Detta är ett bara ett av många sätt att göra vår psalmskatt mer tillgänglig för nya generationer. Det bästa sättet är att gå i kyrkan och återupprätta husandakten, d.v.s. att regelbundet sjunga och spela psalmer tillsammans även hemmavid. OBS! Av upphovsrättsskäl kan inte alla texter och noter publiceras på nätet än. För de psalmer jag inte kunnat återge här hänvisas till papperspsalmboken. Kommentarsfälten får gärna användas, liksom min mejladress andreas.g.holmberg[at]gmail.com
1. Låt oss glada och i tro tacka Gud, ty han är god. Hans barmhärtighet och nåd... Text: Anders Frostenson 1978 (72 år), efter John Milton 1623 (15 år) och 1645 (37 år), "Let us with a gladsome mind". Musik: Halle 1704, alt. kinesisk musik (efter en tempelsång) [Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Denna psalm går tillbaka på psalm 136 i Psaltaren, där varje vers avslutas med "refrängen": Evigt varar hans nåd. Den berömde engelske poeten John Milton började parafrasera psaltarpsalmen redan i tonåren, men färdigställde inte den slutliga versionen förrän några decennier senare.
Sven Larson gjorde en fri svensk översättning 1967, "Tacken Herren, ty han är", som togs in i bl.a. sångsamlingen Herren lever 1977 (nr 808). Anders Frostensons version förhåller sej även den ganska fri till Miltons text, men är helt klart inspirerad av både den och psaltarpsalmen.
Psalmen trycktes enligt Oscar Lövgren i Lyra och psaltare redan 1910. Hur som helst skrevs den under ungkyrkorörelsens genombrottstid och ger ett gott uttryck för den vilja till Kristus-bekännelse och evangelisation som genomsyrade den. Psalmen har också under 1900-talet ofta använts som konfirmationspsalm och stod i 1937 års psalmbok just under rubriken "Konfirmation". Den sjungs dock nog idag snarare, i den mån den alls sjungs längre, på den helige Stefanus dag, Apostladagen eller liknande högtider. (Skulle även passa på Alla helgons dag). Tyvärr anses den väl föråldrad - men vem skriver i så fall modernare texter på det här viktiga temat?
De tre första stroferna har ett likartat, "negativt" anslag: Räds ej, Blygs ej, Vik ej - och antyder att ett annat förhållningssätt är det vanligaste. Den fjärde strofen är däremot positivt formulerad: "Bevara som din högsta skatt / vad Kristi kärlek gav." Hela psalmen är kärnfull, pregnant och väl värd att lära utantill. Även utan att man fått den i läxa av prästen.
Denna psalm hörde till samfundens "10-i-topp", d.v.s. de 10 psalmer som redan för 1986 års psalmbok fanns i alla svenska kristna samfunds sångböcker. Den har sitt ursprung i en italiensk mariavisa, "O sanctissima, o piissima" (O du heliga, o du fromma"), som den tyske författaren och filosofen Johann Gottfried Herder hade med sej hem till Tyskland efter sin stora italienska resa på 1770-talet och som han lät trycka i sina Volkslieder ("Folkvisor) 1778-79.
Nästan 40 år senare gjorde barnhemsföreståndaren Johannes Daniel Falk en helt ny sång till denna melodi, men anslaget påminner ju en del om mariavisan. Falks sång bestod av tre strofer, en för julen, en för påsken och en för pingsten ("O du fröhliche, o du selige Weihnachtzeit", "Osterzeit" resp. "Pfingstenzeit"). Pedagogiskt och fint, närmast med tanke på barnhemmets söndagsskola. Denna "högtidssång" trycktes 1819 i Falks Auserlesene Werke.
Heinrich Holzschuher tyckte mycket om denna sång men fann den alltför kortfattad, så han byggde ut den till tre strofer om julen, tre om påsken och tre om pingsten och tryckte sin version i Harfenklänge - eine freundliche Liedergabe für Geist und Gemut 1829. (Det här med upphovsrätt var det ju inte så noga med på den tiden).
Och se: julstroferna väckte bred anklang i Europa och översattes av okänd person till svenska för Tillägg till Andeliga sånger, tryckt i Örebro 1856. Texten har bearbetats något därefter, särskilt v. 3 (1867 och 1917), men ovanstående version har nu tagits in i två psalmböcker i rad och är väl insjungen. (Se vidare Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964).
(Enda problemet med musiken är var man ska förlägga melismerna i inledningsraderna samt sista versens sista rad - där har det förekommit en del olika varianter genom åren).
Detta är verkligen och omisskännligen en Olov Hartman-psalm - inte minst själva anslaget är hartmanskt originellt. Samtidigt är psalmen tydligt inspirerad av Charles Wesleys påskhymn med samma upplägg och melodi (jfr dock även Leeson/Hallqvists Denna dag stod Kristus opp). Psalmen är ett av de nytillskott i psalmboken som fått störst genomslag, både tack vare den starka texten och den jublande 300-åriga koralen.
Många påskpsalmer anknyter till dopets sakrament med dess begravnings- och uppståndelsetema. Den här anknyter till nattvardens sakrament, det som ju faktiskt instiftades i samband med just påsken. Eftersom varje söndag är Kristi uppståndelses dag borde den här psalmen, liksom de övriga påskpsalmerna, kunna sjungas betydligt oftare än som sker, och då särskilt i samband med nattvardsfirande. Antingen som tillredelsepsalm (offertoriepsalm") eller, kanske hellre, som lov- och tacksägelsepsalm vid mässans avslutning.
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
Denna en av den anglosaxiska världens mest kända hymner, som bl.a. sjöngs på Winston Churchills begravning, utgavs första gången i Watts´ samling av parafraserade psaltarpsalmer, The Psalms of David, år 1719. Nu är ju inte alla psaltarpsalmer ens enligt Psaltaren själv skrivna av David, och psalm 90, som Watts´ bygger denna sin hymn på, anges vara av "gudsmannen Moses" och är i så fall muntligt traderad i några hundra år (den finns ju inte med i någon av de s.k. moseböckerna) samt den allra äldsta av psaltarpsalmerna .
Watts´ originalpsalm har nio strofer, men i 1937 års psalmbok kom bara fyra med (och då är ju ändå sista strofen nästan helt likadan som den första). Britt G Hallqvist både bearbetade den dittillsvarande svenska texten och översatte några strofer till, så att vi nu i alla fall har sex strofer med i vår psalmbok. Det var inte dumt - bl.a. framgår sambandet med Psaltaren 90 så mycket tydligare.
Melodin av Croft utgavs 1708 i Supplement to The New Version (av psalmboken),och då naturligtvis då till en helt annan text. Men idag är Crofts koral mest förknippad med ovanstående psalm, även om den fortfarande används också till en del andra psalmer (här i Sverige bl.a. till Räds ej bekänna Kristi namn).
Detta är något av en engelsk motsvarighet till den svenska psalmen Hur underlig är du i allt vad du gör. Men om den svenske författaren främst led av kroppslig sjukdom, var den engelske drabbad av långvarig själssjukdom. Och när han efter en bättre period på 8 år, då han varit inneboende i prästgården i Huntingdon, stod i begrepp att gifta sej med den nyss avlidne kyrkoherdens goda hustru Mary Unwin, bröt själssjukdomen ut på nytt. Han tänkte nu (1773) t.o.m. ta sitt liv med den synnerligen överspända motiveringen att han "efter Abrahams exempel skulle företa en utomordentlig akt av lydnad och offra inte en son utan sig själv."
Men efter att ha räddats undan sin dåraktiga plan, enligt somliga källor av en droskkusk som låtsades köra vilse när Cowper ville ner till Themsen för att dränka sej, fick författaren själsstyrka och självbesinning nog att skriva denna fina psalm som idag sjungs över stora delar av världen. Den trycktes 1774 och översattes första gången till svenska 1859 för Pilgrims-Sånger ("På underbara vägar går"). Psalmbokens översättning är från J A Eklunds psalmbokförslag 1934, utförd av utgivaren själv.
(Cowper fick leva ända till år 1800 och gav ut flera uppskattade hymnsamlingar tillsammans med den berömde kyrkoherden i Olney, förre slavskepparen John Newton).
1. O Guds Ande, du som bor i ljus som inget öga såg, Ande, som i tidens början över kaosnatten låg... Text: Anders Frostenson 1976 (70 år) Musik: Nederländsk o 1700, tr i Oude en nieuwe Hollantse Goeren lietjes en contradansen
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] En lovpsalm och en bönepsalm, riktad till Gud den helige Ande. Den passar särskilt bra som morgonpsalm eller vid förmiddagsgudstjänster ("du är livet, morgonglöden", "vi av glädje flödar över, / tackar dig var nyfödd dag"). Psalmen börjar där bibeln börjar, och talar om hur Anden "i tidens början över kaosnatten låg". Det stod ju fram till Bibel 2000 om hur "mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet". Bibelkommissionen fick det ju till "en gudsvind" som "svepte fram över vattnet", men Anders Frostenson talar i alla fall tydligt om Guds Ande. Andra strofen går fram till Nya förbundets tid, och talar om kyrkan och Jesus i samband med Anden. Och sista strofen ber att vi ska få bli tempel för Anden, och, i lite mer mystika ordalag, att Anden ska "göra vår ångest till sitt rop". En typisk frostensonpsalm, men den tillhör den kategori som inte har "Kyrkovisors" enkla viston, utan är skriven i mer traditionell psalmstil utan att hemfalla åt de klichéer som rimtvånget ofta ledde till. Frostenson arbetar mer med assonanser eller vokalrim, särskilt i sista strofen där "bor" får rimma på "rop" och "bort" med "når" (inte något särskilt rent rim ens som assonans betraktat).
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] En tacksägelsepsalm och en bönepsalm vid dop av små barn, skriven av en ung kvinna som jag inte närmare känner till (uppges vara författare från USA), men kanske vid hennes eget barns dop eller vid någon närståendes. Psalmen är trinitariskt uppbyggd och ber i första strofen om Skaparens/Faderns välsignelse, hänvisar i andra strofen till Jesus uppmaning "Låt barnen komma hit till mig" och ber i tredje strofen att den helige Ande ska följa barnet genom livet. Eftersom "vi vet att livet kan bli svårt, / att människan är svag". I Svenska psalmboken talas i psalmens slutrad om "dopets öppna famn", medan det i frikyrkliga "Psalmer och Sånger" (där den har nummer 655) talas om "nådens öppna famn" - där är psalmen tänkt att användas vid s.k. "barnvälsignelse" och står under rubriken "Glädje - tacksamhet".
1. Varför gick vi bort att söka dig som alltid hos oss var? Ljuset såg vi, men... Text: Anders Frostenson 1964 (58 år) Musik: Wales 1700-talet
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än] Här har Frostenson skrivit en föga sjungen men varm och enkel psalm som alluderar på Johannes Döparens vittnesbörd om Jesus: "Mitt ibland er står en som ni inte känner" (Joh. 1:26) och på Emmausvandrarnas upplevelse hur de kände igen Jesus när han bröt brödet (Luk. 24:30f).
Ett berömt citat av okänd person rinner mej också i hågen när jag sjunger den här psalmen på den vackra walesiska melodin : "Om Gud känns långt borta - vem av er tror du då som har flyttat på sej?" Psalmens slutord är ju: "Inte du men vi var borta. Du är alltid hos oss här." Även Chestertons liknelse i inledningen till stridsskriften "Ortodoxi" påminner om den här psalmen. Han föreställer sej att han for ut i båt för att upptäcka avlägsna länder men kom ur kurs så att han "upptäckte" hemlandet England utan att först förstå att det var England. Vid detta liknar han sin "upptäckt" av Kristus och kristendomen - men beklagar sej inte, eftersom den enfaldiga tron att man upptäckt något nytt trots allt ger en fräsch upplevelse av saken ifråga. (Om Frostensons psalm av någon anledning blivit mindre sjungen, beror det alltså inte på koralen. Den är inte alls särskilt svår).
1. Förbida Gud, min själ, med hopp och tålamod. Till slut han hjälper väl, ty han är mild och god. När sina barn han prövat har, han dem ur luttringselden tar, ger för den kalk de tömma fått ett rågat fröjdemått.
2. Så har han alltid gjort, så är hans hjärtelag... Text: Okänd svensk författare ca 1733, Olle Nivenius 1983 (69 år) Musik: Svensk 1700-talet
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
1. Ni mänskobarn som här i världen får hjälp av samme Faders hand, säg, varför kivas ni på färden till ett och samma fadersland? Då har ni ej de bud i minne som Herren gav oss, evigt god... Text: Johan Olof Wallin 1809 (30 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år) Musik: Halle 1704
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]
