163 På lidande byggd är Guds kyrka

1. På lidande byggd är Guds kyrka.
Den står, hur än tiderna skiftar.
De offrades blod är dess styrka...

Text: Lars Thunberg 1983 (55 år) efter Samuel Gabrielsson 1929 (48 år) "O Gud, för de trogna martyrer"
Musik: Medeltida/Wittenberg 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]


"Martyrernas blod är kyrkans utsäde" är ett citat som tillskrivs Tertullianus. Något av samma inställning uttrycks i denna psalm (se särskilt stroferna 1 och 3). Psalmen är en moderniserad variant av Samuel Gabrielssons ganska arkaiserande martyrpsalm från 1929.

I likhet med denna tilltalas martyrerna i flera strofer - något som kan uppfattas som en rent retorisk finess (jfr strofen "O Maria, lär mig dina sånger", psalm 481:3) eller som ett verkligt tilltal till de som gått före; i så fall blir rader som "vi sjunger ert lov under färden" kanske lite dubiösa ur luthersk synvinkel (ungefär som "Sjung vår Herres Moders lov" som det från början hette i omkvädet till psalm 480). Men som sagt, denna knepighet fanns redan i 1937 års psalmbok.

I övrigt finns knappast några kontroversiella inslag - att minnas och högtidlighålla martyrernas liv efter det 1900-tal som "skapade" flest martyrer av alla sekler hittills ställer nog de flesta kristna upp på. Förhoppningsvis inte bara på den helige Stefanus´ dag.

Thunbergs omarbetade version innehåller ett moment som tidigare saknades i just den här psalmen: de två sista stroferna har blivit en förbön för "de tysta martyrerna" (en skenbar paradox: "de tysta vittnena"!), vare sej man nu uppfattar att det gäller redan avlivade trosvittnen eller de som just nu, ofta under tortyr, sitter fängslade för sin tros skull.

Det man möjligen saknar från den tidigare versionen är dess anknytning till Jesusorden om att bekänna honom:

Ty den som vill smäleken bära
och Kristus för mänskor bekänner
skall han ock bekänna i ära
en gång inför Gud och hans vänner.

(SvPs1937 nr 150:6)

362 O helge Ande, dig vi ber

1. O helge Ande, dig vi ber
att du oss tro och visshet ger
och hos oss förbliver
i svåra strider...

Text: v. 1 från 1100-talet, v. 2-4 Martin Luther 1524 (41 år) "Nun bitten wir den heiligen Geist", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år) "Nw bidie wi then helga and", bearb. Anders Frostenson 1983 (77 år)
För Wallins version från 1814-16, lätt bearbetad, se Stora Nätpsalmboken nr 137

Musik: Medeltida kyrklig sång / Wittenberg 1524

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av Frostensons text inte återges här]

Denna psalm är från början en s.k. pingstleis. Första versen är känd i en återgivning av folkpredikanten Berthold von Regensburg (d. 1272), men är troligen äldre än så. Melodin som tillsammans med den av Luther tilldiktade texten trycktes i Johann Walters Chorgesangbuch 1524 finns upptecknad redan 1420 och kan, även den, vara betydligt äldre. (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, sp. 400, Gummessons 1964).

Psalmen översattes till svenska, troligen av Olaus Petri, för Swenske songer 1536. För 1819 års psalmbok bearbetades översättningen betydligt av Johan Olof Wallin, och för 1986 års psalmbok gjorde Frostenson en ny version.

Texten är en innerlig bön till den helige Ande, men kanske inte längre sjungen främst vid pingst (om en alls sjungs längre). Dess högstämda allvar och "memento mori"-karaktär (i första och sista strofen) gör den dock till en för andaktslivet central psalm, som med fördel kan läsas och bedjas högt tillsammans, men som också är utomordentligt vacker som körsång.

Enligt Gösta Hagelin: Människoöden i psalmboken (1 saml, Lindblads 1943) var denna psalm fram t o m 1800-talet den mest använda psalmen vid avrättningar, åtminstone här i Sverige, varvid huvudet avhöggs under sista strofen. Ett stycke psalmhistoria, också detta.

