423 Kom, Jesus, kom, Immanuel

1. Kom, Jesus, kom Immanuel,
ur fångenskapen lös var själ.
Ge nu åt varje syndens slav
den frihet du åt Israel gav...

Text: Latinsk 1100-talet (?) "Veni Veni Emmanuel", John Mason Neale (1818-1866) "O come, o come Emmanuel", sv. övers. Anders Frostenson 1984 (78 år)
Musik: Medeltida

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Ännu en av de medeltida psalmer vi fått genom Anders Frostenson är denna. Som så ofta bearbetade Frostenson sina översättningar (och originaltexter) flera gånger, och den här versionen kom endast två år före psalmboksutgivningen. Den hör därmed till Frostensons sista insatser i psalmboksarbetet.

Liksom föregående psalm torde denna ha haft svårt att finna utrymme som församlingssång - vi har ju så många andra, populärare adventspsalmer. Som körsång däremot har den nog blivit ganska känd även i Sverige, åtminstone hyfsat igenkänd. Den är dock inte svårsjungen som församlingssång heller, med sin klämmiga refräng (den hör till "var glad"-psalmerna tillsammans med Gå Sion och Vid Betlehem!).

Det är antagligen för att undvika anklagelser för s.k. "ersättningsteologi" som anslaget blivit "Kom Jesus, kom Immanuel / ur fångenskapen lös var själ" istället för "och lös ditt fångna Israel". Liksom refrängen blivit "Var glad, var glad! Immanuel / ger frihet åt var bunden själ" där Neale efter originalet har "Var glad, var glad! Immanuel / skall komma till dig, Israel!"

John Mason Neale:

464 Krist är uppstånden

1. Krist är uppstånden,
fri från nöd och vånden.
Så må all sorg nu fara.
Krist vår tröst vill vara.
Kyrieleis.

2. Om han låg i graven kvar,
all världen då förgången var.
Då han är uppstånden visst,
lovar vi vår Herre Krist.
Kyrieleis.

3. Halleluja,
halleluja,
halleluja!
Så må all sorg nu fara.
Krist vår tröst vill vara.
Kyrieleis.


Text: Tysk skottvers ("Christ ist erstanden") från omkring 1100, övers. 1900-talets början
Musik: 1100-talet

Hör J S Bach leka med koralen (BWV 627)

Denna lika vackra som gamla påskhymn kanske i huvudsak får tala för sej själv. Vi borde absolut sjunga den oftare, under ledning av kyrkokörerna. Och det kan vara värt att notera att den även inspirerat danske Grundtvig till hans påskhymn Kristus kom från döden, som ibland även sjungs på ovanstående 1100-talsmelodi, då med modifierat slut).

Jag kan inte låta bli att saxa från tyska Wikipedia:

Das Osterlied Christ ist erstanden ist der vermutlich älteste liturgische Gesang in deutscher Sprache. Er entstammt wahrscheinlich dem süddeutsch- österreichischen Kulturkreis und wurde um 1100 als deutschsprachige Antwort nach der Kreuzerhebung von der Gemeinde gesungen. Im Jahre 1160 wird er in einer verbindlichen Liturgieordnung des Erzbistums Salzburg erwähnt (Codex MII6 Universitätsbibliothek Salzburg).

Die Melodie ist eine Kontrafaktur der älteren Ostersequenz Victimae Paschali Laudes des Wipo von Burgund. Dies ist zum einen in der liturgischen Praxis ab dem 14. Jhd. begründet, das Victimae paschalis laudes abwechselnd mit dem Christ ist erstanden zu singen, sowie in der räumlichen Präsenz Wipos in dieser Region. Beide Melodien sind in einer ähnlichen Intervall-Struktur in dorischer Kirchentonartgesetzt, und beide vermeiden den Halbtonschritt zwischen der sechsten und siebten Stufe (h). Dadurch gewinnt die Melodie eine besondere Strahlkraft und vermeidet einen Halbtonschritt, der üblicherweise als Ausdruck des Leidens wahrgenommen würde.

Das Lied fand im 13. Jahrhundert schnelle Verbreitung. Die zweite Strophe wird im 15. Jahrhundert beigefügt, ebenso das Halleluja der dritten. Martin Luther nimmt es in neuer Fassung in das Wittenberger Gesangbuch von 1529 (1533) auf und schreibt über das Lied: „Alle Lieder singt man sich mit der Zeit müde, aber das ‚Christ ist erstanden‘ muß man alle Jahr wieder singen“. Jede Strophe endet im Sinne der damals üblichen Leise auf Kyrieleis.