185 O Kriste, du som ljuset är

1. O Kriste, du som ljuset är,

dig kan ej mörker komma när.
Vi skådar upp i tro till dig,
när solens ljus fördöljer sig.

2. Till tröst för alla är du satt...

Text: Christe, qui lux es et dies, före 534 (har ibland rent av tillskrivits Ambrosius från 300-talet), tysk övers. Wolfgang Meusslin 1526 (29 år) "Christ der du bist Tag und Licht", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år) "Christe! som ljus och dagen är", bearb. före 1937 samt av Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Medeltida hymnmelodi / tysk bearbetning 1568

Den tyska översättningen av den omkring 1500 år gamla latinska hymnen lär Wolfgang Meusslin (sedermera reformert teolog) ha utfört redan som munk i Lixheim, där han börjat studera Luthers skrifter och året efter psalmens författande helt lämnade klostret (1527). Inte bara bibeln utan också mängder av gamla fornkyrkliga hymner översattes vid denna tid till folkspråken - tanken var ju att hela församlingen skulle kunna stämma in med själ och hjärta.

Snart fanns hymnen även på svenska. Så som nedan såg den ut i 1695 års psalmbok, där den svenska texten ganska nära följer den tyska förlagan, även denna med sju strofer:

Christe! som ljus och dagen är,
der mörkret ej kan blifwa när;
Guds Faders ljus det skin i dig,
och allestäds bewisar sig.

Allom till tröst är du uppsatt;
thy wakta oss i denna natt,
att wi må i dig hafwa ro,
och alltid trygge sammanbo.

Den swåra sömn tag oss ifrå,
att fienden oss ej skada må.
Låt ock wårt kött så warda späkt,
att det ju gör, som dig är täckt.

Till sömn wår´ ögon gifwa sig,
wårt hjerta wake dock till dig;
beskärme oss din högra hand,
och löse af wårt syndaband.

O Herre! låt dem icke få
sin wilje, som oss eftergå;
du hafwer ju löst oss igen
från döden med din blod, så ren.

O Herre! tänk ock deruppå,
att djefwulen will oss nederslå;
du är worden wår själatröst,
hjelp dem du hafwer återlöst.

Gif, Gud! det som wi bedje om,
genom din Ande och din Son.
Du är en sann Treenighet,
och regerar i ewighet.

Oscar Lövgrens uppgift i Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, att psalmen inte skulle ha funnits med i den karolinska psalmboken är alltså felaktig. Däremot stämmer det att den inte kom med i den wallinska, och i nyare tid återkommer den först i Severin Cavallins Förslag till revision av Swenska Kyrkopsalmboken 1882 och i psalmbokstillägget Nya Psalmer 1921. Därefter har den åter varit en etablerad i vårt land, numera liksom under medeltiden nära förknippad med Tidegärden.

I 1921 års psalmbokstillägg Nya psalmer och i 1937 års psalmbok såg texten ut som nedan - som synes ganska grundligt bearbetad jämfört med Olaus Petris text även om ingen bearbetare anges (och Britt G Hallqvists version är knappast oberoende av denna, särskilt inte beträffande första strofen):

O Kriste, du som ljuset är,
dig kan ej mörker bliva när.
Vi skåda upp i tron till dig,
när solens ljus fördöljer sig.

Till tröst för alla är du satt.
Beskydda oss i denna natt,
att vi i dig må hava ro
och i din hägnad trygga bo.

När våra ögon sluta sig,
låt själen njuta frid i dig.
Ditt ljus oss alltid lyse så,
att vi i synd ej sova må.

Du frälste oss från synd och skuld
med korsets död, o Jesu huld.
Du vorden är vår själatröst:
så hjälp dem som du återlöst.

Gud, Fader, Son och Ande, bliv
oss alltid när och nåd oss giv.
Den heliga Treenighet
ske pris och lov i evighet!

Wolfgang Meusslin:

189 Bliv kvar hos mig

1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.

2. Som drömmar flyr, så ilar våra år.
All jordens glädje likt en fläkt förgår.
Allt hastar hän mot sin förvandling snar.
Du är densamme, bliv du hos mig kvar.

3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om.
Nej, som till Emmaus du fordom kom
och sorgsna bröder tunga börda bar,
kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar.

4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot
och giva styrka att stå frestarn mot.
Var stund din närhet jag av nöden har;
i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar.

5. Som späd jag lades i din kärleks famn
och blev välsignad i ditt dyra namn.
Du mig ej lämnat, fast på villors stig
jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig.

6. Ej fruktar jag, då du är när i nåd.
Då viker smärtan, aldrig fattas råd.
Av gravens fasa ej ett spår är kvar,
och döden mist sin udd, när dig jag har.

7. Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Text: Henry Francis Lyte 4/9 1847 (54 år) "Abide with me", sv. övers. Oscar Mannström 1920 (45 år)

Musik: William Henry Monk 1861 (38 år)

Denna aftonpsalm kunde lika gärna ha stått under rubriken "Livets gåva och gräns", men har antagligen blivit oftare sjungen så här. Fast kanske den skulle önskas oftare vid exempelvis begravningar, även i Sverige, om man bättre kände till psalmens vemodigt vackra bakgrund. Den skrevs nämligen samma höst som författaren fått besked om sin lungtuberkulos (TBC), inför den av läkare tillrådda avresan söderut mot varmare länder, och samma höst som han slutligen avled i denna sjukdom.

