539 Vänd bort din vrede

1. Vänd bort din vrede,
Gud, som straffet sänder,
vänd bort din vrede
från bestörta länder!
Vänd bort din vrede,
du som har i händer
livet och döden.

2. Böner så varma
alla vi förenar:
döm ej oss arma
såsom vi förtjänar!
Gud, dig förbarma!
I din nåd allena
har vi vår räddning.

3. Bojor vi drager
av den lott vi ärver,
lustar oss jagar,
frestelser omvärver.
Gud, vi är svaga!
Vill du oss fördärva
utan förskoning?

4. För Jesu pina,
för den törnekrona
han för de sina
bar att dem försona,
låt nåden skina!
Oss i kärlek skona!
Var oss en fader!

5. Jesus allena
hela kan det brutna,
med dig förena
det från dig förskjutna,
genom det rena,
från hans hjärta flutna
blodet och vattnet.

6. Låt oss ej falla,
låt den förbön gälla
som för oss alla
Jesus hördes fälla!
Dig vi åkallar,
Gud, all godhets källa!
Trefaldigt store!

Text: Georg Klee (Thymus) 1541 "Wend´ ab deinen Zorn", Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb., jfr Stora Nätpsalmboken nr 540!
Musik: Paul Schalnreuter 1552 (26 år), ngt bearb., jfr 1697 års koralbok nr 308!

En botpsalm, av vilken dock endast den senare delen (v. 4-6) brukar sjungas. De tre första stroferna om den vrede och straffande Guden (som också de tre senare implicerar) anses nog strida alltför mycket mot modern teologi. Sen är det klart att det inte är så enkelt (som man kanske trodde förr) att avgöra när t.ex. pest, krig och hungersnöd verkligen är ett uttryck för Guds särskilda vrede och straffande hand och inte mest vad Jesus uttrycker med orden "en ovän har gjort detta". (Jfr även vad Jesus säger om den blindfödde eller dem som blev nerhuggna i templet - de hade visserligen inte syndat mer än andra "men om ni inte gör bättring ska ni förgås på samma sätt som de"). Men, som sagt, de sista verserna och särskilt den sista har åtminstone tidigare blivit flitigt sjungna och, framför allt, bedda.

Psalmen skrevs ursprungligen på latin ("Aufer immensam, Deus, aufer iram") och publicerades 1541 i Vermanung an gantze Deutsche Nation widder den Türkischen Tyrannen. I Then Swenska Psalm-Boken (Uppsala 1616) fanns den på både latin och svenska under rubriken "En skön Hymnus eller Psalm, som skal siungas när krijgh, hunger eller Pestilentia är på färde." Men Johan Olof Wallin gjorde en helt ny översättning som publicerades 1813 i "Prof-Psalmer af Franzén och Wallin", häfte 2, och det är den som återfinns i både 1819, 1937 och 1986 års psalmböcker, om än förkortad i den sistnämnda (de ursprungliga stroferna 2 och 4 är här strukna).

Koralen av Paul Schalnreuter till detta i äldre poesi vanliga (sapfiska) versmått är mycket vacker, men används såvitt jag vet endast till denna text.

543 I dig, o Herre Jesus kär

1. I dig, o Herre Jesus kär,
mitt enda hopp jag äger.
Min vän, min tröstare du är.
Din tröst allt ont uppväger.
Från världens skapelse tills nu...

Text: Konrad Hubert 1540 (33 år) "Allein zu dir, Herr Jesu Christ", v. 4 från Nürnberg 1540, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Wittenberg 1541, jfr 1697 års koralbok nr 240

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En stark bönepsalm i jagform. Publicerad i ett särtryck 1541 tillsammans med den vackra koralen. Den första svenska översättningen gjordes av Laurentius Petri Gothus och trycktes i "En liden Tröstebock" (Rostock 1564). I Förslag till Svensk Psalmbok 1816 gjorde Johan Olof Wallin en bearbetning av den 250 år gamla översättningen, och Wallins version togs in i både 1819 års och 1937 års psalmböcker. Men för 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostensson en helt ny översättning.

Fjärde strofen, ståversen "Ära ske Gud som från sin tron", har i långliga tider använts som separat lovsång i gudstjänsten under delar av kyrkoåret, t.ex. i Nederluleå församling under fastetiden. Koralen har sedan 1986 återställts till sin ursprungliga, rytmiskt markerade form, men den utjämnade form som vunnit burskap i Sverige (sedan Haeffners koralbok åtminstone) finns fortfarande med som ett alternativ.