38 För att du inte tog det gudomliga

A-melodin:


B-melodin:


1. För att du inte tog det gudomliga
dig till en krona...

Text: Olov Hartman 1970 (64 år)

Musik: Ingmar Milveden 1970 (50 år) alt. Börge Ring 1975 (29 år)

[Av upphovsrättsliga skäl får texten och noterna till de båda melodierna inte publiceras här ännu].

Olov Hartmans ofta sjungna psalm är till stor del inspirerad av Filipperbrevet 2:5-11, som vissa tror kan ha varit en urkyrklig hymn med nu förlorad melodi. Särskilt under fastetiden men också under resten av kyrkoåret passar psalmen utmärkt väl som lovsång.

Angående melodialternativen sägs författaren själv ha sagt: "Jag förstår att Milvedens melodi är den kyrkomusikaliskt bättre, men Börge Rings melodi har jag tagit till mitt hjärta." (Cit. efter Ronnås: Våra gemensamma psalmer s. 36 (Verbum 1990)). Och så har nog de flesta känt, Milvedens a-melodi sjungs praktiskt taget aldrig. Vilket kanske är lite synd.

425 Tidens mått har fyllts till randen

1. Tidens mått har fyllts till randen.
Fikonträdets dräkt är ny.
Snabb går skuggan över landen,
himmelrikets sky.

2. Vända upp mot himlens tecken...


Text: Lars Thunberg 1968 (40 år)
Musik: Ingmar Milveden 1970 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Detta är en mycket vacker "andra advents-psalm", som fått en kongenial melodi men ändå ytterst sällan blir sjungen. Vår andra Lars Thunberg-psalm, "Nu sjunker bullret", har fått en betydligt vidsträcktare användning. Och jag tror inte att det är melodins förtjänst (även denna är mycket vacker!), utan det är helt enkelt så att vi hellre sjunger om dagens slut än om tidens slut.

Jesus talade mycket om sin återkomst, så mycket att t.ex. Albert Schweitzer såg detta som själva huvudmotivet i hans förkunnelse. Det kan man väl knappast säga förkunnelsen i svensk kristenhet på 2000-talet? Men den här psalmen presenterar biblisk/kristen eskatologi, framför allt som den uttrycks i första årgångens evangelium på 2 sönd. i advent, på ett mycket lyckligt sätt med flera pregnanta formuleringar, t.ex. "Konungen som skyn skall bära /  redan bland oss går".

426 Hör du rösten

A-melodi:


B-melodi:

1. Hör du rösten?
Ser du mannen?
Där vid stranden står Johannes...


Text: Karl Sundén 1970 (28 år)
Musik: a) Ingmar Milveden 1970 (50 år)
b) Karl-Olof Robertson 1980 (62 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En psalm som ligger i den verkliga psalmbotten, trots att den passar som hand i handske både på Johannes Döparens dag (Annandag Midsommar) och Tredje söndagen i advent. Kanske b-melodin (som så ofta) är den mer lättsjungna, men det hjälps inte: talet 426 står sällan på psalmnummertavlorna i vårt land.

Kanske är inte själva texten - av den unge Karl Sundén - så inspirerande heller. Men den orimmade dikten får in Johannes Döparens namn på ett stunsigt sätt, och varje vers har en refräng som lyder: "Tag hans rop om bättring till dig: Herren kommer snart." 

Och psalmen får nog ändå betraktas som ett rätt originellt och tematiskt välbehövligt tillskott till psalmboken, ett tillskott som redan från början hamnade lite i bakvattnet och därför sedermera slentrianmässigt betraktats som svårsjunget ("den har ju aldrig blivit sjungen", typ). Likt många nya psalmer har den kanske för få verser (fyra) för att melodin riktigt ska hinna "sätta sej" - sju-åtta verser av denna ringa längd hade inte varit fel.

Men våga prova!

Johannes Döparens huvud på ett fat:

(Från Skellefte landsförsamlings kyrka)

487 O livets Gud, vi tackar dig

1. O livets Gud, vi tackar dig
för dem som vilar i din frid...

Text: Frederick Lucian Hosmer (1840-1929), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: Ingmar Milveden 1978 (58 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Denna psalm har ett, åtminstone hos oss, ovanligt versmått med treradiga strofer (jfr Den tunga dagen går mot natt till sist). Men den har också en ovanligt lyckad melodi av Ingmar Milveden, annars känd för att ha gjort lite väl svåra koraler, och jag hoppas att den åtminstone på sina ställen blivit mer sjungen än i mina trakter. Personligen har jag nämligen aldrig varit med om att den föreslagits vare sej vid högmässor eller begravningar, och då har jag ändå bevistat åtskilliga sådana.

Det är en böne- och tacksägelsepsalm som skulle passa bra såväl vid Allhelgona som vid begravningen av en bekännande kristen.

F L Hosmer: