*3 Helig, helig, helig

*1. Helig, helig, helig

Herre Gud allsmäktig.

När den nya dagen gryr

vår lovsång till dig går.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig,

dig vi tillbedja,

Gud och Fader vår.

*2. Helig, helig, helig,

sjunga helgon alla,

sänka sina gyllne kronor

för din härlighet.

Ned för dig keruber

och serafer falla.

Du var och är

och blir i evighet.

*3. Helig, helig, helig,

hög och otillgänglig

är din glans den klara

som ej syndigt öga ser.

Evig är din nåd,

din kärlek oförgänglig.

Allgod till stoftets barn

du skådar ner.

*4. Helig, helig, helig,

Herre Gud allsmäktig.

Över himlar, jord och hav

ditt herravälde når.

Helig, helig, helig,

nådefull och mäktig.

Dig vi tillbedja,

Gud och Fader vår.

Text: Reginald Heber 1826 (43 år), se hans engelska text på Hymnalonline.

Sv. övers. Johan Alfred Eklund 1934 (70 år)

Musik: John Bacchus Dykes 1861 (38 år).

(Lyssna till Hillsong Uniteds version på Youtube - och Mormonska Tabernakelkören).

Denna ståtliga hymn, som i många kyrkor är stående lovpsalm på Alla helgons dag, utgavs första gången posthumt 1827. Anslaget, Holy, holy, holy Lord God Almighty, är ordagrant hämtat från Uppenbarelseboken 4:8, men anknyter även till Jesaja 6:3, liksom det fornkyrkliga Sanctus.

Första översättningen till svenska är, såvitt känt, Anna Ölanders i Förbundstidningen jan. 1896. Men i Svenska psalmboken 1937 och 1986 infördes Johan Alfred Eklunds översättning från hans Förslag till psalmbok 1934.

Melodin är klart yngre än psalmen men komponerades just till denna av J. B. Dykes för Hymns ancient and modern 1861. Hör här den nederländske organisten Martin Mans´ härliga improvisation över denna koral:

R Heber:

J B Dykes:

19 Du för vars allmaktsord

1. Du för vars allmaktsord

mörkret från öde jord

förr tvangs att fly,

se, än är jorden skum,

öde är månget rum;

sänd evangelium,

låt dagen gry.

2. Du vid vars kärleksglöd

framgick ur natt och död

skapelse ny,

du som gav blinda ljus,

löste ur fångahus,

stillade stormens brus,

låt dagen gry.

3. Ande av ljus och liv,

åter en pingstvind giv,

väckelse ny.

Låt dina vingars slag

höras ännu i dag,

töcknen från jorden tag,

låt dagen gry.

*4. Helga Treenighet,

som ej av skiften vet,

eviga ljus,

bjud genom vågors svall,

starkt som basuners skall,

vida kring världen all

ditt: "Varde ljus!"

Text ("Thou, whose almighty word"): John Marriott 1813 (33 år), August Michael Posse 1887 (29 år)

Musik: John Bacchus Dykes 1868, alt. Felice de Giadini (1716-1796, OBS finns ej i psalmboken), se nedan:

Sången är skriven av prästen John Marriott i Warwickshire, och den är en äkta lovpsalm, riktad till den Treenige Guden: Skaparen, Frälsaren och Hjälparen. Samtidigt är den en bönepsalm och en missionspsalm. Vid 1800-talets början, när psalmen skrevs, hade ju William Carey och andra inspirerat till världsmissionens återupptagande, och både missions- och bibelsällskap bildades i rask takt.

Det är därför inte att undra på att August Posse, en av grundarna till Uppsala studentmissionsförening, översatte just denna psalm för missionsföreningens sångbok Missionssånger, som utgavs 1887. Men eftersom han avled Trettondedag Jul 1887 hade han mest troligt översatt den redan under föregående år.

August Posse hade själv tänkt gå ut som missionär, men då han så hastigt avled gick hans syster Hedvig Posse ut som missionär i hans ställe.

Det finns minst tre koraler till denna psalm, dels Dykes´ i psalmboken, dels Giadinis ovan och dels Gustav Petterssons i finlandssvenska psalmboken.

J B Dykes:

127 O du saliga

1. O du saliga,
o du heliga,
nådebringande juledag!
Ära ske Herran,
nära och fjärran!
Änglar förkunna Guds välbehag.

2. Född är Frälsaren
och förlossaren,
Kristus, Herren i Davids stad.
Kommen är friden,
himmelska tiden
nu är fullbordad. Min själ, var glad!

3. Gåvor heliga,
outsägliga,
gav oss Faderns barmhärtighet.
Krist vare hälsad.
Världen är frälsad.
Fröjda, fröjda dig, o kristenhet!

Text: V. 1 Johannes Daniel Falk, 1816 (48 år), v. 2-3 J C Heinrich Holzschuher 1829 (31 år) , övers. 1859.

Musik: Italiensk 1700-talet, utgiven av Johann Gottfried Herder i Volkslieder 1778-79/Tubingen 1807

Hör Eva Lind sjunga den tyska originaltexten "O du fröhliche, o du selige"

Denna psalm hörde till samfundens "10-i-topp", d.v.s. de 10 psalmer som redan för 1986 års psalmbok fanns i alla svenska kristna samfunds sångböcker. Den har sitt ursprung i en italiensk mariavisa, "O sanctissima, o piissima" (O du heliga, o du fromma"), som den tyske författaren och filosofen Johann Gottfried Herder hade med sej hem till Tyskland efter sin stora italienska resa på 1770-talet och som han lät trycka i sina Volkslieder ("Folkvisor) 1778-79.

Nästan 40 år senare gjorde barnhemsföreståndaren Johannes Daniel Falk en helt ny sång till denna melodi, men anslaget påminner ju en del om mariavisan. Falks sång bestod av tre strofer, en för julen, en för påsken och en för pingsten ("O du fröhliche, o du selige Weihnachtzeit", "Osterzeit" resp. "Pfingstenzeit"). Pedagogiskt och fint, närmast med tanke på barnhemmets söndagsskola. Denna "högtidssång" trycktes 1819 i Falks Auserlesene Werke.

Heinrich Holzschuher tyckte mycket om denna sång men fann den alltför kortfattad, så han byggde ut den till tre strofer om julen, tre om påsken och tre om pingsten och tryckte sin version i Harfenklänge - eine freundliche Liedergabe für Geist und Gemut 1829. (Det här med upphovsrätt var det ju inte så noga med på den tiden).

Och se: julstroferna väckte bred anklang i Europa och översattes av okänd person till svenska för Tillägg till Andeliga sånger, tryckt i Örebro 1856. Texten har bearbetats något därefter, särskilt v. 3 (1867 och 1917), men ovanstående version har nu tagits in i två psalmböcker i rad och är väl insjungen. (Se vidare Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964).

(Enda problemet med musiken är var man ska förlägga melismerna i inledningsraderna samt sista versens sista rad - där har det förekommit en del olika varianter genom åren).

Johann Gottfried (von) Herder:

258 O liv som blev tänt

1. O liv, som blev tänt
i kristtrognas bröst, dig har världen ej känt.
Det ljus, som vårt jordiska öga ej tålt,
dock lever inom oss, fast skumt och fördolt.
Gud råder: allt skall under honom bli lagt
med kärlekens makt.

2. O härliga lott...


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1824 (41 år), 1853(70 år) "O kristelighed", sv. övers. Emil Liedgren 1935 (56 år), bearb. 1937
Musik: Gustaf Aulén 1937 (58 år)

Dansken Grundtvig skrev över 1500 psalmer, de flesta under andra halvan av sitt liv. Denna psalm är en av hans absolut främsta och även en av hans första (även om han bearbetade den i 70-årsåldern). Emil Liedgren har gjort en inspirerad översättning (mycket skickligt gjort!) och Gustaf Auléns ståtliga men ändå luftiga koral passar till texten som hand i handske. (Jag förstår egentligen inte varför danskar och norrmän fortsätter att sjunga andra melodier!)

De första stroferna riktar blickarna mot den himmelska världen, men det är en värld som genom Jesus´ död och uppståndelse, genom ordet och sakramenten, genom tron, hoppet och kärleken "återintegrerats" med den jordiska. De avslutande fyra verserna apostroferar just tron, hoppet och kärleken, den sistnämnda t.o.m. två särskilda gånger. Vers 5 handlar dessutom om dopet, vers 6 om nattvarden.

En av våra käraste släktingar hade omkommit efter en bilolycka, där fordonet for av vägen och kanade utför en brant. Vid begravningen sjöngs de fyra första verserna av Grundtvigs psalm, och den fjärde versen blev i sammanhanget så stark, så stark att tårarna på nytt steg i ögonen och våra röster skälvde: "O väldiga tro / som slår över djupen din svindlande bro / och leder vår färd utmed avgrunders rand / från dödsskuggans värld till de levandes land, / dröj kvar hos oss ringa, här trivs du ju bäst, / du högborne gäst."

John Ronnås skriver: "För Grundtvig var poesin viktig. Ju mer poetiska vi blir, desto närmare kommer vi förståelsen av den kristna världen. Poesin har sin grund i själva det gudomliga skaparordet, som skapade världen från begynnelsen. Det betyder, menar Grundtvig, att varje gång en diktare med sitt skaparord gör en psalm lånar han litet av kraften från den gudomliga skaparkraften. Grundtvig kallade det en efterklang. När Gud skapade världen bröt en mäktig kosmisk poesi fram. Och när vi i kyrkan sjunger en psalm och församlingssången stiger mot tempelvalven, närmar vi oss den klang som är i kosmos. Det eko som man kan uppleva i ett kyrkorum, tänker sig Grundtvig, blir en del i den sång som änglarna sjunger inför Herrens tron. Det mänskliga och det gudomliga är inte åtskilt, inte två världar utan en, på detta sätt sammanhållen. Genom Kristi död och uppståndelse har öppnats en väg för psalmens toner upp till paradiset". (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 188).

Grundtvig:

Lindeman:

573 Jag ber om hjälp till stillhet i min plåga

1. Jag ber om hjälp till stillhet i min plåga.
Är den en ängel sänd ifrån min Gud...

Text: Erik Sjöberg (Vitalis) 1824 (30 år) "Vi skulle jag ej möta glad min plåga", bearb. Olle Nivenius 1981 (67 år)
Musik: Oskar Lindberg 1938 (51 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]