*4 Hela världen fröjdes Herran

*1. Hela världen fröjdes Herran,

tidigt och av hjärtans grund.

Kom från orter när och fjärran,

ni som står i hans förbund.

Träd nu fram med lust och fröjd,

lovsjung Gud i himmelshöjd.

*2. Han är den som oss har skapat,

oss bevisat mycken nåd,

frälsat det som var förtappat

och är den som med oss står,

vill oss en gång föra in

uti himlaglädjen sin.

*3. Tacka honom i hans portar,

lovsjung i hans tempelgård,

samlas hit från alla orter,

prisa den om oss har vård.

Han oss nådig är och blid,

trofast intill evig tid.

Text: Johann Franck 1653 (35 år) efter Psalt. 100, Jakob Arrhenius 1691 (49 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.

För en ännu mer genomgripande bearbetning, se Hela världen, prisa Herren i Stora Nätpsalmboken.

Musik: Troligen svensk 1676

Psalmen Hela världen fröjdes Herran heter i tyskt original Alle Welt, was kreucht und webet. och publicerades på svenska första gången 1691 i professor Jakob Arrhenius Psalme-Profwer, samt togs slutligen in i psalmboken efter att ha bearbetats av dåvarande domprosten i Uppsala Jesper Svedberg. Den har sedan funnits med i alla svenska psalmböcker, och även i de flesta frikyrkliga sångböcker. Oscar Lövgren kallar den så sent som 1964 "vår kanske mest sjungna lovpsalm".

Melodin är påträffad i Västerås´ universitetsbibliotek i en handskrift från 1676, och förmodades länge på oklara grunder vara tysk. Även den trycktes första gången 1691 i Psalme-Profwer, dock inte till denna lovpsalm utan till texten Ach! när skall det mig dock hända. Se vidare Lövgren Oscar: Psalm- och sånglexikon, sp. 201 (Gummessons 1964).

Mia Makaroff har gjort en vågad men frisk körtonsättning av psalmens finska text: "Kaikki maat, te riemuittkaatte":



J Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

*6 Lova Gud i himmelshöjd

*1. Lova Gud i himmelshöjd,
sjung med glädje, lust och fröjd.
Med hans änglar, glad och from,
lovsjung i Guds helgedom.

*2. Allt vad Skaparns hand har gjort...



Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år) efter Psalt. 150, bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år)

Musik: Herrnhut 1740

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

Den 150:e och sista psalmen i Psaltaren, bibelns psalmbok, består i stor utsträckning av en uppräkning av instrument, med vilka vi uppmanas att prisa Herren. Även Svedbergs psalm räknar upp åtskilliga; i originalet står det om "harpor och regal, / pipor, trummor och cymbal".

När psalmen efter över 100 år skulle tas in i Wallins psalmbok 1819, rensade denne dock avsevärt i instrumentförteckningen. Nu lät det så här: "Ljuvt bland helga sångers tal / klinge harpa och cymbal." Britt G Hallqvist har dock sedan 1983 återställt trummorna och piporna (flöjterna), medan harpan får vila sej fram till nästa psalmboksrevision.

Nå, själva poängen ligger ju i psaltarpsalmens sista rad: "Allt vad anda har love Herren. Halleluja!" Eller som Svedberg uttryckte det 1694: "Allt vad liv och anda har, / skynda dig och redo var, / lova Herren Jehova, / prisa Gud: Halleluja!" Så här lyder hela psalmen i original:

Lofwer Gud i himmels höjd
med stor gamman, lust och fröjd!
Englar och hwar menniska from,
lofwer i hans helgedom!

Ty allt, hwad hans hand har gjort,
är allt dråpeligt och stort;
och hans stora herrlighet
warar i all ewighet.

Lofwer honom allan stund,
högt och utaf hjertans grund,
uppå harpor och regal,
pipor, trummor och cymbal.

Allt det lif och anda har,
skynda dig och redo war,
lofwa Herren gladelig´,
Halleluja innerlig´!

Alt. koral hämtad från finska koralboken  (på 1600-talet angiven till denna psalm också i Sverige, men numera omöjlig att hitta i svenska koralböcker!):

 


Alt. finsk koral:
 

J Svedberg:

*5 Nu tacka Gud, allt folk

Förspel:


Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):





*1. Nu tacka Gud, allt folk,
med hjärtans fröjd och gamman
för stora ting, som han
gör med oss allesamman...

Text: Martin Rinckart 1630 (44 år), 1636, "Nun danket alle Gott", övers. Jesper Svedberg 1694 (41 år), bearb. Karl-Gustaf Hildebrand 1983 (72 år)
Musik: Leipzig (M. Rinckart?) 1630, 1631, Johann Crüger 1647, jfr 1697 års koralbok nr 305!
Hör Johann Sebastian Bachs lek med koralen.
[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

Denna tacksägelsepsalm (Nun danket alle Gott) publicerades först 1636 i Rinckarts Jesu Herzbüchlein, men skrevs troligen till 100-årsminnet av den Augsburgska bekännelsen, som i Kursachsen firades 25-27 juni 1630.

Första strofen bygger i sitt ursprungsskick på Syraks bok 50:22, som Rinckart ofta lär ha läst vid måltiderna: "Och nu, prisen honom som är Gud över allting, honom som allestädes gör stora ting, som från moderlivet leder vår levnad uppåt, och som handlar med oss efter sin barmhärtighet." (Syraks och Rinckarts ord om "moderlivet" försvann dock i den senaste svenska bearbetningen). Hans psalm kallas också i de första utgåvorna Bordsvisa efter måltiden, men den har sedan använts betydligt bredare än så och funnits med i de flesta svenska psalm- och sångböcker ända fram till våra dagar.

I Jesper Svedbergs och karolinska psalmbokens version lät psalmen så här:

Nu tacker Gud, allt folk!
med hjertans fröjd och gamman,
för stora ting dem han
gör med oss allesamman:
den af wårt moderslif,
allt intill denna stund,
oss mycket godt har gjort,
och än gör margelund´.

Den nåderike Gud,
han oss ock här förläne,
att wi med hjertans fröjd
i frid städs´ honom tjene:
och Herren, stor af nåd,
han ware alltid blid;
oss ware Herren när
nu och i ewig tid.

Pris ware dig, o Gud,
o Fader, Son och Ande!
Högtlofwad, store Gud,
af oss i allo lande,
som utaf ewighet
en enig Gud förwisst
har warit, är och blir.
Fräls oss, o Jesu Christ!


M Rinkart:

77 Hör hur tempelsången stiger

1. Hör hur tempelsången stiger
andaktsfull mot himlens höjd.
Oro stillas, klagan tiger,
hjärtat slår av helig fröjd.
Själen då, från jordens grus
trängtande till Faderns hus,
himlens tungomål ren talar
och av hoppet sig hugsvalar.

2. O min själ, du skall dig svinga
till det Salems berg en gång
där kerubers harpor klinga
bland de frälstas segersång.
Låt ditt lov, ditt böneljud
gå i förväg hem till Gud,
medan du än, följd av sorgen,
irrar utom fadersborgen.

3. Dagar komma, dagar flykta,

håll dig vid Guds ord och säg:

det är mina fötters lykta

och ett ljus på all min väg.

Hav din lust i detta ord,

som av ålder på vår jord

mänskors tröst och frid beredde

och till himmelen dem ledde.

4. Kristne, medan vi här vandra,

låtom oss på fädrens vis

fromma bedja med varandra,

glada sjunga Herrens pris.

Barnens liksom fädrens ljud

stige upp till samme Gud

att hans godhet nederkalla

över oss och över alla.

*5. Herre, signe du och råde

och bevare du oss väl.

Herre, ditt ansikt' i nåde

lyse alltid för vår själ.

Herre Gud, dig till oss vänd

och din frid oss allom sänd.

O Gud Fader, Son och Ande,

dig ske pris i allo lande!

Text: Johan Olof Wallin (v. 1-4) 1816 (37 år), Jesper Svedberg (v. 5) 1694 (41 år)

Musik: Johann Schop 1642 (52 år), bearb. 1661, jfr 1697 års koralbok nr 377!

Sista strofen, en omdiktning av den aronitiska välsignelsen, är den äldsta delen av psalmen. Jesper Svedbergs vers avslutade 1695 års psalmbok, liksom 1819 års psalmbok och 1937 års psalmbok, liksom många generationers skoldagar, men har nu fått en mer anonym placering.

Av Wallins tilldiktade strofer (1819 började psalmen "Du som fromma hjärtan vårdar") har främst de två sista vunnit burskap ("Dagar komma, dagar flykta" med sin allusion på Psalt. 119:105 och "Kristne, medan vi här vandra" med sin generationsbild). I många sångböcker var det alltså de tre sista stroferna som verkligen togs med, jfr Stora Nätpsalmbokens version, medan man i psalmboken hade sju som sällan sjöngs rakt igenom.

Man får kanske betrakta versionen här i 1986 års psalmbok som en kompromiss: fem strofer anses överkomligt, och den förut tredje strofens anslag har ändrats från "Men när tempelsången stiger" till "Hör, hur tempelsången stiger", hedrats med förstaplatsen och därmed fått ge namn åt hela psalmen.

J Svedberg:

J O Wallin:

J Schop:

167 Gud låter sina trogna här

Folklig koral (OBS finns ej i psalmboken!):


1. Gud låter sina trogna här
allt gott av nåd erfara.
Och budskap om hans kärlek bär
mång tusen änglars skara...

Text: v. 1-4 Georg Reimann d. 1615 "Aus Lieb lässt Gott der Christenheit", sv. övers. och kompl. v. 5 Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Gud låter här sin christenhet", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Anders Frostenson 1979 (73 år)

[För en lättare bearbetning i närmare anslutning till Wallins version, se Stora Nätpsalmboken nr 360. För en friare omdiktning av psalmen, se SvPs1986 nr 483]

Musik: Tysk folkvisa / Martin Luther 1533 (50 år)

Denna psalm har länge varit stående "Mikaelipsalm" och förekommer nu i fjärde svenska psalmboken på raken, fast i en bearbetad version version - eller rättare sagt i två (se även Guds änglar är hans sändebud). Den är till största delen skriven av retorikprofessorn i Königsberg, Georg Reimann, men slutversen är tillfogad av Jesper Svedberg och alltsammans bearbetat av Wallin och Frostenson (resp. Hartman).

Istället för Reimanns/Svedbergs i varje vers upprepade "Nu är de helga änglars dag" gjorde Wallin ett slags kyrklig ålderstrappa, där änglarna sägs följa oss från "vår barndomsdag", "vår ungdomsdag", "på ålderns dag", "på dödens dag" allt intill "den stora dag / som vi med fröjd förbida". Frostenson behöll den (men inte Hartman).

J Svedberg:

187 Nu är en dag framliden

Nu är en dag framliden
och natt tillstundar visst.
Från oss är solen skriden,
bli när oss, Jesus Krist.
Ge oss en stadig tro
och alltid oss bevara,
så att vi utan fara
kan gå till nattens ro.

Text: Okänd svensk 1682, Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.
[För en ytterligare något bearbetad version, se Stora Nätpsalmboken nr 415].
Musik: Lyon 1557 / Erfurt 1572

Alt. folkkoral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok!):



Om den föregående aftonpsalmen (Nu vilar folk och länder) kanske mera sällan sjungits gemensamt i sin helhet, både p.g.a. sin längd och sin intimprivata karaktär, hör denna psalm troligen till de genom tiderna mest sjungna svenska psalmerna, både p.g.a. sin korthet och sin karaktär av gemensam aftonbön: "alltid oss bevara", "så att vi utan fara". Och p.g.a. sin vackra och innerliga mollmelodi, så passande i skymningen.

Psalmen har också bevarats ganska oförändrad genom tre sekler; i tre officiella psalmböcker på raken lät den exakt likadant, och ändringarna i nuvarande psalmbok är mycket små, knappt märkbara. Men allra först trycktes den i Then Swenska Psalm-Booken sammanförd med Johan Arndts Paradis-Lustgård (Göteborg 1682). Och p.g.a. utgivningsorten drog psalmforskaren J W Beckman (i Försök till Svensk Psalmhistoria, Stockholm 1845-1857) slutsatsen att psalmen troligen härstammar från Göteborg. Men det torde vara osäkert. Säkert är i varje fall att Jesper Swedberg bearbetade den något innan den togs med i rikspsalmboken, och sedan dess bibehölls den alltså oförändrad (så när som på stavningen) i nästan 300 år. Miljoner svenskar har kunnat den utantill.

J Svedberg:

238 Jag lyfter mina händer

Alt. melodi (238 b):




1. Jag lyfter mina händer
upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder
och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder,
som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder
och skyddar mig alltfort.

2. Han låter mina fötter
ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter
och blir mig alltid när.
Han nådigt mig bevarar
och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar,
välsignar ock mitt kall.

3. Allt ont han från mig vänder
och frälsar kropp och själ.
Vad än som här mig händer,
så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar,
min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar
för dem med honom stå.

Text: Jakob Arrhenius 1694 (52 år) fritt efter Psaltaren 121 "En vallfartssång", bearb. Jesper Svedberg 1694 (41 år)

Musik: Melchior Teschner 1615 (31 år) "Valet will ich dir geben", något omformad i svensk tradition. Alt. mel. Johan Georg Lotscher 1795 (61 år)

Liksom föregående psalm är detta en psaltarparafras - som blivit ofta och gärna sjungen, även i nyare tid. Båda de melodier som används är friska och glada, och texten är verkligen optimistisk eller snarare trosfrisk och förtröstansfull: "Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl". Psaltarpsalmens upplyfta ögon har här blivit upplyfta händer, men annars följs texten ganska noga.

Avslutningens tal om "bevarad utgång och ingång" har en exakt motsvarighet i våra äldre bibelöversättningar ("Herren skall bevara din utgång och din ingång"). Men den senaste bibelkommissionen valde att först tolka raden som att "Herren skall bevara dig när du går och när du kommer" (fortfarande ganska igennkännligt" och slutligen som "Herren skall bevara dig i livets alla skiften", vilket ju stämmer med den övergripande andemeningen men förlorar konkretion. "Utgång och ingång" har dessutom traditionellt tolkats även på utgången ur detta livet och ingången i den eviga världen. För den som lagt sitt liv, från början till slut, i Herrens händer gäller detta stora: "Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl."

Slutet gott - allting gott. Det berättas att den galante växjöbiskopen Esaias Tegnér på sin dödsbädd lyfte sina händer och citerade början av denna psalm. Det var förhoppningsvis inte bara ännu en av de många tomma poserna och gesterna i den berömde, världsvane poetens och biskopens liv. Som småbarnspappa har jag lärt mej att den gesten på barnets kroppsspråk betyder: "Pappa, lyft upp mej och bär mej!"

Alt. melodi (dalakoral - OBS finns ej i psalmboken!):

240 Uti din nåd

1. Uti din nåd, o Fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mig och vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.

2. Mitt liv, min kropp och ande är
din egendom, o Herre kär.
Bevara själv vad dig tillhör,
att intet ont mig skada gör.

3. I dig är jag av hjärtat nöjd,
du är min enda tröst och fröjd.
I all min nöd och stora brist
är du min hjälp, det vet jag visst.

4. Det är min tro, o Fader blid,
hjälp att jag alltid blir därvid.
Ifrån ditt barn du aldrig vik,
att jag må ärva himmelrik.

Text: Basilius Förtsch 1609 "Herr Jesu Christ, in deine Hand", sv. övers. Håkan Ausius 1641, Jesper Svedberg 1694, ngt bearb.
Musik: Strassburg 1545

(För dalakoral från Lima och Transtrand, se Stora Nätpsalmboken nr 617: I dina händer, Fader blid).

En enkel och i Sverige mycket sjungen bönepsalm är denna, som från början vände sej till Jesus ("Herr Jesu Christ, in deine Hand"), men som i Håkan Magnusson Ausius´ version istället knyter an till Jesus´ egen överlåtelsebön på korset: "Fader, i dina händer överlämnar (befaller) jag min ande", det sista av hans s.k. "sju ord på korset" (Lukasevangeliet 23:46). Även denna psalm passar bra i dödsberedelsen, men lika gärna vid sänggåendet, uppstigandet eller det gemensamma andakts- och gudstjänstfirandet.

Psalmen är ett slags "tvillingpsalm" till Se, Jesus är ett tröstrikt namn - psalmerna har samma melodi och författare ("föräldrar"), och de är lika gamla och lika långa. Båda har också funnits med i alla de fyra officiella rikspsalmböcker som Svenska kyrkan har givit ut (1695, 1819, 1937, 1986), ovanstående psalm dessutom i ganska oförändrat skick.

373 Behåll oss vid ditt rena ord

1. Behåll oss vid ditt rena ord,
så att dess makt kan bli förspord...

Text: Nikolaus Selnecker 1571 (41 år)"Ach, bleib bei uns, Herr Jesu Christ", sv. övers. Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Ach! blif hos oss, o Jesu CHrist", bearb. Karl-Gustaf Hildebrand 1984 (73 år)
- jfr Stora Nätpsalmboken nr 179: Behåll oss, Herre, vid ditt ord (jfr även finlandssvenska psalmboken 1986 nr 157) och nr 697: Bli kvar hos oss, o Jesus Krist

Musik: Wittenberg 1543 (jfr nr 295 i Vallerius´ koralbok 1697 samt nr 450 i Haeffners koralbok 1820!), alt. svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av Hildebrands bearbetning inte publiceras här än]

Denna psalm började ju ursprungligen med emmauslärjungarnas vädjan "Bliv kvar hos oss, Herre" (jfr psalmen "Bliv kvar hos mig"), men var ingen egentlig kvällspsalm (liksom inte heller "Bliv kvar hos mig" egentligen är det) utan en psalm av en som upplevde att det andliga mörkret åter sänkte sej. Reformatorn Martin Luther var död sedan ett kvartssekel, och reformationen hade inneburit ett gytter av "sekter"; och Selnecker tyckte nog att det var svårast med "de reformerta" med Jean Calvin i spetsen (sedan 1564 död även han), en man som från början låg så nära Luther och ingav goda förhoppningar, men som sedan i viktiga avseenden, bl.a. beträffande nattvarden, distanserade sej från luthersk tro och lära.

Psalmen innehåller i originalversion (och i Svedbergs översättning) många slängar åt dem som ständigt presenterar nya läror och så förfalskar den gamla. Den känns mycket aktuell också i vår tid, men av någon anledning förkortades den så starkt av K-G Hildebrand att den knappt står att känna igen. Det kan hända att polemiken upplevdes som besvärande, men jag tror att syftet med förkortningen främst var att uppnå större likhet med den lutherpsalm ("Erhalt uns, Herr, bei deinem Wort") vars melodi numera föreslås också till denna. Selneckers fjärde strof har nästan samma bön ("Erhalt uns nur bei deinem Wort") och när den 1986 gjordes till inledningsvers blev både anslag och format mycket lika lutherpsalmen, som fanns med i 1695 års psalmbok och 1921 års psalmbokstillägg (nr 552: "O Gud, behåll oss vid ditt ord"), men som utmönstrades 1937. (Se vidare jämförelselänkarna ovan).

Selnecker på äldre dar:

403 O Gud, det är en hjärtans tröst

(Här framförs visserligen SvPs68 "Jag tror på Gud som med sitt ord", men det är exakt samma koral som till SvPs403): 

Text och melodi framförd av Mario Ouwens:

EN PSALM UTI VILKEN DEN RÄTTA OCH RENA GUDSTJÄNST PRISAD VARDER

1. O Gud, det är en hjärtans tröst
att i ditt hus få komma,
där vi får glädjas av din röst
med alla dina fromma.
Hur väl det i ditt tempel går,
hur helgedomen härlig står,
det är stor lust att skåda.

2. Här i ditt hus en enda dag
långt mer för oss kan bliva...

Text: Laurentius Jonae Gestritius d. 1598 "O Gudh thet är stoor glädie wist", bearb. med tillägg av v. 4 Jesper Svedberg 1694 (41 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)
- jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 171
Musik: Svensk 1697

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm, av kyrkoherde Lars Jonsson i Resele och Härnösand, tillhör den exklusiva skara som funnits med i fyra rikspsalmböcker på rad. Den påminner liksom angränsande psalmer i psalmboken mycket om de s.k. vallfartspsalmerna i Psaltaren. Glädjen över gudstjänstgemenskapen - och helgedomen! - är påtaglig. Man påminns om den gammaltestamentlige psalmistens ord: "Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor." (Psalt. 84:10).

Psalmen trycktes första gången 1619 i samlingen "Någre Psalmer, Andeliga Wijsor och Lofsonger", som författarens son Haquin Rheselius lät ge ut. Den hade då rubriken "En psalm uti vilken den rätta och rena gudstjänst beprisad varder", men saknade nuvarande v. 4 "Giv oss, o Gud, din Ande god", som Jesper Svedberg la till när han bearbetade psalmen för sin psalmbok 1694.

Det ålderdomliga språket från den karolinska psalmboken ("I dino huse...") behölls ännu i 1937 års psalmbok, men inför 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en på det hela taget vällyckad bearbetning. En försikigare bearbetning återfinns i finlandssvenska psalmboken. Jag tror ändå inte att psalmen återtagit sin forna position som ingångspsalm (eller, vv. 4-5, predikstolspsalm) i gudstjänsten, men melodin är lättsjungen och psalmen absolut värd att pröva oftare.

Den lättsjungna melodin från 1697 års koralbok antas vara svensk, eftersom den aldrig påträffats i utländska källor.

Heri Eysturlid har mer att berätta om psalmen och den melodi som användes till den i 1697 års koralbok (det var alltså inte samma som används nu!):

Och Per Arne Branderud ger oss en egen tolkning av texten, med en Härlig är jorden-inspirerad melodi. Tack så mycket, Per Arne, för att du valde att framföra just denna psalm! 

419 Du själv förordnat, store Gud

1. Du själv förordnat, store Gud,
att vi skall vittnen kalla
som skall förkunna dina bud
och all din nåd för alla...

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Så hafwe vij i thenna dagh", bearb. Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Av dig förordnad, store Gud", Olle Nivenius 1986 (72 år), jfr versionen i Fria Psalmboken!
Musik: Tysk folkvisa / Wittenberg 1533

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna prästvigningspsalm stod ursprungligen som nummer 200 under rubriken "Uppå Apostledagar" i 1695 års psalmbok. Wallin skar bort mer än hälften av verserna och Nivenius ytterligare ett par. Fr.o.m. Wallin börjar psalmen med den ursprungligen tredje strofen, som i Svedbergs version såg ut så här:

Tu haar förordnat, store Gudh

Ett ämbet här på jorden

Hwar medh tin Ord och helga Budh

Oss äro kungjord worden.

Apostlomen gafft tu then macht

uthi then mening och then acht

At the titt rådh förkunna.

Det vilar ett stort allvar och en stor ansvarsmedvetenhet över biskop Svedbergs psalm om prästämbetet (nå, när han skrev den var han ännu inte biskop, det blev han först 1702, utan utnämnd kyrkoherde i Vingåker). Åtskilliga formuleringar är av djup pregnans, och psalmen är i sin ursprungliga avfattning något av en biktspegel för präster. 

Jag tycker nog att den borde få tillbaka några av de bortskurna stroferna. Men risken är väl istället att hela psalmen ryker vid nästa psalmbokrevision - den anses förmodligen, trots bearbetningarna, vara alltför inpyrd av en gammal patriarkal syn på prästens uppgift.

Jesper Svedberg:

458 Så är fullkomnat, Jesus kär

1. Så är fullkomnat, Jesus kär,
vad om din död förkunnat är.
Vad Guds profeter förespått,
nu har det i fullbordan gått.

2. I allt du Fadern lydig var...

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr finlandssvenska psalmboken 1986 nr 69.
Musik: Svensk 1697, ngt bearb, jfr 1697 års koralbok nr 229, alt. koral från Ormsö, Estland, är upptecknad efter Sofia Laktionoff (f. 1865) i Svinby av Olof Andersson.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Detta är en fastepsalm med ytterst begränsat användningsområde - den är egentligen skriven för passionsandakten på Långfredagens afton, i samband med läsningen av den s.k. sjätte akten i Kristi lidandes historia (om hans begravning). Men den är nu inne i sin fjärde psalmbok på raken, så tydligen har den uppskattats. Prosten Södergård i Delsbo berättar i sin fastebok Vardagsikoner om en man som kom till Delsbo kyrka på långfredagskvällen i enkom för att få sjunga denna psalm. Som Peter Södergård påpekar har finlandssvenska psalmboken behållit mer av den gripande, konkreta psalmen, bl.a. dessa rader:

Nu döden dina ögon sövt,
din mun är stum, ditt öga dövt.
Men ur din död vårt liv upprann.
Ej döden mer oss skada kan.

Det är egentligen lite märkligt med detta tilltal till den döde men enligt Svedbergs tro samtidigt levande och uppståndne Frälsaren. Annars är det ju inte ovanligt vid vanliga begravningar och minnesstunder att den döde tilltalas retoriskt. Men det här är en tillbedjans- och bönepsalm riktad till Frälsaren som död. Inte vanligt, men Johan Olof Wallin har gjort en likadan: Ditt lidande har nått sitt slut. Eller två, om man räknar Den mun är tyst som bad så ömt, där Jesus-tilltalet dock dröjer till vers 2.

Själv var jag som tonåring ytterst nära att läsa en halv vers ur psalmen vid min farfars öppna grav i januari 1988 ("Tack dig, som gravens mörka port / har ljus med din begravning gjort"). Men jag tordes inte - det blev bara ett "tack" som följde handrosen den kalla vinterdagen. Och det var väl helt okej det med. Min kusin sa dock "på återseende" och uttryckte därmed lite mer av vad jag och Svedberg menade.

J Svedberg:

515 Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår

1. Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår.
Vi börjar nu på nytt ett år.
Det gamla gick till ända.
Så lägger vi med tro och hopp
det nya året och dess lopp
i dina goda händer...

Text: Okänd tysk författare 1582 "Das alte Jahr ist nun dahin", Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Vår tid är ganska flyktig här", Karl-Gustaf Hildebrand 1979 (68 år)
Musik: Philipp Nicolai 1599 (43 år), "koralernas drottning".

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Jesper Svedberg bearbetade denna nyårspsalm ur C Stoltzhagius´ Geistliche Lieder (1582). Psalmen har nu fem långa strofer och sjungs väl mera sällan, i sin helhet åtminstone. Men Hildebrands bearbetning från 1989 är skickligt gjord och de kända böneraderna "O Gud, ditt ord och sakrament / låt aldrig bliva från oss vänt" är fortfarande kvar.

Att Nyårsdagens gudstjänst (Åttondedag Jul) om Jesus-namnet alltmer sällan firas när den inte infaller på en söndag torde ha bidragit till att psalmen kommit ur bruk. (Den är genom sitt anslag mindre passande som en nyårsaftonsbön). Men den är absolut en festligt klingande högtidspsalm, inte minst tack vare Nicolais koral, och som bönepsalm inför det kommande året har den få motsvarigheter.

Jesper Svedberg:

Philipp Nicolai:

633 Med himlen det blir som för tio jungfrur

1. Med himlen det blir som för tio jungfrur,
när tiden för festen var inne.
Hos fem sig förrådde vår tröga natur,
vårt dåsiga, syndiga sinne.
Gud nåde oss syndare alla!

2. De övriga fem lär oss vakta vår tid...

Text: Jesper Svedberg 1694 (41 år) "Himmelriket liknas widh tijo jungfrur", bearb. Bo Setterlind 1983 (60 år) - för alternativ bearbetning se Stora Nätpsalmboken nr 880.
Musik: Efter en folkmelodi från Dalarna

Bo Setterlind: