1. Ur djupet av mitt hjärta
min längtan till dig går,
Jerusalem,
Guds stad, mitt hem...
Text: Hans Adolph Brorson 1764 (70 år) "O Helligånd, mit hjerte", sv. övers. Anders Frostenson 1978 (72 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 841!
Musik: Ur Ahnfelts sånger 1859
(OBS! Noterna är återgivna enligt Ahnfelts sånger, ej enligt koralbokens omotiverat utjämnade version - i Youtubeklippet - som dock går utmärkt att sjunga parallellt)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
När denna Brorsonpsalm (en av hans sista, tr. 1765 i Doct. Hans Adolph Brorsons Svanesang, "Svanesangen") introducerades i Sverige via Ahnfelts sånger, var det i en betydligt utvidgad 10 versers version av Clara Ahnfelt ("I djupet av mitt hjärta"). När psalmen till slut kom in i psalmboken var det i en halverad variant av Clara Ahnfelts version. Men för 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en direktöversättning av de tre strofer av psalmen som även finns i Den danske salmebog 2003. Högst begripligt och på många sätt motiverat.
Samtidigt var ju Clara Ahnfelts strof "Jo, du mig visar vägen" ett bra svar på frågan i andra strofen - kopplingen till den tredje känns nu, liksom i den danska versionen, lite otydlig. (Jfr Clara Ahnfelt-delen av psalmen som jag ställt samman i Nät-Sionstoner med anslaget Se målet härligt lyser!). Och Frostensons/Ahnfelts apostrofering av "Jerusalem" i första strofen saknar motsvarighet i originalet, där Brorson faktiskt åkallar den Helige Ande.
Psalmen är en ganska originell "pilgrimsvandrarsång" med sitt genomgående sjöfararperspektiv (med "roder och ankare"). Men på 1850-talet med dess begynnande våg av utvandringar till Amerika torde den ha känts högaktuell, och bilden av "överfart", med livet som en sjöresa, är än i dag mycket verkningsfull.
Fast ur 1986 års psalmbok vet jag mej bara ha sjungit psalmen vid ett enda tillfälle: vid en kvällsmässa på Mellansels folkhögskola våren 2009. (Ur Sionstoner med dess Clara Ahnfelt-version desto fler gånger).
Melodin är ett kapitel för sej. Den jämnades ut i 1939 års koralbok (som så många andra melodier från 1800-talet) men restaurerades tyvärr inte 1987. Danska psalmboken - som också nyttjar Ahnfelts sånger-melodin - har visserligen behållit dess rörliga, närmast gungande karaktär även i andra och sista raderna (jfr noter ovan), men även där gjort vissa "redaktionella ändringar" (det första "Besset" har t.ex. ändrats till ett Ess). Så vi har både i Danmark och Sverige samma melodi till psalmen, men har på ömse sidor om Sundet ändrat den på varsitt vis. Jag anbefaller en återgång till 1859 års version ovan - vad var det för fel på den?
Brorson:
