170 Den stora, vita skaran där

Alt. dansk koral I (OBS! finns ej i svenska psalmboken):


1. Den stora, vita skaran där,
lik tusen berg som snöskrud bär,
med skog omkring
och palmers ring,
säg vilka dessa är...

Text: Hans Adolph Brorson tr. posthumt 1765 ("Den store, hvide Flok vi se"), sv. övers. Anders Frostenson 1983 (77 år)

Musik: Norsk folkmelodi från Heddal, alt. koral dansk melodi

När dansken Brorson skrev om "tusend Bjerge fuld af Sne" såg han enligt en uppgift molnbankarna över Västerhavet framför sej. Han sägs i vart fall aldrig ha varit i Norge eller Alperna och sett några fjäll i verkligheten. Men med en så stark diktarkraft som Brorsons spelar det kanske ingen roll. Hans både språkligt och innehållsligt sprudlande psalm målar i varje fall upp himmelens härlighet i de mest betagande bilder, med utgångspunkt i bibelns skildringar i Uppenbarelseboken 7.

Psalmen publicerades efter Brorsons död i samlingen "Svane-sang" (1765). Den översattes första gången till svenska av Emanuel Linderholm 1909 ("Hvem är den stora hvita här") och bearbetades ytterligare flera gånger av både honom och Edvard Evers innan den slutligen togs in i 1937 års psalmbok ("Den stora, vita här vi se"). Men Anders Frostenson utgick helt från originalet i sin nyöversättning, i enkom gjord för 1986 års psalmbok. Han har i mångt och mycket återställt Brorsons friska stil, och nu får vi återigen "slå palme-takt" eller, med Frostensons ordval, "slå takt med palmers blad."

Denna Danmarks främsta allhelgonapsalm sjungs i Sverige liksom i Norge främst på en norsk folkmelodi från Heddal som Edvard Grieg tecknade ned och arrangerade. I Danmark däremot är det tre andra melodier som gäller. Psalmen har i Sverige även sjungits på Otto Olssons melodi till förklaringsdagspalmen Vår blick mot helga berget går. Men ursprungligen sägs den ha blivit skriven till en studentmarsch(!).

Heddals stavkyrka (Nordens största):

Hans Adolph Brorson:

Edvard Grieg:

171 För alla helgon, som i kamp för tron

Alt. koral:

1. För alla helgon, som i kamp för tron
stått fast mot världen och nått himlaron,
till dig, o Jesus, höjes lovets ton.
Halleluja!
Halleluja!

2. Du var i världen deras fasta hus.
Din röst dem ledde fram i stridens brus,
och genom ödsligt mörker sken ditt ljus.
Halleluja!
Halleluja!

3. Vi kämpa må med troget, tappert mod
som förr en gång din helga skara god,
tills den bekrönt i segerns boning stod.
Halleluja!
Halleluja!

4. O höga samfund, helgon av vår släkt!
Mörk är vår väg, för er har morgon bräckt.
Men alla livas av hans Andes fläkt.
Halleluja!
Halleluja!

5. Blir dagen tung och själens möda lång,
tyst, hör! I fjärran tonar segersång,
och tro och vilja stärkes än en gång.
Halleluja!
Halleluja!

Text: William Walsham How 1864 (40 år) ("For all the saints"), sv. övers. Nathan Söderblom 1911 (45 år)

Musik: Joseph Barnby 1868 (30 år), alt Ralph Vaughan Williams 1906 (34 år)

Denna ståtliga allhelgonahymn publicerades första gången 1864 i "Hymns for the Saints Day, and other Hymns." Nästan ett halvsekel senare översattes den till svenska av Nathan Söderblom och trycktes på Allhelgonadagen (1.11 1911) i tidskriften Vår lösen. Så tidigt på seklet hade sedan med tända gravljus till allhelgona ännu inte slagit igenom i Sverige och dagen var heller inte allmän helgdag.

Men psalmen Söderblom översatt var den blivande konung Gustav VI Adolfs dåvarande hustrus, kronprinsessan Margaretas, älsklingspsalm. Och sedan hon hastigt avlidit den 1 maj 1920, gravid med sitt sjätte barn, sjöng församlingen den i Storkyrkan vid hennes begravning. Sannolikt bidrog detta till att psalmen året därpå togs in i psalmbokstillägget Nya Psalmer.

Psalmen betonar i hög grad pilgrimsmotivet och kunde lika gärna ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen". Dess uppfordrande innehåll påminner starkt om inledningen av Hebréerbrevet 12. Fjärde strofen är ett exempel på rent retorisk invokation (jfr "O Maria, lär mig dina sånger" eller "Vi hyllar er, sanningens vittnen") och ska inte uppfattas som någon oevangelisk åkallan av helgonen.

Kronprinsessan Margareta (1882–1920). Fotografi från 1910-talet.

Walsham How:

Joseph Barnby:

Ralph Vaughan Williams:

172 De skall gå till den heliga staden

1. De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång...

Text: Britt G Hallqvist 1976 (62 år), v. 4 Oscar Ahlén 1984 (78 år)

Musik: Egil Hovland 1976 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Detta är en älskad begravnings- och allhelgonapsalm som inspirerats av de s.k. "saligprisningarna" i Matteus 5, inledningen till Jesus Bergspredikan. Inte minst den återkommande formeln "de skall" är hämtad därifrån. Det handlar om dem som är fattiga i anden, sörjande, ödmjuka, hungrande, barmhärtiga, renhjärtade, fridsälskande, förföljda för rättfärdighetens skull. De skall bli tröstade, mättade, ärva landet, möta barmhärtighet, se Gud...

Men i kyrkomötesbehandlingen av Psalmer och Visor 82 höll man på att ändra "de skall" till "vi skall" (enligt Olle Nivenius i Psalmer och människor, Verbum 1991, hade man t.o.m. lyckats få den motvilliga men ödmjuka författarinnans tillstånd!), men utskottsförslaget togs slutligen tillbaka efter ingripande från bl.a. Olle Nivenius. Till Britt G Hallqvists lättnad. Hon menade att en ändring kunnat "utestänga många från att kunna sjunga psalmen. Domen är Guds och många människor har en ödmjuk försiktig hållning i sin tro. Dessutom låter 'vi' så kristet självbelåtet." (John Ronnås: Våra älskade psalmer, Verbum 1990).

Psalmen fick dock så småningom en ny avslutning. Olle Nivenius (som då var psalmbokskommitténs ordförande) har berättat om hur den fjärde strofen kom till:

"Strax innan förslaget till den nya psalmboken skulle gå i tryck, blev jag en morgon uppringd av Oscar Ahlén som meddelade att Hallqvists 'De skall gå till den heliga staden' blivit en av hans älsklingspsalmer, men att han för sin del saknade en avslutande vers om mötet med Herren. Nu hade under natten en sådan vers tagit gestalt för honom, och han hade genast på morgonen skrivit ner den. Hade jag något emot att han tog kontakt med Britt G Hallqvist och frågade henne om hon hade något att erinra mot att hennes psalm utökades med denna vers? Det hade jag inte, liksom inte heller författaren eller psalmkommittén." (Psalmer och människor s. 126)

Egil Hovland:

484 De heliga i landet

1. De heliga i landet,
de lever i ett ljus
som genomlyser dem.
Det går från djup till djup
och de ropar:
Kyrieleis.

2. De heliga i landet...

Text: Olov Hartman 1977 (71 år)
Musik: Erland von Koch 1979 (69 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

En typisk "psalmbottenpsalm" för Alla helgons dag. Sjungs i princip aldrig (eller har ni några exempel?). Och Hartman får väl skylla sej själv p.g.a. sitt "kyrieleisande" och sin ibland lite väl mystiska mysticism: "De heliga i landet / de lever i en natt / vars mörker heter Gud..." Vad blev det av Jakobs ord: "Gud är ljus, och intet mörker finns i honom"? Är det Johannes av Korset och "själens dunkla natt" Hartman tänker på? Men det blir lika konstigt som Eggehorns "mörklagda hamn" (SvPs1986 nr 256)

Annars är psalmen rätt fin: alla strofer utom den sjunde och sista börjar likadant ("De heliga i landet") men avslutas lite olika, förutom med "Kyrieleis" (v. 1 o 3) också med det mer välbekanta "Halleluja" (v. 2, 6 o 7) och "Kom, Herre, kom" (v. 4-5) - närmast motsvarande bibelns "Maran ata" som det inte skulle förvåna mej om Hartman hade med i en ursprunglig version.

Bibel- och bekännelseallusionerna är som vanligt när det gäller Hartman många ("det går från djup till djup", "de går från kraft till kraft", de "träder fram för Gud till sist med segerkrans", "o ljus av ljus"). 

Melodin är en av Erland von Kochs bästa. Det är bra att psalmen har sju strofer ur den aspekten att man då faktiskt hinner lära sej melodin (många av de nya psalmerna är för korta för att man ska kunna göra det!). Men rent textligt tror jag psalmen skulle vinna på att förkortas så att man behöll endast v. 1-2 och 5-7.

Erland von Koch:

613 Inför Guds himlatron

Alt. koral:

1. Inför Guds himlatron
sjunger hans änglakör,
spelar orkestern opp,
aldrig musiken dör.

2. Ängelen Mikael...

Text: Britt G Hallqvist 1958 (44 år)
Musik: Lars Edlund 1958 (36 år), alt. mel ovan av Andreas Holmberg, till barnkören Mikaelikören i Rengsjö k:a inför den helige Mikaels dag 2009 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna till Edlunds melodi eller resten av texten publiceras här än]