12 Brist ut, min själ, i lovsångsljud

1. Brist ut, min själ, i lovsångsljud
på denna glädjens dag,
till tack för all den nåd som Gud
så gränslöst rikt dig gav...

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1884 (64 år) "Break forth", övers. Erik Nyström 1893 (51 år), Catharina Broomé 1984 (61 år).

Musik: Robert Lowry 1884 (58 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm har inte varit helt lätt att identifiera. Enligt översättaren Erik Nyströms egna anteckningar började den i original "Break forth", men översättningen har inte många likheter med den Crosby-sång med detta namn som finns på Nethymnal. Den sången har t.ex. refräng och versmåttet i den är inte detsamma.

Antingen är det här fråga om en mycket fri översättning till svenska, så fri att Nyström borde tillskrivas denna sång likaväl som Gå Sion. Eller också utgick Nyström från en annan, i den anglosaxiska världen nu mer bortglömd sång av Fanny Crosby med samma begynnelseord som den här. Och med tanke på hennes ofantliga produktion vore ju inte det helt otroligt.

I vilket fall som helst är sången en strålande lovsång, även om den inte vänder sej till Gud förrän i sista versen. Alldeles särskilt passar den som inledning till söndagsgudstjänsten, inte minst när Herrens måltid firas. Åt syndare till salighet / han gav sin Son, sitt ord, / och än i sin barmhärtighet / han dukar nådens bord. Jag och min fru Anna-Karin valde den också som ingångspsalm vid vårt bröllop i Backens kyrka i Umeå på nyårsaftonen år 1 (2001). Verkligen en glädjens dag!

F Crosby:

R Lowry:

94 Du som av kärlek varm

1. Du som av kärlek varm
blödde för mig,
drag mig för varje dag
närmare dig.
Fyll du mitt hjärta så
att jag av kärlek må
offra med fröjd också
något för dig.

2. Du som i himlens höjd
beder för mig,
hjälp mig att se i tro,
Herre, till dig.
Giv att jag korset bär,
nöjd med vad du beskär,
redo att vittna här
något om dig.

3. Bo med din Andes kraft,
Herre, i mig,
att jag må varje dag
leva för dig,
lindra ett hjärtas sår,
söka ett vilset får,
göra varhelst jag går
något för dig.

4. Allt vad jag är och har
skänkte du mig.
Hjälp mig att helga det,
Herre, åt dig.
Och när jag utan brist
en gång dig ser till sist,
blir du, o Herre Krist,
allting för mig.

Text: Sylvanus Dryden Phelps 1862 (46 år) "Saviour, Thy dying love", Erik Nyström 1893, ngt bearb.

Musik: Robert Lowry 1871 (45 år)

Till författarens 70-årsdag skrev kompositören: "Det är värt att leva 70 år, även om man inte skulle kunna uträtta mer än att skriva en sådan hymn som Du som av kärlek varm. Och lycklig är den man, som kan skriva en sådan sång, vilken kommer att leva, även sedan dess författare gått bort." (Cit. efter Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 530, Gummessons 1964)

Psalmen trycktes första gången i Watch­man and Re­flect­or, vol. XLV, No. 11 (Bos­ton, Mass­a­chu­setts: 1864). Den började ursprungligen med raden: “Some­thing, my God, for Thee”.

Sylvanus D Phelps:

Robert Lowry:

252 Hela vägen går han med mig

1. Hela vägen går han med mig,
vad kan jag väl önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ
//: ty jag vet, vad än mig möter
gör dock Jesus allting väl ://

2. Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig nåd för varje prövning,
styrker mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
//: glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång ://

3. Hela vägen går han med mig,
- vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
inför honom falla ned
//: skall med glädje jag det minnas:
hela vägen gick han med! ://

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1875 (55 år) "All the way my Saviour leads me", sv. övers. Erik Nyström 1878 (36 år), ngt bearb. 1986
Musik: Robert Lowry 1875 (49 år)

En psalm om vandringen mot det himmelska målet, som alltså lika gärna kunde ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen" som under rubriken "Förtröstan - trygghet".

Anknytningen till Israels barns vandring genom öknen till det utlovade landet syns särskilt tydligt i andra strofen, där "glädjekällor ur klippan" hänsyftar på berättelsen i 2 Moseboken 17.

Huvudtemat att Jesus är med hela vägen, ända fram, alla dagar, är givetvis framför allt hämtat från sista versen i Matteusevangeliet: "Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." Saken upprepas ju effektfullt i början av varje vers, men också (i dåtid) i psalmens avslutningsrad. Och att en "pilgrimssång" bör sluta i himmelen är ju självklart!

Det dröjde bara tre år innan sången var översatt till svenska för de s.k. "Sankeys sånger" (officiellt "Sånger till Lammets lof", orig. "Sacred Songs and Solos"). Naturligtvis var översättaren fil dr Erik Nyström, som översatt kopiösa mängder engelska och amerikanska sånger till svenska, men nästan inte skrivit en enda originalsång själv ("Gå Sion" kan möjligen räknas som en sådan).

Fanny Crosby:

Robert Lowry:

300 O hur saligt att få vandra

1. O hur saligt att få vandra
hemåt vid vår Faders hand!
Snart vi slutat ökenfärden
och går in i Kanaans land.
Härligt sången där skall brusa,
stark som dånet av en vattuflod:
Äran tillhör Gud och Lammet
som oss vunnit med sitt blod.

2. Här vid älvarna i Babel
tystnar ofta nog vår sång,
men vi väntar bättre dagar
i Jerusalem en gång.
Härligt sången där skall brusa...

3. Intet mörker där skall vara,
inga tårar, ingen nöd,
ingen synd och ingen plåga,
ingen djävul, ingen död.
Härligt sången där skall brusa...

4. Här vi skiljs ifrån varandra,
här är möda, sorg och strid,
men uti den gyllne staden
snart vi mötas får i frid.
Härligt sången där skall brusa...

5. O, må ingen bli tillbaka
här i denna mörka värld!
Må vi alla där få mötas
efter slutad pilgrimsfärd!
Härligt sången där skall brusa...

Text: Joël Blomqvist 1876 (36 år), Per Ollén 1876 (32 år)

Melodi: Robert Lowry 1864 (38 år) "Shall we gather at the river"

Denna mycket populära "pilgrimssång" skrevs i september 1876 och trycktes i tidningen Sanningsvittnet nr 46 samma år. Den är till övervägande delen skriven av den borne poeten och kompositören Blomqvist; redaktör Olléns insatser torde mest ha varit just "redaktionella". "I någon mån behjälplig", skriver Oscar Lövgren lite vagt om Ollén. Nå, visst kan hans namn få stå kvar vid Blomqvists ändå.

För det är ju "saligt att få vandra / hemåt vid vår Faders hand". Fast sångens bildspråk är onekligen lite rör(l)igt - ömsom är vi på ökenvandring likt Israels folk på väg bort från slaveriet i Egypten, ömsom vistas vi vid "älvarna i Babel" (jfr Psalt. 137) likt de judar som var bortförda till fångenskap i Babylon 6-700 år senare. "Men vi väntar bättre dagar / i Jerusalem en gång" - där har vi både den längtan som de deporterade judarna kände en gång och den längtan till "det himmelska Jerusalem" som psalmen vill uttrycka idag. Kalla det ersättningsteologi eller ej, "det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder" säger aposteln Paulus i Galaterbrevet 4:28.

Kontrasten mellan "här" och "där" är ett genomgående tema i psalmen, och då blir det också logiskt att slutstrofen formar sej till en innerlig bön om att "ingen må bli tillbaka / här i denna mörka värld." Det behöver inte innebära oförmåga att se också de ljusa sidorna i den hitsides tillvaron ("Jorden är Herrens och allt som är därpå" enligt Psaltaren 24). Men det handlar om att allt här enligt både allmän erfarenhet och kristen tro är "underkastat förgängelsen" - och att det eviga livet enligt den kristna tron är knutet till Kristus och livsgemenskapen med honom.

Melodin skrevs till sången "Shall we gather at the river" (sv. "Får vi mötas vid den floden"), som innehållsligt ligger ganska nära "O hur saligt" utan att man kan säga att det på något sätt är samma sång. Själv tycker jag nog att "O hur saligt" med sitt pilgrims- och vandringstema passar bättre till den ganska marschartade melodin!

Robert Lowry på äldre dar: