81 Herre, samla oss nu alla

 

1. Herre, samla oss nu alla

kring ditt dyra nådesord.

Likt ett vårregn låt det falla

på vårt hjärtas torra jord.

Värdes oss din Ande sända

och din eld ibland oss tända.

//: Mätta ljuvligt de elända,

Herre, vid ditt rika bord ://

2. Lär oss troget taga vara

på det ord oss givet är.

Led oss i ditt ljus, det klara,

på den väg som till dig bär.

Gör vårt hjärta för dig stilla,

låt ej otron oss förvilla,

//: Herre, låt oss ej förspilla

nådestunden du beskär ://

3. Må vi akta på den tiden

då du söker oss, o Gud.

Snart är nådens dag förliden,

och vi får ej flera bud.

O, så hjälp oss nu att höra

vad vår själ kan saliggöra,

//: upplåt du vårt hjärtas öra

och förnim vårt böneljud ://

Text: Lina Sandell-Berg 1872 (40 år), ngt bearb. Jfr Stora Nätpsalmboken nr 156.

Musik: William Batchelder Bradbury 1861 (45 år)

Sången trycktes första gången i Ahnfelts Andeliga sånger, 10:e saml. 1872. Den har kallats "den svenska frikyrklighetens predikstolspsalm", eftersom den före 1986 fanns i samtliga frikyrkors sångböcker (utom den romersk-katolska?) - men även i 1937 års psalmbok.

Psalmen är en bönepsalm som uttrycker både allvar och förväntan. Bildspråket om "ett vårregn" "på vårt hjärtas torra jord" gör den lite extra passande att använda under vårens och försommarens gudstjänster, och alldeles särskilt när det, som nu när jag skriver detta, faller ymniga vårregn. Men naturligtvis kan den även sjungas mitt i vintern. I sista strofen återklingar orden från Hebréerbrevet 3: "Om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan".

Bradburys melodi togs inte med i 1939 års koralbok, där istället Wessnitzers 1600-talskoral föreslogs (med bortfallna repriser av textens slutrader). Den understryker i o f s psalmens allvar och den konstnärliga halten i Sandells psalm, som är fullt i klass med de mer klassiska psalmerna; rimflätningen är dessutom ovanligt avancerad (ababcccb). Men Wessnitzers koral sjungs ju ändå till flera andra texter. Bradburys melodi gör att de viktiga bönerna i strofernas slutrader upprepas och därmed betonas ytterligare.

Lina Sandell:

222 Just som jag är

1. Just som jag är, ej med ett strå
av egen grund att bygga på...

Text: Charlotte Elliott 1834 (45 år) "Just as I am", Betty Ehrenborg-Posse 1853 (35 år), Lydia Lithell 1955 (46 år)

Musik: William B Bradbury 1849 (33 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Porträttmålaren och poeten Charlotte Elliott blev precis som professorn och poeten Samuel Ödmann invalid i blomman av sin ålder för att sedan, mest sängliggande, helt ägna sej åt författarskap. Liksom i fallet Ödmann är det svårt att riktigt få tag i diagnosen och se vad som var psykosomatiskt och inte. I vilket fall som helst led Elliott av att inte orka delta i det sociala arbete som hennes bror och andra släktingar i den s.k. Claphamgruppen engagerade sej i.

Just år 1834 var brodern H V Elliott i farten för att starta en skola för fattiga prästdöttrar, och man förberedde en basar som skulle dra in de medel som behövdes. Charlotte hade svårt att sova natten före basaren, missmodig över sin oförmåga att att hjälpa till. Hon tvivlade både på Gud och på sej själv. Dagen efter kunde hon ändå finna själsro i Guds villkorslösa nåd och skrev denna psalm. Den första som fick läsa den var hennes svägerska som på kvällen kom förbi för att berätta hur mycket basaren dragit in.

Man måste nog säga att Charlotte "just as she was" gjorde ett minst lika gott dagsverke som dem som knogade med basaren! Redan under sin livstid fick hon mer än 1000 tackbrev för psalmen.

(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 174f.)

Charlotte Elliott på äldre dagar:


Lydia Lithell:


William B Bradbury: