27 Du är större än mitt hjärta

Alt. koral:



1. Du är större än mitt hjärta,

du som allting kan och vet,

du som har i dina händer

Vintergatans hemlighet...

Text: Kerstin Anér 1946 (26 år) Musik: Roland Forsberg 1981 (42 år), alt. mel. (finns ej i psalmboken) av Bengt-Göran Sköld eller Örjan Andersson eller (finns i Psalmer och Visor) av Göte Strandsjö.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken fulltext eller noter publiceras här än]

Denna psalm tillhör tillsammans med I tro under himmelens skyar och Sorlet har dött den mycket sällsynta kategorin psalmer som är skrivna på 1940-talet. Och Kerstin Anér uttrycker verkligen "atomålderns" speciella våndor och tankar.

John Ronnås skriver i Våra gemensamma psalmer (Verbum 1990): "Hon har berättat att den [psalmen] skrevs i ett enda sammanhang. Hon hade en kväll 1946 deltagit i en diskussion om naturvetenskap, tro och livets mening. Samma kväll skrev hon psalmen, som ett uttryck för möjligheten av en sammanhållen kristen världsåskådning."

Anslaget (och slutet) bygger på 1 Joh. 3:20 ("om vårt hjärta fördömer oss..."). Och den Gud som är större än vårt hjärta och vet allt, är också "nära som en mor."

49 Det är sant att Jesus lever

1. Det är sant att Jesus lever,
att han är vår Broder här...

Text: Bo Setterlind 1971 (48 år)

Musik: Roland Forsberg 1971 (32 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här]

Enligt Bo Setterlind själv är denna psalm ett svar på Lina Sandells fråga i psalmen Är det sant att Jesus är min broder? Han ansåg det viktigt att få svara "Det är sant" och tillade: "Det är angeläget att tala om för dem som sjunger psalmen, att Herren verkligen har uppstått."

Bo Setterlind har i flera av sina psalmer insisterat på att få ha kvar sina talrika versaler. När Jesus kallas vår "broder" ska det enligt poeten ske med stort B, likaså när han kallas "friden". Annars har både bibelöversättare och psalmböcker i vår tid varit återhållsamma med versaler, t.o.m. när det handlar om vår Herre och Frälsare.

Setterlind har helst skrivit sina texter till redan kända melodier, t.ex. folkmelodier, eftersom han inte ville att texterna skulle blir obrukade p.g.a. otjänliga melodier. (Samma oro hade Anders Frostenson, som inte utan skäl ansåg att en stor del av sångerna i Psalmer och Visor förblev osjungna p.g.a. alltför krångliga nykompositioner). Men Roland Forsbergs melodi dög tydligen, även om psalmen nog uppriktigt sagt inte hör till de mest sjungna av Setterlinds psalmer (fast det beror kanske inte bara på melodin). Somliga har tyckt sej höra att även Roland Forsbergs melodi är en pendang till eller ett "svar" på ovannämnda Lina Sandell-psalm; att den ansluter sej fint till Oscar Ahnfelts melodi.

Text och melodi presenterades i alla fall för första gången tillsammans den 10 augusti 1971 på en psalmkonferens i Vadstena. John Ronnås skriver: "Deltagarna tyckte till en början att psalmen bar litet för mycket prägel av 1800-talets väckelsesång, men efter några genomsjungningar vann den allmänt gillande på konferensen." (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1980)

Apropå den del av Jesu lidande som ännu inte fullbordats (v 3): jämför gärna med SvPs 102!

B Setterlind:

87 Våga vara den du i Kristus är

A-melodi:

B-melodi:

1. Våga vara
den du i Kristus är,
den i hans tanke,
den i hans kärlek...

Text: Anders Frostenson 1963 (57 år)

Musik: A-mel: Roland Forsberg 1970 (31 år), 1986

B-mel: Torgny Erséus 1976 (42 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs tillsammans med ett tiotal andra sommaren 1963 hos Josef Oliv på San Michele. De andra psalmerna har glömts, men denna har blivit kvar, med två melodier t.o.m., av vilka b-melodin (som vanligt!) i längden tagit över.

"Bli den du är!" är ett yttrande av Martin Luther som från början tillskrivs Aristoteles. I Luthers tankevärd blev det förstås just vad Frostenson formulerar: "den du i Kristus är." "Det anstår oss inte att göra oss mindre än vi är", kan man då också i all ödmjukhet säga med Edith Södergran.

Om bakgrunden till psalmen finns en liten historia. Under Frostensons konfirmationsläsning en sommar i början av 1920-talet blev en av kamraterna sjuk och dog. Frostenson berättar:

Han hette Holger Fältenborg. Var scout. Patrulledare. Vaken, djärv, hjälpsam, självklar. Orden "Var redo" på den runda metallglänsande söljan till hans bälte var ingen devis om hurtighet; för mig blev det ett fundament av samma slag som ordet lydnad, som jag sen mötte hos Oxfordgrupprörelsen. Holger var den jag skulle vilja vara. Jag var inte särskilt mycket tillsammans med honom. Men jag hade inom mig en längtan efter kontakt med honom, att nå ända fram. [---] Sommaren 1963 var mina två döttrar och jag gäster hos Josef Oliv på San Michele. Där skrev jag ett dussin psalmer. Den enda som blivit kvar är "Våga vara den du i Kristus är." Bilden av min scoutkamrat steg fram för mig. I psalmen kunde det ha stått: "Våga vara den Holger Fältenborg du är."

(Cit. efter Rune Pär Olofsson: "...och ett oändligt hem." (Skeab 1981)

Som i så många andra fall är det B-melodin av Erséus som är den melodi som verkligen sjungs.

96 Öppna mig för din kärlek

1. Öppna mig för din kärlek.
Världen behöver mig...

Text: Arne H Lindgren 1978 (56 år)

Musik: Roland Forsberg 1978 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Att Arne H Lindgren även efter sin död (1991) var i kär hågkomst, blev jag varse när jag 1992 flyttade till Lund för studier. En man på Klostergården (jag minns ännu hans namn) med uppenbara och oförnekade alkoholproblem, mötte mej flera gånger där jag gick med matkassen på vägen hem till studentlyan, och varje gång talade han om hur han saknade Arne H Lindgren, som nyligen hade dött.

Genom att Arne H i bl.a. Svart dagbok (1972) och Böner från Betesda (1975) hade torgfört egna problem av liknande slag som mannens på Klostergården, bröt han flera tabun och fick mångas förtroende för sin ärlighets skull. Kristna med alkoholproblem och psykiska problem, finns de? Har inte Jesus befriat dem från allt sådant?

Jo, de finns. Och det ska varken förnekas eller romantiseras. Men Arne H kunde liksom t.ex. Majken Johansson och Fredrik Arvid Bloom vittna om Jesus ur ett annat perspektiv än den mer "vällyckat" omvände: nämligen ur den alltjämt kämpande och ibland fallande men ändå fortsatt Jesus-efterföljande lärjungens perspektiv. Och inte minst de kunde frimodigt säga: "Världen behöver mig". Fast just som i denna psalm preciserat och förklarat så här: "Världen behöver din kärlek / strömmande genom mig." För ibland kan det nog av nåd bli så att Guds kärlek strömmar ut just genom (de egentligen mycket förargliga) sprickorna i lerkärlet...

Arne H Lindgrens grav på Norra Kyrkogården i Lund:

208 Det tänds ett ljus

1. Det tänds ett ljus
i sorgens mörka gömma,
det hörs ett ord
i gråtens slutna rum...

Text: Arne H Lindgren 1978 (56 år)

Musik: Roland Forsberg 1978 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här]

Kanske denna lilla psalm kommit mer till sin rätt om den placerats bland påskpsalmerna? Eller bland psalmerna om livets slut och evighetens hopp? I varje fall är den inte så ofta sjungen som de flesta av de omgivande psalmerna.

Melodin är inte särskilt insmickrande och även texten kanske upplevs som lite märklig ("korsets röda skugga", vad är det för något?). Men egentligen är ingendera särskilt svår, och varje strof talar om "det nya livets stämma, / Guds kärleks evangelium" - som ljuset och trösten i all bedrövelse, som "en kraft i dödens bittra närhet."

Alt. koral: 

Texten blir särskilt berörande mot bakgrunden av författarens egna erfarenheter av mörker och ångest, som han öppenhjärtigt redovisat i böcker som Svart dagbok (1972) och Böner från Betesda (1975).

Arne H Lindgrens grav på Norra Kyrkogården i Lund:

335 Vi tror på Gud som skapar

1. Vi tror på Gud som skapar världen
och är dess Far,
som låter stjärnor jubla

och jord och hav...


Text: Olov Hartman 1970 (64 år)
Musik: Roland Forsberg 1971, 1974 (32, 35 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Här har vi en modern trosbekännelsepsalm som Olov Hartman skrev under sitt sista år som direktor för Sigtunastiftelsen, samma år som han skrev sin mest kända psalm För att du inte tog det gudomliga. Utan att vara direkt svårsjungen har denna psalm kommit lite i skymundan, och t.ex. Britt G Hallqvists Credo-psalm Vår Gud, till dig du skapat oss används nog betydligt oftare (att inte tala om Måne och sol!).

Hartman betonar i strofernas snarlika inledningsrader att vi tror på en Gud som 1) skapar världen, 2) kom till världen och 3) sänt Andens eld i världen - men som också är mer än världen: "den förste och den siste", ja, "när världen störtar samman är han vårt liv", som de mäktiga avslutningsorden lyder.

Andra strofens "han dog, men se, han lever" anknyter till kristuspresentationen i Uppenbarelseboken 1 ("Jag var död, men se, jag lever"). Tredje strofens vision "tills folken blir i Kristus en mänsklighet" var viktig för Hartman, vars nattvardsbön "uppenbara för oss ditt bords hemlighet: ett enda bröd och en enda mänsklighet" somliga ville ändra till "ett enda bröd och en enda kristenhet" men Hartman i så fall hellre ville utesluta ur mässboken helt och hållet.

353 Han satte sig ner på stranden

1. Han satte sig ner på stranden
och skarorna kring honom var.
Och bruset från berget och vattnet
hans ord till de lyssnande bar...

Text: Anders Frostenson 1970
Musik: Roland Forsberg 1970

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här]


En av Frostensons många psalmer med blandade bilder ur Jesu liv, här bl.a. om bergspredikan, den samariska kvinnan och brödundret. Den är alltför sällan sjungen, trots att melodin hör till Roland Forsbergs lättillgängligaste. Prova gärna!

Som så ofta annars vill Frostenson även i denna psalm betona Närvaron och Närheten, aktualisera händelserna i evangelierna som något som rör våra liv idag. Orden "Allt är närhet" återkommer i alla de fyra stroferna ("närhet och vind", "närhet och våg", "närhet och makt" i vv. 1-3), i sista strofen förtydligat med sensmoralen eller mottot "Vår värld är hans värld".

Just sista strofen betonar Kristi allestädesnärvaro ("Han sitter på högra sidan om Fadern. Hos alla han är") men också hans särskilda närvaro i "ordet" ("hans röst vi förnimmer ur ordet") och vid "bordet" (där "han tjänande böjer sig ner"). Psalmen skulle faktiskt passa bra att sjunga som avslutningssång vid gökottan på Kristi himmelsfärdsdag. Liksom vid många andra tillfällen...

412 Ett Kristusbrev till världen

Alternativ melodi (SvPs57: "Sin enda grund har kyrkan") av S S Wesley. OBS! anvisas i koralboken ej till denna text, som dock i andra sångsamlingar knutits till Wesleys koral:


1. Ett Kristusbrev till världen
är var och en som tror
och sagt sitt ja till honom
som mitt ibland oss bor...

Text: Anders Frostenson 1935 (29 år), 1972
Musik: Roland Forsberg 1968 (29 år), inofficiellt alternativ Samuel Sebastian Wesley 1864 (54 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan Forsbergs musik och resten av Frostensons text inte publiceras här]

Denna psalm skrevs, liksom SvPs1986 nr 40 Kristus vandrar bland oss än, redan för 1937 års psalmbok, även om ingen av de två texterna kom in i psalmboken den gången. Och i motsats till Kristus vandrar bland oss än har denna psalm inte heller slagit igenom efter 1986, trots bearbetningen från 1972, då den togs in i EFS:s sångbok Sionstoner. Roland Forsbergs originella och fullt sångbara melodi har inte "lyft" texten, som nog trots allt kommit bättre till sin rätt med någon redan känd och insjungen melodi till dess mycket vanliga versmått - som t.ex. Wesleys.

Texten är ändå en av Frostensons starkaste, och man kan faktiskt med fördel framföra den som högläst dikt om man inte tror sej om att kunna sjunga den. Innehållsligt är titelradens bild hämtad från 2 Korintierbrevet 3:1-3, där Paulus talar just om "brev från Kristus", "på tavlor av kött och blod". Slutraderna är från "lilla bibeln", Johannesevangeliet 3:16: Så älskade Gud världen / att han den gav sin Son."

599 O låt ditt rike komma

'

Text: Anders Frostenson 1969 (63 år), 1982
Musik: Roland Forsberg 1970 (31 år)

627 Nu är livet gömt hos Gud

Alt. norsk koral (OBS finns ej i svenska psalmboken!):

1. Nu är livet gömt hos Gud.
Åt honom vi lämnar allt.
Hoppet är tänt i tyngsta sorg...

Text: Svein Ellingsen 1977 (48 år), Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
Musik: Roland Forsberg 1980 (41 år), alt. Anfinn Øien 

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

"Var är Margareta nu?" frågade Svein Ellingsens yngsta dotter vid storasysterns grav. "Kroppen är gömd i jorden, men livet är gömt hos Gud", svarade han. Svaret blev till en psalm.  (Källa Vidar Kristensen, se under nr 872).

Svein Ellingsen:

672 Herre, sänd ut din Ande

Omkväde
Herre, sänd ut din Ande, och förnya jordens ansikte.

1. Se, Gud är min frälsning,
jag är trygg och fruktar inte.
Ty Herren, Herren är min starkhet och min lovsång,
och han blev mig till frälsning.

Omkväde

2. Ni skall ösa vatten med fröjd
ur frälsningens levande källor.
Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken,
förkunna att hans namn är högt.

Omkväde

3. Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting,
må detta bli känt över hela jorden.
Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare,
ty Israels Helig är stor bland er.

Omkväde

4. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.

Omkväde

Text: Ur Jesaja 12, omkväde efter Psalt. 104:30
Musik: Roland Forsberg 1984 (45 år)