Visar inlägg med etikett Grundtvig Nikolaj Frederik Severin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Grundtvig Nikolaj Frederik Severin. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2010

56 Gammal är kyrkan






1. Gammal är kyrkan, Herrens hus,
står, om än torn måste falla.
Murar så höga blir till grus,
ändå skall klockorna kalla,
kalla på gammal och på ung,
kalla på själ som trött och tung
drömt om den eviga vilan.

2. Icke i jordisk byggnad bor...



Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1840 (28 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm, som verkligen är en av Grundtvigs "portalpsalmer", skrevs och gavs ut till reformationsfesten i Danmark 1836 (300-årsjubileum). Året efter denna publicering, alltså år 1837, utgav Grundtvig sin psalmbok, Sangverk till den danske kirke, där hans dittillsvarande originalpsalmer och översättningar finns rikligt företrädda (han skrev sammanlagt omkring 1500 psalmer!).

Man bör lägga märke till att Grundtvig, som dock var så mån om kyrka och kultur även i deras yttre gestaltning, i psalmen på äkta lutherskt vis betonar "Ordets primat", d.v.s. att det är Guds ord som helgar huset (se psalmens sista rad!) och inte tvärtom. Och då får även fjärde strofen - som inte finns med i våra svenska psalmböcker - sin tidlösa aktualitet:

Frimodigt kan vi samlas då,
om än i lövhyddor bara,
och liksom Petrus säga så:
"Här är oss gott att få vara."
(min provövers.)

Så här låter hela psalmen på Grundtvigs danska:

Kirken den er et gammelt hus,
står, om end tårnene falde,
tårne fuldmange sank i grus,
klokker end kime og kalde,
kalde på gammel og på ung,
mest dog på sjælen træt og tung,
syg for den evige hvile.

Herren vor Gud vist ej bebor
huse, som hænder mon bygge,
arke-paulunet var på jord
kun af hans tempel en skygge.
Dog sig en bolig underfuld
bygged han selv af støv og muld,
rejste af gruset i nåde.

Vi er hans hus og kirke nu,
bygget af levende stene,
som, under kors, med ærlig hu
troen og dåben forene.
Var vi på jord ej mer end to,
bygge dog ville han og bo
hos os i hele sin vælde.

Samles vi kan da med vor drot
selv i den laveste hytte,
finde med Peder: der er godt,
tog ej al verden i bytte.
Kirken og vi, som ærlig tro,
altid er et så vel som to, -
et med vor drot og hinanden!

Husene dog med kirke-navn,
bygte til Frelserens ære,
hvor han de små tog tit i favn,
er os som hjemmet så kære.
Dejlige ting i dem er sagt,
sluttet har der med os sin pagt
han, som os Himmerig skænker.

Fonten os minder om vor dåb,
altret om nadverens glæde,
hvor skulle før i tro og håb
Herren vi finde til stede,
end hvor det for os prentet står:
Herren i dag er som i går,
så er og troen og dåben.

Give da Gud, at hvor vi bo,
altid, når klokkerne ringe,
folket forsamles i Jesu tro
dér, hvor det plejed at klinge:
Verden vel ej, men I mig ser,
alt hvad jeg siger, se, det sker,
fred være med eder alle!

Aldrig dog glemmes mer i Nord
kirken af levende stene,
dem, som i kraften af Guds ord
troen og dåben forene!
Selv bygger Ånden kirke bedst,
trænger så lidt til drot som præst,
ordet kun helliger huset!


En jazzversion av koralen:

N F S Grundtvig:


L M Lindeman:

133 Himlen är så härligt blå

Lång version:


Kortare version: 



1. Himlen är så härligt blå,
underbar att titta på.

Många tusen stjärnor blinkar,
och de säger, när de vinkar:
Kom till oss och hälsa på,
kom till oss och hälsa på!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1810 (27 år), 1853 (70 år) "Dejlig er den himmel blå", sv. övers. Swen Christer Swahn 1978 (45 år)
Musik: Jacob Gerhard Meidell 1840 (62 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

Detta är en av Grundtvigs allra tidigaste psalmer, vars tidigaste version skrevs under hans stora själskris i december 1810 och trycktes 1815. Den hade ursprungligen hela 19 verser, men den psalm vi idag har i den svenska psalmboken - liksom i den danska - utgår från en förkortning som Grundtvig själv gjorde på äldre dagar. Men jämför gärna de två versionerna! (Sven Christer Swahn översatte även den längre versionen, men vad jag vet publicerades den aldrig annat än som del av Statens Offentliga Utredningar inför utgivningen av 1986 års psalmbok).

Psalmens berättande karaktär var inte något nytt - under reformationstiden och fram till 1695 års psalmbok fanns det gott om rimmade evangelieparafraser, ett slags kyrkmålningar på vers. Men det psalmideal som rådde under Grundtvigs ungdom, och som hos oss fått sitt tydligaste uttryck i 1819 års wallinska psalmbok, var betydligt stramare och mer abstrakt orienterat. Liksom Grundtvigs yngre samtida, Hans Christian Andersen med sina Eventyr, legitimerade han i början sin levande konkretion genom att uttryckligen dedicera sitt verk till barnen, men när han på 1830-talet åter tog upp psalmskrivandet på allvar skrev han lika barnsligt friskt för de vuxna.

Översättningen av Sven Christer Swahn återger i vår tid Grundtvigs friska stil bättre än den äldre översättning av Severin Cavallin som fanns i 1937 års psalmbok ("Härlig är Guds himmel blå"). Att, som Swahn får det till, "vi kan följa samma stjärna" som de vise männen är dock inte Grundtvigs mening. Däremot säger han att vi också har en stjärna att följa: den stjärnan som även enligt Swahns version är Guds eget ord.

Noteras bör att Grundtvig inte talar om något stall, utan om "hytten" - enligt Matteus går de vise männen in i "huset, där barnet var". Och Josef vore väl också skräp till karl om han inte efter den första nattens nödbostad lyckats ordna en ordentligare lägenhet åt mor och barn. Ö.h.t. finns det i äldre psalmböcker (före nuvarande) inga sammankopplingar mellan stallet/krubban och Österns vise, medan det i nuvarande psalmbok finns mängder. Är det under påverkan från våra julkrubbor, där de vise männen - vars antal inte anges i bibeln - ju långt ifrån alltid placeras "på väg" utan som redan framme vid barnet i krubban? Jfr vad prosten Anders Brogren skriver i sin uppsats Augustus, Quirinius, skattskrivningen och stjärnan. Jämför även artikeln i SPT 5/07: Mysteriet med den försvunna skattskrivningen och andra mysterier (bl.a. "Mysteriet med det försvunna stallet").

Beträffande melodin har många kompositörer känt sej kallade att tonsätta denna psalm. Men den som verkligen lyckades träffa den i god mening barnsliga tonen var med kompositören A P Berggreens ord "en gammel Mand, der ellers aldrig har givet sig af med Komposition", en tulltjänsteman och f.d. kapten i danska armen (född i norska Sogn). Kul, eller hur?

F.ö. är Grundtvig (och bl.a. denna psalm) känd även från TV-serien Pakten från 2009.

Grundtvig i yngre år: 


160 Guds Ande kom från himlen ned




1. Guds Ande kom från himlen ner.
Halleluja, halleluja!
Hans under runt omkring oss sker.
Halleluja, halleluja!

2. Han kom som himlens sändebud...





Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1840, 1845 (57 år, 62 år) "Fra Himlen kom den Helligånd", sv. övers. Jan Arvid Hellström 1984 (43 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 355!
Musik: Johan Alfred Ahlström (1833-1910)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Det passar bra att vi nu har en pingstpsalm av Grundtvig (eller t.o.m. två, se nr 643), eftersom han ofta beskrivits som pingstens store besjungare. Inte för att Grundtvig med sina 1500 psalmer (de flesta liksom denna skrivna i mycket mogen ålder) på något sätt försummade julens och påskens budskap, men för att få som han förmått att lyfta fram också den tredje av kyrkoårets stora högtider, den som kallats "kyrkans födelsedag".

Denna psalmtext är verkligen smittande glad och trots de tio stroferna inte över hövan lång eller svår (egentligen bara 20 textrader med 40 hallelujan utströdda däremellan). Inledningsraden är skriven i dåtid, men mycket snart är psalmen helt inriktad på pingstens under i nuet, på Andens verk hos oss i dag. Typiskt grundtvigskt men även äktlutherskt är också att författaren lyfter fram ordet, "Jesu röst", och sakramenten, "dopets ström", "nådens bord".

Den lika glada svenska melodin (som inte används i Danmark) är komponerad av Johan Alfred Ahlström, som bl.a. 1875-1890 var organist i S:ta Eugenias katolska kyrka i Stockholm och även arrangerat många Bellmanvisor.

Psalmen har med annan melodi redan tidigare funnits på svenska, i Metodistkyrkans psalmbok ("När pingstens dag begynte gry"), men det är i Jan Arvid Hellströms version den funnit vägen till nästan alla svenska samfund.

N F S Grundtvig:

J A Ahlström:

198 Likt vårdagssol i morgonglöd

File:Spring daffs' in Broad Hinton - geograph.org.uk - 525349.jpg


1. Likt vårdagssol i morgonglöd
gick Jesus fram ur natt och död
till liv förutan like.
Därför, så länge världen står
det efter vinter kommer vår
också i andens rike.

2. Som fåglars kör i lund och mark
besjunger våren, blid och stark,
och livets alla under,
vi må besjunga med varann
hans liv, som döden övervann
i påskens morgonstunder.

3. Snart alla ängar stå i skrud
och skogen kläder sig som brud,
när livets krafter blomma.
Så komme vår i Jesu namn
i folkens liv, i kyrkans famn,
till alla själars fromma.


Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år), alt. Emil Hartmann (i Dansk Salmebog), se nedan:



En påskpsalm lika mycket som en vårpsalm. (Grundtvig skriver ofta både och). Denna trycktes 1846 och skrevs troligen också någon gång däromkring. Eklunds översättning trycktes 1909 i Från kyrkosångens tider. Varför psalmen 1937 och även 1986 hamnade bland vårpsalmerna istället för bland påskpsalmerna förstår jag inte riktigt. Men om vi nu ibland har rätt mycket vårstämning i påskpsalmerna ska vi förstås också kunna ha mycket påskstämning i våra vårpsalmer!

En uppmuntringspsalm under själens och kyrkans vintertider är den hur som helst, och kan alltså med fördel sjungas redan under vårvintern (jfr "vinterpsalmen" De blomster som i marken bor!). Grundtvig har bl.a. genom denna psalm - och hela sin psalmdiktning f.ö. - inspirerat författaren Christian Braw till dennes "enmanspsalmbok" Vårvintersång (Artos 1993).

Grundtvig:

Söderblom:

258 O liv som blev tänt




1. O liv, som blev tänt
i kristtrognas bröst, dig har världen ej känt.
Det ljus, som vårt jordiska öga ej tålt,
dock lever inom oss, fast skumt och fördolt.
Gud råder: allt skall under honom bli lagt
med kärlekens makt.

2. O härliga lott...



Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1824 (41 år), 1853(70 år) "O kristelighed", sv. övers. Emil Liedgren 1935 (56 år), bearb. 1937
Musik: Gustaf Aulén 1937 (58 år)



Dansken Grundtvig skrev över 1500 psalmer, de flesta under andra halvan av sitt liv. Denna psalm är en av hans absolut främsta och även en av hans första (även om han bearbetade den i 70-årsåldern). Emil Liedgren har gjort en inspirerad översättning (mycket skickligt gjort!) och Gustaf Auléns ståtliga men ändå luftiga koral passar till texten som hand i handske. (Jag förstår egentligen inte varför danskar och norrmän fortsätter att sjunga andra melodier!)

De första stroferna riktar blickarna mot den himmelska världen, men det är en värld som genom Jesus´ död och uppståndelse, genom ordet och sakramenten, genom tron, hoppet och kärleken "återintegrerats" med den jordiska. De avslutande fyra verserna apostroferar just tron, hoppet och kärleken, den sistnämnda t.o.m. två särskilda gånger. Vers 5 handlar dessutom om dopet, vers 6 om nattvarden.

En av våra käraste släktingar hade omkommit efter en bilolycka, där fordonet for av vägen och kanade utför en brant. Vid begravningen sjöngs de fyra första verserna av Grundtvigs psalm, och den fjärde versen blev i sammanhanget så stark, så stark att tårarna på nytt steg i ögonen och våra röster skälvde: "O väldiga tro / som slår över djupen din svindlande bro / och leder vår färd utmed avgrunders rand / från dödsskuggans värld till de levandes land, / dröj kvar hos oss ringa, här trivs du ju bäst, / du högborne gäst."

John Ronnås skriver: "För Grundtvig var poesin viktig. Ju mer poetiska vi blir, desto närmare kommer vi förståelsen av den kristna världen. Poesin har sin grund i själva det gudomliga skaparordet, som skapade världen från begynnelsen. Det betyder, menar Grundtvig, att varje gång en diktare med sitt skaparord gör en psalm lånar han litet av kraften från den gudomliga skaparkraften. Grundtvig kallade det en efterklang. När Gud skapade världen bröt en mäktig kosmisk poesi fram. Och när vi i kyrkan sjunger en psalm och församlingssången stiger mot tempelvalven, närmar vi oss den klang som är i kosmos. Det eko som man kan uppleva i ett kyrkorum, tänker sig Grundtvig, blir en del i den sång som änglarna sjunger inför Herrens tron. Det mänskliga och det gudomliga är inte åtskilt, inte två världar utan en, på detta sätt sammanhållen. Genom Kristi död och uppståndelse har öppnats en väg för psalmens toner upp till paradiset". (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 188).

Grundtvig:















Lindeman:

torsdag 18 februari 2010

427 Ringen I klockor, ja ringen




1. Ringen, I klockor,
ja, ringen i midnattens timma.
Glimmen, I stjärnor,
som änglarnas stjärnögon glimma.
Frid till vår jord
kommer med himmelens ord.
Ära ske Herren i höjden!

2. Julen är kommen 
med ljusning till hjärtan som bäva.
Ned över barnet i krubban
nu änglarna sväva.
Barnet från Gud
bringar oss saliga bud.
Ära ske Herren i höjden!

3. Sjungen och spelen och jublen
och klappen i händer,
mänskobarn alla 
i jordens mångtaliga länder.
Fött är i dag
barnet, till Faderns behag.
Ära ske Herren i höjden!

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1856 (73 år) "Kimer, I klokker", Emilia Ahnfelt-Laurin 1879 (47 år), Natanael Beskow 1936 (71 år). Jfr nyöversättningen "Klinga ni klockor" i Nätpsalmboken för barn.
Musik: Stralsund 1665 alt. dansk av Henrik Rung (OBS finns ej i 1986 års psalmbok):


 


N F S Grundtvig:



En dansk julpsalm (av många) som kom in i den svenska psalmboken 1937 men inte kom riktigt till sin rätt förrän julottorna på många håll började ersättas av julnattsgudstjänster, då den plötsligt passade som hand i handske med sitt tal om kyrkklockor som ringer i "midnattens timma". Men inte tycker jag att psalmen innehållsligt hör till Grundtvigs bästa julpsalmer - då föredrar jag absolut Det ringer nu till julens fest. Ändå uttrycker den äkta, i god mening barnslig julglädje på bästa grundtvigskt maner: "dansa och klappa i händer".

Den danska koralen av Rung följde inte med över sundet, och det hade kanske varit svårt att lära svenska folket en helt ny julmelodi. Eller inte - vi har ju lärt oss mängder av engelska julkoraler de senaste decennierna. Den tyska koral som nu används är i varje fall känd sedan tidigare - men den  känns å andra sidan inte så särskilt julaktig.

Nåja.

onsdag 17 februari 2010

517 Världen som nu föds på nytt

File:Colorful spring garden.jpg



1. Världen som nu föds på nytt
pånyttföder glädjen.
Här på jorden vandrar nu
den uppståndne Herren...


En riktigt glad påskpsalm med snart 1000 år på nacken är denna, som i bearbetning av Grundtvig och Frostenson äntligen nått vår svenska psalmbok. Hartmanns glada koral tog vi också över - det är bra. Den här psalmen upplever jag har blivit ofta och gärna sjungen, åtminstone i de sammanhang jag rört mej i, fast kanske oftare senare i påsktiden, då det våras även i Norrland, än under själva påskhelgen. 

Sista versen inleds monumentalt: "Vi i honom (Jesus) återfår / allt som gick förlorat. / Paradiset nu för oss / öppnar sina portar." Men fortsättningen, Frostensons lakoniska "Inget svärd!", kan nog verka märkligt för den som inte läst syndafallsberättelsen i 1 Mos. 3 så noga. Grundtvigs version av psalmen betonar svärdet mer, men poängen är i varje fall att paradiset, som Adam och Eva stängdes ut ifrån av kerubens "ljungande svärd", nu åter står öppet för den som vill.

J P E Hartmann:
Fil:JPE Hartmann.jpg

måndag 15 februari 2010

622 Att ta farväl på riktigt sätt





1. Att ta farväl på riktigt sätt
från solens ljus, är aldrig lätt
för människan att lära...



Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1845 (62 år), Sven Christer Swahn 1979 (46 år)
Musik: Land Lars Ersson (1827-1912) ur Dala-Harpan tr. 1914, alt. tysk koral, alt. Lars Nannestad Boisen (1803-75)

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här än]

N F S Grundtvig:



söndag 14 februari 2010

643 I al sin glans nu stråler solen




1. I al sin glans nu stråler solen,
livslyset over nådestolen,
nu kom vor pinseliljetid,
nu har vi sommer skaer og blid,
nu spår oss mer end engleröst
i Jesu namn en gylden höst.

2. I sommernattens korte svale
slår höjt fredskovens nattergale,
så alt, hvad Herren kalder sitt,
må slumre södt og vågne blidt,
må drömme södt om Paradis
og vågne til vor Herres pris.

3. Det ånder himmelsk over stövet,

det vifter hjemlig gennem lövet,
det lufter liflig under sky
fra Paradis, opladt på ny,
og yndig risler ved vor fod
i engen baek af livets flod.

4. Det volder alt den Ånd, som daler,
det virker alt den Ånd, som taler
ej af sig selv, men - os till tröst
af kaerlighed med sandheds röst -
i Ordets navn, som her blev köd
og for til Himmels hvid og röd.

5. Opvågner, alle dybe toner,
til pris for menneskets forsoner!
Forsamles, alle tungemål
i takkesangens offerskål!
Istemmer over Herrens bord
nu menighedens fulde kor!

6. I Jesu navn da tungen glöder
hos hedninger så vel som jöder;
i Jesus-navnets offerskål
hensmelter alle modersmål;
i Jesu navn udbryder da
det evige halleluja.

7. Vor Gud og Fader uden lige!
Da blomstrer rosen i dit rige,
som sole vi går op og ned
i din enbårnes herlighed;
thi du for hjertet, vi gav dig,
gav os med ham dit Himmerig.

Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1843 (60 år).
För svensk övers. se Stora Nätpsalmboken.
Musik: Henrik Rung 1859 (52 år)




N F S Grundtvig:

H Rung: