71 Som spridda sädeskornen

1. Som spridda sädeskornen

från när och fjärran fält...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år) efter bön i "Didache/De tolv apostlarnas lära" ca år 100 e Kr.

Musik: Svensk folkvisa / 1693 ("Den blomstertid nu kommer")

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Om man inte räknar med parafraserade psaltarpsalmer och bibelvisor, är detta psalmbokens äldsta psalm. Den är egentligen en rimmad omskrivning av en bön från den fornkristna skriften "Didache" eller "De tolv apostlarnas lära", som har kallats den första katekesen. I dess nionde kapitel möter man texten:

Såsom detta brutna bröd var kringspritt över kullarna och när det sedan samlades blev till ett, så må din kyrka bli samlad från jordens ändar till ditt rike. Ty din är makten och äran genom Jesus Kristus i evighet.

Samma år som Frostensons version översattes till norska ("Som korn fra vide åkrer"), 1973, gjorde den norske biskopen i Borg, Per Lønning, en andra strof om nattvardens vin ("Som berg om høsten bugner"), rätt analog med den första. Den översattes i sin tur 1985 till svenska av Fredrik Cleve och togs året därpå in som nummer 225 i den finlandssvenska psalmboken tillsammans med Frostensons vers. I norska psalmboken finns den naturligtvis också, men in i de svenska sång- och psalmböckerna har den inte tagit sej - än. Däremot användes den i Hedlundakyrkan, Umeå, i början av 2000-talet, när min fru Anna-Karin var ungdomspastor där (kanske senare också)!

70 O Jesus, än de dina

1. O Jesus, än de dina

du vill omkring dig se,

och av din bittra pina

en salig frukt dem ge.

Dem in i döden älskar du,

och i din Faders rike

vill möta dem ännu.

2. Dock vill du här på jorden

bland oss ock stiga ner.

För oss ett offer vorden,

dig själv åt oss du ger

och säger, evigt mild och god:

"Tag, det är min lekamen,

och tag, det är ditt blod."

3. Dig, Jesus, än vi höra

i dessa dyra ord.

Oss alla vill du göra

till dina vid ditt bord.

Oss alla, då du brödet tog,

du slöt intill det hjärta

som för oss alla slog.

4. Det hjärtat, som i nöden

den armes tillflykt var,

som bad för oss i döden

och våra synder bar,

det hjärtat än med frid och tröst,

med salighet från höjden

här nalkas trogna bröst.

5. Du kommer, kärleksrike,

ännu i Herrens namn

och för oss i ditt rike

emot en Faders famn,

en Faders, som förlåta vill

de barn du återlöste

och som dig höra till.

6. Dig vilja vi tillhöra,

o Jesus, till vår död,

och Herrens vilja göra

i medgång som i nöd.

Då blir du när oss alla dar

intill vår levnads ände,

som själv du lovat har.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år), ngt bearb. 1986, jfr Stora Nätpsalmboken nr 192

Musik: Tysk folkvisa / Köpenhamn 1569

Da Vincis målning Nattvarden:

När Franzén den 1 juli 1817 publicerade bearbetningen av sin egen sju år gamla psalm i Stockholms-Posten, skrev han att den hade till ändamål att "enkelt och troget framställa själva handlingen därvid, såsom icke endast skedd, utan skeende ännu för att stärka intrycket av instiftelseorden och den efter dem följande bönen".

Psalmen har haft en mycket stark ställning i svensk kristenhet under 1800- och 1900-talen, och gärna sjungits som beredelsepsalm inför nattvarden. Alldeles särskilt har den i många församlingar varit en närmast obligatorisk skärtorsdagspsalm.

Melodin är tidigast känd från Thomissons koralbok 1569 till texten Hielp Gud att ieg nu kunde. I Haeffners koralbok gick den i 2-takt, men är nu "rytmiserad" i enlighet med den äldsta förlagan.

Alternativ norsk koral (OBS finns ej i 1986 års psalmbok!):

F M Franzén:

72 Du sanna vinträd, Jesu kär

 

1. Du sanna vinträd, Jesu kär,

som dina trogna liv beskär

och livet näring giver,

giv mig, du ädla, friska stam

att jag ur dig må växa fram

och att i dig jag bliver.

Som grenen vissnar utan saft,

är dig förutan ingen kraft,

förutan dig är själen död

och bidar dom och evig nöd.

O Jesu Krist,

bevara mig,

bevara mig,

att jag förbliva må i dig.

2. O Fader, sanne vingårdsman,

som trädets grenar rensa kan,

att de må rikligt bära,

du göre mig från lustar ren,

att jag må bli en ädel gren,

min vårdare till ära.

Du hålle mig i ans och tukt,

att jag må giva mera frukt

och sist uti ditt rike bär

en frukt som oförgänglig är.

O Jesu Krist,

förläna liv

utav ditt liv

och evig nåd och hägnad giv.

Text: Johan Alfred Eklund 1911 (47 år), jfr bearbetningen i Stora Nätpsalmboken nr 195

Musik: Strassburg 1577

Denna psalm är en parafras på inledningen till Johannesevangeliets 15 kapitel och har både i nuvarande och föregående psalmbok placerats bland nattvardspsalmerna. Den är dock innehållsligt på intet sätt bunden till nattvardsfirandet - även om den passar väl i det sammanhanget - utan kan i ett bredare perspektiv ses som en brinnande bönepsalm och en kraftfull Kristuspsalm.

Några lättare bearbetningar föreslogs i revideringsarbetet inför 1986 års psalmbok (bl.a. "från all min ondska gör mig ren" i st f "du göre mig från lustar" i v. 2), men upphovsrättsinnehavarna medgav inga ändringar i några som helst Eklund-psalmer, så därför har vi på gott och ont (oftast på gott, tror jag trots allt) kvar de gamla eklundska vändningarna än i dag. Psalmer kan dock precis som vingrenar behöva ansas då och då, och själv tror jag att min bearbetning av psalmen (eller någon annan bättre bearbetning) skulle kunna hjälpa den att överleva längre in på 2000-talet. Jag har en känsla av att den tyvärr slutat sjungas.

73 Vi till ditt altarbord bär fram

 

1. Vi till ditt altarbord bär fram
som offergåva, o Guds Lamm...

Text: Anders Frostenson 1962 (56 år), 1973

Musik: Carl Nielsen 1914 (49 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Denna psalm är en typisk beredelse- eller offertoriepsalm. Första strofen anknyter till Romarbrevet 12 där aposteln skriver: Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst.

Genom att i andra strofen betona att Jesus är gåvan Gud gav och att den ges oss alla utan krav på motprestationer, samt genom att sedan föra in "det saliga bytet"-motivet ("du tar vår skuld, din frid du ger") undviker Frostenson att talet om offergåva i samband med nattvarden uppfattas som romersk mässofferslära.

Och sista strofen blir en bön om att ingen ska stanna utanför utan att alla nattvardsgäster verkligen ska bli "en kropp, ett bröd" i Kristus. I slutraderna anknyter Frostenson till både 1 Korintierbrevets och Uppenbarelsebokens sista verser: "Maran ata! / Du vår Herre, kom! / Amen. Kom Herre Jesus".

Koralen är hämtad från Carl Nielsens Salmer og aandelige Sange, komponerade 1913-15 och utgivna 1919. Nielsen var enligt uppgift inte troende eller ens "religiös i konventionell betydelse", men dock väl förtrogen med församlingssången och dess betydelse. Den äldre vännen Thomas Laub skrev till honom: "En Salmekomponist maa være Barn af Huset, hvormed jeg ikke tænker paa, at han har en patenteret Tro, - hans Tro kan være lille, kan være forkert - men, han maa være hjemme i, d.v.s. have levet i Menighedssangen, helst fra Barn af, kende den ved Brug."(Citatet hämtat från Carl Nielsen-sällskapets hemsida).

Carl Nielsen:

74 Du som gick före oss

1. Du som gick före oss

längst in i ångesten...

Text: Olov Hartman 1968 (62 år)

Musik: Sven-Erik Bäck 1959 (40 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Om jag säger att den här psalmen är världsberömd p.g.a. sin melodi skulle jag inte överdriva så mycket. Bäcks tolvtonsteknik har resulterat i ett antal ytterst originella psalmmelodier, jfr t.ex. SvPs1986 nr 589 Se här bygges Babels torn, men åtminstone den här är betydligt sångbarare än man tror och "fastnar" på ett fascinerande sätt. Den skrevs som synes nästan tio år före psalmtexten (till en ofullbordad passionstonsättning), och när Hartman arbetade med "Uppbrottets mässa" (1968) och skulle skriva en parafras på Agnus Dei ("O Guds Lamm") visade sej Sven-Erik Bäcks 50-talsmelodi komma väl till pass.

Psalmen står under rubriken "Nattvarden" men kunde också ha stått under rubriken "Fastan". Inte minst på Skärtorsdagen passar den bra, men även när som helst annars. Den är i största allmänhet en fin bönepsalm och Kristus-psalm, i det fallet precis som J. A. Eklunds nattvardspsalm Du sanna vinträd.