Det berättas att psalmen skrevs på kvällen den 4 september 1847, efter att Lyte hållit sin sista högmässa i sin församling. Oscar Lövgren berättar: "Vid solnedgången samma dag tog L. en promenad neråt havsstranden. Han ville än en gång njuta av den natur, med vilken han under åratal umgåtts. Det var en vacker solnedgång med purpurglans över avlägsna höjder. Och där nere låg hamnen lik en damm av smält guld. Allt hade denna dag givit honom en poetisk ingivelse, som han ville fullfölja. Under aftonen arbetade han flitigt inne på sitt rum. Senare på kvällen lämnade han sin dotter den första utskriften av nämnda psalm". (Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 409, Gummessons 1964). Enligt andra källor färdigställdes psalmen inte förrän några veckor senare, men den 20 november 1847 avled i varje fall dess författare nära Medelhavets stränder, i Nice.

Lyte komponerade även en melodi till sin psalm, men den slogs nästan helt ut av den 14 år senare komponerade koralen av William Henry Monk, som gjorde koralen i enkom för Hymns ancient and modern (1861), då man absolut ville få med Lytes text men inte fann melodin vara helt till belåtenhet.

En mycket speciell sak med denna psalm är att dess första och sista strof sedan 1927 har sjungits vid varje FA-cupfinal i fotboll och sedan 1929 vid varje Challenge cup-final i rugby (båda spelas på Wembley stadium).

H F Lyte i yngre dagar:

W H Monk på äldre dagar:

187 Nu är en dag framliden

Nu är en dag framliden
och natt tillstundar visst.
Från oss är solen skriden,
bli när oss, Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och alltid oss bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.

Text: Okänd svensk 1682, Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.
[För en ytterligare något bearbetad version, se Stora Nätpsalmboken nr 415].
Musik: Lyon 1557 / Erfurt 1572

Alt. folkkoral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!):



Om den föregående aftonpsalmen (Nu vilar folk och länder) kanske mera sällan sjungits gemensamt i sin helhet, både p.g.a. sin längd och sin intimprivata karaktär, hör denna psalm troligen till de genom tiderna mest sjungna svenska psalmerna, både p.g.a. sin korthet och sin karaktär av gemensam aftonbön: "alltid oss bevara", "så att vi utan fara". Och p.g.a. sin vackra och innerliga mollmelodi, så passande i skymningen.

Psalmen har också bevarats ganska oförändrad genom tre sekler; i tre officiella psalmböcker på raken lät den exakt likadant, och ändringarna i nuvarande psalmbok är mycket små, knappt märkbara. Men allra först trycktes den i Then Swenska Psalm-Booken sammanförd med Johan Arndts Paradis-Lustgård (Göteborg 1682). Och p.g.a. utgivningsorten drog psalmforskaren J W Beckman (i Försök till Svensk Psalmhistoria, Stockholm 1845-1857) slutsatsen att psalmen troligen härstammar från Göteborg. Men det torde vara osäkert. Säkert är i varje fall att Jesper Swedberg bearbetade den något innan den togs med i rikspsalmboken, och sedan dess bibehölls den alltså oförändrad (så när som på stavningen) i nästan 300 år. Miljoner svenskar har kunnat den utantill.

J Svedberg:

186 Nu vilar folk och länder

A-melodi:
 

B-melodi (utjämnad form):


1. Nu vilar folk och länder
och skogar, berg och stränder.
Nu sover barnen gott.
Men jag vill bedja, vaka
och tacksam se tillbaka
på vad av Gud i dag jag fått.

2. Se, solen har försvunnit...

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun ruhen alle Wälder", sv. övers. Haqvin Spegel 1686 (41 år) "Nu vilar hela jorden", bearb. och nyövers. Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år) "Innsbruck, ich muss dich lassen", jfr 1697 års koralbok nr 375 och 1820 års koralbok nr 433

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Oscar Lövgren skriver (i Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 231) att Gerhardts psalm är "vår bildrikaste och kanske mest berömda aftonpsalm." Det senare äger nog inte längre sin riktighet, men det förra stämmer nog, dels p.g.a. psalmens längd (hela nio verser) och dels p.g.a. att nästan varje vers innehåller en natur- eller kroppsbeskrivning följd av en andlig, bildlig tillämpning.

Psalmens längd har dock gjort att den i vår "bråttomtid" sällan sjungs (även om tiden det tar att sjunga den bara är en bråkdel av den tid det tar att följa en dokusåpa eller "Morden i Midsomer"). Mest berömd är den väl för att anslaget påståtts strida mot jordens klotformighet, varför också Britt G Hallvist i sin slutliga version av psalmen undvek påståendet att "alla skogar" eller "hela jorden" vilar. I hennes tidigare, mer originaltrogna, översättning började psalmen dock så här:

Nu vilar alla skogar,
djur, mänskor, fält och plogar,
all världen slumrar in.
Men du, min själ, skall börja
din andakt, du skall spörja
vad som behagar Skaparn din.

