Detta är ett bara ett av många sätt att göra vår psalmskatt mer tillgänglig för nya generationer. Det bästa sättet är att gå i kyrkan och återupprätta husandakten, d.v.s. att regelbundet sjunga och spela psalmer tillsammans även hemmavid. OBS! Av upphovsrättsskäl kan inte alla texter och noter publiceras på nätet än. För de psalmer jag inte kunnat återge här hänvisas till papperspsalmboken. Kommentarsfälten får gärna användas, liksom min mejladress andreas.g.holmberg[at]gmail.com
1. Låt oss glada och i tro tacka Gud, ty han är god. Hans barmhärtighet och nåd... Text: Anders Frostenson 1978 (72 år), efter John Milton 1623 (15 år) och 1645 (37 år), "Let us with a gladsome mind". Musik: Halle 1704, alt. kinesisk musik (efter en tempelsång) [Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Denna psalm går tillbaka på psalm 136 i Psaltaren, där varje vers avslutas med "refrängen": Evigt varar hans nåd. Den berömde engelske poeten John Milton började parafrasera psaltarpsalmen redan i tonåren, men färdigställde inte den slutliga versionen förrän några decennier senare.
Sven Larson gjorde en fri svensk översättning 1967, "Tacken Herren, ty han är", som togs in i bl.a. sångsamlingen Herren lever 1977 (nr 808). Anders Frostensons version förhåller sej även den ganska fri till Miltons text, men är helt klart inspirerad av både den och psaltarpsalmen.
1. Gör porten hög, gör dörren bred och djupt i stoftet böj dig ned: din Gud och Frälsare det är som på ditt hjärta klappar här. Höj upp din röst med helig fröjd, stäm upp din sång till himlars höjd: Dig vare pris, o Jesus kär, som komma vill och bli mig när.
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
Texten, som skrevs till invigningen av en kyrka i Königsberg,där Weissel blev kyrkoherde just detta år, utgår ifrån Psaltaren 24, där det mot slutet heter:
Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är då ärans konung? Det är Herren, den väldige hjälten, Herren, väldig i strid. Portar, öppna er vida! Höj er, uråldriga dörrar! Låt ärans konung draga in! Vem är han, ärans konung? Det är Herren Sebaot, han är ärans konung.
Men Weissel låter varje vers avslutas med ett bönerop, och den femte strofen ("Kom snart till mig, o Jesus kär") är helt och hållet en bön med återklang från Bibelns sista kapitel, Uppenbarelseboken 22: "Han som vittnar om detta säger: Ja, jag kommer snart! Amen, kom, Herre Jesus!"
I Tyskland använder man en pampig dur-melodi till psalmen, medan Sverige har en mer mollbetonad men fördenskull inte sorgsen koral. Det är dock ingen Första-advent-psalm, utan mer en psalm för andra eller tredje söndagen i adventstiden. Men visst kan den sjungas året runt, denna böne- och väckelsepsalm från 1600-talet.
Ännu ett alternativ (som inte finns i psalmboken) är en norsk folkmelodi i sättning av Grieg, hör nedan:
Denna himmelspsalm har, särskilt med sin dalamelodi från Skattunge, blivit en mycket omtyckt allhelgonapsalm. Kyrkoherden Laurinus i Häradshammar tycks ha skrivit den i samband med sin hustru Margareta Larsdotters död den 22 juli 1620. Den trycktes 1622 tillsammans med ytterligare några psalmer och den likpredikan ("En Christeligh Lijkpredikan") som hölls av kyrkoherde Isak Erici före avfärden från hemmet på Margaretas begravningsdag den 30 juli 1620. Psalmen hade från början endast fem strofer (likpredikan var desto längre).
Psalmtexten bearbetades och utvidgades rejält några decennier senare, troligen av författaren själv, och togs med i ett Manuale (en kyrkohandbok) från år 1651. I ungefär denna form togs den också in i 1695 års psalmbok, tillsammans med ännu en psalm av Laurinus. Med sina nu 17 verser uttryckte psalmen inte bara himmelens härlighet utan även något av evighetens längd. Men språket är trots den lite knaggliga rytmen ganska lättsamt, inte minst genom att strofernas sjätte rad är en upprepning av den femte, och genom att varje strof, liksom än i dag, avslutas med "Herre(n) Sebaot". Så här kunde det låta:
Ej finnes någon tunga, den rätt utsäga må, hur' de med lust der sjunga, de store med de små. O Herre Gud! hwad lust der är, o Herre Gud! hwad lust der är, när Herran Sebaoth.
Exempel kan ej gifwas, mer än det Petrus sett har, allt såsom det beskrifwes, då han på berget war, och Christi klarhet litet såg, och Christi klarhet litet såg, i Herran Sebaoth.
Men inför upptagandet i 1819 års psalmbok kortades psalmen igen och bearbetades även i övrigt av Johan Åström, både i 1814 och i 1816 års psalmboksförslag. Åströms version togs oförändrad in i 1937 års psalmbok och även i 1986 års!
Den mer "koralaktiga" melodin är tidigast känd från 1697 års koralbok och troligen svensk, liksom den folkmelodi som senare upptecknades i Skattungbyn och trycktes i Dala-Harpan 1914. Lyssna även på denna folkliga koral i denna folkliga version:
I Finland sjungs psalmen på denna melodi (OBS: även själva versmåttet är något annorlunda):
