68 Jag tror på Gud som med sitt ord

1. Jag tror på Gud som med sitt ord
allt liv på jorden tänder...

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år). Övers. Eva Norberg 1979 (64 år)

Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Jag har ännu inte lyckats hitta förlagan till denna psalm, som kanske bara är några utryckta strofer ur en mycket längre text, Se gärna titellistan på Kingos hemsida och tipsa mej om du hittar psalmen!

Men det är intressant att de två doppsalmer som finns i psalmbokens ekumeniska del båda är skrivna av ivriga "lutheraner", Thomas Kingo resp. Erdmann Neumeister. Och man ska komma ihåg att dopet är mycket viktigt för både baptister och lutheraner och de allra flesta kristna, om än ur något olika perspektiv, medan uppfattningen att dopet är av underordnad betydelse och både kan has och mistas stöds av betydligt färre samfund.

Just Kingos doppsalm är egentligen, åtminstone i Eva Norbergs tolkning, dopkandidatens egen trosbekännelse och bön inför dopet, men precis som beträffande många vigselpsalmer inbjuds församlingen att stämma in i bönen. (Det lär ju f.ö. inte finnas något samfund som döper så många vuxna svenskar som Svenska kyrkan gör).

Th Kingo:

269 Sorgen och glädjen

Alt. koral från Danmark (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



Alt. koral från Norge (OBS! finns ej i svenska psalmboken!):



1. Sorgen och glädjen

de vandrar tillsamman,
medgång och motgång

här tätt följes åt.
Skyar med solsken...

Text: Thomas Kingo 1681 (47 år) "Sorrig og glaede de vandre til hobe", sv. övers. Oskar Wågman 1913 (64 år), Gustav Thorsell 1934 (47 år), Torsten Fogelqvist 1937 (57 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

(För den äldre, för-hallqvistska versionen, se Stora Nätpsalmboken nr 701)
Musik: Svensk folkmelodi, alt. dansk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En helt allmänmänsklig erfarenhet av den jordiska lyckans växlingar (jfr den s.k. barnabönen Gud som haver med dess "Lyckan kommer, lyckan går") kombineras här med det kristna himmelska perspektivet. Varje vers i psalmen avslutas - liksom förhoppningsvis våra enskilda liv? - i den himmelska världen, som ensam "är av salighet full".

Psalmen ingår i andra delen av Kingos sångsamling Aandeligt Sjungekor (tr. 1681). Den kan alltså mycket väl vara skriven tidigare än 1681 (dock inte tidigare än 1674, då samlingens första del trycktes). Därmed är den något yngre än den samtide diktarens Lasse Lucidors såväl till innehåll som till form mycket närbesläktade visa Skulle jag sörja, då vore jag tokot (som ofta i Sverige sjungits till samma melodi!).

På svenska har den vad jag vet inte funnits före 1900-talet (rätta mej gärna!). Den version vi nu har är resultatet av flera översättares samfällda ansträngningar (se ovan), men upphovsrätten tillfaller just nu (2011) helt Britt G Hallqvists ättlingar (övriga medverkande har nämligen varit döda i över 70 år).

Den gamla svenska folkmelodin (i liknande form känd från bl.a. Pilgrimsharpan 1862) är starkt förknippad med psalmen här i vårt land - men i Danmark och Norge sjungs psalmen till helt andra tongångar.

Thomas Kingo:

448 Lyssna, hör, du höga himmel

1. Lyssna, hör, du höga himmel,
lyssna, hör, du änglakor,
människa i världens vimmel,
lyssna, hör, varhelst du bor:
psalmen ifrån fädrens år
över Jesu läppar går,
och hans tack för nådens tider
tonar, innan själv han lider.

2. Himlens sång, den evigt rena,
Jesu, på din tunga låg,
när du, att med Gud oss ena,
fram mot offerdöden såg.
Adam drevs med vredens ris
under gråt från paradis.
Paradisets portar åter
under lovsång du upplåter.

3. Stäm nu in, du arma hjärta,
du min tunga, du min själ,
sjung en lovsång om den smärta,
som dig blev till evigt väl.
Jesu lovsång bliva må
det mitt hjärta tröstar på,
den skall bära mig i nöden
och till sist förjaga döden.

4. Sjung, min själ, låt världen höra
lovsång även under nöd.
Ljuvt det klinge för mitt öra:
makten togs från synd och död.
Prisa honom som med sång
gick mot lidandet sin gång.
Sjung i tron, och du får fara
sist med sång till himlar klara.

Text: Thomas Kingo 1689 (55 år), Johan Alfred Eklund 1909 (45 år)
Musik: Genève 1551 

Detta är en av Kingos s.k. passionspsalmer, 17 stycken med sammanlagt 209 verser, avsedda att sjungas under fastetiden. Denna psalm utgår från de lakoniska orden om Jesu lovsång i Matt. 26:30. Den publicerades i första delen, den s.k. Vinterparten, av Kingos psalmbok 1689. Översättningen av J A Eklund trycktes 1909 i "Från kyrkosångens tider".

Psalmen är en ovanlig fastepsalm såtillvida som den betonar glädjen och lovsången mer än lidandet. Annars vet vi ju vilken ångest Jesus kom att känna i örtagården senare samma kväll. Men Kingo som också skrivit psalmen Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans har inga problem med att också betona frimodigheten och frivilligheten i Jesu offerdöd för oss - med utgångspunkt i den lilla, ofta förbisedda notisen om att Jesus och lärjungarna även denna kväll sjöng den s.k. Lovsången (de avslutande, jublande psaltarpsalmerna).

I en del församlingar där man inte hann eller ville introducera 1937 års psalmbok redan till första advent 1937 (den blev stadfäst först 26 november), utan istället införde den fastlagen 1938, blev det just denna psalm som fick inleda gudstjänsten och bruket av den nya psalmboken.

Melodin är, liksom till alla Kingos övriga passionspsalmer, samma melodi som till "Jesus, djupa såren dina".

T Kingo:

493 Nu stiger solen fram ur österns portar

1. Nu stiger solen fram

ur österns portar,
förgyller bergens rand

och sjö och skogar.
Min själ, stå opp, var glad,

i lovsång kläd dig...

Text: Thomas Kingo 1674 (40 år), Anders Frostenson 1969 (63 år)
Musik: Hartnack Otto Conrad Zink 1801 (55 år), 
alt. koraler Jonas Andersson i Ölsund 1879 (28 år) resp. 1884 (33 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Thomas Kingo:

H O C Zinck:

J Andersson i Ölsund: