168 Kom inför Herren med tacksamhet

1. Kom inför Herren med tacksamhet,
gamla och unga,
kom att vår himmelske Fader
av hjärtat lovsjunga!
Vidga dig, bröst,
lyft dig mot himlen, min röst,
jubla Guds ära, min tunga.

2. Härliga gåvor har skänkts oss
ur Skaparens händer:
sommarens ymnighet strödde han
kring våra stränder.
Syndares jord
dukar han liksom ett bord,
manna från himmelen sänder.

3. Gud har gjort under
och rikligt välsignat vår möda.
Växten han givit,
och jorden har burit sin gröda.
Än mera gott,
rikare gåvor jag fått
själen till glädje och föda.

4. Innan jag ropat om nåd är han
redo att svara.
Saligt det är i hans heliga tempel
att vara.
Han med sitt ord
mättar sin hungrande hjord,
leder till källan den klara.

*5. Kom, Guds församling, och gläd dig
att Herren är nära.
Sjung, alla himlar, med jorden
den Eviges ära.
Hjälp oss i dag,
Fader, att dig till behag
heliga tackoffer bära.

Text: Paul Nilsson 1907, 1908 (42 år), ngt bearb. 1986. 
Musik: Stralsund 1665 

Så här berättar Oscar Lövgren i sitt Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) om psalmens tillkomst:

"Hösten 1907 hade diktaren gått i skördestämning på Gudhems vallar och kom några dagar senare upp till Stockholm. När han på sin vandring genom staden kom till Hötorget, stod den poetiska synen klar för honom. I flera dagar hade han haft en föraning om att en psalm ville födas, och nu kunde han nynna psalmens melodi och ge den en textlig form."

Ja, visst är även Hötorgets torghandel (ovan avbildad 30 resp. 100 år senare) en god inspirationskälla till en jublande tacksägelsepsalm?

Samma år (1907) trycktes den i Nilssons Tilläggsförslag till 1819 års psalmbok med anslaget "Nu är det tid att vi samlas båd´ gamla och unga". Men innan psalmen året därpå trycktes i Nilssons fullständiga psalmboksförslag hade den omarbetats avsevärt (det är väl därför 1908 oftast anges som psalmens ursprungsår). Ytterligare något bearbetades den 1986.

P Nilsson: 

257 Pris vare Gud! Allena han

1. Pris vare Gud! Allena han
fullkomlig gåva skänker.
Han giva vill och giva kan
mer än jag ber och tänker.
Han dagens ljus från fästets höjd
allt levande förunnar.
Han bjuder livets sanna fröjd
ur nådens rika brunnar.
Allena han
den rätta glädjen giva kan.

2. Han gav mig av sin rikedom
mitt hem, mitt kall i tiden,
min arbetshåg, min egendom,
mitt mod i levnadsstriden.
Från år till år, från dag till dag
hans omsorg jag fått röna.
Jag älska lärt hans rikes lag,
hans tempelgårdar sköna,
hans sannings ord,
hans verk i himmel och på jord.

3. Att tacka dig, o Gud, mig lär.
Giv mig det barnasinne
som livets alla dagar bär
din trofasthet i minne.
Du älskar rikt och handlar stort:
ack, låt mig icke glömma
det goda du min själ har gjort,
men det i hjärtat gömma
och prisa dig
i dina gårdar innerlig.

4. O Gud, mitt fäste och min borg
i livets prövningsdagar,
giv att jag ej i syndig sorg
mot dina rådslut klagar,
men vandrar tålamodets stig,
om sårad fot än blöder,
där Jesus själv gått före mig
och där hans hand mig stöder.
En liten tid,
och du förlänar salig frid.

5. När nya himlar och ny jord,
o Fader, du bereder,
till glädjen vid ditt rikes bord
din Son de trogna leder.
Hans Ande fridens ande är,
förlossar dem som lida.
Så låt oss glada vandra här
och sist i hoppet bida
fullkomlig fröjd
hos dig, vår Gud, i himlens höjd.
Text: Johan Alfred Eklund 1914 (51 år)
Musik: Burkhard Waldis 1553 (58 år)

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds text, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag följer exemplet och hoppas att även detta initiativ för att bevara äldre psalmer levande ska mötas av välvilja]

Denna psalm är grundad på Jakobsbrevet 1:7, där det står: "Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker." De tre första stroferna överflödar av tacksamhet och lovsång, med många exempel på tacksägelseämnen (mitt hem, mitt kall, hans sannings ord, hans verk m.m.). De är ett uttryck för verkligt levande lutherdom, med glädje över vardagens uppgifter och över Guds goda skaparvilja.

Men så kommer fjärde strofen som realistiskt nog tar upp även "livets prövningsdagar". Och så mynnar psalmen ut i den femte strofen om "nya himlar och en ny jord" med evig och salig frid. Eklunds sammanfattning av alltsammans blir: "Så låt oss glada vandra här, / och sist i hoppet bida / fullkomlig fröjd / hos dig, vår Gud, i himlens höjd."

Psalmen trycktes första gången i Förslag till psalmbok 1914 - när Världskriget stod för dörren...