Jesus kallas i andra strofen "vårt hjärtas fred" och i tredje strofen "livets bröd", så att när vi i fjärde och sista strofen ber om att bli sända ut i världen med "fred och bröd" finns där en dubbeltydighet, som många fromma kommentarer har missat. Som om kyrkan bara arbetade för att få slut på hunger och krig. Vilket i och för sej inte alls är så "bara" och definitivt accentueras i det hartmanska perspektivet.

Se i övrigt hymnologen Birgitta Sarelins kommentar!

Alternativ melodi:

 

76 Gud, vår lösta tunga

1. Gud, vår lösta tunga
dig sitt offer bär.
Trefalt helig sjunga
vi med änglars här...

Text: Samuel Gabrielsson 1929 (48 år)

Musik: Olof Lindström 1937 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här]

Söderbärke-kyrkoherden (fr.o.m. 1932 Rättviks-) Samuel Gabrielsson hörde till dem som länge, bl.a. i en prästmötesavhandling om psalmboksarbetet på 1930-talet, hade önskat att psalmerna mera betonade nattvardens karaktär av evkaristi, tacksägelse. Han fann de flesta nattvardspsalmerna för tunga, för dystra. Och han inte bara klagade, utan satte igång med att skriva psalmer, åtskilligt fler än denna. Men ingen slog an som den här, som fått avsluta många "högmässor med nattvard" i Svenska kyrkan under 1900-talet.

Psalmen utgår ifrån samhörigheten mellan det jordiska gudstjänstfirandet och den himmelska helgedom där änglarna sjunger sitt trefaldiga helig (Jesaja 6). "Trefalt helig sjunga / vi med änglars här." "Med serafer alla / vi ditt namn åkalla".

I andra strofen stiger Kristus själv ner till de bedjande i den jordiska gudstjänsten. De prisar honom för hans "bittra död" vid det tidigare, stora nedstigande som innebar att han utblottade sej själv för vår skull och bar hela världens synder.

Även i den tredje strofen är det Kristus också ner - men nu som domare. Bönen handlar denna gång om att få vara med i hans "nattvardssal" och avslutas med en doxologi, en lovprisning: "Dig, vår Herre kära / må vi evigt bära / tack och lov och ära."

Koralen blev en oväntad succé - kantor Lindströms melodi kom sent in i koralboksarbetet och ansågs av många lite väl enkel, men ses nog nu som oupplösligt förknippad med den ståtliga texten. (Tidigare tänkte man sej använda Lovad vare Herren-melodin även till denna psalm). Under 2000-talet har dock psalmens användning minskat påtagligt.

75 När vi delar det bröd som han oss ger

1. När vi delar det bröd som han oss ger,
när vi delar det bröd som han oss ger,
då förnyas vårt liv...

Text: Negro Spiritual ("Let us break bread together on our knees"), Lars Åke Lundberg 1972. Alt. övers., se Stora Nätpsalmboken.

Musik: N.S.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Anders Frostenson har berättat att han hoppats på ett förslag till psalmbokstillägg 1965 (inte förrän 1976 kom Psalmer och Visor!), men att han sedan såg det som en Herrens ledning att förslaget inte blev klart så snabbt. "Då hade vi missat visan." "En ny psalmepok började åren 1965-67. Hos oss fanns den 1968." (Citat ur Rune Pär Olofsson: ...och ett oändligt hem, s. 151, Skeab 1981).

Till det Frostenson kallade "visan" hör de många s.k. Negro Spirituals som den här tiden kom även hit till Sverige, ofta på originalspråket (bl.a. Mahalia Jackson fick ju stort genomslag på skiva) men även som i detta fall i svensk översättning. År 1970 kom sångboken Tillsammans - visor, låtar och spirituals ut på Verbum, tre år senare följd av en andra del med liknande innehåll. Båda gjorde succé och förebådade psalmbokstilläggen 1976 och 1982.

Inte minst Lars Åke Lundberg gjorde stora insatser under detta skede, främst som kompositör men även som översättare. Den här nattvardspsalmen är ett bra exempel på det senare - och då ska man ha i minne att den dåvarande psalmbokens nattvardspsalmer i stort bestod av mycket gamla och mycket långa (i o f s fina) texter som t.ex. Wallins Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör. Nu började även enklare visor och lovsånger bli OK att sjunga under mässan, och så småningom letade de sej alltså ända in i psalmboken.

