Detta är ett bara ett av många sätt att göra vår psalmskatt mer tillgänglig för nya generationer. Det bästa sättet är att gå i kyrkan och återupprätta husandakten, d.v.s. att regelbundet sjunga och spela psalmer tillsammans även hemmavid. OBS! Av upphovsrättsskäl kan inte alla texter och noter publiceras på nätet än. För de psalmer jag inte kunnat återge här hänvisas till papperspsalmboken. Kommentarsfälten får gärna användas, liksom min mejladress andreas.g.holmberg[at]gmail.com
Denna psalm var under många år på 1800- och 1900-talet förknippad med skolornas morgonböner. Dess korthet och melodins enkelhet gjorde den passande för ändamålet, men den något pliktbetonade situationen har kanske inte bidragit till att göra den helt älskad. Tredje strofen löd tidigare: O, må jag så med flit och dygd / och måtta i begär / än kunna glädjas i ditt skygd / var dag, du mig beskär. Psalmkommitténs fina bearbetning kan förhoppningsvis bidra till att psalmen fortlever och verkligen sjungs med "glädje i Gud."
Andra strofen är inspirerad av Jesus´ ord i Matteus 5:45 (en del av Bergspredikan) om att Gud låter sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Psalmens avslutningsord anspelar på Klag. 3:22-23 om Herrens oändliga nåd och barmhärtighet.
1. Pris vare Gud som låter oss glada vakna opp och över jorden åter en dag av nåd gå opp, en dag som skall försvinna lik den i går förgick; o må vi då besinna dess dyra ögonblick.
2. O, må vi noga märka vad Gud av oss begär och med all trohet verka så länge dagen är, att icke syndens minne vårt hjärta förebrår när aftonen är inne och vi ej mer förmår.
3. Att gärna åt sin nästa råd, hjälp och glädje ge, ej blott på eget bästa, men ock på andras se, ej blott Guds vilja veta, men vandra i hans bud, det är att kristen heta, det är att tjäna Gud.
4. Och salig är och bliver, när Herren komma skall, den tjänaren som giver så akt uppå sitt kall. Han dela skall den fröjden som intet öga sett, men Herren Gud i höjden åt sina barn berett.
5. Vår kraft, o Gud, föröka, att vi med trofasthet må först ditt rike söka och din rättfärdighet. Då vill du nådigt skänka allt övrigt åt envar. O, må vi det betänka i dag och alla dar.
Musik: Melchior Teschner 1614 (30 år), jfr melodin i Haeffners koralbok 1820, nr 421! Alt. koralen är från Skarabygden (obs 5-takten!), upptecknad efter Lars Andersson (f. 1843 i Stenum) i Oxbacken, Skara, av Nils Stålberg 1932. Stålberg antecknar att Andersson "flyttade till Skara för ett 40-tal år sedan. Då sålde han sin fiol på auktion. Var förut en känd spelman."
Wallins korta morgonpsalm Din klara sol har sjungits vid otaliga morgonböner i hem och skola. Men även denna betydligt längre morgonpsalm har sjungits flitigt i många sammanhang, helt eller delvis, mycket tack vare sina många pregnanta formuleringar och sin friska melodi.
Det var länge oklart vem som skrivit denna populära morgonsång. Länge tillskrivs åtminstone melodin den tyske organisten och kompositören Karl H E Hauer, men nu har läget klarnat (se vidare Nisser/Selander/Bernsköld Psalmernas väg (Wessmans 2014), s. 170f): Texten återgår på en sång av den romersk-katolske prästen Christoph von Schmid (1768-1854) och melodin är komponerad av musikläraren Johann Adam Anthes (1788-1843). Men den blev tidigt spridd och sjungen även i andra länder, och ursprunget föll i glömska (lite som Stilla natt, utan alla jämförelser i övrigt). Pianoförsäljaren m.m., baptisten Horace Waters, tog in sången i sin söndagsskolsångbok The Sabbath School Bell, där den finns med i andra upplagan 1859 (oklart om den fanns i den första). Redan dessförinnan var den dock översatt till svenska, och i Amerika tycks den sedermera ha fallit i glömska.
Det var nog Betty Ehrenborg-Posses förtjänst att sången blev så populär som den blev just i Sverige, eftersom hon mycket snabbt introducerade den i vårt land genom söndagsskolan och sitt sånghäfte Andeliga sånger för barn (1852). Idag sjungs sången av alla åldrar även nere vid kusten - och inte bara på fjällvandringar eller skidläger (där den i kristna grupper ibland varit nästan obligatorisk vid morgonbönen).
Men att sången skulle få tas in i själva psalmboken, det var långt ifrån självklart 1937 (däremot 1986!). Den ansågs alltför barnslig och formellt undermålig. Jag citerar ur faluprosten Gunnar Ekströms bok: Den nya psalmboken - ett försvar och en lovsång (Falun 1938):
"En vän har förklarat sig anse att N 521, Morgon mellan fjällen, och N 520, Jesu kär, höra till det uslaste i psalmboken. Det var inte alls överraskande att få höra detta. Morgon mellan fjällen påtalades av gammalt förståndigt folk också i utskottet och i kyrkomötesdebatten. Och eftersom den kommit in i utskottets förslag på grund av min motion nr 39/1936, kände jag mig uppkallad att ingå i svaromål. (Texten har nu av R blivit tacknämligt bearbetad och är även i formellt avseende tillfredsställande). Ur mitt "försvarstal" citerar jag följande:
Det finns dock något i den nutida psykologiska forskningen och pedagogiken som heter barnpsykologi. Paulus säger: ´När jag var barn, talade jag som barn och hade barnsliga tankar, men när jag vart man, lade jag bort det barnsligt var'. De som tänka som barn och tala som barn, ha icke samma förmåga av det genomförda logiska tänkandet och koncentrationen som fallet är med de äldre. Någon menar sig ha kommit med en förkrossande kritik över den i motionen intagna mycket kära och populära barnpsalmen 'När han kommer, när han kommer att samla de sina' genom att påpeka, att i första versen barnen jämföras med morgonens stjärnor, i den andra med lamm och i den tredje med juveler: 'Vad är det för slags psalm?' - ja, så resonerar en gammal man, men för barnen ligger denna växling av bilder väl till, ty barnens fantasi låter tankarna flyga från det ena till det andra... Den store barnavännen skulle icke kritisera dessa psalmer, som sjungas av barnen med sådan hänförelse, utan han skulle säga till oss: Låten barnen komma till mig såsom barn, låten, mina kära gamla svenska kristna, barnen få komma in i kyrkan sjungande dessa sina enkla barnasånger, och förmenen dem det icke'.
Vad 'Morgon mellan fjällen' beträffar, har den än mäktigare försvarare, än jag kan vara det. Hela den svenska söndagsskolan försvarar den med generationers erfarenhet av huru just den sången framför de flesta andra är barnen kär och av dem gärna sjunges. Och vad som skall vara avgörande beträffande sånger för barn är icke vad de gamla tycka, att barnen borde sjunga - "kärnpsalmer" - utan vad barnen själva tycka om och glädjas åt, därför att det är präglat av barnasinne. Och varför skall det vara misshagligt, om barnet jublar ut sin enkla barnatro på Guds beskydd, hans kärlek och omvårdnad i ett återkommande Gud är god? Hör då icke Guds godhet till kärnan av evangelium? Eller måste det som skall sjungas av barn vara abstrakt, tungt, torrt och för barn tråkigt, ifall det skall kunna godkännas av lärda äldre herrar utan barnpsykologi? Ett typiskt exempel är psalmen 342 i W [Wallinska psalmboken, skr. anm.] 'O Gud som ej de spädas röst föraktar'. (Läs den!). Icke blott att den har åtta strofer. Utan de flesta raderna med sina elva versfötter äro så långa, att de i ett av de förslag, som utgjort förarbete till den nya psalmboken, måst tryckas på två rader. (Jag har anledning att tro, att det var kritiken i min junibroschyr 1936 av denna psalm såsom ämnad att ingå i psalmboken under rubriken 'Barn", som gjorde, att det icke vidare blev tal om den saken).
Ja, barnen sjunga i sin barnaoskuld med glädje i 'Morgon mellan fjällen' om Guds godhet. Och när de vuxit till och räknas till ungdomen, draga de jublande åstad och sjunga:
De gamla, de kloka må le, vi äro ej förståndiga som de, men vem skulle sjunga om våren den unga, om vi vore kloka som de?"
En morgonpsalm av en dansk apotekare med melodi av en dansk frälsningsofficer (som var ledare för arméns danska musikavdelning). Psalmen skrevs enligt norska Wikipedia under en semester i Rågeleje. Den trycktes snart i De Unges Lommebog och på svenska i Favoritsånger (1921) m.fl. samlingar. Den finns inte med i Den Danske Salmebog (2002) eller i Norsk Salmebok (1985), men däremot i den svenska, dit den kom efter flitigt bruk på frikyrkligt håll. Även i Norge har den sjungits mycket och tagits med i många sångböcker.
Texten är väl egentligen en kristlig utveckling av Horatius´ Carpe Diem-motiv (obs korset ovanför timvisaren på bilden överst!). Den nya dagen beskrivs som en gåva, en nåd, en skimrande möjlighet - som förpliktar till ansvar och givande. Det horatianska njutningsmotivet är minst sagt nedtonat (fast en kristen nutida författare har tänkt sej att Guds första fråga hinsides blir "Njöt du av min skapelse?") och psalmen appellerar till viljan och tanken på den utvärderingens afton som snart kommer, jfr Jesus´ ord i Johannes 9:4. Löftet och kravet, nåden och ansvaret kopplas samman istället för att särskiljas (jfr SvPs nr 87 v. 2).
Det är nog ganska vanligt att morgonpsalmerna är lite uppfordrande - medan aftonpsalmerna innehåller mer av förlåtelse och vila. Kanske inte så märkligt, om man tänker efter. Låt oss bara minnas bibelordet om att "Herrens nåd är var morgon ny" och att nåden alltid måste få komma först i det kristna livet. Vilket den ju faktiskt gör också i denna psalm.
[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter återges här än]
Det här är en verkligt dansk psalm, men den finns inte med i Den danske salmebog från 2003, som annars har hela 21 psalmer av den produktive psalmdiktaren Aastrup. Men det kan passa bra att vi svenskar har en "egen" Aastrup-psalm, eftersom han bodde här som flykting under andra världskriget (efter att hans förbindelser med motståndsrörelsen avslöjats). Han fungerade då som präst för danska flyktingar i Skåne och Småland. I brist på danska psalmböcker utgav han en liten egen, Salmebog for Den Danske Kirke i Sverige (1944), med 36 psalmer, varav två som han själv hade skrivit. Urvalet gjordes så att alla psalmernas melodier fanns i den svenska koralboken från 1939, för att man skulle klara sej med lånade kyrkor och lokala organister.
"Det ljusnar sakta" är påtagligt urban och knappast skriven i traditionell psalmstil. Men melodin är mycket lättsjungen och texten enkel och lättbegriplig. Så varför är den så föga sjungen, trots att den tagits in i den ekumeniska psalmboksdelen? Man kunde hänvisa till att den är alltför präglad av industrisamhället ("på väg till verkstad, fabrik och skola") eller att den nymornade hellre vill sjunga om fågelsång än om "sten och asfalt". Men troligen är förklaringen den, att psalmen (i motsats till andra morgonpsalmer som t.ex. Nu är det morgon) är fullständigt omöjlig att använda vid söndagsgudstjänsterna, och att såväl husandakterna som kyrkans morgonmässor är så sällsynt förekommande att psalmen liksom aldrig fått en chans att slå igenom.
Men jag tror att det är fler än jag som ändå upptäckt psalmen vid enskild genomläsning av psalmboken. Och fler än jag som läst den som morgonbön och fascinerats av att vardagsord som "skorstensrök", "plikt och stök", "knog och jäkt", "sten och asfalt" står sida vid sida med frommare begrepp som "vårt bröd från Gud", "hans nåd, hans godhet", "till Guds behag". Man kommer osökt att tänka på det engelska uttrycket "If Jesus isn´t Lord of all, he isn´t Lord at all." Och på psalmistens ord: "Jorden är Herrens med allt den rymmer" (Psalt. 24) Här kommer en alternativ melodi från norska koralboken (det är alltså inte Axel Madsens som finns i vår svenska):
Det är nog ingen tvekan om att denna psalm först vann svenskarnas hjärta i formen "Tänk att få vakna", sjungen av IngaMay Hörnberg (även originaltexten är rätt känd i Sverige via Cat Stevens). Men även Anders Frostensons ganska fria textversion har blivit ofta och gärna sjungen, särskilt sommartid givetvis, men raderna om havsbrus och regn gör att man kan sjunga den ganska långt in på hösten...
Den skenbart enkla texten innehåller särskilt på svenska stora teologiska djup och framställer den fallna och på många sätt skadade skapelsen som upprättad i Kristus, redan nu och här, ja, som ny varje morgon, liksom - och tack vare - Guds nåd. Den talar om Guds ord som morgonljusets källa (jfr Johannes 1), om Guds röst genom regn och vind, om hur Jesus, som "död och uppstånden", ännu vandrar över jorden och erbjuder oss "paradisdagen".
Den gaeliska folkmelodin förknippades tidigare med en julsång ("Child in the manger"), men fr.o.m. andra upplagan av Songs of Praise (1931) främst med Eleanor Farjeons "Morning has broken". Sångboksredaktören Percy Dearmer (1867-1936) berättar i boken "Songs of Praise discussed" (Oxford University Press 1933) hur man önskade en sång som uttryckte tacksamhet för varje ny dag, och hur Eleanor Farjeon ombads skriva en sådan sång till den kända melodin. Man måste säga att hon fullgjorde sitt uppdrag med den äran. ("Ad majorem Dei gloriam").
Det är en händelse som ser ut som en tanke att melodin till denna "skapelsepsalm" räknas som gaelisk/keltisk, eftersom keltisk kristendom traditionellt förknippas med en ovanligt positiv syn på det vi idag kallar naturen - och på gudsuppenbarelsen i skapelsen. (Jfr dock de gamla judiska hymnerna Psaltaren 19 och Psaltaren 104, som hålls högt också i allmänkristen tradition).
1. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer. Skulle jag, som barn, väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.
2. Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. "Som din dag, så skall din kraft ock vara", detta löfte gav han mig.
3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i Ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.
"Blott en dag" har länge tillhört våra vanligaste begravningspsalmer, och är liksom den förra psalmen, Tryggare kan ingen vara, en av Lina Sandells absolut mest kända. Den skulle lika väl passa att sjunga som morgonpsalm, och den behöver nog användas bredare om den inte ohjälpligt ska förknippas med sorg och död. (Jag har varit med om att en kvinna känt sej tvungen att lämna lokalen när "Blott en dag" skulle sjungas, just för att den sjöngs vid hennes dotters begravning). Ändå är det ju en förtröstansfull och trosfrisk psalm, som många skulle må bra av att sjunga och begrunda oftare. T.ex. som morgonpsalm.
Oscar Lövgren berättar: "Sången förekommer första gången tryckt som sammanfattning och avslutning på en allegorisk framställning i Korsblomman för 1866, tryckt 1865. Där berättar L. S. om ett gammal väggur, som plötsligt stannat. Urtavlan gör en grundlig undersökning om orsaken. Det visar sig då att felet är pendelns. Och pendeln förklarar att han inte orkade mera, då han kom underfund med att han på 24 timmar måste svänga fram och tillbaka 86400 gånger. Urtavlan föreslog att han på försök skulle svänga fram och tillbaka sex gånger. Han gjorde så och förklarade att han inte gruvade sig för sex eller sextio gånger, utan för sex miljoner gånger. Urtavlan undrade om det inte var blott tanken på arbetet och inte arbetet som sådant, vilket vållade så stor oro. 'Fastän du i ett ögonbilck kan tänka dig de millioner varv du har att gå fram och tillbaka, fordras likväl endast ett varv i sänder av dig. Och hur ofta du än har att gå samma väg fram och åter, skall du dock alltid ha ett ögonblick för varje gång', menade urtavlan. Sedan pendeln betänkt sig erkände han riktigheten i detta resonemang och återtog sitt tålmodiga arbete. Så drar L. S. ur denna skildring ut lärdomen, att det är dåraktigt 'att tillägga det närvarande ögonblicket det tillkommandes tyngd. Vi får inte mer än en dag, en timme i sänder att genomgå och för varje ny dag ny nåd, ny kraft, ny hjälp.' Så följer omedelbart hennes sång. Det förefaller troligt att hon hämtat allegorin om vägguret från en engelsk tidskrift. I varje fall kommer hennes uttryck 'Som din dag, så skall din kraft ock vara' från den engelska och inte från den svenska bibeln. Det heter nämligen i 5 Mos. 33:25: 'Thy shoes shall be iron and brass, and as thy days so shall thy strength be.' I det första trycket hade varje rad en stavelse mindre än vi nu är vana vid, alltså 'En dag, ett ögonblick i sänder, / vad tröst evad som kommer på' o.s.v. Ändringen kom genom Ahnfelts samling 1872, där också hans bekanta melodi infördes."
(Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 605f.)
En annan ändring som tillkom 1872, och som ofta kommenterats på senare tid, var att raden "Han som har mer än modershjärta" (med anspelning på Jesaja 49:15) byttes ut mot "Han som bär för mig en faders hjärta". Det påstås att Lina Sandell nästan skrivit något feministteologiskt, men hon skrev ju faktiskt inte (som Carola sjunger på skivan Blott en dag) "Han som bär för mig en moders hjärta". Däremot är det sant att Lina Sandell på flera andra ställen liknat Gud vid en moder, och att männen i diverse sång- och psalmbokskommittéer inte alltid förstått att uppskatta (det f.ö. helt bibliska) bildspråket.
1. Herre, din dag var också lik en vanlig arbetsdag. Fast himlens härlighet var din... Text: Charles Wesley 1739 (32 år), sv. övers. Arne Widegård 1979 (63 år) Musik: Bates G Burt 1941 (63 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Detta är en verkligt vardagsnära psalm av Wesley, där andra strofen börjar: "Du som var timmermannens son / och kan min dag förstå..."
En härlig morgonpsalm är det också - som dock närmast förutsätter en levande morgonböns- och husandaktstradition för att någonsin komma till sin fulla rätt. Vid vissa morgonmässor och kyrkliga personalmöten kan det dock hända att den faktiskt sjungs som det var tänkt. Många som använder psalmboken vid sin egen enskilda andakt har nog också upptäckt den och bett igenom den.
För uttrycket "timmermannens son", se t.ex. Markusevangeliet 13:55. Nu menar vissa att det vore dålig teologi att acceptera den benämningen på Jesus ("Guds och Marias son" är vanligare). Men Josef tog ju faktiskt till sej Jesus som sin son (liksom Maria som sin hustru). Och då var ju Jesus det också - i juridisk/social mening, om än inte i biologisk. Att det är en svensk metodistpastor som översatt den engelske metodistens psalm är f.ö. ytterst passande.
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]
Till de yngsta psalmisterna i 1937 års psalmbok hörde Oscar Ahlén, som kom igång med sitt psalmskrivande ett par år före den jämngamle Frostenson. Liksom Frostenson fick han även uppleva följande psalmboksarbete och psalmboksutgivning. Men hans psalm bearbetades inte av honom själv utan av Hallqvist (däremot tillfogade han en vers till Hallqvists De skall gå till den heliga staden - tjänster och gentjänster, ni vet).
I sin originalform var denna psalm ganska "manligt" betonad. I andra strofen talades det t.ex. om "det som binder man vid man". Och "bröder, ur Guds kärlek ösen", hette det t.ex. i sista strofen. Dels skrevs ju psalmen skrevs i en tid då det fortfarande oftast var män som gjorde avlönade "dagsverkstimmar". Dels kanske psalmen frånsett detta i första hand var avsedd för just män. Den har ofta blivit omtalad som "Kyrkobrödrapsalmen", och den organisationen (som idag heter Svenska kyrkans lekmannaförbund) var länge mycket manligt dominerad.
Men psalmen har, inte minst i Britt G Hallqvists förtjänstfulla bearbetning, många kvaliteer som gör den omtyckt av många (även kvinnor). Några uttrycken har närmast blivit bevingade, t.ex. "Kraft till tjänst är tjänstens lön". Vardagsperspektivet och pregnansen, liksom den livfulla 1600-talskoralen, har gjort den sjungen även vid orgellösa tillfällen.
1. Min Gud och Fader käre, nu vill jag tacka dig. Du är mig alltid nära och vakar över mig. I natt du mig bevarat och mig beskyddat väl, och intet har fått skada ditt barn till kropp och själ.
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] Denna morgonpsalm är nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Den verkade nog rätt föråldrad 1937, och Anders Frostenson har gjort en förtjänstfull uppfräschning. Genom att ersätta helrimmen med vokalrim uppnådde han större språklig frihet än tidigare mer försiktiga bearbetare, och i det stora hela hör hans revidering av den gamla psalmen från reformationstiden till psalmbokens mest lyckade. Åtminstone min kusin upptäckte den under sin bibelskoletid på 1990-talet; däremot har jag inte sjungit den i gemensam gudstjänst ens på en morgonbön (jo, 2021 eller 2022, anm 16/2 -25), där den ju annars passat utmärkt med tre strofer före och tre strofer efter bibelläsningen. (Högmässorna infallet ju oftast lite för sent för de flesta morgonpsalmer). Men jag hoppas och tror att den använts mer flitigt vid enskild andakt. Man vet inte så mycket om författaren Johann Kohlros, bara att han var språklärare och präst i Basel och att han avled 1558.
I Tyskland användes en helt annan koral än den franska till denna psalm.
1. Morgonrodnaden skall väcka mig till lovsång med sin glans. Mina händer vill jag sträcka upp mot Herren. Allt är hans... Text: Johan Olof Wallin 1814 (35 år), Anders Frostenson 1980 (74 år), se även Stora Nätpsalmboken nr 396 Musik: Wolfgang Wessnitzer 1661 (44 år) [Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] Denna i flera avseenden strålande morgonpsalm publicerades första gången i Wallin "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814. Den samlingen var Wallin själv inte riktigt nöjd med, eftersom den pressats in i karolinska psalmbokens (1695 års) disposition och nummerföljd, så att en gammal psalm måste uteslutas för att en ny skulle kunna tas in (på samma plats). Men denna morgonpsalm präglas på inget vis av missnöje, utan andas glädje och tacksamhet rakt igenom. Visserligen är det inte som i Psaltaren författaren som vill väcka morgonrodnaden (jfr Psalt. 108:2, som inspirerat anslaget också till en annan Wallin-psalm!), utan han nöjer sej ödmjukt med att bli väckt av den. Men en klart morgonpigg stämning går igenom psalmen, som väl gör sej bäst tidiga morgnar, utom på vintern då den kanske t.o.m. skulle kunna sjungas i högmässan - t.ex. på Kyndelsmässodagen! Frostenson har här gjort en försiktig men fin bearbetning, även av de omstridda orden om att solen brinner lika härlig nu som vid världens skapelse, vilket somliga ifrågasatt. J O Wallin:
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
En klassisk morgonpsalm, nu inne i sin fjärde psalmbok på raken. Men eftersom vi har mer bråttom på morgnarna nu än förr (eller?) så har vi bara sex verser kvar av de tidigare tio stroferna. Psalmen infördes första gången i "Manuale 1686 med Til-Ökning". Liksom så många morgonpsalmer är detta en innerlig böne- och tacksägelsepsalm som tar upp de flesta böneämnena i Herrens bön (Fader vår), kanske särskilt fjärde bönen om vårt dagliga bröd i alla dess former (jfr Martin Luthers förklaring till fjärde bönen). Så här lät psalmen tidigare (i 1819 och 1937 års psalmböcker): Vi tacka dig Så hjärtelig', O Gud och Fader käre, Att vi så väl Till kropp som själ Helbrägda, styrkta äre.
Särdeles att I denna natt Vi ock fått trygge sova Och nu förmå I ditt hus gå Dig gladelig att lova.
Vi bedje än, Att du igen Oss må i dag bevara Och med din makt, Din änglavakt, Oss hjälpa i all fara.
Upplys vår själ Och lär oss väl Din helga vilja känna, Att vi i dag Till ditt behag Må håg och gärning vända. Vårt kött förvisst Och världens list Vill oss till synd bedraga; Men var oss när, Oss tillflykt lär Vid Jesu kors att taga.
Vi give dig Lydaktelig Båd liv och själ i händer; Ty vad du vill Oss skicka till Oss visst till välfärd länder.
Vår överhet Med trofasthet Vi dig ock nu befalle: Giv henne ro Och låt oss bo I frid och hugnad alle.
Låt vattunöd Och ond bråd död, Krig, pest och hunger vika Från detta land. Räck fadershand Till fattiga och rika.
Giv allom nåd Och goda råd, Som land och stad regera. Att allt går rätt Och på ett sätt Som länder till din ära.
Hjälp var för sig Så kristelig Sitt kall på jorden sköta, Att vi också Varandra må I himlens glädje möta.
1. Morgonens rodnad över bergen brinner. Stilla från jorden nattens skuggor svinner. Kom, låt oss alla inför Gud nedfalla, honom tillbedja.
2. Bönen förjagar själens sömn och tröghet. Över oss lyser nådens glans och höghet. Ljuvligt av höjden, frälsningen och fröjden till oss nedkommer.
*3. Fadern, som bortom alla stjärnor tronar, Sonen, som världen med sitt blod försonar, Anden, som talar mäktigt och hugsvalar, tillhör all äran.
Amen. Text: Oscar Mannström 1928 (53 år) Musik: Medeltida hymnmelodi
Den här psalmen är en "slow starter" - efter att ha blivit totalt förbisedd i arbetet med 1937 års psalmbok kom den ett halvsekel senare in i 1986 års psalmbok. Det är nog främst via den s.k. tidegärden psalmen har blivit spridd och använd, för inte var det Kyrkovisor för barn 1960 som gjorde den känd. (Fast boken bidrog kanske).
Psalmen är en morgonpsalm, men också en inledningspsalm. Under midvintertiden torde den åtminstone i norra Sverige vara lämplig att inleda även högmässor med.
1. I öster stiger solen opp och sprider guld på sky. Hon stiger över bergets topp, bestrålar stad och by.
2. Hon kommer från den fagra kust, där paradiset låg. Hon ger de gamla liv och lust och fröjdar barnens håg.
3. Hon hälsar oss ännu så skönt från Edens morgon klar, där livets träd stod evigt grönt, där livets källa var.
4. Hon hälsar oss från livets hem, där upp en stjärna rann, Guds ljus, som över Betlehem för österns vise brann.
5. Och stjärnorna, de buga sig, när dagens sol går opp, den sol, som oförliknelig har bådat världens hopp.
6. Du solars sol från Betlehem, hav tack och lov och pris för varje glimt från ljusets hem och från ditt paradis. Text: Bernhard Severin Ingemann 1837 (48 år), Johan Alfred Eklund 1912 (48 år) Musik: Oskar Lindberg 1938 (51 år), alt. C E F Weyse (hör nedan).
Psalmen trycktes första gången 1837 i "Morgen-Sange for Børn" som utgavs med tanke på morgonandakterna vid Sorø akademi, där Ingemann var lektor.
Den översattes 1912 av Johan Alfred Eklund och fick en svensk koral 1938 av Oskar Lindberg - jag vet inte varför C E F Weyses, som sjungs så vackert i Danmark, inte ansågs duga här.
Som så många psalmer skrivna för barn passar denna utmärkt väl även för vuxna. Man kan väl om Ingemanns psalm säga detsamma som psalmen om solen att "den ger de gamla liv och lust / och fröjdar barnens håg."
Psalmen betonar, precis som föregående psalm, hur den härliga sol vi ser också lyste över Eden och Betlehem, men förfaller fördenskull inte till soldyrkan utan åkallar i sista strofen vår Frälsare under benämningen "du solars sol från Betlehem".
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] En anonym latinsk morgonpsalm i Anders Frostensons fina tolkning. "Sol justitiae", "rättfärdighetens sol är du".