Man måste väl dock säga att versionen i 1986 års psalmbok känns mer lättflytande. Det har dock inte hjälpt upp psalmens popularitet nämnvärt. Man måste väl erkänna att den, som så många psalmer från den tid då psalmboken inte användes bara i kyrkan, verkar mer skriven för den enskilda kvällsandakten än för offentliga sammankomster ("Till sömn jag mig bereder, / tar av mig skor och kläder"), men jag har en känsla av att den inte heller i det privata sammanhanget längre har någon stark ställning. De fyra sista stroferna passar dock utmärkt väl att sjunga som avslutning på t.ex. kvällsmässor, och så trött är man nog sällan att man inte skulle orka be dem hemma inför sänggåendet ("när mina tankar domnar / och alla sinnen somnar").

Paul Gerhardt:

Heinrich Isaac:

Ett av Isaacs notmanuskript:

188 Så går en dag än från vår tid

"ANDAKT OM AFTONEN"

1. Så går en dag än från vår tid
och kommer icke mer,
och än en natt med Herrens frid
till jorden sänkes ner.

2. Men du förbliver den du var,
o Herre, full av nåd,
och våra nätter, våra dar
du tecknat i ditt råd.

3. Trygg i din vård jag lämnar mej,
när solen från oss flyr,
och gladligt skall jag prisa dej,
när dagen åter gryr.

4. Men om det stilla dödens bud
i denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
jag lever och jag dör.

Text: Christoph Friedrich Neander? 1766 (43 år), efter v.1 Adam Krieger 1655 (21 år) och Johann Friedrich Herzog 1670 (23 år) "Nun sich der Tag geendet hat", sv. övers. Johan Olof Wallin 1814 (35 år)

Musik: Adam Krieger 1656 (22 år), bearb. - jfr nr 434 i Haeffners koralbok 1820

För ursprunglig version av text och melodi, se här.

Under sin studietid i Wittenberg omdiktade Johann Friedrich Herzog en 15 år gammal kärleks- eller bröllopsvisa som Adam Krieger nyligen utgivit i sina Neue Arien (1667). Herzog behöll anslaget (i stort sett första strofen) men tilldiktade åtta strofer under rubriken "Andakt om aftonen", och hans text blev så småningom mer känd än Kriegers.

Cristoph Friedrich Neander omarbetade sången i sina Geistliche Lieder (3 uppl. 1779), och det är troligen Neanders version som Wallin utgick ifrån i sin starkt förkortade översättning ovan. Denna publicerades första gången i Wallins Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger av år 1814, och har sedan oförändrad bibehållits i såväl 1819 års, 1937 års som 1986 års psalmböcker.

Kriegers melodi behölls dock i något stiliserad form. Psalmen har i Sverige ofta sjungits på samma melodi som morgonpsalmen Din klara sol går åter opp, till vilken den är något av en "pendang" (samma versmått och samma antal strofer). Båda blev efter 1819 flitigt använda i husandakten och många lärde sej dem utantill i både hem och skola.

Ibland har det sagts att barn skulle bli uppskrämda av versen om "det stilla dödens bud". Och därför inte våga somna. Men som jag minns psalmen från min egen barndom utstrålade den enbart trygghet och vila trots den mörkaste av skuggor, ungefär som spiritualen "Både natt och dag" ("All night, all day"), som också, i en längre version, har en liknande avslutningsstrof. Om än det ur mänsklig synvinkel värsta skulle ske, tillhör jag ändå Herren. Jämför Romarbrevet 14:8, som psalmstrofen bygger på. Och i gammal kristen tradition betraktades varje sänggående som en slags förövning inför den sista vilan, den som i samma tradition också kallats "sömn".

Astrid Lindgren har berättat att hennes föräldrar Hanna och Samuel August Eriksson avslutade i stort sett varje dag av sitt gemensamma liv - även den sista - med denna psalm. Den sjungs även som avslutning på husförhöret i Emil i Lönneberga-filmatiseringen. Jonas Gardell alluderar på psalmens inledningsord i sin boktitel Så går en dag än från vårt liv och kommer aldrig åter.

En folkmelodi (från Dalarna?) till psalmen kan avlyssnas nedan:

J O Wallin:

A Krieger:

190 Bred dina vida vingar

Alt koralvariant (OBS finns ej i psalmboken!):


"BARNETS AFTONBÖN"

1. Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

2. Förlåt mig alla synder,
mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne,
en vilja ny och god.
Tag i din vård och hägnad
oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter
till nattens vila gå.

Text: Lina Sandell 1860 (28 år), 1865, ngt bearb.

Musik: Svensk folkmelodi

Denna vår kanske mest kända aftonpsalm gavs under rubriken "Barnets aftonbön" ut i häftet Korn åt små fåglar (1865), som innehöll både sånger och berättelser för barn. Samma år trycktes den även i Lina Sandells kalender Korsblomman för 1866. Men hon hade gjort ett första utkast redan fem år tidigare i ett brev till en väninna, från "Guds hydda den 30 aug 1860". Då började psalmen så här:

Bred dina vida vingar,

o Jesu, över mig,

och låt din lilla kyckling

få gömma sig i dig.

Bliv du mitt allt i alla,

min visdom och mitt råd,

och låt mig alla dagar

få leva blott på nåd.

Var fick Lina Sandell kycklingarna och Jesus-vingarna ifrån? Ja, ett svar, det viktigaste, är: Från det Jesus säger om sig själv i Lukasevangeliet 13:34! (Jämför vad David säger i sin grott-bön när han var jagad av Saul, Psaltaren 57:2: "I dina vingars skugga tar jag min tillflykt").

Ett annat svar är: Från Paul Gerhardt, som i näst sista strofen av sin berömda kvällspsalm Nun ruhet alle Wälder skriver så här:

Breit aus die Flügel beide,
o Jesu, meine Freude,
und nimm dein Küchlein ein!

Även om vissa förståsejpåare haft synpunkter på Sandells användning av denna bild (som dock alltså har starkt stöd hos Frälsaren själv) och mer eller mindre nedlåtande talat om "hönsapsalmen", så har psalmen i hela vårt land - och flera grannländer - blivit mycket känd och älskad. Lina Sandell bearbetade den själv något och tog bort uttrycket "din lilla kyckling", men Jesus fick behålla vingarna! Ytterligare något bearbetades texten för 1937 års psalmbok ("blott av nåd" i första strofen blev t.ex. "av din nåd") och för 1986 års psalmbok (då inrimmet "två mig" i andra strofen blev "mig rena"). Men i stort sett har sången vandrat oanfrätt genom 150 år av svensk psalmsång. 

Den har dessutom länge, trots de små irritationsmoment som de delvis olika textversionerna vållat, hört till det exklusiva antal psalmer som många lyckats lära sej helt utantill. Även efter det att psalmpluggandet i skolan upphört.

L Sandell:

191 Den dag du gav oss, Gud, är gången

1. Den dag du gav oss, Gud, är gången,
och mörker sänkes kring oss ned.
Ditt lov steg upp i morgonsången,
ditt lov skall signa nattens fred.

2. När jorden sig i rymden vänder
och ljuset går från trakt till trakt,
ditt lov väcks upp i nya länder.
Din kyrka håller troget vakt.

3. Den sol som oss till vila viger
för andra tänder arbetsdag.
Ur andras hjärtan bönen stiger
om kraft att vandra i din lag.

4. Pris vare dig som jordens bana
igenom öde rymder sträckt
och som av jordens folk vill dana
en enda helig mänskosläkt.

Text: John Ellerton 1870 (44 år) "The day Thou gavest, Lord, is ended", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1912 (48 år), Natanael Beskow 1936 (71 år)
Musik: Clement Cotterill Scholefield 1874 (35 år)

[Det återstår några år av copyrighten på översättningen, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Denna aftonpsalm kan inte utsättas för samma anklagelse som den tvåhundra år äldre Nun ruhen alle Wälder - att inte ta hänsyn till jordens rotation! Här är dess rotation tvärtom närmast ett huvudtema, som accentueras särskilt i andra och tredje strofen (ja, i det längre engelska originalet i ytterligare en strof!). Kristenhetens gudstjänstliv framställs som en helig skiftgång, där lovsången och bönen aldrig tystnar. Psalmen skrevs också för A Liturgi for Missionary Meetings (1870), alltså en "gudstjänstordning för missionärssamlingar", vilket ju kan förklara det synnerligen globala perspektivet.

Prästkollegan Schofields närmast dansanta melodi mötte länge ett visst motstånd från etablerade kyrkomusiker (den ansågs inte helt "kyrkligt värdig"), men har efterhand slagit igenom med obetvinglig kraft och till slut accepterats av de flesta. Den sjungs nu, liksom den globala texten, jorden och kyrkan runt. (Den enda tid och plats då den känns lite opassande är väl sommartid på Nordkalotten, då p.g.a. jordaxelns lutning inget "mörker sänkes kring oss ned" - hur mycket jorden än roterar).

John Ellerton:

Clement Cotterill Scholefield:

193 Gud som haver barnen kär

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.

Text: Gammal svensk bön för barn tryckt 1780

Musik: Ivar Widéen 1912 (41 år), alt. "Blinka lilla stjärna där", alt. Peter Magnussons version i dansbandsstil.

När hovpredikanten och sedermera västeråsbiskopen Gustaf Murray i samarbete med Samfundet Pro Fide et Christianismo redigerade och utgav sin Barnabok (1780) lagom till kronprins Gustav Adolfs 2-årsdag (den tillägnades kronprinsen, jfr Victorias bönbok 1979, men delades även ut i 2000 ex i Stockholms skolor), så fanns den här förmodligen ännu äldre barnabönen med. I varje fall de fyra första raderna i denna form:

Gud som haver barnen kär,

se till mig som liten är.

Vart min värld och lycka vänder,

det står allt uti Guds händer.

I en ABC-bok fem år senare trycktes bönen med dessa rader ändrade:

Vart jag viker eller vänder

står min lycka i Guds händer.

I början av 1800-talet gjorde Carl Jonas Love Almqvist en liten utvidgning av versen och satte också melodi till den. I hans version slutar texten så här (de två första raderna har varit oförändrade genom århundradena):

Vart jag viker eller vänder

står min lycka i Guds hand.

Hur jag fiker, vart jag länder

står min lycka i Guds hand.

Almqvist-tilldiktningen slog dock inte igenom. Senare under 1800-talet fick bönen istället några mer tvetydiga avslutningsrader, som blev vida spridda och fortfarande lever kvar i muntlig tradition:

Lyckan kommer, lyckan går,

den Gud älskar lyckan får.

Men eftersom slutraden vållade så mycket bryderi, ändrades den i psalmbokstillägget 1921 ("Nya Psalmer") och alla senare sång- och psalmböcker till den tryggt entydiga varianten:

Du förbliver, Fader vår.

(Ibland har dessa slutord också använts som inledningsord till gamla versionen av Herrens bön, och då har övergången alltså blivit: "Du förbliver, Fader vår som är i himmelen" o.s.v.).

Siri Dahlquist tilldiktade den korta psalmen, men hennes fem extrastrofer separerades sedermera från denna och blev 1937 en särskild psalm: "Gode Fader, i din vård", numera borta.

Margareta Melin har presenterat en alternativ version (som även kan sjungas som en andra vers):

Gud som ser och älskar så
se till mig och alla små.
Vart jag mig i världen vänder
är mitt liv i dina händer.
Du min trygghet alla dar
du är evigt hos mig kvar.

Som melodi har ofta använts den till Blinka lilla stjärna där, vilket egentligen inte är så dumt, eftersom denna melodi liksom barnabönen är känd fr.o.m. 1700-talet. Men domkyrkoorganisten Ivar Widéens är också lättsjungen och passar bra till den gamla texten. Peter Magnussons dansbandsversion ovan är inte heller att förakta. Sjung för barnen och sjung med barnen!

Men eftersom denna psalm tillhör det fåtal som stora delar av svenska folket frivilligt lärt sej utantill - liksom ett par verser av Den blomstertid, första versen av Tryggare kan och möjligen Härlig är jorden - och eftersom vår Frälsare sagt att "den som inte tar emot Guds rike som ett barn, den kommer aldrig dit in", har man med fördel kunnat sjunga psalmen även vid t.ex. korum i det militära. Vilket jag gjorde 1990 tillsammans med regementspastorn i Boden. Visserligen var det nog några ynglingar som hellre velat be som min mor när hon var i 7-årsåldern: "se till mej som snart stor är". Men inför vår Herre är vi alla små(-länningar).

I Finland sjungs psalmen på den här melodin (och med ett par verser till):

Här en annan melodi (samt sista strofen av Siri Dahlquists tilldiktning):

192 Nu sjunker bullret

1. Nu sjunker bullret

och stressen släpper,
din änglavakt våra mödor bär...

Text: Lars Thunberg 1973 (45 år)

Musik: Svensk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

När dåvarande universitetslektorn vid Århus universitet Lars Thunberg skrev sin kvällsdikt såg den först lite annorlunda ut. En del rader stuvades om och somliga ströks när den gjordes till "psalm", men den förlorade inte sin originalitet och aktualitet (ord som "buller" och stress" känns ju lika originella i en kvällspsalm som i en morgonpsalm, jfr Det ljusnar sakta).

Kanske är det den gamla folkmelodin som - tillsammans med textens fräschhet och pregnans - gjort denna psalm till en av de mest omtyckta och använda i 1986 års psalmbok. Man får kanske passa sej lite grann för att föreslå den som avslutning på en mera ljudlig kvällskonsert i kyrkan (det kan missuppfattas!), men annars är användningsområdet nära nog oändligt efter klockan 18 året runt. Första strofen är en klassisk kvällsbön med "änglavakt" och "nattens vila". Andra strofen är en bön om att orätten och våldet ska hejdas och att Kyrkan ska förbli vakande också när natten faller.

I finlandssvenska psalmboken från 1986 har tilldiktats ytterligare en strof (ej av Thunberg), som jag tar mej friheten att citera här:

Och vaka, Kristus, med oss i natten,

ditt ord är ljuset, det lyser klart,

//: och tvivlets skuggor för det skall vika,

din morgon gryr över världen snart ://

244 Säll är den som sina händer

1. Säll är den som sina händer
i Guds händer sluter in...

Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år) "Vad kan dock min själ förnöja", bearb. Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)
Musik: Svensk 1697, jfr 1697 års koralbok nr 268

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm utgör egentligen bara de två sista stroferna av en lång, 11-strofig psalm, en betraktelse över livets ovaraktighet och lyckans obeständighet "Vad kan dock min själ förnöja?" Liksom de två sista avslutas också de övriga stroferna med en hänvisning till "Guds händer", där vi får lägga våra liv, vare sej de blir långa eller korta, övervägande lyckliga eller olyckliga.

Men i praktiken var det redan tidigare de sista två stroferna som verkligen sjöngs (och togs in i andra sångsamlingar). Ofta användes de som kvällspsalm (den vackra mollmelodin underströk vilan och ron), ibland även vid begravningar. Först en betraktelse över välsignelsen med att lägga sina händer i Guds händer. Sedan en bön där man gör just detta - och ber om att bli ledd ("vid handen") till Guds "fröjdeland".

Stroferna tillhör inte längre de verser som folk i allmänhet kan utantill. Men i Jan Arvid Hellströms varsamma bearbetning kan de sannolikt leva vidare. De tillhör absolut vår psalmskatt - i alla bemärkelser, både poetiskt och andligt.

501 Den ljusa dag framgången är

1. Den ljusa dag framgången är
och natten kring oss fallit.
Kom, Jesus Krist, vår Herre kär...

Text: Hans Christensen Sthen o 1589 (45 år), Anders Frostenson 1976
Musik: Dansk folkvisa / 1693 - jfr den utjämnade formen i Haeffners koralbok 1820, nr 438! 


[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna aftonpsalm av malmöprästen Hans Christensen Sthen har en underbart vacker folkmelodi. Och Sthen skrev ofta sina psalmer till kända danska folkmelodier, för att de skulle vara lätta att sjunga in. År 1589 trycktes hans psalmer i samlingen "En liten Vandrebog", och där återfinns även denna.

Refrängen "Glädje oss Gud i himmelrik" blev i Wallins översättning "Bliv oss när, o Herre Jesu". Nu är den återställd i Frostensons version, men som en direkt bön: "Gud, ge oss glädjen i ditt rike."


Efter att ha verkat som rektor och präst i Helsingör ca 18 år blev Sthen vid 39 års ålder kyrkoherde i Malmö, där han stannade kvar till sin död 1610. I både ont rykte och gott rykte. Men han gick i pension 1607.

Sthens emblem:

500 Tack, Fader, för den dag du gav

Klassisk melodi till denna psalm (OBS finns ej i 1986 års psalmbok):

Psalmbokens melodi:

1. Tack, Fader, för den dag du gav,
för kvällen som nu sänkes ner...

Text: Ambrosius (340-407) "Deus Creator omnium", sv. text Anders Frostenson 1968 (62 år)
Musik: Hymnmelodi från 300-talet, alternativ enligt Youtube-klippet ovan

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Vi har dubbelt så många psalmer av Ambrosius i 1986 års psalmbok som i 1937 års, där det bara var julpsalmen "Världens Frälsare kom här" som mötte oss med den gamle milanobiskopens signatur.

Frostenson har gjort en stor gärning för den svenska psalmen, både som originalförfattare, bearbetare och översättare. Visserligen är hans mångfaldiga översättningar av gamla latinska hymner som denna - ofta för utgåvor av "Tidegärden" - enligt latinkunniga skäligen fria ("överföringar" snarare än "översättningar"). Men han har också fått beröm av många för att trots allt uttrycka författarnas grundläggande tankegångar väl, på klingande men icke desto mindre pregnant svenska.

Kvällspsalmen är minst lika lättsjungen som julpsalmen, om än den gregorianska melodin "lurar" oss på ett ställe i andra raden med sin mindre taktfasta (men inte mindre vackra!) diktion.

Faktum är att en psalm som denna vinner på att utföras a capella (utan instrument).

S:t Ambrosius:

502 Vi tackar dig, o Herre Krist

Alternativ melodi:



1. Vi tackar dig, o Herre Krist,
som är vår Frälserman förvisst.
Du för oss alla omsorg bär
med dina helga änglars här.

2. Vi lägger oss till vila ned.
Åt själen ro och frid bered,
bliv när oss, Herre, var oss huld,
förlåt oss all vår synd och skuld.

3. Bevara oss till kropp och själ,
och hjälp oss till vårt sanna väl:
dig hålla kär i lust och nöd,
dig höra till i liv och död.

4. O Gud, som dagens gränser satt,
oss giv en god och stilla natt.
Beskydda fränder, barn och bo.
I Jesu namn går vi till ro.

*5. Högtlovat vare Herrens namn,
vårt fasta värn, vår trygga hamn.
Dig, heliga Treenighet,
ske lov och pris i evighet.
Amen.
 
Text: Nicolaus Selnecker 1578 (48 år), sv. övers. 1610, Johan Alfred Eklund 1912, 1934
Musik: Hymnmelodi från 300-talet

Den här kvällspsalmen har levat länge utanför psalmboken; den fanns varken i den wallinska eller den eklundska. Eklund gjorde dock en språklig bearbetning inför 1937 års psalmbok och 1986 var tiden tydligen inne att återbörda psalmen.

Sammanhanget psalmen "överlevde i" var Den svenska tidegärden. Liksom Mannströms morgonpsalm "Morgonens rodnad" blev denna psalm insjungen och i någon mån populär genom att den användes som avslutning på otaliga aftonböner eller "completorier".

I Jesu namn går vi till ro.

N Selnecker:

504 Nu i tysta skuggan fången

1. Nu i tysta skuggan fången,
som med stjärnor stickad är,
känner hjärtat lust i sången
till min Herre Jesus kär...

Text: Erik Lindschöld 1688 (54 år), Augustin Mannerheim 1981 (66 år), jfr Jag i tysta skuggors timmar
Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten publiceras här än]

En psalm från den Svedbergska psalmboken 1694, som aldrig kom in i den karolinska 1695, men som Wallin bearbetade för sin psalmbok av år 1819, enligt somliga till oigenkännlighet. Augustin Mannerheim tog på sej uppgiften att återföra den till mer ursprungsliknande form, men eftersom jag inte sett Lindschölds original kan jag inte bedöma om han lyckats. Mannerheim fick dock inte helt fria tyglar, bl.a. "rättades" hans (och Lindschölds?) originella bön "Brinn hans lov, du måne kall" i näst sista raden till det mer konventionella "Intet mig förfära skall".

Om Wallins version, ur "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814, skriver Oscar Lövgren: "Denna har dock föga gemensamt med den ursprungliga texten, som genom sitt tal om Lammet påminner om det som senare utmärkte den herrnhutiska sångdiktningen. Lindschölds text, tryckt 1688 i Barna-Bibel, är betydligt mer frodig och känslosam än Wallins." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 383). 

Erik Lindschöld:

503 Så har nu denna dag

AFTONSÅNG

1. Så har nu denna dag
alltefter Guds behag
sitt mål för färden nått
och natten, sömnens vän...

Text: Samuel Columbus 1674 (32 år), ur Odae Sveticae, sång nr 10 "Alt efter Guds Behag", bearb. Anders Frostenson 1980 (74 år), jfr Så har då denna dag
Musik: Gustaf Düben d. ä. 1674 (50 år), jfr nr 370 i Vallerius´ koralbok 1697 och nr 440 i Haeffners koralbok 1820 eller folkmelodin nedan med Agnethe Christensen.

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte återges här än]

Kyrkoherdesonen från Husby i Dalarna skrev en hel del andliga sånger, men en enda kom in i karolinska psalmboken och är nu inne i sin fjärde psalmbok på raken (inte många psalmer förunnat)! Kanske den inte längre är så särskilt sjungen ens vid enskild andakt - "avklädningsstrofen" (4) känns ju ganska privat, om man säger så. Men nog skulle man töras sjunga den tillsammans vid en kvällsmässa?

Att döma av antalet folkliga koraler har psalmen varit sjungen och älskad i äldre tid. Men den "officiellt sanktionerade" koralen är den av Gustaf Düben d.ä., som nu efter utjämningen i Haeffners koralbok 1820 är restaurerad till ganska ursprungligt skick.

Ursprungligen publicerades alltså denna psalm i "Odae Sveticae" 1674 och hade där, för jämförelses skull, följande lydelse:

1.
Alt efter Guds behag
Så hafwer thenna dag
Sin ändtlig ända nått,
Och natten sömnens wän
Har åter nu igen
I ljusets rum upstått.
2.
Tu höga Himlamagt,
Som nedre jordens tragt
Med tina himlablosz
Förandrar underlig
Sjelf oföränderlig,
Wik aldrig tu från osz.
3.
Wår ögon gå igen,
En himmelsk Änglawän
Förordna tu åstad,
Som håller trogen wård,
Och stänger fastan gård
Omkring wår hwilostad.
4.
Min kläder klädes af,
Min synd, o Gud begraf,
I Christi sidosår:
Så skall min skröplighet
Bli wänd i härlighet,
När jag af jord upstår.
5.
Hur hjertelig skal jag sen,
Från alla synder ren,
Uti en härlig skrud
Lofsjunga tig som ock,
Tå jag i synden låg
War mig en nådig Gud.

Dalakoral:

507 Till natt det åter lider

B-melodiformen:


1. Till natt det åter lider
och solen från oss skrider.
Jag knäpper mina händer
och till min Gud mig vänder.

2. O Herre, du som varit
min tröst den dag som farit,
låt mig din nåd förnimma
också i nattens timma.

3. För Jesu blod, som flutit,
förlåt vad jag har brutit,
att ej min skuld mig gnager
och sömnens frid förtager.

4. När mina sinnen alla
i vila sammanfalla,
då låt din änglaskara
min vakt och hägnad vara.

5. Mig själv och vad i livet
mig kärt av dig är givet
jag ger liksom tillbaka
åt dig att övervaka.

6. O Gud, min bön jag slutar
och mot din nåd mig lutar.
Ej finnes ro i världen
som på den huvudgärden. 

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år)
Musik: Nicolaus Selnecker / Johann Crüger 1649 (51 år), jfr 1697 års koralbok nr 342!

En klassisk kvällspsalm skriven enligt ett klassiskt mönster. Bön om förlåtelse - och total överlåtelse inför det temporära "utslocknandet". Men Runeberg har lyckats variera temat på ett också poetiskt lyckligt sätt, och rimmet världen/huvudgärden torde han vara ensam om i psalmboken.

Psalmen är enligt Oscar Lövgren t.o.m. "präglad av stark personlig hängivenhet." Den som föga from ansedde Runeberg misstänktes annars länge "masstillverka" psalmer för alla möjliga områden och stämningar.

J L Runeberg:

Nikolaus Selnecker:

Johann Crüger:

505 När allt omkring mig vilar

 

Alt. melodiform (OBS finns ej i psalmboken):

1. När allt omkring mig vilar,
till dig min ande ilar,
o Gud, och lovar dig.
När världens larm försvinner
och jag mig ensam finner,
är du, barmhärtige, hos mig.

2. När mörker jorden höljer
och all dess prakt fördöljer,
jag till ditt rike ser.
Jag ser det kring de dina
av nåd och sanning skina,
uti ett ljus som ej går ner.

3. Det ljuset när mig bliver,
då natten mig omgiver;
därvid jag somnar in.
Därvid jag vaknar åter,
så länge du mig låter
här fostras att bli evigt din.

4. Låt mig din nåd ej sakna,
tills jag en gång får vakna,
där själv du solen är,
där jag på dig blott aktar,
ditt anlete betraktar
och kommer dig alltmera när.

Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år), 1818
Musik: Heinrich Isaac o 1500 (50 år)

Denna psalm utgavs första gången i "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" (1814). Men den överarbetades av Franzén och publicerades i ovanstående skick i Stockholms-Posten den 22 april 1818. Det är en psalm främst för den enskilda andakten ("när jag mig ensam finner") men kan givetvis också sjungas eller läsas vid gemensam kvällsbön strax före sänggåendet (typ "completorium").

Som Oscar Lövgren påpekar i Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964) har psalmen tydlig släktskap med Gerhardts berömda aftonpsalm "Nun ruhet alle Wälder", till vars melodi den också sjungs. Kanske kan den betraktas som en "kortversion"?

F M Franzén:

Notmanuskript av Isaac:

506 Din sol går bort, men du blir när

1. Din sol går bort, men du blir när,
o Gud, du alltid hos oss är.
I mörkret ser du oss ännu,
och när vi sova, vakar du.

2. Allt vilar under Herrens hand,
som hägnar både stad och land,
och till de goda barnens ro
hans goda änglar hos dem bo.

3. Sött sover den som fruktar Gud
och vandrar efter Herrens bud.
Med glädje står han upp igen
och prisar Gud, sin Far och vän.

Text: Frans Michael Franzén 1814 (42 år)
- en något bearbetad version finns som nr 431 i Stora Nätpsalmboken.

Musik: Folkmelodi enligt leksandstradition

Ännu en kvällspsalm av Franzén, liksom de flesta av hans hand skriven under hans lyckliga tid som kyrkoherde i Kumla (1810-24). Kanske var den i första hand tänkt för aftonbön med barn, men jag undrar om den sjungs för barn längre.

Melodin är en välfunnen s.k. "dalakoral". Psalmen sjöngs tidigare till samma melodi som Se Jesus är ett tröstrikt namn och första strofen finns i denna form med på Lars-Åke Lundbergs barnsångsskiva Vi sätter oss i ringen.

F M Franzén:

Leksand:

508 Nu kommer kväll med vilans bud

 

1. Nu kommer kväll med vilans bud

och bördan lägges av. 

Nu vill jag tacka dig, min Gud, 

för allt vad året gav: 

2. För hus och hem och dagligt bröd, 

för jordelivets id, 

för tröst i nöd, för liv i död, 

för himmelrikets frid. 

3. Och gryr för mig en morgondag 

så är den dagen din; 

så är din vilja all min lag, 

och all din kärlek min. 

4. Så står jag här i Jesu namn, 

jag lever på ditt bud; 

jag går emot din öppna famn, 

min Fader och min Gud.

Text: Natanael Beskow 1922 (57 år)
Musik: Adam Krieger 1656 (22 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Natanael Beskow:

Adam Krieger:

510 Innan natten kommer

1. Innan natten kommer
vill jag tacka
för den dag du gav,

dem som jag mötte...


Text: Jonas Jonson 1978 (39 år), 1982
Musik: Per Harling 1981 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

J Jonson på äldre dagar:

Innan natten kommer har blivit en av våra mest sjungna kvällspsalmer. Författaren skriver (i Allt tillhör alla, Verbum 1992):

Det är en gammal god böneordning att först tacka Gud för allt gott, sedan erinra sig människor som behöver vår förbön, be för hela skapelsen och alla som sörjer, är hungriga, fängslade, torterade, på flykt, sjuka eller döende. Till slut överlämnar man sig själv, andra människor och hela världen i Guds goda händer. Natten är den natt som nu kommer. Men den är också min egen död och hela världens slut.

Och psalmen är uppbyggd helt i enlighet med denna gamla goda böneordning. Från Stiftsgården i Rättvik (där Jonson var föreståndare på 1970-talet och där även kompositören Harling verkade i flera år) har sången spridit sej över landet, till en början främst via Kyrkans Ungdom och dess vishäften men fr.o.m. 1986 via psalmboken. Enligt Jonas Jonson själv lär den ha kommit in i psalmboken efter en undersökning av ungdomars favoritpsalmer.

Angående morgon- och aftonbön över huvud taget skriver författaren så här:

Vi sjunger morgonpsalm och kvällspsalm för att ta emot dagen och återlämna den. Det är som att andas in och andas ut. Alla behöver stanna till, tänka efter vad som hänt, sammanfatta sina erfarenheter, förvandla omsorgen till bön och lämna dagen bakom sig. Aftonbön är den bön som människor ber mest. (cit. efter Alla tiders sång, Verbum 1998, s. 151)