153 Livet vann, dess namn är Jesus

1. Livet vann, dess namn är Jesus,
halleluja,
han var död, men se, han lever,
halleluja.
Dödens portar öppnar han...

Text: Olov Hartman 1973 (67 år) fritt efter Charles Wesley 1739 ("Christ the Lord is risen today")

Musik: Engelsk 1708

Detta är verkligen och omisskännligen en Olov Hartman-psalm - inte minst själva anslaget är hartmanskt originellt. Samtidigt är psalmen tydligt inspirerad av Charles Wesleys påskhymn med samma upplägg och melodi (jfr dock även Leeson/Hallqvists Denna dag stod Kristus opp). Psalmen är ett av de nytillskott i psalmboken som fått störst genomslag, både tack vare den starka texten och den jublande 300-åriga koralen.

Många påskpsalmer anknyter till dopets sakrament med dess begravnings- och uppståndelsetema. Den här anknyter till nattvardens sakrament, det som ju faktiskt instiftades i samband med just påsken. Eftersom varje söndag är Kristi uppståndelses dag borde den här psalmen, liksom de övriga påskpsalmerna, kunna sjungas betydligt oftare än som sker, och då särskilt i samband med nattvardsfirande. Antingen som tillredelsepsalm (offertoriepsalm") eller, kanske hellre, som lov- och tacksägelsepsalm vid mässans avslutning.

*292a Pris vare Gud, pris vare Fadern

*1. Pris vare Gud!
Pris vare Fadern, hans Ande, hans Son!
Saliga sjunger och tillber vi inför hans tron.
Jublande lyfter vi här våra händer...

Text: Fred Kaan 1972 (43 år), Kerstin Anér 1975 (55 år)
Musik: Från Sri Lanka

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Här har vi en klockren nattvardspsalm (i varje fall vad vers 3-4 beträffar), men lite avsides placerad under rubriken "Tillsammans i världen".

"Handling och bön må bli ett" - de tänkvärda och uppfordrande orden går genom varje strof i denna psalm. Jfr Jakobsbrevet 1:22 om att vara ordets görare, inte bara dess hörare. Jfr även 1 Johannesbrevet 3:18, Matteusevangeliet 7:24 och SvPs 214 Lär mig att bedja av hjärtat.

Tredje strofen börjar i svenska psalmboken: "Brödet och vinet vi frambär till bordet, / tag våra gåvor, o du som har gjort dem, / skicka oss sen till att ena din mänsklighet..." Men i finlandssvenska psalmboken är versen - tydligen med Kerstin Anérs tillstånd eller av henne själv (1980) - bearbetad så här: "Brödet och vinet vi frambär till bordet, / gör oss till ett genom dem, genom ordet, / skicka oss sen..." En både rimtekniskt och innehållsligt odiskutabel förbättring i evangelisk-luthersk riktning, en förbättring som jag hoppas kan komma också den rikssvenska psalmboken till del nästa gång revidering sker.

Den lankesiska melodin är en av psalmbokens få asiatiska.

387 Jesus Kristus är vår hälsa

1. Jesus Kristus är vår hälsa,
som oss alla ville frälsa.
Med sin plåga och sin död
han oss har frälst ur dödens nöd.

2. För att vi hans död skall minnas...

Text: Latinsk sång 1300-talet "Jesus Christus nostra salus" (tillskriven Jan Hus, d. 1415), tysk version Martin Luther 1524 (41 år) "Jesus Christus unser Heiland", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år), bearb. Anders Frostenson 1979
Musik: 1400-talet, Erfurt 1524, jfr J S Bachs lek med koralen (BWV 665)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm från medeltiden har länge förknippats med martyren Jan Hus (åtminstone de två första stroferna), men ursprunget är omtvistat. I vilket fall som helst har Martin Luther tilldiktat och bearbetat den så mycket att den nog kan räknas som en rätt typisk Luther-psalm. Och Anders Frostenson såg förtjänstfullt till att återinföra versen om frukten av nattvardsfirandet, versen om hur andra ska få glädje av vad Jesus ger oss i nattvarden. Däremot har han dämpat eller beskurit de delar som talar om självprövning och varnar för en ovärdig nattvardsgång som ger död i stället för liv.

Under 1900-talet användes till psalmen julmelodin för SvPs1986 nr 431 (jfr Stora Nätpsalmboken nr 247!) med viss anpassning i övergången mellan tredje och fjärde versraden - men fr.o.m. 1986 är ordningen återställd och den gamla melodi som traditionellt tillhört psalmen (men utjämnades in absurdum av Haeffner) har återinförts i psalmboken.

Jan Hus (mindre pålitligt porträtt från 1500-talet):

Martin Luther:

390 Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör

A-melodi:

B-melodin av Åhlström:
 

1. Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör!
Upp, själ, och fira som sig bör
den dag som Herren gör.
I dag till dig sker Herrens ord:
Kom i min famn, kom till mitt bord.

2. Jag kommer, Jesus, på ditt bud,
men kläd mig själv i helig skrud,
min Herre och min Gud.
Ikläd mig din rättfärdighet,
att jag må se din salighet.

3. Lik Petrus jag på villans stig
förnekade och glömde dig,
men du ej glömde mig.
Din blick mig fann, din kärleksblick
till djupet av mitt hjärta gick.

4. Nu detta hjärta aldrig mer
dig, Herre Jesus, överger,
du mina tårar ser.
Jag går så gärna dit du går
och bär ditt kors i dina spår.

5. Ett enda mig nödvändigt är:
att hålla dig av hjärtat kär
och tro vad du mig lär.
Av denna kärlek, denna tro
i liv och död har själen ro.

6. Dig själv du åt de trogna bjöd,
du är det sanna livets bröd
som frälsar oss från död.
Du är den källa av vars flod
en kristen hämtar kraft och mod.

7. Vad gagnar mig allt jordiskt väl,
om jag tar skada till min själ
och blir en världens träl?
I döden det som drömmen far.
Den nåd du ger skall bliva kvar.

8. Så kom att i mitt hjärta bo.
Till dig jag sätter all min tro,
hos dig jag finner ro.
Med dig jag lugn till målet går
och trygg på Herrens dag består.

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb. Jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 190!
Musik: Tysk folkmelodi i version från Köpenhamn 1569 (hos Haeffner i utjämnad form, jfr 1697 års koralbok nr 282!), alt. Olof Åhlström 1825 (69 år) som ej finns hos Haeffner, i varje fall inte i 1820 års upplaga..

En klassisk nattvardspsalm - skriven på den tiden då dessa skulle vara långa och räcka några "duklag". Den hade länge en stark ställning och sjöngs under 1900-talets välbesöktare nattvardsgudstjänster ofta i nummerordning (som SvPs1937 nr 189) efter Franzéns "O Jesu, än de dina" (SvPs1937 nr 187) och Luthers "Jesus Kristus är vår hälsa" (SvPs1937 nr 188) - mera sällan hann man fram till Spegels "Vår Herre Jesu Kristi död" (SvPs1937 nr 190).

Psalmen är en av Wallins tidigare psalmer, skriven på den tid då han ansågs "smittad" av neologi (nyteologi), men i t.ex. vers 2 tydligt evangelisk-luthersk. Wallin låter bibliska personer som Petrus och Maria tjäna som åskådningsmaterial, och åtskilliga vändningar är, som så ofta hos Wallin, hämtade direkt från bibeln, särskilt i den oförkortade 15-strofersvarianten. (Psalmbokens beskärning av psalmen är inte särskilt lyckad, även om det nog var rimligt att förkorta den en del. T.ex. har Maria vid Jesu fötter försvunnit och därmed kopplingen till strofen "Ett enda mig nödvändigt är").

Psalmen förknippas sedan länge med Olof Åhlströms melodi, men denna komponerades inte förrän 1825 och fanns således inte med i J C F Haeffners koralbok från 1820. Där fanns istället en utjämnad version av den tyska melodin ovan, som dock nu restaurerats till en mer rytmisk form och satts som A-melodi (såsom varande psalmens ursprungliga). Jag tycker nog ändå att Åhlströms rytmiskt jämna melodi känns mest kongenial med texten och den epok texten författades i. En rytmiserad tysk koral (i anslaget dessutom lite väl lik SvPs1986 nr 347) känns inte som en lämplig melodi att återföra denna psalmtext till. Och i den mån psalmen ö.h.t. fortfarande sjungs är det nog till Åhlströms koral.

Wallin:

389 Säll den som håller Jesus kär

Utjämnad koralform (OBS finns ej i 1986 års men i 1939 års koralbok):

1. Säll den som håller Jesus kär

och i sitt hjärta honom bär,

ty ingen större glädje är...

Text: Haqvin Spegel 1684 (39 år), Anders Frostenson 1978

Musik: Bartholomäus Gesius 1603, harm. Michael Praetorius,
alt. koral upptecknad efter folkskolläraren och klockaren Anders Suther (1821-1907) i Mora av Janne Romson.

Den här psalmen känns på många sätt mest som en längre variant av föregående psalm (som har samma versmått och melodi), men ser man noggrannare efter - och sjunger! - märker man att den har en alldeles egen karaktär. Bortsett från att den rent rimtekniskt är betydligt mer avancerad (formen aaaa istället för aabb). En riktig Jesus-psalm är detta, före pietismens och herrnhutismens genombrott i vårt land.

Över huvud taget kan man lägga märke till hur nattvardspsalmer och nattvardsförkunnelse genom tiderna ofta blivit små pärlor av evangelisk framställning. Ja, detta redan på medeltiden: studera t.ex. Thomas av Aquinos strålande nattvardspsalmer och Thomas á Kempis kapitel om nattvarden i "Om Kristi efterföljelse"!

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte resten av texten återges här än]

Haqvin Spegel:

Michael Praetorius:

388 Vår Herres, Jesu Kristi, död

Utjämnad koralform (OBS finns ej i 1986 års men i 1939 års koralbok):



1. Vår Herres Jesu Kristi död
är oss till tröst i all vår nöd.
Och när vi tänker däruppå,
en hjärtlig glädje får vi då.

2. Vårt skuldebrev han sönderrev...

Text: Haqvin Spegel 1684 (39 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
Musik: Bartholomäus Gesius 1603 (41 år), harm. Michael Praetorius, alt. koral upptecknad av klockaren och organisten Johan Ankarloo (1829-1913) i Näsum, Villands härad. "Jag återgiver dem alldeles så som jag hörde dem, med släptoner och allt, och anmärker att jag, för att undvika trioler, funnit lämpligt använda 6/8-takt". (Cit. och mel. efter Lindström/Ternhag "Folkliga koraler", Verbum 1985, sid. 162).

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Detta är en av de många långa nattvardspsalmer som fanns i psalmboken tidigare. Nu är den förkortad och - liksom övriga långa nattvardspsalmer som skulle räcka några duklag - mera sällan sjungen. Ändå tillhör detta definitivt Frostensons mer lyckade bearbetningar. Spegel känns fortfarande igen språkligt och teologin är intakt, förutom att (typiskt nog för vår tid) varningen för ovärdigt nattvardsfirande kommit bort:

Men den ovärdig går härtill,
ej tror, ej sig omvända vill,
han finner ingen frälsning här;
sin dom han i sitt hjärta bär.

Man kan f.ö. notera hur väl denna nattvardspsalm understryker Paulus´ lära att vi, så ofta vi firar nattvard, "förkunnar Herrens död till dess han kommer." 

Spegel:

Michael Praetorius:

393 Du öppnar, o evige Fader

1. Du öppnar, o evige Fader,
i Kristus din famn
mot dem som församlas i längtan...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år), ngt bearb.
Musik: Oskar Lindberg 1937 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

Detta är en mycket vanlig s.k. "offertorie- eller beredelsepsalm" inför firandet av nattvarden. Genom sin dogmatiska pregnans och språkliga livfullhet - accentuerad av Oskar Lindbergs koral - har den på sina håll nästan blivit ett stående inslag i mässan. 

Psalmen är en lovsång, men på samma gång undervisande. Få nattvardspsalmer framställer så många aspekter av den heliga måltiden som denna, och knappast någon knyter så tydligt samman "den stridande kyrkan med den triumferande", den synliga, jordiska halvan av altarrunden med den osynliga, himmelska.

Psalmen är en av de psalmer som Frostenson skrev redan för 1937 års psalmbok (varav nästan alla kom med även 50 år senare) och de språkliga ändringarna jämfört med 30-talsversionen är få. Inte ens verbens pluraländelse ändrades - däremot byttes det obsoleta uttrycket "du hugnar" (vår själ) ut mot det lättbegripligare "du gläder".

A Frostenson:


O Lindberg:

392 Det helga bröd på altarbordet vilar

1. Det helga bröd på altarbordet vilar
som Jesus själv en gång i Betlehem...

Text: Elis Erlandsson 1935 (51 år)
Musik: Lars Edlund 1965 (43 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

En mycket originell nattvardspsalm är denna, som jämför brödet på nattvardsbordet ("altarbordet") med Jesus i krubban. Men tanken är nog gammal, även om jag inte vet vem som "var först". 

Att den Osynlige gör sej synlig, "blir kött", i både inkarnationen och i Sakramentet är fundamentalt i såväl romersk-katolska som ortodoxa kyrkan (varifrån bilden ovan är hämtad), liksom i evangelisk-luthersk teologi med dess lika tydliga lära om realpresens. (Jfr den romersk-katolska nattvardshymnen Du ljuva sakrament). Ursprungligen skrev Erlandsson faktiskt "Vid kalkens blod mitt hjärtas lovsång ilar / till Golgata". Medan reformert nattvardsuppfattning är betydligt mindre radikal (så finns heller inte denna psalm medtagen i Psalmer och Sånger). 

Ska man vara ärlig sjungs den väl inte särskilt ofta i Svenska kyrkan heller. Har såvitt jag vet bara varit med om att sjunga den i Undersviks kyrka under en kvällsmässa vårvintern 2018, då biskop Ragnar Persenius valde den. Men den har säkert oftare lästs till enskild uppbyggelse, i varje fall efter 1986 då psalmen för första gången kom in i psalmboken. Lars Edlunds stilrena melodi är annars väl värd att pröva i solo- eller församlingssång.

"O Sakrament, som mig i nåd bereder / att Gud, den Evige, på jorden se."

391 Mitt hjärta slår så underbart

1. Mitt hjärta slår så underbart.
Jag vet ej vad som stundar snart.
Skall jag dig, Jesus, möta här
och ljuvt få smaka vem du är?

2. Du reder mig ett gästabud,
jag hörde röstens glada ljud...

Text: Samuel Johan Hedborn 1811 (28 år), Augustin Mannerheim 1982 (67 år), jfr Av helig längtan hjärtat slår
Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

S J Hedborn:

Wallin gjorde mycket för att den lite avsigkomne Hedborn skulle "komma på fötter" igen - men hans bearbetning av denna nattvardspsalm ("Av helig längtan hjärtat slår") var kanske onödigt högtravande. I varje fall ansåg jägmästaren Augustin Mannerheim det (häromåret avliden 96 år gammal), och återförde psalmen närmare originalet. Han återinförde dock inte de 6 strofer som uteslöts 1937, och väl var kanske det.

Oavsett vilken version man föredrar har "marknaden" för de äldre, mångstrofiga nattvardspsalmerna inte blivit stor efter 1986. Nattvardsgudstjänster hålls i o f s frekventare än på 1800-talet när flera av dem kom till, men nattvardsgästernas antal är sällan stort och man vill ofta ha enklare sånger under måltiden, om man nu inte är alldeles tyst. Och som "offertoriepsalmer" är de i allmänhet för långa, även om enskilda verser kan ha stor skönhet och psalmerna i sin helhet ofta har ett högt uppbyggelsevärde. De kan med fördel läsas vid enskild andakt, så också denna Hedborn-psalm.

395 Tyst, likt dagg som faller

1. Tyst, likt dagg som faller,

Sonens vin och bröd
dukas på vårt hjärtas

bord av brist och nöd...

Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Erhard Wikfeldt 1963 (51 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

En betydligt mer stillsam psalm än föregående, vilket syns redan på inledningsraden. Den osofistikerade melodin i moll ansluter fint till textens karaktär.

Även denna psalm är från 1960-talet men inte heller denna är skriven för Kyrkovisor utan har ett mer "vuxet" språk, om än inte uppstyltat. 

Bildspråket i första strofen är både vackert och vardagsnära, liksom andra strofens beskrivningen av de behov Jesus och hans måltid vill täcka, medan sista strofen lyfter blicken mot den himmelska staden och dess härlighet. 

Varför "murarna" och deras "namn på Guds apostlar" lyfts fram i sista strofen kan man i o f sej undra (tidigare fortsatte strofen "...och vars hörnsten är / Kristus, Mänskosonen..."), men det är bibelanknutet (se Upp 21:14) och fantasieggande. 

Andra och tredje strofen bildar en enda mening, men tilltalet ("Här din kropp, o Jesus") övergår i ett omtal ("vi får möta där / Kristus, Mänskosonen"), vilket i och för sej är vanligt både i våra psalmböcker och i Psaltaren, men ändå kan upplevas som lite besynnerligt ibland.

I vilket fall som helst är den korta psalmen - tre strofer med tre rimmade rader vardera - mycket användbar vid högmässor och nattvardsgudstjänster av olika slag. 

394 Kläd dig, själ, i högtidskläder

1. Kläd dig, själ, i högtidskläder,
när för nådens tron du träder.
Till Guds måltid är du bjuden,
framlagd åt dig bröllopsskruden.
Du är sökt och efterfrågad...

Text: Anders Frostenson 1964 (58 år)
Musik: Johann Crüger 1649 (51 år)

Detta är en av Frostensons "djupaste" psalmer, nästan så långt ifrån Kyrkovisor man kan komma. Den är skriven i traditionell stil till en traditionell koral (ungefär som frostensonpsalmen nr 102 Tung och kvalfull), och är generellt ytterst högtidlig, särskilt jämfört med de andra nyskrivna nattvardspsalmerna, men innehåller samtidigt ett nära, personligt tilltal ("du är sökt och efterfrågad"). 

Frågan är f.ö. om inte åtminstone själva anslaget är hämtat från Johann Francks psalm till samma Crüger-melodi, Schmücke dich, o liebe Seele? Kunde ha varit intressant att fråga Frostenson om.

Bildspråket i första strofen anknyter tydligt till Jesus' många bröllopsanknutna liknelser om himmelriket och högtidsdräkten. ("Bröllopsskruden" handlar kanske inte så mycket om någon brudklänning som om  högtidsdräkten de till festen inbjudna erbjöds och förväntades ha på sej - men eftersom församlingen också av apostlarna liknas vid "bruden" kan väl brudklänningsdimensionen också finnas med).

Andra strofen beskriver i närmast mystika ordalag den genom sin Ande i själen inneboende Kristus, som förenar sej med oss i nattvardens sakrament: "I oss beder han och vakar, / renar när han oss rannsakar."

Sista strofen innehåller kanske det kraftfullaste uttrycket för nattvardsbordets placering "versus populum" (mot folket): "Han är Herre över jorden, / vänt mot folken altarbordet." 

I psalmens inledning används genomgående "rena rim", men i sista strofen saknas sådana helt och Frostenson nöjer sej med assonanser eller knappt ens det (skänker/gränser, Ande/tillsammans), vilket gör att psalmen där plötsligt låter mindre traditionell trots det i övrigt klassiska bild- och motivvalet.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

J.C.:

397 Så som du bjöd vi kommer nu

1. Så som du bjöd vi kommer nu,
vår Herre, till ditt altarbord...

Text: Maurice Frank Campbell Wilson (1884-1944) "We place upon your table, Lord", övers. Britt G Hallqvist 1984 (70 år)
Musik: Folkmelodi från Siljansnäs, efter Göras Britta Olsdotter, uppt. av Torsten Wedin 1961

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Siljansnäs:

Detta hör nog till de ur evangelisk-luthersk synvinkel knepigaste texterna i 1986 års psalmbok, och det är svårt att inte undra varför Britt G Hallqvist alls översatte den. "De enkla tingen rymmer allt" utom Kristi kropp och blod, verkar det som. "Symbols of our daily work" skriver Wilson om. I och för sej talar han också om en "högre användning" som vi offrar dessa symboler till. Men det blir en väldigt konstig blandning av något som låter som en reformert, rent symbolisk nattvardsuppfattning och den romerska mässoffersläran. Evangelisk-luthersk är denna psalm definitivt inte, vilken nominell konfession författaren än tillhörde (det är tydligen ruskigt svårt att få fram uppgifter om honom, trots att det inte är alltför länge sedan han levde).

Melodin är hursomhelst utmärkt vacker och passar även till många andra psalmer i psalmboken. 

396 Här är rymlig plats / Gud är en av oss vid detta bord

1. Här är rymlig plats. Här är Guds bord,
ett stråk av himmel och en doft av jord,
ett rop ur mörkret och ett svar i tro...

Text: Anders Frostenson 1974 (68 år) efter Robert Julian Stamps 1971 (50 år) "God and man at table are sat down"
Musik: Robert Julian Stamps 1971 (bearb.)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten återges här än]

Jag har inte kunnat hitta mycket på nätet om Robert Julian Stamps. Knappt något alls. Men jag tänker leta vidare.

I varje fall har han gjort både den engelska originaltexten och den spännande melodin till en av våra originellaste psalmer. Visst har Anders Frostenson med sin fria översättning också satt sin prägel på den, men i grunden är den fortfarande Robert Julian Stamps´ psalm.

Jag vet ingen psalm som så fint sammanställer både enkelheten och storheten i nattvarden: "En fattigmåltid, enkelt vin och bröd - en kärleksfest med himmelskt överflöd." Och så refrängen med sin starka upprepning: "Gud är en av oss vid detta bord. Gud är en av oss vid detta bord."

Psalmen uttrycker inte den evangelisk-katolska synen på själva den sakramentala närvaron (i "nattvardselementen"), men förnekar den inte heller. Och gemenskapsmotivet människa-människa och människa-Gud (jord-himmel) uttrycks desto starkare, som ett tema med många variationer.

Redan själva anslaget vittnar om psalmens innehållsliga karaktär och fräscha språk. Det har ibland anklagats för att vara alltför ytligt ("med Abraham är du och jag kamrat"), men jag kan inte dela den kritiken. Jag skulle vilja kalla det jordnära, med ord också för det överjordiska.