77 Hör hur tempelsången stiger

1. Hör hur tempelsången stiger
andaktsfull mot himlens höjd.
Oro stillas, klagan tiger,
hjärtat slår av helig fröjd.
Själen då, från jordens grus
trängtande till Faderns hus,
himlens tungomål ren talar
och av hoppet sig hugsvalar.

2. O min själ, du skall dig svinga
till det Salems berg en gång
där kerubers harpor klinga
bland de frälstas segersång.
Låt ditt lov, ditt böneljud
gå i förväg hem till Gud,
medan du än, följd av sorgen,
irrar utom fadersborgen.

3. Dagar komma, dagar flykta,

håll dig vid Guds ord och säg:

det är mina fötters lykta

och ett ljus på all min väg.

Hav din lust i detta ord,

som av ålder på vår jord

mänskors tröst och frid beredde

och till himmelen dem ledde.

4. Kristne, medan vi här vandra,

låtom oss på fädrens vis

fromma bedja med varandra,

glada sjunga Herrens pris.

Barnens liksom fädrens ljud

stige upp till samme Gud

att hans godhet nederkalla

över oss och över alla.

*5. Herre, signe du och råde

och bevare du oss väl.

Herre, ditt ansikt' i nåde

lyse alltid för vår själ.

Herre Gud, dig till oss vänd

och din frid oss allom sänd.

O Gud Fader, Son och Ande,

dig ske pris i allo lande!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-4) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 5) 1694 (41 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

Sista strofen, en omdiktning av den aronitiska välsignelsen, är den äldsta delen av psalmen. Jesper Svedbergs vers avslutade 1695 års psalmbok, liksom 1819 års psalmbok och 1937 års psalmbok, liksom många generationers skoldagar, men har nu fått en mer anonym placering.

Av Wallins tilldiktade strofer (1819 började psalmen "Du som fromma hjärtan vårdar") har främst de två sista vunnit burskap ("Dagar komma, dagar flykta" med sin allusion på Psalt. 119:105 och "Kristne, medan vi här vandra" med sin generationsbild). I många sångböcker var det alltså de tre sista stroferna som verkligen togs med, jfr Stora Nätpsalmbokens version, medan man i psalmboken hade sju som sällan sjöngs rakt igenom.

Man får kanske betrakta versionen här i 1986 års psalmbok som en kompromiss: fem strofer anses överkomligt, och den förut tredje strofens anslag har ändrats från "Men när tempelsången stiger" till "Hör, hur tempelsången stiger", hedrats med förstaplatsen och därmed fått ge namn åt hela psalmen.

J Svedberg:

J O Wallin:

J Schop:

102 Tung och kvalfull vilar hela

1. Tung och kvalfull vilar hela
världens nöd på Jesu hjärta,
och han kallar oss att dela
denna bördas tyngd och smärta...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år)

Musik: Johann Crüger 1649 (51 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan text och melodi inte publiceras här]

Denna klassiska Frostenson-psalm utformades från början i fem fyraradiga strofer. Först senare slogs v. 1 och 2 resp. 4 och 5 ihop, och v. 3 utgick. Istället skapade Frostenson en helt ny tredjestrof: "Öster, väster, norr och söder".

Även om psalmen har ett "tungt och kvalfullt" anslag är den gärna sjungen i skilda sammanhang, och särskilt andra och tredje strofens inledningsrader har nästan fått ordspråksstatus. Läran om Jesu fortsatta lidande är inte så ofta uttryckt i våra psalmer, men har inte heller dömts ut som kättersk.

Det finns ett Jesus-lidande som bara han bar, i vårt ställe ("det kors som allt försonar"). Allt lidande är inte försonande, och vi kan inte ta på oss hela världens synd. Men det finns enligt NT verkligen också ett Jesus-lidande som vi får dela med honom och varandra. Det är detta sista Frostenson sjunger om. Och om broderskapet och solidariteten med varje människa i hela världen.

Gemenskapstanken är central i psalmen - men också den personliga gudserfarenheten: "En och en vi måste stiga / till det kors som allt försonar". Och Paulus´ ord i Efesierbrevet 2:10 om de beredda gärningarna klingar med: "Ty hans verk äro vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, vilka Gud förut har berett, för att vi skola vandra i dem." (KB 1917)

Johann Crüger:

194 Giv, o Jesus, fröjd och lycka

1. Giv, o Jesus, fröjd och lycka,
ett nytt år går åter in...

Text: Johann Rist 1642 (35 år) "Hilf, Herr Jesu, lass gelingen", sv. övers. och omformn. Petrus Brask 1690 (40 år), bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här]

Detta är nog nyårspalmen framför andra. Dess första rad har i sekler stått som ett slags överskrift över året i svenska almanackor. Och även om kyrkan har sitt eget "nyår" i advent, firas även det borgerliga årets ingång - officiellt som Jesu omskärelses och namngivnings fest (på "åttondag jul") men även, som synes ovan, med betraktelser över tidens gång och det nya borgerliga årets ingång.

Observera att Rists originaltext "Hilf, Herr Jesu" ur hans Himmlische Lieder (1642) är skriven på ett helt annat versmått än det psalmen fick genom översättaren Petrus Brask i dennes Ehn Helig og Hiertelig Sång-Lust (1690) - och att den bekanta Schop-melodin följaktligen inte sjungs till psalmen nere på kontintenten!

Britt G Hallqvist har genom sin bearbetning (och förkortning) av psalmen ökat dess användbarhet betydligt. Framför allt torde den nu sjungas i sin helhet, inklusive den fina Jesus-strofen på slutet - mer än tidigare.

Johann Rist:

Johann Schop:

270 När ingen ljusning alls jag finner

1. När ingen ljusning alls jag finner,
när natten aldrig vill ta slut,
när all min kraft, mitt hopp, försvinner...

Text: Ernst Moritz Arndt 1818 (48 år) "Wenn aus dem Dunkeln ich mich sehne", sv. övers. Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)
Musik: Georg Neumark 1641 (20 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm om trosvisshet och förtröstan mitt i mörkret och prövningen trycktes första gången 1819 i Arndts samling Von dem Wort und von dem Kirchenliede och översattes första gången till svenska av Johan Alfred Eklund för psalmboksförslaget 1911 ("När ingen dager ögat skådar"). I det skicket kom den också in i 1937 års psalmbok.

För 1986 års psalmbok gjorde Jan Arvid Hellström en helt ny översättning på mer nutida svenska. Den vackra melodin av Neumark behölls då, och den passar bra till både form och innehåll, som inte ligger långt från Neumarks egen psalm Min själ, låt Gud i allt få råda.

E M Arndt:

G Neumark:

273 Jesus, du mitt hjärtas längtan

1. Jesus, du mitt hjärtas längtan,
all min glädje och min tröst,
kom till mig och låt mig höra
i ditt ord din egen röst...

Text: Okänd tysk författare 1686 "Jesu, meine Lust und Wonne", sv. övers. Jakob Arrhenius 1691 (48 år) "Jesu, du min fröjd och fromma", bearb. Anders Frostenson 1979 (73 år)
Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år), jfr den utjämnade varianten i Haeffners koralbok 1820, nr 407!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Ingen vet riktigt vem som skrev den här psalmen, som första gången trycktes 1686 i Lunebürgisches Gesangbuch. Endast fem år senare översattes den av Arrhenius och trycktes i hans Psalme-Profwer 1691. Sedan dess är den nog mer sjungen i Sverige än i Tyskland. 

Särskilt känd och citerad var tidigare den andra strofen, som fram till 1986 löd: "Jesu, låt mig städse börja / i ditt namn allt vad jag gör, / att jag måtte framgång spörja / och så sluta som mig bör."

Melodin av Heinrich Albert trycktes i femte delen av hans Arien oder Melodeyen (Königsberg 1642), till texten "Gott des Himmels und der Erden".

291 Sänd av himlens sol en strimma

   

1. Sänd av himlens sol en strimma,
Herre, över mödans dag...

Text: Oscar Ahlén 1934 (28 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år) [En annan bearbetning med delvis annan melodiform finns i 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 467]

Musik: Heinrich Albert 1642 (38 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Till de yngsta psalmisterna i 1937 års psalmbok hörde Oscar Ahlén, som kom igång med sitt psalmskrivande ett par år före den jämngamle Frostenson. Liksom Frostenson fick han även uppleva följande psalmboksarbete och psalmboksutgivning. Men hans psalm bearbetades inte av honom själv utan av Hallqvist (däremot tillfogade han en vers till Hallqvists De skall gå till den heliga staden - tjänster och gentjänster, ni vet).

I sin originalform var denna psalm ganska "manligt" betonad. I andra strofen talades det t.ex. om "det som binder man vid man". Och "bröder, ur Guds kärlek ösen", hette det t.ex. i sista strofen. Dels skrevs ju psalmen skrevs i en tid då det fortfarande oftast var män som gjorde avlönade "dagsverkstimmar". Dels kanske psalmen frånsett detta i första hand var avsedd för just män. Den har ofta blivit omtalad som "Kyrkobrödrapsalmen", och den organisationen (som idag heter Svenska kyrkans lekmannaförbund) var länge mycket manligt dominerad.

Men psalmen har, inte minst i Britt G Hallqvists förtjänstfulla bearbetning, många kvaliteer som gör den omtyckt av många (även kvinnor). Några uttrycken har närmast blivit bevingade, t.ex. "Kraft till tjänst är tjänstens lön". Vardagsperspektivet och pregnansen, liksom den livfulla 1600-talskoralen, har gjort den sjungen även vid orgellösa tillfällen.

Som morgonpsalm är den t.ex. alls inte oäven.

305 Var är den Vän

B-melodi ("O Jesus kär"):


1. Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan blott sig öker.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärta brinner.

2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer.
Uti den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.

3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusasr;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala.

4. Likväl ett töcken mig från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
Ack, såge jag hans anlet och mig slöte
intill hans sköte!

5. Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!

6. O ljusets, fridens, salighetens källa,
när skall för mig din rena våg uppvälla?
Vem förer mig till dina friska flöden?
Den stilla döden.

7. Var tröst, min ande, hoppas, bed, försaka.
Dig Vännen vinkar, du skall se och smaka
hur ljuv han är, och sjunka i hans armar,
som sig förbarmar.

8. Snart till den strand, där böljor sig ej häva,
lik arkens trötta duva skall du sväva,
till herdens famn likt rädda lammet ila
och där få vila.

Text: Johan Olof Wallin 1818 (39 år)

- en förkortad och lätt bearb. version finns i Stora Nätpsalmboken som nummer 457
Musik: Folklig koral från Mora, alt. Johann Crüger 1640 (42 år)

Alt. koral från Malung (OBS finns ej i psalmboken!):

 

För att alls förstå denna skenbart udda psalm, bör läsaren vara förtrogen med den bok i Gamla Testementet som bär namnet Sångernas sång eller Höga Visan. Särskilt i början av kapitel 3 eller i kapitel 5 vers 6 talas om hur kvinnan söker "sin vän" med samma iver som psalmförfattaren ovan. Det är oförblommerad erotik - och samtidigt (tolkningarna utesluter alls inte varandra) en bild av den troende själens längtan efter Frälsaren, själens vän och brudgum.

De fem första stroferna av psalmen är betagande naturlyrik och psalmen skulle ha kunnat stå bland sommarpsalmerna.

Johan Olof Wallin:

Johann Crüger:

Alice Tegnér:

349 Länge, länge har mitt hjärta

1. Länge, länge har mitt hjärta
sökt och längtat efter friden.
Du, o Gud, dess rop besvarar...

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Huru länge skall mitt hjärta", bearb. Anders Frostenson 1983 (77 år).  En alternativ bearbetning i närmare anslutning till Wallins original finns i Stora Nätpsalmboken nr 104: "O, hur länge skall mitt hjärta"  
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år) "Schmücke dich, o liebe Seele", här även i en utjämnad form efter Haeffners koralbok 1820. Lyssna till J S Bachs koralpreludium (BWV654)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

Denna psalm är absolut en av Wallins skönaste, men originalets längd och, ja, originalitet gjorde länge psalmen svårbrukad som helhet. Mystiska eller misstänkt villfarande formuleringar, som t.ex. "den hemligt närda sorgen med hans längtan i förening är hans återlösnings borgen", bidrog väl också till tveksamheten mot att sjunga den från start. De sista stroferna, och särskilt den allra sista, var däremot mycket sjungna, och nu när Frostenson kopplat ihop dem med inledningen (genom att komprimera de fem första stroferna till en enda!) sjungs psalmen vanligtvis från början till slut.

I wallinska psalmboken står texten under den långa rubriken "Guds nåd till den fallna människans återupprättelse", medan den i 1937 års psalmbok märkligt nog infördes under rubriken Advent, kanske mest som resultat av ett försök att låta psalmen (som flera andra av de mest kända) få behålla sitt nummer i ännu några generationer. (Ända från 1819 till 1986 betecknades den mycket sjungna sista strofen alltså som 45:8 på kyrkornas nummertavlor - som f.ö. infördes först vid periodens början).

Melodin trycktes första gången 1649 i Geistliche Kirchen-Melodien och har blivit använd till många olika psalmtexter.

J O Wallin:


Johann Crüger:

370 Tack, o Gud, att i din kyrka

1. Tack, o Gud, att i din kyrka,
våra fäders tempelgård,
du beskär oss ljus och styrka
och din trogna herdevård.
Än i helgedomens famn
samlar Jesu Kristi namn
en gemenskap omkring ordet,
dopets bad och nattvardsbordet.

2. Trycks till jorden ned vårt sinne
under mödor och besvär,
uppåt visar korskrönt tinne
till ett mål som evigt är.
Klockans helga maningsljud
kallar syndare till Gud.
Psalmen, som sig mäktigt svingar,
skänker åt vår andakt vingar.

3. Herrens kyrka bjuder alla
oförgänglig sabbatsfrid,
hur än otrons vågor svalla
genom söndringslysten tid.
Ty i Jesu Kristi tro
får var själ som trår till ro
och mot tvivel söker fäste
hägn likt svalan i sitt näste.

4. Ej den falska frid som söver
bor där Herrens boning är.
Kraften som vår själ behöver
mot det onda undfås där.
Där vi röna huru bön
striden hoppfull gör och skön,
där vi vapenrustning finna
för att världen övervinna.

5. Låt din kyrka visa stigen
som vi vandre tills vi nå
templet där evinnerligen
inför dig, vår Gud, vi stå.
Led oss, lyft oss, herde from,
upp till denna helgedom,
där de återlösta lammen
du kring dig församlar. Amen.

Text: Erik Natanael (Natan) Söderberg 1910 (41 år), jfr de bearbetade versionerna i finlandssvenska psalmboken nr 182 resp. Stora Nätpsalmboken nr 157.
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

En psalm i ungkyrkorörelsens anda, tryckt i den då rätt nystartade kyrkliga kulturtidskriften Vår lösen nr 6 1910 och senare samma år i författarens diktsamling Lyra och psaltare. Den passar mindre bra att sjunga i en nybyggd kyrka eller i ett bönhus, och uttrycket "våra fäders tempelgård" anses väl nuförtiden lite väl patriarkalt. Men den har givit ett gott uttryck åt de känslor som bemäktigar sej många som samlas i hembygdens gamla ärevördiga kyrka, särskilt i de fall då man verkligen kunnat säga att "psalmen sig mäktigt svingar".

Psalmen har klandrats för att den använder det sekundära kyrkobegrepp som handlar om själva kyrkobyggnaden ("din kyrka"="våra fäders tempelgård") och dess detaljer som "korskrönt tinne" och "klockans helga maningsljud". Samtidigt är det väl just denna konkretion som gjort att den ganska ofta sjungits, inte bara vid "kyrkmässor" och särskilda minnesdagar. Den uttrycker en rättfram glädje över gudstjänstfirandet och är som sådan användbar vid nästan vilken söndag som helst. Åtminstone, som sagt, i äldre ärevördiga gudstjänstlokaler.

Natan Söderberg:


Johann Schop:

369 Med pelarstoder tolv

 

1. Med pelarstoder tolv
står Herrens helga kyrka,
och Jesus Kristus är
dess grundval och dess styrka...

Text: Edvard Evers 1899(46 år), 1914 (61 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr Stora Nätpsalmbokens version som är något närmare originalet.
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)

Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela den bearbetade texten publiceras här än, men så här löd texten i 1937 års psalmbok:

1. Med pelarstoder tolv står Herrens helga kyrka, 
och Jesus Kristus är dess grundval och dess styrka. 
Där fogas sten vid sten, där bygges år från år, 
till dess vid tidens slut Guds hus fullkomnat står. 

2. Därinne Anden bor. Han steg i lågor neder; 
med honom livets eld från själ till själ sig breder. 
Han är i ordets ljus, i sakramentens tröst. 
Av malmen bärs hans bud, i psalmen hörs hans röst. 

3. En ny och kostbar sten med kyrkans mur förenas 
var gång ett mänskobarn i dopets källa renas. 
När nästans sorg och fröjd vi känna såsom vår, 
då spännas nya valv, och Herren ära får. 

4. Liksom ett fadershem i samma kärlek samlar 
de barn, som hemma bo, och det som ute famlar, 
så för envar som tror och på Guds vägar går, 
men ock för vilsen själ Guds kyrka öppen står. 

5. Vårt hem hon vara vill i livets glädjedagar 
och när i sorgens tid bekymrat hjärta klagar. 
Där redes oss ett rum vid Herrens nattvardsbord, 
där vigas vi till ro i våra fäders jord. 

6. Blott som en flyktig dröm är mänskans dag i tiden. 
Snart genomkämpad är för varje släkte striden. 
All jordens glans förgår, all makt slås ned i grund: 
Guds kyrka skall bestå till tidens sista stund. 

Redan på 1800-talet, i sina "Psalmer för Kyrkoårets Sön- och Helgedagar" (1899) hade Edvard Evers för Pingstdagen skrivit en psalm med samma versmått och med samma anslag ("Med pelarstoder tolv"). De tolv pelarstoderna syftar nog på de tolv apostlarna (som i enlighet med nytestamentligt språkbruk traditionellt setts som i eminent mening "pelare i Guds församling") och deras undervisning. 

Det var dock inte förrän i 1914 års psalmboksförslag psalmen fick nuvarande lydelse. Och under tiden hade ungkyrkorörelsen, inom vilken psalmens kyrkotanke var central, vuxit fram på bred front. Psalmen sjöngs med glädje och entusiasm till den kända Crügermelodin - tillsammans med Fädernas kyrka och andra psalmer av liknande slag.

För 1986 års psalmbok utfördes en varsam bearbetning av Britt G Hallqvist.

Evers:


Crüger:

394 Kläd dig, själ, i högtidskläder

1. Kläd dig, själ, i högtidskläder,
när för nådens tron du träder.
Till Guds måltid är du bjuden,
framlagd åt dig bröllopsskruden.
Du är sökt och efterfrågad...

Text: Anders Frostenson 1964 (58 år)
Musik: Johann Crüger 1649 (51 år)

Detta är en av Frostensons "djupaste" psalmer, nästan så långt ifrån Kyrkovisor man kan komma. Den är skriven i traditionell stil till en traditionell koral (ungefär som frostensonpsalmen nr 102 Tung och kvalfull), och är generellt ytterst högtidlig, särskilt jämfört med de andra nyskrivna nattvardspsalmerna, men innehåller samtidigt ett nära, personligt tilltal ("du är sökt och efterfrågad"). 

Frågan är f.ö. om inte åtminstone själva anslaget är hämtat från Johann Francks psalm till samma Crüger-melodi, Schmücke dich, o liebe Seele? Kunde ha varit intressant att fråga Frostenson om.

Bildspråket i första strofen anknyter tydligt till Jesus' många bröllopsanknutna liknelser om himmelriket och högtidsdräkten. ("Bröllopsskruden" handlar kanske inte så mycket om någon brudklänning som om  högtidsdräkten de till festen inbjudna erbjöds och förväntades ha på sej - men eftersom församlingen också av apostlarna liknas vid "bruden" kan väl brudklänningsdimensionen också finnas med).

Andra strofen beskriver i närmast mystika ordalag den genom sin Ande i själen inneboende Kristus, som förenar sej med oss i nattvardens sakrament: "I oss beder han och vakar, / renar när han oss rannsakar."

Sista strofen innehåller kanske det kraftfullaste uttrycket för nattvardsbordets placering "versus populum" (mot folket): "Han är Herre över jorden, / vänt mot folken altarbordet." 

I psalmens inledning används genomgående "rena rim", men i sista strofen saknas sådana helt och Frostenson nöjer sej med assonanser eller knappt ens det (skänker/gränser, Ande/tillsammans), vilket gör att psalmen där plötsligt låter mindre traditionell trots det i övrigt klassiska bild- och motivvalet.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

J.C.:

421 När vintermörkret kring oss står

1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

Detta är en kyrkans nyårspsalm. Och en annorlunda "stridspsalm" från första världskrigets utbrottsår, som talar om "helig strid för ljus och frid." Tillsammans med förklaringsdagspsalmen "Vår blick mot helga berget går" är nog denna psalm författarens mest kända och uppskattade.

Den har naturligtvis ibland svårt att hävda sej gentemot de många mer glättiga adventspsalmer som man vill ha med "första advent", som är den enda söndag då psalmen passar riktigt, riktigt bra. Men kyrkoåret är ju ganska nytt även de övriga adventssöndagarna, så användningen kan nog sträckas ut lite grann åtminstone. Och börjar man sjunga först fr.o.m. vers 3 kan psalmen användas även under kyrkoårets avslutning, t.ex. på Mikaelidagen.

Bengt-Göran Sköld har komponerat en fin körmelodi(+sättning) till psalmen som jag hört sjungas i Nederluleå kyrka vid ett antal tillfällen:

Edvard Evers: 

Johann Crüger:

447 Jesus, lär mig alltid tänka

1. Jesus, lär mig alltid tänka
på ditt kors, din svåra död
och din bittra pinas nöd.
Hjälp att jag min själ kan vända
till det kval, de djupa sår
där jag liv och hälsa får.

2. Låt mig se hur all din plåga,
all din nöd och ångestsvett
har min salighet berett,
när på korsets trä det hårda
som ett lamm du offrad var
och all världens synder bar.

3. Högfärd ur min själ...

Text: Haqvin Spegel 1694 (49 år), Karl-Gustaf Hildebrand 1979 (68 år)
Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Samma melodi som föregående psalm. Detta var tidigare (1819-1986) psalmbokens strofrikaste psalm (20 strofer) och är nog så än, fast den beskurits till endast 13 strofer. Däremot är den inte psalmbokens längsta - en annan passionspsalm, Det går ett tyst och tåligt lamm, med 8 dubbelt så långa strofer, kan numera göra anspråk på den "titeln". Men beskärningen har knappast gjort denna psalm mera sjungen - jag kan faktiskt inte påminna mej ett enda tillfälle under 28 års söndagliga kyrkbesök då talet 447 stått på nummertavlan.

Hildebrand inte bara förkortade psalmen, han bearbetade själva texten också. Och jag vet inte precis om anslaget "Jesus, lär mig alltid tänka" uttrycker detsamma som "Jesus, lär mig rätt betänka". Eller om det var så mycket vackrare eller lättbegripligare. Den klassiska strofen - passionshistorien i kortform - om att "Jude kyss och Petri eder, / Hanne list och Kaife trug / och Pilati rädda hug / med Herodi hala seder / sanna, att alls ingen man / uppå världen lita kan" (skriven på vita tavlan på Anderstorpsgymnasiet under en svensklektion inför påsken 2000) blev i alla fall snarast sämre. (Kolla själva).

Men sista strofens bönesuck är sig ganska lik:

Hjälp mig, Jesus, detta lära,
hjälp mig detta stadigt tro,
så får jag i själen ro.
Aldrig kan jag rätt dig ära
eller leva som jag bör,
om jag icke med dig dör.

H Spegel:

446 Dig, min Jesus, nu jag skådar

1. Dig, min Jesus, nu jag skådar,
när emot den stad du går,
som förödelsen snart når,
och du säger under tårar:
"O att du i dag fick se
vad som fred åt dig kan ge!"

2. Glädjen sig till alla sprider...

Text: Okänd svensk författare 1765, Christopher Dahl 1793 (35 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Heinrich Albert 1641 (37 år)

Den här psalmen hade 1819-1986 anslaget "Vilken kärlek oss bevisad!" För 1986 års psalmbok förkortades och bearbetades den ganska kraftigt (och lycksamt!) av Anders Frostenson. Flera vändningar verkar helt nyskrivna, t.ex. "I vår vardag låt oss där / visa andra vem du är."

Det är en psalm för Stilla veckan (Jesus gråter över Jerusalem, rider in i Jerusalem och instiftar nattvarden) men också för meditationer under hela året. Heinrich Alberts vackra koral i moll passar som hand i handske till texten, och psalmen blir som en ouvertyr till nästa psalm i psalmboken, Jesus, lär mig alltid tänka, också den med Alberts melodi.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Chr. Dahl:

452 O Jesus kär, vad har väl du förbrutit

1. O Jesus kär,
vad har väl du förbrutit,
att sådan dom man
över dig beslutit?
När blev väl du till
något brott förvunnen
och skyldig funnen?

2. Jag ser dig fängslad,
törnekrönt och smädad,
med gissel slagen
och av hopen hädad.
Till korset dömd,
du måste döden lida
vid rövarns sida.

3. O skulle jag väl
fråga vad du brutit?
Det är för mig,
för mig ditt blod har flutit.
Din smärtas mått,
o Jesus, själv jag fyllde.
Allt jag förskyllde.

4. Hur underbart, att du
tog på dig skammen!
Den gode herden
offrar sig för lammen.
Den skuld, för vilken
tjänarna bli fällda,
vill Herren gälda.

5. Ofattlig kärlek,
som ej jorden rymmer,
drev dig den väg,
där dödens skugga skymmer.
Jag for blott efter lust
i världen vida,
och du får lida.

6. O höge Konung,
hög för alla tider,
ack, kunde jag dig
tacka rätt omsider!
Men ingen gåva,
dyrbar nog att skänka,
kan tanken tänka.

7. Dock vill, ditt namn till ära,
allt jag våga,
ej korset rädas
eller skymf och plåga,
ej världens ogunst
lägga på mitt hjärta,
ej dödens smärta.

8. O Konung i det rike
som förbliver,
en gång du segerns krona
mig ock giver.
Den lovets sång
dig himlarna hembära
får där jag lära.

Text: Johann Heermann 1630 (45 år) "Herzliebster Jesu, was hast du verbrochen", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1910 (46 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

[Det återstår några få år av copyrighten på Eklunds översättning, men Projekt Runeberg har nyligen publicerat den på nätet utan särskilt tillstånd, med uppmaning till rättsinnehavare att höra av sej med ev. invändningar. Jag går på prejudikat och gör sammalunda]

Denna psalm ingår i Heermanns Devoti Musica Cordis, Haus- und Herzmusik från 1630. Enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, Gummesons 1964, sp. 284) bygger texten delvis på en medeltida prosatext. Den svenska översättningen av J A Eklund trycktes i hans Psalm och Sång 1910. 

Psalmen är en bön eller ett samtal med Frälsaren, en slags korsvägsandakt med flera retoriska frågor. Den är högstämd men ändå innerlig, och har i originalet hela 15 verser (se nedan!). Den har varit mycket användbar under de passionsandakter som tyvärr blivit allt färre på senare år - nu sjungs den nog bara på Femte söndagen i fastan och Långfredagen.

Crügers melodi trycktes 1640 i Neues vollkömliches Gesangbuch Augsburgischer Confession. Den hör till kompositörens bästa och används även till Wallin-psalmen "Var är den vän" och i Finland även till Topelius-psalmen "Saliga de som ifrån världens öden." I mer utjämnad form gjordes den känd genom Matteuspassionen, i Johann Sebastian Bachs sättning.

J Heermann:

465 Nu kommen är vår påskafröjd

1. Nu kommen är vår påskafröjd.
Pris, Jesus, dig i himmelshöjd!
Från dödens makt befrias vi
när du ur graven framgår fri.

2. Sann livets frukt det träd oss bär...

Text: Fornkyrklig latinska hymn, Olaus Petri (?) 1536 (43 år), Johan Olof Wallin 1819 (40 år), Göran Bexell 1983 (40 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år), jfr 1697 års koralbok nr 230!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Här har vi den första av två påskpsalmer på samma melodi som professorn, rektorn m.m. Göran Bexell förtjänstfullt bearbetade i 40-årsåldern. Denna fornkyrkliga psalm av okänd ålder sjungs ganska ofta som offertoriepsalm under påsktiden (alltså som inledning till nattvardsfirandet) och den är onekligen mycket av nattvardspsalm, särskilt fjärde strofen:

Vårt påskalamm är du, o Krist,
oskyldig, ren och utan brist.
Åt oss du kraft och näring bjöd
i brutet och välsignat bröd.

Och femte strofen börjar:

Vi här ett heligt offer får.

Observera att det här i nattvarden är fråga ett offer som vi får, inte ger. Verbet kan ses som en markering mot den romerska mässoffersläran, även om det förvisso är sant att vi i samband med nattvarden bör bära fram lovets offer, liksom oss själva som ett levande offer. Men nattvardselementen, Kristi kropp och blod, offrar vi enligt evangelisk tro inte. Däremot får vi ta del av Kristi offer och dess välsignade frukter.

Biskop Sven Danell berättar från sin tid som kyrkoherde i Nuckö socken på 30-talet (en då svenskspråkig del av Estland) om ett hembesök där i påsktiden, då "gamle farfar var ensam hemma med den treåriga lilltösen. 'Sjung nu en påskpsalm för prästen',  sa han till barnet som lekte på golvet. Jo, det skulle hon nog kunna, sa hon, om hon gungade i 'kekstoln' (gungstolen). Hon äntrade ensam den krängande gungstolen, fick igång den i jämn gungning och började sedan sjunga med klar och ljudlig röst i gungningens tempo. Alla sju verserna på 'Nu kommen är vår påskafröjd' klarade hon utan att stappla." (S Danell: Guldstrand, 2 uppl., SKDB 1952, s 149).

Olaus Petri:

Johann Crüger:

466 Nu låt oss fröjdas med varann

1. Nu låt oss fröjdas med varann,
att Jesus Kristus seger vann.
Hans gudom nu är uppenbar...

Text: Fornkyrklig latinsk hymn "Aurora lucis rutilat", sv. övers. 1594 "Sigh frögde nu hwar Christen man", Johan Olof Wallin 1818 (39 år), Göran Bexell 1983 (40 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år), jfr 1697 års koralbok nr 230

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna glada påskpsalm har funnits på svenska i över 400 år, sedan slutet av 1500-talet, och varit med i fyra officiella rikspsalmböcker på raken. Inte illa! Däremot är den tydligen inte av Ambrosius, som man länge trodde (i så fall skulle den ha haft mer än 1600 år på nacken!). Men gammal är den verkligen - en ursprungligen latinsk hymn med det vackra anslaget Aurora lucis rutilat, jfr Orlando di Lassos tonsättning nedan:




Litteraturdocenten och författaren Göran Hägg tycker tydligen att det nuvarande anslaget "Nu låt oss fröjdas med varann" låter ekivokt. Det måste ligga i betraktarens öga (eller öra). Själv tycker jag att det låter glatt och inkluderande på ett sätt som passar bra vid påsken (mindre bra i sängkammaren, förstås). Det gamla anslaget (jfr "Var man må nu väl glädja sig") låter ju i nutida öron (knappast i dåtidens, jfr vår egen användning av ordet "man" som pronomen) som om det exkluderade alla kvinnor från påskens glädje. Så det var naturligtvis helt rätt att byta ut det, och Göran Bexell bearbetade den här psalmen precis lika flyhänt och skickligt som föregående.

I 1695 års "karolinska" psalmbok lyder psalmen så här:

Sigh frögde nu hwar Christen man,
at Jesus Christus seger wann:
och hans Gudom wardt uppenbar,
såsom en Morgonstierna klar.

Thet war så skrifwit i Guds lagh:
han upståå skulle på tredie dagh,
han hade lidit hårdan dödh
och frälsat oss af dödsens nödh.

Men grafwen blev bewarad så,
han skulle ingalund upståå:
ther halp hwarken wakt eller wård,
han gick igenom stenen hård.

Helwetet hafwer mist sin krafft,
Satan hafwer nu ingen macht:
ty Christus är upstånden wist,
såsom han sielfwer sade sidst.

Thess tackom wij tigh, Jesu kär,
som från döda upstånden är:
låt oss wara thess wärdige
medh tigh upståå rättferdige!

Jag är tacksam att Göran Bexell 1983 la in de två orden "av nåd" i näst sista raden.

J Crüger:

474 Du som oss frälst ur syndens band

1. Du som oss frälst ur syndens band,
ur dödens natt och avgrundsbrand,
du höjs från vansklighetens land
till ära på Guds högra hand.

2. Du Faderns verk fullbordat har
och till din Faders boning far,
men är osynlig hos oss kvar
när skyn dig från vår åsyn tar.

3. En herde för din kära hjord
du leder oss med livets ord.
Din kärlek verkar på vår jord
i dopets bad, vid nådens bord.

4. Till tidens slut din lära än
skall leda jordens vandringsmän,
till dess du kommer hit igen
med härlig makt från himmelen.

5. Säll den som fast i tron består
och bär sitt kors i dina spår!
Dit du har gått med fröjd han går
och av din hand sin krona får.

Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

Detta är den tidigare av Wallins två himmelsfärdspsalmer. Länge var den mer "romantiska", i somligas öron nästan trånsjuka Till härlighetens land igen från 1816 den överlägset mest älskade och sjungna - det var ju också den som togs med i den ekumeniska psalmboksdelen 1986. Men denna himmelsfärdspsalm är mer "nyktert" koncis och betonar starkare Kristi fortsatta verk här på jorden, genom "livets ord, dopets bad och nådens bord."

En läropsalm är den med mindre av de personliga känslouttrycken, och kanske inte så ofta sjungen på våra gökottor. Men liksom den andra himmelsfärdpsalmen av Wallin är den en tillbedjanspsalm, där tilltalet - om än här inte någon direkt bön - riktar sej till den himlafarne Frälsaren.

Rent formellt är den här psalmen ovanlig genom att varje vers genomgående är "fyrrimmad" (där alltså varje rad slutar med ord som rimmar på varandra). Bara nattvardspsalmen Säll den som håller Jesus kär är lika tätt helrimmad i vår psalmbok (tidigare även En syndig man).

Crügers lättsjungna påskkoral passar utmärkt även till denna psalm - Himmelsfärdsdagen räknas ju till "påsktiden", Fyrtiondedag Påsk skulle dagen kunna kallas precis som Kyndelsmässodagen är Fyrtiondedag Jul. Men sjunger man den inte på gökottan kan man gärna sjunga den under andakter och övriga samlingar under hela Kristi Himmelsfärdsveckan. Varför inte hemma?

J O Wallin:

Johann Crüger:

488 Ljus av ljus, o morgonstjärna

1. Ljus av ljus, o morgonstjärna,
Kristus, sanna ljus och dag,
nu vi ser den solen gärna
framgå efter ditt behag...

Text: Martin Opitz 1634 (37 år) "O Liecht geboren aus dem Liechte", sv. övers. Johannes Christierni Melartopaeus 1664 (15 år före sin död), Karl-Gustaf Hildebrand 1984 (73 år)
Musik: Johann Schop 1642 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

En bönepsalm som passar både vid kyrkoårets slut (där den är placerad i psalmboken), som morgonpsalm i största allmänhet och på Kyndelsmässodagen i synnerhet. En andra strof som utförligt beskriver hjärtats mörker är numera borttagen, vilket gjort att psalmen nu oftare sjungs i sin helhet. Tidigare började man ofta i den allmänna gudstjänsten sjunga fr.o.m. tredje versen "Låt din Andes morgonstrimma".

Psalmen publicerades 1634 i "Zehen Psalmen Davids" - men vilken av Davids psalmer denna ska motsvara har jag inte lyckats lista ut (hjälp mej gärna!). Melartopaeus gav vid översättningen till svenska 30 år senare psalmen en något annorlunda strofform. Wallin överarbetade texten 1814, men Hildebrand använde inte den wallinska versionen utan återgick till den 150 år äldre texten.

Inledningsorden alluderar på nicenska trosbekännelsens ord om Kristus, Sonen: "Gud av Gud, Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud, av samma väsen som Fadern."

Avslutningsstrofen "Låt vår lampas olja brinna" passar särskilt väl till Söndagen före Domssöndagen och berättelsen om de tio jungfrurna. Den har också ofta sjungits separat vid kyrkoårets slut, som kort och klämmig avslutningspsalm med en brinnande bön.

M Opitz:


J Schop:

507 Till natt det åter lider

B-melodiformen:


1. Till natt det åter lider
och solen från oss skrider.
Jag knäpper mina händer
och till min Gud mig vänder.

2. O Herre, du som varit
min tröst den dag som farit,
låt mig din nåd förnimma
också i nattens timma.

3. För Jesu blod, som flutit,
förlåt vad jag har brutit,
att ej min skuld mig gnager
och sömnens frid förtager.

4. När mina sinnen alla
i vila sammanfalla,
då låt din änglaskara
min vakt och hägnad vara.

5. Mig själv och vad i livet
mig kärt av dig är givet
jag ger liksom tillbaka
åt dig att övervaka.

6. O Gud, min bön jag slutar
och mot din nåd mig lutar.
Ej finnes ro i världen
som på den huvudgärden. 

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år)
Musik: Nicolaus Selnecker / Johann Crüger 1649 (51 år), jfr 1697 års koralbok nr 342!

En klassisk kvällspsalm skriven enligt ett klassiskt mönster. Bön om förlåtelse - och total överlåtelse inför det temporära "utslocknandet". Men Runeberg har lyckats variera temat på ett också poetiskt lyckligt sätt, och rimmet världen/huvudgärden torde han vara ensam om i psalmboken.

Psalmen är enligt Oscar Lövgren t.o.m. "präglad av stark personlig hängivenhet." Den som föga from ansedde Runeberg misstänktes annars länge "masstillverka" psalmer för alla möjliga områden och stämningar.

J L Runeberg:

Nikolaus Selnecker:

Johann Crüger: