1. Jesus, du mitt liv, min hälsa,
Jesus, du för mig är död.
För att mig från mörkret frälsa
gick du ut i natt och nöd...
Text: Ernst Christoph Homburg 1659 (54 år) "Jesu, meines Lebens Leben", sv. övers. Erik Larsson Norenius 1675 (40 år), Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)
Musik: Svensk 1676
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]
En åtminstone tidigare mycket använd passionspsalm - förr ofta använd i samband med Långfredagens läsning av Femte akten - är denna, som utgavs i Homburgs Geistliche Lieder 1659. Redan 16 år senare var den översatt till svenska och tryckt i Norenius´ Gudfruchtigheetz öfning uti Christelige Sånger. Efter ytterligare 20 år stod den i psalmboken (se texten nedan).
Den ursprungligen åtta strofer långa psalmen är genomgående uppbyggd av motsatser: allt det förfärliga som Jesus får utstå ställs i motsats till den välsignelse det medför för den som tror på honom. Varje vers avslutas med en tacksägelse, och hela sista versen är en enda lovsång (har också angetss som "ståvers"). Jan Arvid Hellström ändrade slutraderna från "Herre Jesu, innerlig" till "Jesus, du som dog för mig" - vilket tillförde psalmen mycket både formellt och innehållsligt.
Att psalmens längd halverades var dock både på gott och ont - sannolikt har dess användbarhet ökat, men knappast dess användning. Det fanns något i själva längden och de många retoriska upprepningarna som understödde en djupgående meditation över Kristi lidande.
Melodin räknas som svensk, eftersom den aldrig hittats i några utländska källor. Den finns i handskrift redan från 1676 (i Västerås läroverksbibliotek) och trycktes i 1697 års koralbok. Men kompositören är okänd. I Tyskland används en koral från Darmstadt 1687, alt. en koral av Wessnitzer (samma som till Glad jag städse vill bekänna), som ger psalmen en gladare prägel. Men den svenska mollmelodin passar bra i passionstiden, utan att lägga sordin på lovsången i sista strofen.
JEsu/ tu mitt lijf/ min hälsa/
JEsu tu äst för migh död:
Tu tigh vthgafst migh at frälsa/
I then diupste siäla-nödh:
Intet skal nu migh förderfwa/
Vtan lifwet skal jagh ärfwa.
Prijs och ähra ware tigh/
Herre JEsu/ innerlig!
Tu/ o JEsu! måst vthstånda
Hårda ord/ spott/ håhn och spee/
Smälek/ hugg och mycken wånda/
Band och boijor/ ångst och wee/
Migh eländig at förlossa/
Diefwuls kädior sönderkrossa/
Prijs och ähra,,,
Tu lätst såra tigh och pina/
Och handtera jämmerlig:
Til at hela fåren mina/
Och i roo försättia migh.
Ach! tu för min wälfärd sanna/
Sielf haar låtit tigh förbanna.
Prijs och ähra...
Swåra hafwer man tigh hädat/
Törnekrönter tu ock blef/
Medh stoor hädelse försmädat:
Hwad war som tigh ther til dref?
At tu måtte migh bekröna/
Medh tin ähre-krona skiöna.
Prijs och ähra ...
Tu lätst tigh så ryckia/ draga/
Ifrån nödh at frija migh:
Lät tigh falskelig anklaga/
At jagh må boo säkerlig:
At jagh måtte tröstas åter/
Tröstlös tu tigh hängia låter.
Prijs och ähra...
Tu tigh hafwer sänckt i nöden/
Lidit alt medh tolamod.
Smakat och then bittra döden/
Och för migh giordt saken godh.
At jagh måtte ledig tälias/
Wille tu så swåra qwäljas.
Prijs och ähra...
Ödmiukheten tin haar botat
För min stålthetz öfwermod.
Tin dödh haar ock döden motat:
Min dödh warder migh nu godh.
Spott och håhn/ som tu månd bära/
Måste tiena migh til ähra.
Prijs och ähra...
Nu jagh tackar tigh af hierta/
JEsu/ för tin myckna nödh;
För tin såår och stora smärta;
För tin swåra bittra dödh;
För tin ångst then myckit swåre;
Thet tu ledst för synder wåre.
Prijs och ähra ware tigh/
HErre JEsu innerlig.
Medh stoor hädelse försmädat:
Hwad war som tigh ther til dref?
At tu måtte migh bekröna/
Medh tin ähre-krona skiöna.
Prijs och ähra ...
Tu lätst tigh så ryckia/ draga/
Ifrån nödh at frija migh:
Lät tigh falskelig anklaga/
At jagh må boo säkerlig:
At jagh måtte tröstas åter/
Tröstlös tu tigh hängia låter.
Prijs och ähra...
Tu tigh hafwer sänckt i nöden/
Lidit alt medh tolamod.
Smakat och then bittra döden/
Och för migh giordt saken godh.
At jagh måtte ledig tälias/
Wille tu så swåra qwäljas.
Prijs och ähra...
Ödmiukheten tin haar botat
För min stålthetz öfwermod.
Tin dödh haar ock döden motat:
Min dödh warder migh nu godh.
Spott och håhn/ som tu månd bära/
Måste tiena migh til ähra.
Prijs och ähra...
Nu jagh tackar tigh af hierta/
JEsu/ för tin myckna nödh;
För tin såår och stora smärta;
För tin swåra bittra dödh;
För tin ångst then myckit swåre;
Thet tu ledst för synder wåre.
Prijs och ähra ware tigh/
HErre JEsu innerlig.