Berthold von Regensburg:

Martin Luther: 

371 Gud är vår starkhet och vårt stöd

Svps371 sjungs till samma melodi som den här psalmen, SvPs167:

1. Gud är vår starkhet och vårt stöd.
Bli stilla, hör hans stämma.
Hans hjälp har prövats i all nöd... 
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Text: Sebaldus Heyden (?) 1537 (ca 40 år) "Gott, unser Sterck und Zuversicht", fritt efter Koras söner i Psalt. 46, sv. övers. Sigfrid Aronus Forsius 1614 "Gud är wår starckhet och tilflycht", bearb. Johan Olof Wallin 1818 (39 år), bearb. Anders Frostenson 1980 (74 år)
- alternativ och fullständigare översättning finns som nr 155 i 1986 års finlandssvenska psalmbok.
Musik: Tysk folkvisa /Wittenberg 1533, alt. "Var man må nu väl glädja sig" enligt Sibeliusakademin

Denna psalm utgår liksom Luthers Vår Gud är oss en väldig borg från psalm 46 i Psaltaren (av "Koras söner"). Och den skrevs vid samma tid, då reformationsverket hotades från flera håll och behovet av trosstärkande kampsånger var stort. Inte bara de reformerta - som i princip endast godkände psaltarparafraser som dugliga psalmer - utan även övriga psalmdiktare hämtade gärna sitt stoff från den bibliska psalmbok man dagligen läste ur. Och nu fick man möjlighet att sjunga dess texter på folkligare melodier än de gregorianska, om än med avkall på de exakta formuleringarna.

Till svenska kom psalmen först på 1600-talet och togs in som nummer 52 i 1695 års psalmbok (just under avdelningen "Konung Davids psalmer", som kom näst efter "Katekesen författad i sånger"). Johan Olof Wallin bearbetade den ganska kraftigt för 1819 års psalmbok, och för 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en lika genomgripande bearbetning, som dessutom innebar en halvering av längden. Men det var kanske en förutsättning för att den alls skulle komma med och fortsätta sjungas - nära 500 år efter sin tillkomst och i den fjärde svenska rikspsalmboken på rad.

S Heyden:

431 Dig vare lov, o Jesus Krist

 


1. Dig vare lov, o Jesus Krist,
som mänska blev, dock utan brist.
I oskuld dig en jungfru bar,
stor glädje bland Guds änglar var.
Ära vare Gud!

2. En evig Faders ende Son...


Text: v. 1 tysk julleis 1300-talet, v. 2-7 Martin Luther 1524 (41 år) "Gelobet seist Du, Jesu Christ", sv. övers. 1567, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Sen medeltida/Wittenberg 1524 

[Av upphovsrättskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Så här skriver psalmforskaren Oscar Lövgren om denna psalm: "Julpsalm, grundad på den i 1695 års psalmboke förekommande Lofwad ware du, Jesu Christ. Enligt Liedgren [Emil Liedgren, skr. anm.] finns i Kungliga Biblioteket i Köpenhamn ett plattyskt 1300-talsmanuskript, i vilket förekommer [en] latinsk text, Grates nunc omnes reddamus, och inskjuten i denna en plattysk text, Louet sistu ihesu crist. På grundval av dessa texter har så Luther i Enchiridion 1524 skrivit sin Gelobet seist Du, Jesu Christ, vilken ligger till grund för den svenska text som 1567 trycktes i Then Swenska Psalmeboken.

I 1571 års svenska Kyrkoordning heter det: 'Jwledagh må man bruka den Sequentien Grates nunc omnes, med then Svenska Loffsongen, Loffuat ware tu Jesu Christ, emellan hwar vers.' Det är denna text som av Wallin omarbetades för 1816 års Förslag till Svensk Psalmbok och som ännu [1964, skr. anm.] finns kvar i SvPs. Här har det ursprungliga 'Kyrie eleison' utbytts mot 'Ära vare Gud!'

Mel. har man ibland velat tillskriva Luther. Mot detta har framhållits att det inte är troligt att en av Luther nykomponerad melodi skulle ha utträngt den gamla. Det anses därför mest troligt, att den härstammar från medeltiden, även om den kan påvisas först i Johann Walthers Chorgesangbuch 1524." (Lövgren, O: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 401).

För 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en relativt varsam bearbetning, som dock förändrade själva anslaget från "Lov vare dig" till "Dig vare lov" och därmed gjorde psalmen svårare att hitta. Den har också hamnat långt ifrån sin år 1571 självskrivna position vid julfirandet, men det händer ännu att nummer 431 syns på psalmnummertavlorna i vårt land. Dock knappast på själva juldagen.

Melodin är faktiskt trallvänlig. Prova!

Martin Luther: 

430 Var kristtrogen fröjde sig

1. Var kristtrogen fröjde sig
utav hjärtat innerlig.
Gud är oss misskundelig;
han är oss när, hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja!
Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
förbarmaren i Israel.
Gud blev man,
själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

2. Utav Jesse rot en gren,
föddes utan syndamen
Guds Son av en jungfru ren.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

3. Priser Herren, kvinnor, män,
ärer denne Konungen.
Sjunger denna lovsången:
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

*4. Sion, nu med själ och röst
lova Gud, din enda tröst,
som dig haver återlöst.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja! Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
Förbarmaren i Israel.
Gud blev man.
Själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

Text: Latinsk julsång 1300-talet, övers. 1586
Musik: Medeltida/Wittenberg 1543

En julpsalm på utgående är väl denna, som jag inte vet mej ha sjungit i någon gudstjänst mer än någon enstaka gång på 70-talet och 80-talet. Ändå är den rejält förkortad jämfört med i gamla tider - och jämfört med i Finland, där varje vers fortfarande har full längd - eftersom den långa "refrängen" inte sjungs efter stroferna 2 och 3, bara efter strof 1 och 4.

Kanske psalmen blivit mera sjungen om den föreslagits för den mindre "psalmtäta" Trettondedag Jul, vars tema den ansluter sej väl till genom det fyrfaldigt upprepade "Hans härlighet vi sågo." Jfr Johannesevangeliet 1:14. (Före 1819 var det orden "han föddes av Maria" som upprepades, och så är det i Finland än i dag). Den är hursomhelst frisk och frejdig, och absolut värd en renässans - men i så fall med hjälp av någon skönsjungande kyrkokör, t ex Olle Elgenmarks (se ovan).

Eventuellt - men alldeles inte säkert - hade psalmen vunnit på att publiceras i Anders Frostensons bearbetning. Men denna refuserades eftersom psalmen ansågs vacker som den var eller kanske just för att den klingade så fornt. Bl.a. imperativformerna i vers 2 är dock synnerligen uråldriga ("Priser, ärer och sjunger") och kan sannolikt ha avskräckt psalmväljande präster. I svenskspråkiga Finland används en annan bearbetning än Frostensons, "Kristi kyrka, fröjda dig".

483 Guds änglar är hans sändebud

1. Guds änglar är hans sändebud
av eld och vind och ande,

en himmelsk här av liv och ljus,

som glimmar genom natten...

Text: Olov Hartman 1978 (72 år), efter Georg Reimann senast 1615 (45 år) "Aus lieb lässt Gott der Christenheit", jfr SvPs1986 nr 167 "Gud låter sina trogna här"
Musik: Tysk folkvisa / Wittenberg 1533
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

När Olov Hartman gjorde denna travesti på eller modernisering av Georg Reimanns änglapsalm, behöll han egentligen bara näst sista raden: "Heut ist der lieben Engel Tag" ("Det är Guds änglars dag idag"), som även Jesper Svedbergs behöll i den första svenska översättningen i 1695 års psalmbok. (Wallin gjorde raden olika i varje vers för att spegla människans olika åldrar). Och temat, förstås. Men i övrigt är det, kan man säga, en äkta Hartman-psalm.

Själv har jag nog som kantor haft mest glädje av sista strofens förhoppningsfulla ord: "Är sången svag, tycks bönen stum / och glesnar Guds församling, / hör, templet är av änglar fullt, / som lovar Gud trefaldig. / Så sjung med dem till Guds behag..."

Annars tycker jag nog egentligen att den gamla svenska versionen (Svedbergs/Wallins alltså) är bättre - men p.g.a. Frostensons rätt svaga bearbetning har Hartman-psalmen tagit över alltmer på Den helige Mikaels dag. Man sjunger ju inte gärna båda även om båda finns i psalmboken - eftersom de har samma koral! Innehållsligt och språkligt är de dock så pass olika att de gott skulle kunna sjungas var för sej.

537 Ur djupen ropar jag till dig

 

1. Ur djupen ropar jag till dig.
Så hör mig, Gud, och svara,
var mild, ha tålamod med mig
och lyssna till min klagan.
Om du vill ställa mig till doms...

Text: Martin Luther 1524 (41 år) "Aus tiefer Not schrei´ ich zu dir" efter Psalt. 130, sv. övers. Anders Frostenson 1977 (71 år), jfr Stora Nätpsalmboken 543!
Musik: Wittenberg , trol. Martin Luther 1524.

Hör Johann Sebastian Bachs koralbearbetning (BWV 687).

Den har även framförts på dragspel.

Hör Felix Mendelssohns motett över samma koral.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]



Luthers omdiktning av Psaltaren 130, en av de sju botpsalmerna, trycktes första gången i Johann Walters "Chorgesangbuch" 1524 och har uppträtt i både fyr- och femstrofiga versioner. Den första svenska översättningen ("Av djupets nöd, o Gud, till dig") gjordes av Olaus Petri och finns med i hans "Swenske songer" 1536. Tydligen användes psalmen att börja med ofta vid begravningar, men sedermera mest vid bots- och böndagar. (Se art. Aus tiefer Not på tyska Wikipedia).

Med sitt alltmer föråldrade språk blev psalmen mindre och mindre sjungen, till Anders Frostenson efter mer än 400 år gjorde ett rejält omtag och nyöversatte texten på ett lyckat sätt, både i förhållande till 130:e psaltarpsalmen och i förhållande till Luthers tyska text. 

Jag har varit med om att sjunga psalmen i gudstjänstsammanhang några gånger, inklusive på Luthers dödsdag den 18 februari 2017, men ärligt talat är väl Luthers melodi inte den mest medryckande. Fr.o.m. den tredje strofen kan psalmen med fördel sjungas på Luthers glada melodi till "Nun freut euch" ("Var man må nu väl glädja sig).

Melodin från 1524 trycktes av Johann Walter tillsammans med texten och är förmodligen komponerad av Luther själv.

M Luther:

543 I dig, o Herre Jesus kär

1. I dig, o Herre Jesus kär,
mitt enda hopp jag äger.
Min vän, min tröstare du är.
Din tröst allt ont uppväger.
Från världens skapelse tills nu...

Text: Konrad Hubert 1540 (33 år) "Allein zu dir, Herr Jesu Christ", v. 4 från Nürnberg 1540, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Wittenberg 1541, jfr 1697 års koralbok nr 240

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En stark bönepsalm i jagform. Publicerad i ett särtryck 1541 tillsammans med den vackra koralen. Den första svenska översättningen gjordes av Laurentius Petri Gothus och trycktes i "En liden Tröstebock" (Rostock 1564). I Förslag till Svensk Psalmbok 1816 gjorde Johan Olof Wallin en bearbetning av den 250 år gamla översättningen, och Wallins version togs in i både 1819 års och 1937 års psalmböcker. Men för 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostensson en helt ny översättning.

Fjärde strofen, ståversen "Ära ske Gud som från sin tron", har i långliga tider använts som separat lovsång i gudstjänsten under delar av kyrkoåret, t.ex. i Nederluleå församling under fastetiden. Koralen har sedan 1986 återställts till sin ursprungliga, rytmiskt markerade form, men den utjämnade form som vunnit burskap i Sverige (sedan Haeffners koralbok åtminstone) finns fortfarande med som ett alternativ.

564 Till dig jag ropar, Herre Krist

1. Till dig jag ropar, Herre Krist,
ditt ansikte jag söker.
Giv mig en tro som fast och viss
min bundna själ förlöser.
Jag sätter all min lit till dig...

Text: Johannes Agricola ca 1526 (32 år) "Ich ruf zu dir, Herr Jesu Christ", sv. övers. 1562, Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Olov Hartman 1979 (73 år)
Musik: Wittenberg 1529, jfr 1697 års koralbok nr 281

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Johannes Agricola:

567 Upp, kristen, upp till kamp och strid

1. Upp, kristen, upp till kamp och strid!
Gå dit dig Anden sänder,
och mot de makter väpna dig...

Text: Johan Åström 1816 (49 år) fritt efter Johann Scheffler (Angelus Silesius) 1668 "Auf, Christenmensch, auf, auf zum Streit", bearb. Anders Frostenson 1977 (71 år), 1986
Musik: Tysk folkvisa / Wittenberg 1533
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

Angelus Silesius:

Johan Åström:

623 Låt gråten och klagan få stillna

1. Låt gråten och klagan få stillna,
och sörj ej som hopp inte funnes.
De älskade, de som oss lämnar
bereds genom döden för livet.

2. Vad säger Guds ord som är ristat...

Text: Aurelius Prudentius o 400 (52 år) "Iam maesta quisce querela" ur "Deus ignee fons animarum", ny svensk tolkning Olov Hartman 1979 (73 år)
Musik: Medeltida / Wittenberg 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

621 O Jesus, när mitt liv släcks ut

Äldre koralform:

1. O Jesus, när mitt liv släcks ut
ett bättre liv skall dagas,
ty då är prövotiden slut,
till dig skall jag då tagas.
Min kropp som såddes dödlig här
skall uppstå ny, odödlig där,
i härlighet förklarad.

2. Befriad från förgänglighet...

Text: Magnus Gabriel de la Gardie ca 1686 (64 år) "O JESU! när jagh hädan skal", bearb. Britt G Hallqvist 1979 (65 år)
Musik: Wittenberg 1529, jfr Haeffners koralbok nr 280

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

M G de la Gardie: