen i 2 Moseboken 17.

Huvudtemat att Jesus är med hela vägen, ända fram, alla dagar, är givetvis framför allt hämtat från sista versen i Matteusevangeliet: "Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." Saken upprepas ju effektfullt i början av varje vers, men också (i dåtid) i psalmens avslutningsrad. Och att en "pilgrimssång" bör sluta i himmelen är ju självklart!

Det dröjde bara tre år innan sången var översatt till svenska för de s.k. "Sankeys sånger" (officiellt "Sånger till Lammets lof", orig. "Sacred Songs and Solos"). Naturligtvis var översättaren fil dr Erik Nyström, som översatt kopiösa mängder engelska och amerikanska sånger till svenska, men nästan inte skrivit en enda originalsång själv ("Gå Sion" kan möjligen räknas som en sådan).

Fanny Crosby:

Robert Lowry:

259 Saliga visshet

För engelsk text och en oändlig musikslinga, se här!

1. Saliga visshet, Jesus är min!
Himmelens glädje fyller mitt sinn...

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1873 (53 år) "Blessed assurance", sv. övers. Karin Hartman 1984 (71 år)
Musik: Phoebe Palmer Knapp 1873 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Det berättas att Fanny Crosby (blind sedan 6 veckors ålder) fick uppslaget till sången av kompositören Phoebe Knapp, som spelade den nykomponerade melodin för henne och frågade vad den sa henne. "Den säger 'saliga visshet!'", svarade Fanny och spann vidare på temat tills sången var färdig.

Av alla Fanny Crosbys omkring 8000 sånger (hon skrev i genomsnitt en sång var tredje dag!) hör denna till de allra mest levande och livskraftiga. Den sjungs gärna i de flesta samfund, både i Sverige och utomlands.

Att tron skulle kunna vara en visshet, inte bara en längtan eller en aning, är kanske inte riktigt "comme il faut" i vår skeptiska tid. Men det har både erfarenhetsstöd och bibelstöd, se t.ex. Kolosserbrevet 2:2 och Hebréerbrevet 11:1.

Psalmen har funnits i många olika svenska versioner, men nu är det Karin Hartmans som gäller.

Fanny Crosby:

Phoebe Knapp:

263 Det är saligt på Jesus få tro

SÖNDAGSSKOLBARNENS SÅNG

ATT INLÄRAS UNDER SEPTEMBER MÅNAD

1. Det är saligt på Jesus få tro,

och att vara Guds barn blott av nåd.

Det blir härligt hos Jesus få bo

och där prisa hans trofasta råd.

//: Gud ske lov, Gud ske tack,

atta hans salighet även är min ://

2. Det är saligt att samlas i tro

omkring ordet till bön och till sång.

O hur härligt det blir vid Guds tron

att få stå bland de frälsta en gång!

Gud ske lov...

3. Det är saligt att tro, fast vi än

ej fått skåda vår Frälsare kär.

Men en gång skall han komma igen,

vi får se honom såsom han är.

Gud ske lov...

Text: Andreas Fernholm 1875 (35 år)

Musik: Joseph Philbrick Webster 1867 (48 år)

När denna psalm första gången publicerades (i Tidens tecken nr 17 1877) angavs den vara "Söndagsskolbarnens sång att inläras under september månad." Den var alltså i första hand tänkt för söndagsskolan, men har sjungits av alla åldrar och i många olika samfund. En salighetens och tacksamhetens höga visa: Gud ske lov att hans salighet även är min!

Varje strof avhandlar dels saligheten här på jorden, dels saligheten som väntar i den himmelska världen. Sista strofen anknyter till apostelns ord om att "vi vandrar i tro och inte i åskådning." (2 Kor. 5:7)

Kuriosa: Andra strofen bearbetades 1986 ytterst, ytterst lite. Den bestämda artikeln "-n" i första radens sista ord plockades bort, eftersom raden blivit (ö-)känd i formen "Det är saligt att samla citron". Vilket också blivit titeln på en mycket rolig bok av Birgitta Rudberg (Libris 2003), som handlar om hur olika psalmer blivit missförstådda genom åren.

Melodin är den J P Websters skrev på stående fot till den lika hastigt diktade sången "In the sweet by and by" ("Till det härliga land ovan skyn", också den mycket sjungen i Sverige) och som använts även av Joe Hill till hans parodi "You get pie in the sky when you die".

262 O sällhet stor

1. O sällhet stor som Herren ger

ren här på denna jord!

I kärlek han till barnen ser,

dem föder vid sitt bord.

Hans nåd är ny var dag och stund,

och evigt fast står hans förbund.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

2. Väl blir det mörker mången gång,

ej solen skiner jämt.

Väl får vi känna tidens tvång,

men ett är dock bestämt:

det blir ej mörkt i himmelen,

och resan, vad betyder den?

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

3. Bekymra er då inte mer

för hem och dagligt bröd.

Det är det ord oss Herren ger,

han är vårt säkra stöd.

Han är oss alla dagar när,

han oss och våra bördor bär.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

4. Är det så saligt redan här

att vara Jesu vän,

hur skall det då ej bliva där

en gång i himmelen!

Där får vi fröjdas var minut,

vår salighet tar aldrig slut.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

Text: Nils Frykman 1877 (35 år), ngt bearb.

(En fullständigare text, också den lätt bearbetad, finns i Stora Nätpsalmboken som nummer 687)

Musik: Ur Engelkes sånger 1871

En glad sång, en av Frykmans mest sjungna. Men inte okontroversiell för det: strofen om "det bästa vinet" (jfr Johannesevangeliet 2:10) har ifrågasatts och t.o.m. strukits, p.g.a. påstådd "ohöljd religiös egoism" (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 192). Tja, men i så fall är det en hel del verser i Nya Testamentet som också måste strykas. Så här skrev Frykman i den ursprungligen andra strofen:

Det är så gott att älska Gud,

som först har älskat oss,

så gott att vara Kristi brud

och slippa att förgås.

När världens fröjd en ände tar

har vi det bästa vinet kvar.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

Jfr bearbetningsförslaget i Stora Nätpsalmboken 687:

Det är så gott att älska Gud,

som oss har älskat först,

så gott att vara Kristi brud

och slippa evig törst.

När världens fröjd en ände tar

har han det bästa vinet kvar.

Halleluja, halleluja, halleluja, vår Gud!

Även i frikyrkliga, nykteristiska sammanhang har den strofen tidigare kritiserats för raden om vinet, trots den uppenbara bibelanknytningen. En vanlig bearbetning har varit den rent absolutistiska vatten-varianten "all världens fröjd en ände tar, / Guds källa flödar alltid klar".

Men även nuvarande tredje strofen ifrågasattes av många "kyrkliga" inför psalmboksrevisionen på 1980-talet, ungefär som andra strofen i Wallin-psalmen Befall i Herrens händer: "För lycka, bröd och ära / i denna värld ej strid", som ändrades till "För lycka, makt och ära / i denna värld ej strid." Man ansåg att det var orimligt att svältande människor inte skulle bekymra sej om eller få strida för rätten till bröd för sej och sin familj. Jodå, synpunkten är begriplig.

Men dels skriver Frykman sin sång bara 10 år efter de stora nödåren härhemma i Sverige (och var därmed förmodligen mer insatt i brödbristens problem än många nutida förståsigpåare), dels återger ju Frykman bara Frälsarens egen förkunnelse i Bergspredikan: "Gör er därför inga bekymmer; fråga inte: Vad ska vi äta? Vad ska vi dricka? Vad ska vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." (Matteusevangeliet 6:31). Så blev också strofen kvar, trots allt. Den har ju även sin motsvarighet i en strof ur en gammal kyrkopsalm (SvPs 243:3 "Bekymra dig inte för livet / nog får du ditt dagliga bröd"), som inte brukat kritiseras på samma sätt eller föreslagits till uteslutning.

Nils Frykman:

280 Jesus, min Herre, dig vill jag älska

1. Jesus, min Herre,

dig vill jag älska,
du som i döden

älskade mig.
//: Dig vill jag lyda,

dig vill jag tjäna,
giva mig villigt,

Herre åt dig. ://

2. Giv mig, o Jesus,

mer av ditt sinne,
gör mig barmhärtig,

ödmjuk och mild.
//: Giv mig mer kärlek,

mod att försaka,
djupt i mitt hjärta

prägla din bild. ://

3. Tag mina händer,

tag mina fötter,
öga och öra

tag, Herre kär.
//: Hela mitt hjärta

vill jag dig giva,
Jesus, min Herre,

din blott jag är ://


Text och musik: Joël Blomqvist 1879 (39 år) "Dyraste Jesus", ngt bearb. 1986

En överlåtelsepsalm, där både sinnen och kroppsdelar figurerar. Kroppskonkretionen i sista strofen ger liv åt hela sången, som har en mycket meditativ karaktär - om den inte sjungs för fort utan får ta sin tid. Upprepningarna av varje strofs andra hälft hjälper också till att dämpa tempot och öka andakten.

Sången är nästan förrädiskt vacker. För bönen är mycket radikal och kan därmed få oanade konsekvenser. Enligt kyrkans tro finns ju Gud och hör bön (hjälp!).

Både text och melodi trycktes ursprungligen i första häftet av Blomqvists sångsamling Fridstoner 1879.

279 Lev för Jesus, intet annat

A-melodi:



Alt. koral (B-melodi):

1. Lev för Jesus, intet annat
är dock värt att kallas liv.
Åt den vännen framför andra
hjärtats första kärlek giv.

2. Giv dig helt, ty det begär han.
Själv han gav sig helt åt dig,
när han fattig och föraktad
gick här nere korsets stig.

3. Giv dig helt, och vet att ingen
än förlorat däruppå!
Lev för Jesus, tills du salig
in uti hans ro får gå.


Text: Lina Sandell-Berg 1873 (41 år) - en något längre bearbetning av sången finns i Stora Nätpsalmboken nr 754.

Musik: Theodor Söderberg 1877 (32 år), alt. Herrnhaag 1740/Berlin 1786

Denna sång skrevs ursprungligen som en födelsedagshälsning till en ung släkting, och hade från början bra många fler verser. Sången trycktes första gången i Stadsmissionären den 29 november 1873. Melodin av Theodor Söderberg publicerades första gången i Sånger till Lammets lof 1877.

I den längre versionen syns tydligt hur Lina Sandell arbetar med effektfulla upprepningar av uppmaningarna "Lev för Jesus" och "Giv dig helt". Sången är verkligen uppfordrande och har tidigare ofta använts vid konfirmationer. Lina Sandell var verkligen själv ett föredöme i kristen tro och hängivenhet, så hon hade ju moralisk rätt att göra denna appell - även om den nog kan få fler än födelsedagsbarnet att undra vad vi har gett oss in på när vi blev kristna. Men det lite kravfyllda mildras av sista versens konstaterande: "vet att ingen / än förlorat däruppå." Och, naturligtvis, av slutraderna om den glädjefyllda himlaron.

Första strofens ord om "hjärtats första kärlek" alluderar på orden till församlingen i Efesos i Uppenbarelseboken 2:4: "Men det har jag emot dig, att du har övergivit din första kärlek."

Lina Sandell:

281 Mer helighet giv mig

Alt. koral (OBS finns ej i 1986 års psalmbok!):




1. Mer helighet giv mig,
mer mildhet, o Gud,
mer sorg över synden,
mer lust för ditt bud,
mer tjänande kärlek,
som ej söker lön,
mer tro på min Jesus,
mer kraft i min bön.

2. Mer tacksamhet giv mig,
mer saktmodigt sinn´,
mer iver att söka
din ära, ej min,
mer smärta med Jesus,
mer fröjd av hans tröst,
mer styrka att lida,
mer frid vid hans bröst.

3. Mer tålamod giv mig,
mer salighetshopp
att frigjord från världen
mot målet se opp.
Mer uthållig gör mig,
på frukter mer rik,
mer redo för himlen,
mer, Jesus, dig lik.

Text: Philip Paul Bliss 1873 (35 år) "More holiness give me", sv. övers. Lilly Lundequist 1889 (42 år), ngt bearb.

Musik: Norsk-svensk folkmelodi, alt. P P Bliss 1873, se LDS Hymns 131

Den här sången trycktes första gången 1873 i samlingen Sunshine for Sunday Schools (Solsken för söndagsskolor) med både text och melodi av Bliss. Sångens huvudord är "mer" (liksom i Eliza Hewitts More about Jesus would I know).

Bibelord man kommer att tänka på är "Ni ska vara heliga, ty jag, Herren är Gud, är helig" (3 Moseboken 19:2) eller "Utan helgelse får ingen se Herren" (Hebréerbrevet 12:14). Psalmen är en kristens "önskelista" och präglad av upplevelsen att ju närmare man kommer Jesus, desto mindre Jesus-lik känner man sej - men samtidigt desto mer frimodig att be och bekänna. I vissheten om syndernas förlåtelse och barnaskapet hos Gud.

I de två första stroferna omtalas Jesus i tredje person; man får väl då tänka sej bönen som riktad till Gud Fader eller den helige Ande, fast därmed ju också till Jesus i Treenighetens enhet och gemenskap. Men i tredje strofens avslutning tilltalas Jesus direkt (precis likadant ser det ut i originalet, fast där används omtals- och tilltalsordet Saviour). Det är inte direkt ovanligt i exempelvis Psaltaren heller att omtal och tilltal växlar på liknande sätt, jfr t.ex. den mest berömda psalmen av alla, "Herren är min herde" (Psalt. 23).

P P Bliss: 

300 O hur saligt att få vandra

1. O hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand!
Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.

2. Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall brusa...

3. Intet mörker där skall vara,
inga tårar, ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall brusa...

4. Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall brusa...

5. O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld!
Må vi alla där få mötas
efter slutad pilgrimsfärd!
Härligt sången där skall brusa...

Text: Joël Blomqvist 1876 (36 år), Per Ollén 1876 (32 år)

Melodi: Robert Lowry 1864 (38 år) "Shall we gather at the river"

Denna mycket populära "pilgrimssång" skrevs i september 1876 och trycktes i tidningen Sanningsvittnet nr 46 samma år. Den är till övervägande delen skriven av den borne poeten och kompositören Blomqvist; redaktör Olléns insatser torde mest ha varit just "redaktionella". "I någon mån behjälplig", skriver Oscar Lövgren lite vagt om Ollén. Nå, visst kan hans namn få stå kvar vid Blomqvists ändå.

För det är ju "saligt att få vandra / hemåt vid vår Faders hand". Fast sångens bildspråk är onekligen lite rör(l)igt - ömsom är vi på ökenvandring likt Israels folk på väg bort från slaveriet i Egypten, ömsom vistas vi vid "älvarna i Babel" (jfr Psalt. 137) likt de judar som var bortförda till fångenskap i Babylon 6-700 år senare. "Men vi väntar bättre dagar / i Jerusalem en gång" - där har vi både den längtan som de deporterade judarna kände en gång och den längtan till "det himmelska Jerusalem" som psalmen vill uttrycka idag. Kalla det ersättningsteologi eller ej, "det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder" säger aposteln Paulus i Galaterbrevet 4:28.

Kontrasten mellan "här" och "där" är ett genomgående tema i psalmen, och då blir det också logiskt att slutstrofen formar sej till en innerlig bön om att "ingen må bli tillbaka / här i denna mörka värld." Det behöver inte innebära oförmåga att se också de ljusa sidorna i den hitsides tillvaron ("Jorden är Herrens och allt som är därpå" enligt Psaltaren 24). Men det handlar om att allt här enligt både allmän erfarenhet och kristen tro är "underkastat förgängelsen" - och att det eviga livet enligt den kristna tron är knutet till Kristus och livsgemenskapen med honom.

Melodin skrevs till sången "Shall we gather at the river" (sv. "Får vi mötas vid den floden"), som innehållsligt ligger ganska nära "O hur saligt" utan att man kan säga att det på något sätt är samma sång. Själv tycker jag nog att "O hur saligt" med sitt pilgrims- och vandringstema passar bättre till den ganska marschartade melodin!

Robert Lowry på äldre dar: