645 Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt (En etsi valtaa loistoa)

1. En etsi valtaa, loistoa,
en kaipaa kultaakaan,
ma pyydän taivaan valoa

ja rauha päällä maan!

Se joulu suo,

mi onnen tuo,

ja mielet nostaa Luojan luo,

ei valtaa eikä kultaakaan,

vaan rauhaa päälle maan.

2. Suo mulle maja rauhaisa

ja lasten joulupuu!

Jumalan sanan valoa,

joss´ sieluin kirkastuu!

Tuo kotihin, jos pieneenkin,

nyt joulujuhla suloisin!

Jumalan sanan valoa

ja mieltä jaloa!

3. Luo köyhän niinkuin rikkahan

saa, joulu ihana!

Pimeytehen maailman

tuo taivaan valoa!

Sua halajan, Sua odotan,

sä Herra maan ja taivahan!

Nyt köyhän niinkuin rikkaan luo

suloinen joulus tuo!

1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt

och över jorden frid.

Giv mig en fest

som gläder mest

den konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

i världens vintertid.

Du ende som

ej skiftar om,

min Herre och min konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom glad och hjärtevarm.

Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år), finsk övers. 1909

Musik: Jean Sibelius 1909

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte återges här än]

Z Topelius:

*2 Herren, vår Gud, är en konung

(För en alternativ melodivariant, se Bach-koralen i Stora Nätpsalmboken nr 6!)


*1. Herren, vår Gud, är en Konung

i makt och i ära.
Kom, alla folk, att vårt eviga

lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt han sitt hägn vill beskära.

*2. Pris vare Herren, som allting

så härligt bereder,
som oss har skapat och blickar

i nåd till oss neder,
som i vår nöd
skänker oss välfärd och bröd
och sitt beskydd kring oss breder.

*3. Herren, vår Gud, vare lov,

som en Far för oss blivit,
som för vår synd har sin Son

uppå korset utgivit,
som på vår jord
leder med Ande och ord
dem som åt Kristus sig givit.

*4. Herren, vår salighets Gud,

må vi prisa och tjäna!
Kraften är hans och all

vishet och ära allena.
Pris ske hans namn,
att han oss vill i sin famn
alla med Kristus förena.

Text: Joachim Neander senast 1680 (30 år) "Lobe den Herren, den mächtigen König der Ehren", fri sv. övers. Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb.

Musik: Stralsund 1665 (Lyssna till psalmen spelad vid gudstjänst i Wilhelmshaven 2009). Jfr även Haeffners koralbok nr 383!

Joachim Neander föddes i Bremen år 1650. Under 1670-talet var han efter avslutade präststudier inom den reformerta kyrkan rektor för latinskolan i Düsseldorf. År 1679 ombads han komma tillbaka till Bremen som predikobiträde i S:t Martinskyrkan, i väntan på att få ta över ordinarie tjänst, men han avled redan den 31 maj 1680.

Neander blev alltså inte mer än 30 år, men hann icke desto mindre dikta många psalmer och har blivit kallad "de reformertas Paul Gerhardt". Och hans allra mest kända psalm är just psalmen ovan, som i original börjar Lobet den Herren, den mächtigen König der Ehren. Kanske skrev han den i den sedermera så berömda Neanderdalen eller Neanderthal, där han ofta vistades, och som i mitten av 1800-talet fick sitt namn just efter honom, jfr även artikeln på tyskspråkiga Wikipedia. Den kan i varje fall mycket väl vara skriven tidigare än Neanders dödsår 1680, då den första gången kom i tryck.

Melodin är tidigast dokumenterad i Andrer Theil Des Erneuten Gesang-Buch, Stralsund 1665, till texten Hast du denn, Liebster, dein Angesict gänzlich verborgen? Men Neander anpassade melodin något, när han utgav den tillsammans med sin psalmtext. (Till andra psalmer har han komponerat koraler från grunden).

I Förslag till Svensk Psalmbok 1868 (tr. 1869) för Finland publicerades Zacharias Topelius svenska översättning för första gången. Den har sedan vid några tillfällen (senast 1986) lätt bearbetats.

Joachim Neander:

En av Neanders kompositioner (dock ej till denna psalm):

Topelius:

293 Sanningens Ande

1. Sanningens Ande,
himmelskt ljus du tänder,
klarhet du sprider,
tröst och hopp du sänder...

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år) "Sanningens Ande, som av höjden talar", bearb. Ull-Britt Gustafsson-Pensar 1978 (47 år), jfr Finlandssvenska psalmboken 1986 nr 322 och Virsikirja nr 484 ("Totuuden Henki").
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Från att ursprungligen ha varit en utpräglad skolpsalm ("Kom att oss leda. Bo i dessa salar") har Topelius´ text av finlandssvenskan Gustafsson-Pensar bearbetats till att bli mer allmänt "kunskapsorienterad" och möjlig att sjunga i de flesta sammanhang. Det dråpliga är bara att hennes text i sin helhet används endast i rikssvenska sammanhang; i Finland har man behållit Topelius´ förstastrof om "dessa salar". Och i tredje strofen står det fortfarande "Kristus, låt ordet i vårt hjärta skrivet / här oss förnya" i st f. "helt oss förnya".

Så fast vi använde ett finlandssvenskt bearbetningsförslag har vi inte samma svenska version av denna psalm på båda sidor om Bottenviken. Inte av denna psalm heller. Ty skillnaderna har efter 1809 blivit högst betydande, och 1986 års psalmböcker (på ömse sidor om viken) innebar knappast någon harmonisering av versionerna, även om den finlandssvenska bearbetningen av några gemensamma runebergpsalmer faktiskt följdes också här i Sverige. Snarare blev de helt gemensamma texterna ännu färre, eftersom man i Finland försökte bevara helrimmen i äldre psalmer, medan vi här i Sverige oftare nöjde oss med vokalrim eller assonanser.

I övrigt hänvisar jag till psalmkommentar av hymnologen Birgitta Sarelin. Läs gärna även följande mycket intressanta uppsats om Relationerna mellan psalmböckerna i Finland och Sverige!

Topelius:

J Cruger:

306 Saliga de som ifrån världens öden

 

Alt. koral:


1. Saliga de som
ifrån världens öden
somna i Jesu
Kristi tro i döden!
Herren skall föra
deras själ ur nöden
hem till sin glädje.

2. Dem skall ej dödens

mörker mer förskräcka,
dem skall Guds frid i

graven övertäcka.
Kristus, Guds Son, skall

dem en gång uppväcka,

evigt förklara.

3. Pris vare dig, att

hoppet är oss givet,
att ock vårt namn i

livets bok är skrivet;
pris vare dig,

uppståndelsen och livet,
o Jesus Kristus!


Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år)

Musik: Friedrich Ferdinand Flemming 1811 (33 år), alt. J Crüger

Denna psalm skrevs från början till 16 söndagen efter Trefaldighet (Tema "Döden och livet") över evangeliet om änkans son i Nain. Den innehöll ursprungligen denna strof mellan v. 2 och nuvarande v. 3:

Gråt icke, moder, Herren torkar tåren.
Si, han är när, han tager uppå båren:
Döde, statt upp! Då läkas bittra såren:
Kristus är lifvet.

Med denna strof utesluten blev psalmen mer allmängiltig och pregnant. Den har blivit mycket sjungen under t.ex. allhelgonahelgen och vid begravningar.

Men vilken melodi ska man välja? Inom den svenska frikyrkligheten har Flemings melodi till Horatius´ ode Integer Vitae dominerat. Inom Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland är det Johann Crüger som gällt - fast inte samma melodi av Crüger! Se finlandssvenska psalmboken nr 241. där psalmen har samma melodi som O Jesus kär, vad har väl du förbrutit!

Topelius:

518 Hur härligt vittna land och sjö

1. Hur härligt vittna land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall
är jorden dock din fotapall
som i sin blomstrings stunder.

2. Hon ändat har sin arbetsdag,
hon böjer sig för ditt behag
och kläder av sin prydnad.
Nu vilar hon i sabbatsfrid
och bidar nästa arbetstid
i tålamod och lydnad.

3. Ty du, barmhärtig år från år,
bevarar för en nyfödd vår
det frö som drivan täcker.
Det lever i sin mörka grav;
du lyfter snart dess täcke av,
din sol det återväcker.

4. Ljus är din klädnad, Herre Gud;
i norrskensprakt och stjärneskrud
din himmel skådar neder.
Dig bliver intet mörker när,
du våra fötters lykta är,
som oss i natten leder.

5. Upplys oss, Herre, med ditt ord,
att vi på denna mörka jord
ifrån din väg ej vike.
Och för oss sist i Kristi tro
från dödens skugga, där vi bo,
till ljuset i ditt rike.


Text: Zacharias Topelius 1880 (62 år), jfr den något bearbetade och förkortade versionen i Stora Nätpsalmboken nr 466!
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)

Det var ytterst passande att just Zacharias Topelius skrev denna glada vinterpsalm - han som också lär ha tillstyrkt att Finlands flagga fick övervägande snövit färg, och som skrivit så många glada vinterberättelser för barn! Men enligt uppgift hos hymnologen Oscar Lövgren har Topelius själv sagt att han skrev den efter "ett danskt motiv". Jag har dock inte kunnat spåra förlagan, inte Lövgren heller, tydligen.

Under min studietid i Lund (1992-95) satt jag på en psalmafton i Allhelgonakyrkan och diskuterade med psalmbokskommitténs siste ordförande Olle Nivenius huruvida folk alls kunnat uppskatta vintern före Topelius - om inte vintern av vanligt folk bara upplevts som fientlig och otäck. Jag bestred tesen ivrigt, inte minst med tanke på samer och eskimåer och andra nordkalottmänniskor,(Nivenius var bevars skåning), men det är klart att isen, snön och vintern för de nordligaste folken kunnat påminna om västkustfiskarnas Västerhav - ibland en strålande skönhet och en scen för jakt och fiske, ibland en direkt livshotande miljö med storm och köld (jfr f.ö. Frans G Bengtssons essä Vintermänniskan). T.o.m. de sydligare än danskar och skåningar boende holländarna lär ju dock sedan urminnes tider ha uppskattat att vissa vintrar få åka skridskor (jfr Peter Brueghels tavlor).

Som en liten lustighet använder vi ju här i Sverige Söderbloms sommarpsalmsmelodi under alla fyra årstiderna för psalmerna I denna ljuva sommartid, Lär mig du skog att vissna glad, Hur härligt vittna land och sjö samt Likt vårdagssol i morgonglöd. Och det är, tycker jag, inte alls opassande att sjunga Topelius-psalmen på Söderbloms-melodin med alla dess associationer till "rika löv" och "ymnig tid". För tacksamheten är densamma hos Topelius, också i vintertid. Men i Finland sjungs den till en helt annan melodi.

F.ö. använde min fru och jag denna psalm (v. 1, 4-5) på vårt bröllop i Backens kyrka 31 december 2001, så dess affektionsvärde är högt för oss åtminstone. Men jag minns från min uppväxt i Luleå hur en äldre man från den laestadianska väckelsen föreslog psalmen så ofta han kom åt, under årets tre första månader i alla fall.

Topelius:

Söderblom:

582 Gud, i mina unga dagar

1. Gud, i mina unga dagar
lär mig alltid tjäna dig,
göra det som dig behagar,
gå den väg du visar mig.
Lär mig bygga all min ro
på din nåd och Kristi tro,
så att vad som än mig händer
ingenting från dig mig vänder.

2. Du är mer än allt i världen,
mål och ursprung, Herre kär...

3. Fåglarna med glädje sjunga
i den klara morgonväkt...

4. Som den unga björk i skogen
växer frisk i sommarregn...

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb. v. 1-2 Olle Nivenius 1986 (74 år)
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Topelius:

645 Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt (En etsi valtaa loistoa)

1. En etsi valtaa, loistoa,
en kaipaa kultaakaan,
ma pyydän taivaan valoa

ja rauha päällä maan!

Se joulu suo,

mi onnen tuo,

ja mielet nostaa Luojan luo,

ei valtaa eikä kultaakaan,

vaan rauhaa päälle maan.

2. Suo mulle maja rauhaisa

ja lasten joulupuu!

Jumalan sanan valoa,

joss´ sieluin kirkastuu!

Tuo kotihin, jos pieneenkin,

nyt joulujuhla suloisin!

Jumalan sanan valoa

ja mieltä jaloa!

3. Luo köyhän niinkuin rikkahan

saa, joulu ihana!

Pimeytehen maailman

tuo taivaan valoa!

Sua halajan, SUa odotan,

sä Herra maan ja taivahan!

Nyt köyhän niinkuin rikkaan luo

suloinen joulus tuo!

1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt

och över jorden frid.

Giv mig en fest

som gläder mest

den konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

i världens vintertid.

Du ende som

ej skiftar om,

min Herre och min konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom glad och hjärtevarm.

Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år), finsk övers. 1909

Musik: Jean Sibelius 1909

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte återges här än]

Z Topelius: