*7 Lova Herren, sol och måne

1. Lova Herren, sol och måne,

alla stjärnor som han tänt...

Text: Anders Frostenson 1958 efter Psalt. 148 (52 år)

Musik: Lennart Wenström-Lekare 1958 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Detta är en psalm som slog igenom via "barnpsalmboken" Kyrkovisor 1960. Men precis som när Betty Ehrenborg-Posse skrev "Så älskade Gud" eller Lina Sandell skrev "Jesus för världen" för olika söndagsskolsångböcker, har det visat sej att psalmer skrivna för barn ofta uppskattas minst lika mycket av vuxna.

Psalmen har - liksom sin förlaga i Psaltaren (psalm 148) - en tydlig lovsångskaraktär, förstärkt av Wenström-Lekares enkla, glada melodi. Ändå är den egentligen mer en uppmaning att lova Herren än en direkt lovsång, och som sådan har den ofta sjungits vid gudstjänsters inledning, för att liksom anslå tonen inför fortsättningen. Konkretionen är härlig och ordmusiken tydlig: "Lova Herren, berg och höjder, bäck och källa, fors och flod."

Kanske gjorde det mer uttalade barnperspektivet i Kyrkovisor (urspr "Kyrkovisor för barn") att sista strofen lät annorlunda där (jfr Norsk Salmeboks version nedan): "Lova Herren i hans kyrka, / sången stiger ljus och klar. / Barn i alla länder tackar / Gud för allt han skapat har." Nu låter den så här istället: "Lova Herren i hans kyrka, / han som mitt ibland oss bor. / Allt han ger oss. Han skall skapa / nya himlar, en ny jord."

30 Gud är trofast

1. Gud är trofast! Så ljöd sången
bland Guds folk i forna dar.
Samma sång från tid förgången
tonar ännu lika klar...


Text och musik: Allan Törnberg 1951 (44 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Pingstpastor Törnbergs sång om Guds trofasthet har många anknytningspunkter i Bibeln, t.ex. Psaltaren 100, men John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) tror att Törnberg främst haft en sång med samma namn av göteborgsprästen Peter Lundén i tankarna. Det är kanske inte så säkert, men däremot kan han mycket väl ha inspirerats av den, medvetet eller omedvetet.

Precis som i Lundéns sång upprepas inledningsorden "Gud är trofast" hela nio gånger (om än Törnbergs sång har en strof extra), ja, Törnberg betonar verkligen: "sjung det om och om igen!" Även avslutningsraderna påminner ju starkt om varandra - vi ska inte bara påminna oss Guds trofasthet och upprepa de orden här, utan vi ska sjunga det "i all evighet!"

Törnbergs text kan som sagt inte publiceras här än, men Lundéns går bra:

Gud är trofast, vare det din borgen
för var dag och stund som än går in.
Gud är trofast under glädjen, sorgen
du får vara hans och han är din.
Gud är trofast, han skall undanrödja
alla nät och snaror för din fot.
Gud är trofast, han skall styrka, stödja
och dig rädda undan stormens hot.

Gud är trofast, alla otrosdimmor
skall han lyfta, skingra, jaga bort.
Gud är trofast, nådens ljusa strimmor
genombryter molnen inom kort.
Gud är trofast, forntid, nutid, framtid
lyses upp utav hans trofasthet.
Gud är trofast, säg det till din samtid,
Gud är trofast, sjung i evighet!

54 Vinden ser vi inte

Alt. koral (OBS finns inte i psalmboken!):



1. Vinden ser vi inte,
men dess röst vi hör...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år), 1973

Musik: Erhard Wikfeldt 1958 (46 år), alt. Carl-Bertil Agnestig

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

En psalm om Guds helige Ande, inspirerad både av hebreiskans ordlikhet mellan "Ande" och "vind" men också av Jesus´ uttryckliga jämförelser mellan vinden och Anden (eg. den som är född av Anden) i Johannesevangeliet kapitel 3. Psalmen publicerades som så många andra Frostenson-psalmer första gången i Kyrkovisor för barn 1960.

Psalmen finns med i andaktsstigen ovanför turistanläggningen vid Höga kusten-brons norra ände.

74 Du som gick före oss

1. Du som gick före oss

längst in i ångesten...

Text: Olov Hartman 1968 (62 år)

Musik: Sven-Erik Bäck 1959 (40 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Om jag säger att den här psalmen är världsberömd p.g.a. sin melodi skulle jag inte överdriva så mycket. Bäcks tolvtonsteknik har resulterat i ett antal ytterst originella psalmmelodier, jfr t.ex. SvPs1986 nr 589 Se här bygges Babels torn, men åtminstone den här är betydligt sångbarare än man tror och "fastnar" på ett fascinerande sätt. Den skrevs som synes nästan tio år före psalmtexten (till en ofullbordad passionstonsättning), och när Hartman arbetade med "Uppbrottets mässa" (1968) och skulle skriva en parafras på Agnus Dei ("O Guds Lamm") visade sej Sven-Erik Bäcks 50-talsmelodi komma väl till pass.

Psalmen står under rubriken "Nattvarden" men kunde också ha stått under rubriken "Fastan". Inte minst på Skärtorsdagen passar den bra, men även när som helst annars. Den är i största allmänhet en fin bönepsalm och Kristus-psalm, i det fallet precis som J. A. Eklunds nattvardspsalm Du sanna vinträd.

Jesus kallas i andra strofen "vårt hjärtas fred" och i tredje strofen "livets bröd", så att när vi i fjärde och sista strofen ber om att bli sända ut i världen med "fred och bröd" finns där en dubbeltydighet, som många fromma kommentarer har missat. Som om kyrkan bara arbetade för att få slut på hunger och krig. Vilket i och för sej inte alls är så "bara" och definitivt accentueras i det hartmanska perspektivet.

Se i övrigt hymnologen Birgitta Sarelins kommentar!

Alternativ melodi:

 

156 De trodde att Jesus var borta

1. De trodde att Jesus var borta,

de trodde att Jesus var död...

Text: Anders Frostenson 1957 (51 år)

Musik: Gunnar Thyrestam 1957 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Ja, nu är väl visserligen frågan om lärjungarna fortfarande trodde att Jesus var död. De hade ju mött honom flera gånger i Jerusalem efter hans uppståndelse. Kanske borde man hellre sjunga: "De trodde att Jesus var borta / om än inte nu längre död." I varje fall skulle det stämma bättre med evangeliets framställning av saken. Frågan var inte om Jesus levde, utan vart han hade tagit vägen.

Lärjungarna hade ju inte fått några tydliga instruktioner om den närmaste framtiden, mer än att Jesus skulle gå före dem till Galileen. Men där hade de inte lyckats få fatt på honom. Så Petrus fick för sej att det var dags att återgå till den kvarlämnade fiskebåten hemma hos frun, och ett gäng (inte alla!) medlärjungar hakade gärna på. Förmodligen de i gänget som hade varit fiskare, förutom kanske Tomas och Natanael som ändå ville prova på. Lite extra omsorg om just Tomas kan man tänka sej att de andra visade, han som varit lite "utanför". Häng med nu, Tomas, tänker jag mej att Petrus sa. Petrus hade ju också fått möta Jesus och visste att han själv var förlåten, men de hade inte talat ut med varandra än.

Och nu gick det som den där gången när fiskarbröderna blev kallade till lärjungar av Jesus: de fick ingenting i näten. Nu på morgonen står han där, timmermannen Jesus, och instruerar de rutinerade fiskargubbarna hur de ska göra för att få något. Och som de får! (Hela 153 stycken, skriver Johannes sedan de räknat). "Det är Herren!" hojtar han till Petrus, som står i kalsongerna men tar på sej en långskjorta och hoppar i sjön för att snabbt få träffa Jesus igen. Jesus, som eldat så att det nu glöder fint, och som redan börjat grilla egen fisk och grädda eget bröd, men som nu säger åt lärjungarna att bidra med lite fiskar från näten också. (Läs mer i Johannes 21).

Frostenson återberättar det här men avslutar med att göra om inledningsorden till en uppmaning: "Tro inte att Jesus är borta, / tro inte att Jesus är död". Och han påminner om att den levande Frälsaren nu erbjuder Livets Bröd till oss alla. Psalmen är en av de mest levande från Kyrkovisor för barn (1960) och ett gott exempel på den psalmförnyelse som Frostenson initierade. Den är också ett gott exempel på hur Frostenson återupplivat den gamla psalmkategorin "Psalmer över några söndagsevangelier" (pedagogiskt återberättande psalmer) som fanns rikt företrädd i den gamla karolinska psalmboken.

213 Att bedja är ej endast att begära

Alt. koral:


1. Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.

2. Att bedja är att helt sig själv förglömma
i bönen: "Ske din vilja, icke min",
att låta nådens rika källsprång strömma
i egen tomhet, eget armod in.

3. Att bedja, det är kraften att försaka,
att mitt i stormen vara trygg och still
och visa alla varför fast tillbaka,
i lugn förtröstan på att Gud så vill.

4. Gud redo är att nådens port upplåta
för varje redlig själ som klappar på
i ödmjuk bön att livets dunkla gåta
i evighetens ljus förklarad få.

Text: Stina Anderson 1922 (45 år)
Musik: Rolf Davidson 1950 (25 år), alt. Oscar Ahnfelt 1850 (37 år) 

Om denna psalms tillkomst har författarinnan själv berättat:"Den kom till såsom en länge och plågsamt förnummen protest mot den, även bland kristna människor, gängse uppfattningen att bön är detsamma som att bestorma Gud med ideligt tiggande om tusen och en ting, som dessa anse oumbärliga, för att slippa offra något av sin egoism och bekvämlighet. - Inte sant, detta är ju en karikatyr av verklig bön, som förutsätter att den bedjande å sin sida, i enlighet med Mästarens - den store Bedjarens - exempel helt ställer sig till Guds förfogande och underordnar sig hans behag beträffande formen för bönhörelse. När så kyrkoåret led mot Bönsöndagen kände jag ett starkt behov av att få ge uttryck för vad jag i denna sak kände, och så gavs mig den lilla psalmen eller sången."

(Cit. efter Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 22)

Psalmen trycktes första gången i tidningen Svenska Posten 3/2 1922. I 1939 års koralbok försågs den med en 1500-talsmelodi från Genéve (ur "Psaumes octante trois de David"), som nog bidrog till att göra psalmen mera läst än sjungen. Rolf Davidsons melodi, som komponerades till just denna text för Sånger och psalmers upplaga från 1951, ansluter sej närmare till texten, men har knappast heller "lyft" den till något som liknar popularitet. Trots felbetoningarna med Ahnfelts melodi är det nog närmast den man får ta till om man vill få den sjungande församlingen med sej i sången.

Ordet "redlig" i sista strofen kan nog uppfattas som en smula exkluderande av en bedjare som inte kan mycket mer än ropa "Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dej över mej syndare." Det är naturligtvis de facto en redlig bön, men redliga själar känner sej i regel inte särskilt redliga. Därför hade jag föredragit (och kan nu, mer än 75 år efter författarens död, ersätta "redlig" med) det i sammanhanget mer talande ordet "nödställd".

296 Välsigna, Herre, vad du ger

1. Välsigna Herre, vad du ger.
Din nåd är stor. Ditt bröd är ett...


Text: Anders Frostenson 1963 (57 år)
Musik: Gunnar Thyrestam 1957 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än]

Vår yngsta måltidspsalm är denna, skriven till en något äldre melodi och i stram, klassisk, nästan fornkyrklig stil - vilket gjort att en del trott att den är betydligt äldre än den är. Nåja, ett halvsekel är den snart, och att den ännu inte är allmänt känd och sjungen utantill beror knappast på låg kvalitet utan på den närmast mördande konkurrensen från 50-talets måltidsschlager"Glädjens Herre" - och från 70-talshits som "Gud är god mot mej", "Thank you Lord for giving us food" o.s.v.

Men på sina håll är den gärna sjungen, det vet jag. Och den förenar på ett sällsynt lyckligt sätt välsignelse- och "dela med sej"-perspektivet här och nu med visionen om "alla släktens måltid i ditt rike". Där vi ber om att en gång få vara med.

295 Glädjens Herre

1. Glädjens Herre, var en gäst
vid vårt bord i dag...

Text och musik: Hans Dieter Stern 1950 (22 år) - läs mer i Skara stiftshistoriska sällskaps medlemsblad 2008:3 s. 2

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller melodi publiceras här än - men i 1986 års finlandssvenska psalmbok finns bådadera och är utlagda på nätet (med tillstånd, hoppas jag ;o)]

Detta är den utan konkurrens mest sjungna bordssången i kristna kretsar i vårt land. Den har i stort sett slagit ut äldre alternativ som "I Jesu namn till bords vi går" (SvPs 604) eller yngre som "Välsigna, Herre, vad du ger" (SvPs 296). Hans Dieter Stern skrev både text och melodi i mycket unga år, och den slog an mycket snabbt och spreds i hela landet. De inofficiella melodivarianterna är dock många, t.ex. föredrar vissa Elvis-melodin till "Love me tender".

På den tiden (t.o.m. 70-talet ungefär) som man sjöng både före och efter maten (välsignelsebön före och tackbön efter), delades sången i två delar efter mönster från I Jesu namn till bords vi går. Men alltsedan 80-talet, då sången kom med i psalmboken, har den nog nästan undantagslöst sjungits i sin helhet på en gång (bordsseden påbjuder tydligen inte längre gemensamt uppbrott från matbordet). Utom vid minnesstunder, då man ibland endast använder andra strofen ("För de gåvor som du ger"), eftersom "glädjen" oftast inte är så dominerande en sådan gång, i varje fall sällan från början.

Jag har även varit med om att psalmen använts som offertoriepsalm, alltså psalm vid nattvardsfirande. Men det tillhör nog undantagen.

Lennart Nordquist berättar: "Glädjens Herre, var en gäst vid vårt bord i dag… Så sjöng vi vid måltiderna vid det härliga och inspirerande sommarmötet 1954 på Åh stiftsgård i Bohuslän under min gymnasisttid. Sången var obekant för mig och ganska ny då, och därtill fanns författaren med i ledarstaben. Först senare fick jag klart för mig att den här bordspsalmen, som nu är allmänt känd, hade tillkommit i Västra Tunhems prästgård på sluttningen av Hunneberg. Såväl text som melodi har Hans Dietrich Stern som upphovsman. Namnet antyder hans tyska börd. Hans mor hade tagit sina båda söner med sig till Sverige undan nazitidens förföljelser, och Hans Dieter, som man brukade säga, blev naturaliserad västgöte och kär fosterson till den bekante prosten Adolf Kloo i Tunhem. Hans Dieter kom efter prästvigningen att verka som inspirerande stiftsadjunkt under flera år, innan han lämnade Skara stift för att tjänstgöra i Stockholm. Vid sin död 1990 var han komminister i Vällingby." (Nordquist: "Västgötar i psalmboken", ur Skara Stiftshistoriska sällskaps medlemsblad 2008:3).

Vid sitt besök i Västra Tunhems prästgård (där glädjepsalmen alltså skrevs) drygt 200 år tidigare, den 20 juli 1746, skrev den 39-årige småländske prästsonen Carl von Linné: "Detta Tunhem låg som ett jordiskt paradis på sydvästra sidan av Hunneberg". Linné skrev också att "prästgården var den vackraste av alla jag sett".  

344 Gud har skapat allting

Sista strofen, här sjungen av Mario Ouwens:

OBS: texten i klippet nedan är den från Kyrkovisor 1960 och skiljer sig på flera punkter från den i 1986 års psalmbok - men melodin är samma:

1. Gud har skapat allting,
allting rår han om...

Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Erhard Wikfeldt 1958 (46 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En alldeles unik psalm om skapelse och förvaltarskap är denna "kyrkovisa" från 1960. Den har sjungits mycket, men också omarbetats en del jämfört med ursprungsversionen. Kanske särskilt sista versen, som ursprungligen slutade så här: " Den som delar med sig / allra mest ska få."

Vill man ha en rolig och enkel körsats till psalmen kan några sjunga texten på "Här kommer Pippi Långstrump"-melodin! (Eller bara nynna den).

343 Krukmakarskivan svänger runt

1. Krukmakarskivan svänger runt.
Se, av en lerklump grå
kan bli en vackert formad skål...


Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Lars Edlund 1957 (35 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Kring den berömda bilden av Gud som krukmakare och oss som leran (i Jeremia 18) har Frostenson byggt upp denna psalm. Den publicerades först i samlingen Kyrkovisor för barn (1960) men kom med i psalmboken 1986. 

Lyssna till både Jeremia och en troende krukmakare i detta Youtube-klipp:

342 Tusen stjärnor glimmar

Alt. koral (OBS finns ej i psalmboken!):

1. Tusen stjärnor glimmar.
Gud vet allas namn.
Alla rymdens stjärnor...


Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Torsten Sörenson 1958 (50 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

"Kyrkovisorna" står som spön i backen i den här avdelningen av psalmboken. Och kyrkomusikern Torsten Sörenson lyckades (för en gångs skull, höll jag på att skriva) skapa en melodi som var lika enkel men djup som Frostensons texter.

Observera f.ö. att Frostenson här är bibeltrognare än Lina Sandell, som ju skrev: "Likt stjärnornas tallösa skara / de hava ej namn eller tal", trots att Bibeln säger: "Du bestämmer stjärnornas mängd, du nämner dem alla vid namn". (Psalt. 147:4). För oss människor är ju stjärnorna dock både tal- och i de flesta fall namnlösa - och astronomen och författaren Peter Nilson har berättat om hur professor Knut Lundmark i Lund tog sej vatten över huvudet med sitt försök till kartotek över alla upptäckta stjärnor och galaxer (som ständigt blev fler).

Men poängen i Frostensons psalm är att Gud Fader har full koll även på oss människokryp. Detta sagt mer till tröst än till varning.

381 Gud har en famn

 

1. Gud har en famn, en stor, stor famn,
och där han sluter in...

Text: Sam Perman 1957 (65 år)
Musik: Lars Edlund 1957 (35 år) - lyssna till psalmen på Dopguiden.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

Denna doppsalm för barn skrevs mot slutet av Salomon (Sam) Permans långa tid som domprost i Lule under 40- och 50-talen. Den blev allmänt känd genom Kyrkovisor 1960, alltså något år efter författarens död, och då till tonsättaren Lars Edlunds glada valstaktsmelodi.

Psalmen är en tydligt barnanpassad doppsalm, bl.a. med många upprepningar av ordet "stor" - "en stor, stor famn", "en stor, stor bok", "en himmel stor, ja, stor", "din kärlek, Gud, är stor, ja, stor".

Kan inte låta bli att föra vidare en anekdot som rör Sam Perman (som f.ö. vigde samman min frus morföräldrar). Vid sin pensionering efterträddes han som domprost i Luleå av sedermera biskopen Stig Hellsten. Då var det någon som sa: "Tidigare hade vi i Luleå stift en domprost per man (Perman). Nu har vi helst en (Hellsten)".

444 Mycket folk kring Jesus var

1. Mycket folk kring Jesus var.
Hela dan de stannat kvar.
Stora gåvor, himmelsk makt
Gud i Jesu händer lagt.

2. Många tusen - skaffa fram...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år), 1973 (67 år)
Musik: Bo Ramviken 1958 (34 år)

En tvättäkta "kyrkovisa" med både text och melodi från 1958. En kyrkovisa av på många sätt klassisk typ - den karolinska psalmboken hade åtskilliga "Psalmer över söndagsevangelier", men Wallin tog bort flera av dessa i den "berättande genren". Och just den här texten har åtskilligt gemensamt med de medeltida balladerna (jfr t.ex. Staffansvisan!) med rätt många verser men ett omkväde som alla kunde stämma in i. Här är det "Stora gåvor, himmelsk makt / Gud i Jesu händer lagt."

Språket är barn- men även vuxenvänligt - konkretionen är stor: "Många tusen - skaffa fram / bröd åt alla, den som kan!" Eller den sköna formuleringen: "Det finns plats för allihop. / Himlen tak och marken bord." Och Ramvikens melodi är helt kongenial.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

Alt. koral J.F. Lagergrén 1871 
(OBS föreslås i psalmboken ej till denna psalm men finns där till andra texter):

479 Jungfru Maria

1. Jungfru Maria,
jungfru Maria,
min Herres mor...

Text: Eva Norberg 1957 (42 år)
Musik: Per-Erik Styf 1957 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller melodin publiceras här]

En klassisk "kyrkovisa" för Kyndelsmässodagen, publicerad i "Kyrkovisor för barn" 1960. Med sin suggestiva upprepning av orden "jungfru Maria" i varje vers, dubbelt upp i de två första dessutom, betonas verkligen dagens karaktär av "Jungfru Marie Kyrkogångsdag" som den kallats i svensk tradition. 

Förmodligen är det p.g.a. det namnskicket som Eva Norberg i första strofen talar om "kyrkans kor", fast det ju handlade om Jerusalems tempel. (I andra strofen talar hon om "Herrens hus" och i tredje om just "templet"). Idag uppfattas det nog som lite av ett förnekande av det judiska, men så var knappast avsikten - bara att för svenska barnaöron koppla till något de finner bekant, ungefär som svenska kyrkobyggnader i andra psalmer kallas "tempel".

Hur som helst är denna Maria-psalm som sej bör också, och framför allt, en Jesus-psalm. Han skildras i både andra och tredje strofen som "världens ljus", som "lyser för folken som vandrar i mörkret / med låga klar."

Eva Norberg på äldre dar:

520 O Herre, i dina händer

1. O Herre, i dina händer
min kärlek, min ensamhet,
det vackraste som jag känner...

Text: Viola Renvall 1933 (28 år)
Musik: Sulo Salonen 1955 (56 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än, men i 1986 års finlandssvenska psalmbok står den som nummer 341 och är där utlagd på nätet i sin helhet!]

Viola Renvall var lärare i svenska och historia i Tammerfors och Pargas. Hon gav ut 14 diktsamlingar + 3 urvalssamlingar. Samt 5 sagoböcker!

Ovanstående psalm hör till hennes ungdomsverk - hon skrev den som 28-åring året efter sin fil mag-examen och två år innan hon gifte sej med Hjalmar Krokfors. Den är en slags överlåtelsebön som till en början kan verka dyster men i grunden präglas av förtröstan och tillit. Den har ett visst släkttycke med Jeanna Oterdahls O du som ser, o du som vet, skriven i samma ålder men en generation före.

Kompositören Sulo Salonen, finlandssvensk trots sitt finskklingande namn, lyckades ge texten en rask och lättsjungen melodi, som under 50- och 60-talen ledde den in i många ungdomskretsar både i Finland och Sverige. Den har väl på senare år sjungits mindre, men hör fortfarande till psalmbokens finaste bönetexter.

V Renvall:

613 Inför Guds himlatron

Alt. koral:

1. Inför Guds himlatron
sjunger hans änglakör,
spelar orkestern opp,
aldrig musiken dör.

2. Ängelen Mikael...

Text: Britt G Hallqvist 1958 (44 år)
Musik: Lars Edlund 1958 (36 år), alt. mel ovan av Andreas Holmberg, till barnkören Mikaelikören i Rengsjö k:a inför den helige Mikaels dag 2009 (39 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna till Edlunds melodi eller resten av texten publiceras här än]

611 Vackra törnrosbuske

1. Vackra törnrosbuske
som så blekröd står...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år)
Musik: Erhard Wikfeldt 1958 (46 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

614 Sackeus var en publikan

Alt. koral (OBS finns ej i psalmboken!!!):

 

1. Sackeus var en publikan,
den allra rikaste i stan.

Han hade ingen vän ändå...

Text: Britt G Hallqvist 1958 (44 år)
Musik: Torsten Sörenson 1958 (50 år), alt. Lars Åke Lundberg (finns ej i psalmboken, däremot i t.ex. Kyrksång).

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Förslag till kompletterande vers före den sista versen:

6. Och Jesus sa: Idag, min vän

har du fått möta frälsningen,

för jag har kommit för att se

och rädda de förlorade.

(A.H. 2008, finns ej i psalmboken, men Jesus´ replik återges faktiskt i bibeln och är för viktig för att bara försvinna i den här sången).