Detta är ett bara ett av många sätt att göra vår psalmskatt mer tillgänglig för nya generationer. Det bästa sättet är att gå i kyrkan och återupprätta husandakten, d.v.s. att regelbundet sjunga och spela psalmer tillsammans även hemmavid. OBS! Av upphovsrättsskäl kan inte alla texter och noter publiceras på nätet än. För de psalmer jag inte kunnat återge här hänvisas till papperspsalmboken. Kommentarsfälten får gärna användas, liksom min mejladress andreas.g.holmberg[at]gmail.com
1. Herre Gud, ditt dyre navn og ære over verden høyt i akt skal være, og alle sjele, de trette træle, alt som har mæle, de skal fortelle din ære.
2. Gud er Gud, om alle land lå øde. Gud er Gud, om alle mann var døde. Om slekter svimler - blant stjernestimler i høye himler utallig vrimler Guds grøde.
3. Høye hall og dype dal skal vike, jord og himmel falle skal tillike, hvert fjell, hver tinde skal brått forsvinne, men opp skall rinne, som solen skinne Guds rike! Text: Petter Dass 1698 (51 år), Gustav Jensen 1909 (64 år) Musik: Norsk folkmelodi från Romedal Petter Dass:
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än. Men den danska översättningen av Holger Lissner 1992 - med alla originalets åtta strofer! - finns utlagd på Den danske salmebogs hemsida]
"Vid kyrkoårets slut" lyder rubriken över denna psalm. En domssöndagspsalm, skulle man då också kunna kalla den, men den passar lika bra att sjunga vid exempelvis Andra söndagen i advent ("vid kyrkoårets början", alltså!). Den är liksom föregående psalm skriven av norrmannen Ellingsen, med melodi av landsmannen Gullichsen, men denna gång är det psalmbokskommitténs ordförande själv som översatt texten till svenska. Och förkortat den något - två av stroferna är utelämnade.
Psalmen är en lovpsalm och en bönepsalm i dur. Gudsrikets närvaro redan nu betonas, en osynlig men verklig närvaro lik grundvattnet och vindens susning i trädkronorna. Men också saligheten i att Riket en dag ska "stiga fram i ljus och lovsång". Bönen handlar om att vår väntan ska bli en gärning som bereder oss och världen för den stora Dagen. Guds ord och löfte och Guds Ande består när allt vårt eget går sönder.
Varje strof avslutas med någon form av satsen "Vi skall se dig som du är" (jfr 1 Joh. 3:2). Ett hoppets och glädjens omkväde.
1. Ljus av ljus, o morgonstjärna, Kristus, sanna ljus och dag, nu vi ser den solen gärna framgå efter ditt behag... Text: Martin Opitz 1634 (37 år) "O Liecht geboren aus dem Liechte", sv. övers. Johannes Christierni Melartopaeus 1664 (15 år före sin död), Karl-Gustaf Hildebrand 1984 (73 år) Musik: Johann Schop 1642 (52 år) [Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än] En bönepsalm som passar både vid kyrkoårets slut (där den är placerad i psalmboken), som morgonpsalm i största allmänhet och på Kyndelsmässodagen i synnerhet. En andra strof som utförligt beskriver hjärtats mörker är numera borttagen, vilket gjort att psalmen nu oftare sjungs i sin helhet. Tidigare började man ofta i den allmänna gudstjänsten sjunga fr.o.m. tredje versen "Låt din Andes morgonstrimma". Psalmen publicerades 1634 i "Zehen Psalmen Davids" - men vilken av Davids psalmer denna ska motsvara har jag inte lyckats lista ut (hjälp mej gärna!). Melartopaeus gav vid översättningen till svenska 30 år senare psalmen en något annorlunda strofform. Wallin överarbetade texten 1814, men Hildebrand använde inte den wallinska versionen utan återgick till den 150 år äldre texten. Inledningsorden alluderar på nicenska trosbekännelsens ord om Kristus, Sonen: "Gud av Gud, Ljus av Ljus, sann Gud av sann Gud, av samma väsen som Fadern." Avslutningsstrofen "Låt vår lampas olja brinna" passar särskilt väl till Söndagen före Domssöndagen och berättelsen om de tio jungfrurna. Den har också ofta sjungits separat vid kyrkoårets slut, som kort och klämmig avslutningspsalm med en brinnande bön. M Opitz: J Schop:
1. Han kommer, han är nära, vår väntetid är slut. Må alla facklor tändas, möt brudgummen i ljus...
Text: Olov Hartman 1978 (72 år) Musik: a-mel. Sven-Erik Bäck 1978 (59 år), b-mel. Gustaf Lindberg 1917 (34 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken Sven-Erik Bäcks noter eller resten av texten publiceras här än]
En psalm som alluderar på evangeliet om de visa och ovisa jungfrurna. Huruvida dess ringa användning beror på det allvarliga ämnet eller avsaknaden av s.k. klämmig melodi låter jag vara osagt - den är i vart fall en riktigt pregnant och väckande psalm, väl värd att begrunda, med drag av kyrkospel och dramatik. "Hur djupt är inte mörkret / när himlen gått förbi." Möjligen är åtmminstone tema och versmått inspirerat av Laurentiis psalm "Nu dagen är tillända".
Tolvtonsmästaren Sven-Erik Bäcks melodi till psalmen är inte alls omöjlig, men tydligen har man ändå varit rädd att den skulle vara för svår. Så man har tillfogat Gustaf Lindbergs 100-åriga melodi till mikaelipsalmen "När stormens lurar skalla" (utrangerad i nuvarande psalmbok) och har väl därmed räddat kvar den koralen några år till. Särskilt lättsjungen är väl inte heller den, men varför ska allt behöva vara så trallvänligt? Prova sjung - så går det lättare och lättare!
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] Koralen först: den känner jag och många andra främst som melodin till Bobergs påskpsalm "Han är uppstånden, Frälsaren". Tydligen används den inte ofta till Brownlies psalm; utanför Sverige används istället koralen i Youtube-klippet nedan. Men jag tycker att den är ett bra val; "påskvibbarna" från bobergpsalmen följer med till Kristi återkomsts fest. Andra strofen jämför ju också uttryckligen med påsken: "Och klarare än påskens sol..." För det är ju en Domssöndagspsalm, det här, men en av psalmbokens ljusaste. För hur skrämmande det är att "allt som dolts ska då bli uppenbart", som det heter i sista strofen, det beror ju liksom på. Och just den aspekt av Domssöndagen som uttrycks i det alternativa namnet Kristus Konungens dag, den aspekten lyfts fram i denna psalm som aldrig förr på svensk mark. Psalmen avslutas som bibeln med maranata-bönen "Kom, Herre Jesus, snart!" Som föregåtts av den bibliskt förankrade uppmaningen inför "hans stora dag": "Låt oss med tro och bön påskynda den." Psalmen sjungs utanför Sverige vanligen till denna melodi:
