239 Av hjärtat håller jag dig kär

Alt. koralvarianter: 

EN BÖN TILL KRISTUS,
HJÄRTATS TRÖST I LIV OCH DÖD

1. Av hjärtat håller jag dig kär.
Kom, Jesus Kristus, var mig när.
Hos dig vill jag förbliva,
ty i den hela vida värld
är idel oro, sorg och flärd,
men du har frid att giva.
Och lider jag till själ och kropp
är du min tröst, mitt enda hopp,
min hjälpare, min herde god,
som återlöst mig med ditt blod.
O Jesus Krist,
min Frälserman, min Frälserman,
allena du mig hjälpa kan.

2. För vad jag är och har och får
jag tackar dig, som allt förmår,
för varje nådegåva.
Gud, lär mig också bruka rätt
till andras hjälp vad du mig gett,
så kan jag bäst dig lova.
Allt gott, o Gud, du själv mig lär.
Mot ondskan mitt beskydd du är.
Låt ingen motgång hindra mig
att hålla fast vid tron på dig.
O Jesus Krist,
ack, för din död, ack, för din död,
var du min tröst i all min nöd.

3. Sänd, Herre, dina änglar ut,
och låt min själ vid livets slut
av dem till dig bli tagen.
Min kropp som läggs i jorden ned,
låt den få vila i din fred
intill den sista dagen.
Väck upp mig då, benåda mig,
låt mina ögon skåda dig
i glädje stor, o du Guds Son,
försonare på nådens tron.
O Jesus Krist,
ack, bönhör mig, ack, bönhör mig,
i liv och död jag tillhör dig.

Text: Martin Schalling 1569 (37 år) "Herzlich lieb hab ich dich, o Herr", sv. övers. Håkan Ausius 1641, Johan Olof Wallin 1807 (28 år), bearb. 1983. Eng. övers. "Lord, Thee I love with all my heart"
Musik: Strassburg 1577, jfr 1697 års koralbok nr 290

Denna psalm publicerades i Kurtze und sonderliche Newe Symbola etlicher Fürsten (Nürnberg 1571), men skrevs några år tidigare. Författaren Martin Schalling rubricerade själv sin psalm som "En bön till Kristus, hjärtats tröst i liv och död". Den översattes till svenska av Håkan Magnusson Ausius och publicerades här år 1641 i boken En Andeligh Watukälla.

Själva anslaget till psalmen är hämtat ur Psaltaren 18: "Hjärtligen kär har jag dig, Herre". Men den publicerades som avslutande bön i en påskaftonspredikan över 2 Moseboken 12:1-14, om påskalammet och blodet på dörrposterna, som i nytestamentlig/kristen tolkningstradition syftar på Jesus ("Guds Lamm") och hjärtats förening med honom.

Melodin trycktes 1577 i Strassburg i Bernhard Schmids Zwey Bücher et c. tillsammans med just denna psalmtext. Bl.a. genom att varje strof är så lång och radlängderna varierande är detta en sällsynt färgrik koral, som jag redan under barndomens kyrkobesök på 1970-talet upplevde som hisnande vacker. Psalmen har också, åtminstone tidigare, varit mycket omtyckt och sjungen i svenskkyrkliga sammanhang, men har troligen inte börjat sjungas i landets frikyrkor bara för att den alltsedan 1986 ingår i såväl Segertoner som Frälsningsarméns sångbok (motbevisa mej gärna!).

Psalmen var filosofen Pontus Wikners (1837-1888) älsklingspsalm, som hans hustru Ida Wikner läste högt för honom när han utandades sin sista suck.

Inför publiceringen i 1986 års psalmbok bearbetades texten något av flera olika författare, varför ingen alls anges i psalmboken (och ingen heller gör anspråk på upphovsrätt). Ingen nämnd och ingen glömd! 

Psalmens sista strof ("Sänd, Herre, dina änglar ut") bildar slutet på Johannespassionen av Johann Sebastian Bach:

431 Dig vare lov, o Jesus Krist

 


1. Dig vare lov, o Jesus Krist,
som mänska blev, dock utan brist.
I oskuld dig en jungfru bar,
stor glädje bland Guds änglar var.
Ära vare Gud!

2. En evig Faders ende Son...


Text: v. 1 tysk julleis 1300-talet, v. 2-7 Martin Luther 1524 (41 år) "Gelobet seist Du, Jesu Christ", sv. övers. 1567, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Sen medeltida/Wittenberg 1524 

[Av upphovsrättskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Så här skriver psalmforskaren Oscar Lövgren om denna psalm: "Julpsalm, grundad på den i 1695 års psalmboke förekommande Lofwad ware du, Jesu Christ. Enligt Liedgren [Emil Liedgren, skr. anm.] finns i Kungliga Biblioteket i Köpenhamn ett plattyskt 1300-talsmanuskript, i vilket förekommer [en] latinsk text, Grates nunc omnes reddamus, och inskjuten i denna en plattysk text, Louet sistu ihesu crist. På grundval av dessa texter har så Luther i Enchiridion 1524 skrivit sin Gelobet seist Du, Jesu Christ, vilken ligger till grund för den svenska text som 1567 trycktes i Then Swenska Psalmeboken.

I 1571 års svenska Kyrkoordning heter det: 'Jwledagh må man bruka den Sequentien Grates nunc omnes, med then Svenska Loffsongen, Loffuat ware tu Jesu Christ, emellan hwar vers.' Det är denna text som av Wallin omarbetades för 1816 års Förslag till Svensk Psalmbok och som ännu [1964, skr. anm.] finns kvar i SvPs. Här har det ursprungliga 'Kyrie eleison' utbytts mot 'Ära vare Gud!'

Mel. har man ibland velat tillskriva Luther. Mot detta har framhållits att det inte är troligt att en av Luther nykomponerad melodi skulle ha utträngt den gamla. Det anses därför mest troligt, att den härstammar från medeltiden, även om den kan påvisas först i Johann Walthers Chorgesangbuch 1524." (Lövgren, O: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 401).

För 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en relativt varsam bearbetning, som dock förändrade själva anslaget från "Lov vare dig" till "Dig vare lov" och därmed gjorde psalmen svårare att hitta. Den har också hamnat långt ifrån sin år 1571 självskrivna position vid julfirandet, men det händer ännu att nummer 431 syns på psalmnummertavlorna i vårt land. Dock knappast på själva juldagen.

Melodin är faktiskt trallvänlig. Prova!

Martin Luther: 

540 När vi i högsta nöden står

1. När vi i högsta nöden står
och ingenstans får hjälp och råd...

Text: Paul Eber o 1560 (49 år) "Wenn wir in höchsten Nöten sein", sv. övers. Anders Frostenson 1977 (71 år). Jfr Stora Nätpsalmboken 702!
Musik: Strassburg 1545, jfr 1697 års koralbok nr 307!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Psalmen, den rådlöses bön, utgår från Josafats bön i 2 Krönikeboken 20:6-12 men är ganska fritt formulerad. Den första översättningen till svenska är troligen av Sigfrid Aron Forsius i hans "Andeliga Psalmer och Wijsor" (tr. 1614). En verklig "nödpsalm", säkert sjungen på många botdagar och under många missväxtår, även i vårt land.

Anders Frostenson gjorde klokt nog en nyöversättning direkt från originalet 1977, efter att åtskilliga bearbetningar givit en "visklekseffekt", och fick t.ex. med den fina bönen "gör oss trogna mot ditt ord" i sista strofen. Men är vi tillräckligt nödställda i vårt välbärgade land för att av hjärtat sjunga psalmen för vår egen del? Privat känner vi oss nog rådlösa ibland, men gemensamt, i församlingen?

I alla fall är det gott att vi i psalmboken, liksom i Psaltaren, har ord också för de förtvivlade lägena, även om vi hoppas och ber att vi aldrig ska få uppleva dem.

P Eber:

551 Från Gud vill jag ej vika

1. Från Gud vill jag ej vika,
han viker ej från mig,
och han skall ingen svika
som vandra vill hans stig.
När arbetsdagen gryr
han till mitt kall mig leder
och vilan mig bereder
när aftonsolen flyr.

2. När ingen kan mig råda
och ingen hjälpa mer,
jag upp till Gud får skåda,
han ensam hjälpen ger.
Han friar mig ur nöd,
ur frestelse och fara,
han sliter syndens snara
och frälsar mig från död.

3. På honom vill jag bygga
i prövningarnas år
och mig vid honom trygga,
tills sorgens tid förgår.
Det är mitt vissa hopp:
han allt till godo vänder.
jag lämnar i hans händer
min ande, själ och kropp.

4. Jag honom vill åkalla
i all min skuld och brist.
Av kärlek till oss alla
han gav oss Herren Krist.
Och därför visst jag vet,
att med sin Son han giver
vad oss till frälsning bliver
i tid och evighet.

5. All världen skall förbrinna
med all sin glans och prakt,
och inom kort försvinna
dess rikedom och makt.
Men till sin härlighet
skall Gud de trogna spara,
hans makt skall dem bevara
i tron till salighet.

6. Min själ skall frigjord föras
till evighetens ro,
där ingen gråt skall höras
och ingen smärta bo,
där, löst ur syndens garn,
jag varder änglars like
och ärva får Guds rike
med Faderns rätta barn.

7. O Fader, du oss tage
bland barnen i din famn.
Vår lovsång dig behage
i ende Sonens namn.
Din Ande, god och vis,
i nåd oss härliggöre
och oss till himlen före,
ditt namn till lov och pris.

Text: Ludwig Helmbold o 1564 (32 år) "Von Gott will ich nicht lassen", Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)
Musik: Fransk vismelodi / Erfurt 1572, jfr 1697 års koralbok nr 283!

Hör J S Bach leka med koralen (BWV 658)

Enligt Oscar Lövgren (Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 288) skrevs denna psalm i Erfurt under en svår pestepidemi som drog fram över staden 1563-65 och tog ca 4000 människoliv. En av Hembolds bästa vänner, medicinprofessorn Helbich med familj, stod i begrepp att lämna staden, och Hembold skrev denna psalm till fru Regina Helbich (som var gudmor till hans äldsta dotter). Johan Alfred Eklund översatte psalmen för sitt "Förslag till reviderad psalmbok" 1911.

Troligen hade psalmen vunnit i brukbarhet på att kortas ner lite grann, jfr Stora Nätpsalmboken nr 591. Nu riskerar den försvinna vid nästa psalmboksrevision.

Melodin trycktes 1572 i Joachim Magdeburgs "Christliche und Tröstliche Tischgesänge" (Kristliga och trösterika bordssånger) och har i Sverige använts till många andra psalmtexter, bl.a. kvällspsalmen "Nu är en dag framliden".

L Helmbold på äldre dar: