216 Mästare, alla söka dig

1. Mästare, alla söka dig,
uppenbart eller förteget:
gamla, som tryggt gå trampad stig,
unga, som dröja på steget...


Text: Emil Liedgren 1919 (40 år)
Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1840 (28 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Denna psalm skrevs under sommaren 1919 utifrån bibelordet i Markusevangeliet 1:37: "Alla söker efter dig." Enligt egen uppgift hade Liedgren mediterat mycket över detta bibelord ända sedan han 1901 låg sjuk i gulsot.

Psalmen framfördes första gången vid ett kyrkligt möte i Vadstena den 6 augusti 1919 i anslutning till ett föredrag som Liedgren höll där. Samma år trycktes en både i skriften Religionen och tiden samt i den kyrkliga kulturtidskriften Vår Lösen nr 15-17.

Omdiskuterad blev dels psalmens inledning, där man ansåg att Liedgren gjorde lärjungarnas ord alltför allmängiltiga och stridande mot bl.a. Romarbrevet 3:10: "Ingen finns som är rättfärdig, ingen som förstår, ingen som söker Gud." 

Dels ifrågasattes v. 4: "Herre, du hör vad hjärtat ber, / även när läpparna häda", som enligt uppgift var skriven med tanke på den frispråkige författaren Sven Lidmans nyligen timade omvändelse.

Men psalmen blev trots, eller just på grund av, sitt djärva språk mycket omtyckt och sjungen. Och den har både innehållsliga och formella kvaliteter, det är ingen tvekan om det. Tänk bara på slutversens bön, som både uttrycker sökarens längtan och sökarens hjälplöshet med rim som "förtäljes", "dväljes" och "eljes".

Konung, vi ville  gärna tro

vad om ditt rike förtäljes.

Aldrig vårt hjärta finner ro

förrän därinne det dväljes.

Därför vi alla söka dig -

själarnas Herde, sök du mig,

aldrig jag når dig eljes.

Samtidigt har den avancerade, helgjutna formen gjort psalmen ganska svårbearbetad, alldeles bortsett från att Emil Liedgren 1986 varit död i endast ett kvartssekel (copyrighten gäller ända till 2031). Olle Nivenus anger t o m pluralformerna som bärande element i en så pass modern psalm som denna (gör han en dygd av nödvändigheten där, tro?). Psalmen har nog trots allt blivit betydligt mindre sjungen på 2000-talet, men visst är den en klassiker som i den meningen försvarar sin plats i psalmboken - och i vilken diktantologi som helst. Blir intressant att se hur den bedöms nästa gång.

Redan från början tänkte sej Liedgren Lindemans melodi till psalmen, ja, han diktade den rent av utifrån den melodin.

(Källa Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 370).


E Liedgren på äldre dagar:


L. M. Lindeman på äldre dagar:

233 Fader, du vars hjärta gömmer

1. Fader, du vars hjärta gömmer
helighet, som allting dömer,

kärlek, som förlåter allt...

Text: Emil Liedgren 1910 (31 år)
Musik: Oskar Lindberg 1917 (30 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter återges här än, men finlandssvenska psalmboken har fått tillstånd att publicera texten, se nr 356 i den psalmboken]

Tillsammans med Johan Alfred Eklund blev västeråslektorn Emil Liedgren en av den s.k. ungkyrkorörelsens främsta diktare. Till hans tidigaste och mest kända psalmer hör denna psalm om den Gud som både dödar och gör levande (jfr 5 Moseboken 32:39). Den kritiserades visserligen för sina många "överklivningar" (där radslut och satsslut inte sammanfaller) och sitt lite märkliga bildspråk. Att ödemarken ska blomma säger redan Jesaja 35, men är inte "våra tårars flöde" lite väl salt för att åstadkomma detta?

Men efter att Oskar Lindberg förtjänstfullt tonsatt den 1917 (och den publicerats i Nya Psalmer 1921) blev den mycket gärna sjungen och kritiken tystnade efterhand. (Fast nog tycker åtminstone jag fortfarande att tredje strofen kunde utgå).

Nuförtiden kanske kritiken åter tilltar - eller psalmen begravs i tysthet - p.g.a. vår ovilja att tillskriva Gud funktionen att "döda", ens i bildlig bemärkelse. Eller att "i vrede allting döma". Men psalmen bygger ju just på kontrasten mellan "döda" och "föda", mellan lag och evangelium om man så vill. Se även 1 Samuelsboken 2:6.

Övriga bibelallusioner är (v.1) Johannesevangeliet 3:3, (v.2) Jesaja 33:14, 10:17, (v.3) Jesaja 32:5, 35:1-2,7, 41:18-19, (v.4) Jesaja 8:19, (v.5) Jeremia 6:16, Jesaja 53:6, 59:9-11.

Den fjärde strofen för på ett oförlikneligt sätt in själva helgupplevelsen i bildspråket:

Där vi än i ångest höra

ovisst mummel nå vårt öra,

helgsmålsringning ljuda skall:

genom ljusa

valv skall brusa

påskkoralers jubelsvall.

Själva strofformen har Liedgren tagit från Astolfs själamässa ("Ljus, som klarnar alla öden") i Lycksalighetens ö (av Per Daniel Amadeus Atterbom), en text som i sin tur är en efterbildning av "Heloises sång vid Abailards grav." (Se Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 369).

E Liedgren:


O Lindberg:

258 O liv som blev tänt

1. O liv, som blev tänt
i kristtrognas bröst, dig har världen ej känt.
Det ljus, som vårt jordiska öga ej tålt,
dock lever inom oss, fast skumt och fördolt.
Gud råder: allt skall under honom bli lagt
med kärlekens makt.

2. O härliga lott...


Text: Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1824 (41 år), 1853(70 år) "O kristelighed", sv. övers. Emil Liedgren 1935 (56 år), bearb. 1937
Musik: Gustaf Aulén 1937 (58 år)

Dansken Grundtvig skrev över 1500 psalmer, de flesta under andra halvan av sitt liv. Denna psalm är en av hans absolut främsta och även en av hans första (även om han bearbetade den i 70-årsåldern). Emil Liedgren har gjort en inspirerad översättning (mycket skickligt gjort!) och Gustaf Auléns ståtliga men ändå luftiga koral passar till texten som hand i handske. (Jag förstår egentligen inte varför danskar och norrmän fortsätter att sjunga andra melodier!)

De första stroferna riktar blickarna mot den himmelska världen, men det är en värld som genom Jesus´ död och uppståndelse, genom ordet och sakramenten, genom tron, hoppet och kärleken "återintegrerats" med den jordiska. De avslutande fyra verserna apostroferar just tron, hoppet och kärleken, den sistnämnda t.o.m. två särskilda gånger. Vers 5 handlar dessutom om dopet, vers 6 om nattvarden.

En av våra käraste släktingar hade omkommit efter en bilolycka, där fordonet for av vägen och kanade utför en brant. Vid begravningen sjöngs de fyra första verserna av Grundtvigs psalm, och den fjärde versen blev i sammanhanget så stark, så stark att tårarna på nytt steg i ögonen och våra röster skälvde: "O väldiga tro / som slår över djupen din svindlande bro / och leder vår färd utmed avgrunders rand / från dödsskuggans värld till de levandes land, / dröj kvar hos oss ringa, här trivs du ju bäst, / du högborne gäst."

John Ronnås skriver: "För Grundtvig var poesin viktig. Ju mer poetiska vi blir, desto närmare kommer vi förståelsen av den kristna världen. Poesin har sin grund i själva det gudomliga skaparordet, som skapade världen från begynnelsen. Det betyder, menar Grundtvig, att varje gång en diktare med sitt skaparord gör en psalm lånar han litet av kraften från den gudomliga skaparkraften. Grundtvig kallade det en efterklang. När Gud skapade världen bröt en mäktig kosmisk poesi fram. Och när vi i kyrkan sjunger en psalm och församlingssången stiger mot tempelvalven, närmar vi oss den klang som är i kosmos. Det eko som man kan uppleva i ett kyrkorum, tänker sig Grundtvig, blir en del i den sång som änglarna sjunger inför Herrens tron. Det mänskliga och det gudomliga är inte åtskilt, inte två världar utan en, på detta sätt sammanhållen. Genom Kristi död och uppståndelse har öppnats en väg för psalmens toner upp till paradiset". (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 188).

Grundtvig:

Lindeman:

284 Ord av evighet

1. Ord av evighet,
Mästare, som vet
att med Gud och mänskor tala...


Text: Emil Liedgren 1919 (40 år)
Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Emil Liedgrens psalm bygger på berättelsen i Markusevangeliet 7:31-37, om hur Jesus helar en dövstum man. Han ber om att också "våra tungors band" ska lösas i bön, lovsång, protest och evangelisation. Kanske fjärde strofen är den originellaste och mest kända:

Hjälp oss att ej kallt
se och tåla allt,
men när det blir brott att tiga,
kom att våra läppar viga
och gör rösten varm
av din kärleks harm.

Originellt är också att ordet "Effata!" ("Öppna dej!") som ett av få arameiska uttryck från Jesus mun har bevarats både i Markus´ evangelium och här i Liedgrens psalm. Hebreiskans "Halleluja" och liknande finns ju i överflöd, inte minst i psalmsluten, men "Effata" finns vad jag vet bara här och ges därigenom en säregen betoning.

När Jesus i samma vers kallas "Alla löftens Ja" är det en allusion på vad Paulus skriver i 2 Korintierbrevet 1:20: "Alla Guds löften har fått sitt ja genom honom". Och när Liedgren i föregående vers talar om att nå in igenom stängda dörrar är det förstås en anspelning på uppståndelseberättelsen i Johannesevangeliet 20:19.

Birgitta Sarelins kommentar till den här psalmen är också mycket läsvärd. Ett helt bibelstudium!


E Liedgren på äldre dagar:

378 Gud, hos dig är livets källa

1. Gud, hos dig är livets källa,
allt du bär med allmaktsord.
Nytt du låter livet välla
över samma gamla jord...

Text: Emil Liedgren 1911 (32 år)
Musik: Troligen svensk 1694/95

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här]

440 Min själ, du måste nu glömma

1. Min själ, du måste nu glömma
all världenes lusta snöd
och intet annat berömma
än Frälsarens kors och död...

Text: Haqvin Spegel 1684-85 (40 år), Emil Liedgren 1936 (57 år)
Musik: Svensk folkmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Denna psalm hade ursprungligen inte mindre än 33 verser! Den togs i sin helhet med i Jesper Svedbergs psalmbok av år 1694, men hörde till dem som ströks i den slutgiltiga karolinska psalmboken (1695), kanske p.g.a. sin längd?. Emil Liedgren plockade dock upp den, och genom hans förkortning och bearbetning blev psalmen åter aktuell för en psalmbok, nämligen 1937 års. I föreliggande psalmbok är Liedgrens version bevarad, så när som att den tidigare tredje strofen nu har strukits:

I världen hjärtat omsider
förhärdat mister sin tro.
Med fruktan och knot jag lider
det kors, som här kväljer min ro.
Men Herre, du skrev ju i sten din lag,
så värdes i mig ock skriva
din vilja, ditt hårda behag!

Stroferna 3-6 fungerar bra som självständig psalm eller högläst bön inför passionsandakter eller -predikningar: "Blott du mig, Jesus, kan lära / vad intet förnuft förstår: / att oskuld får straffet bära, / där brottslingen strafflös går, / att Gud sin helighet lämnat till hån, / då ogärningsmän han friar / men fäller sin enfödde Son." Personligen tycker jag att om psalmen ska ingå även i framtida psalmböcker, vilket jag gärna ser, så bör den förkortas till just dessa fyra bönestrofer.

Den vackra folkmelodin är upptecknad på Kolmården och trycktes i Rickard Dybecks "Svenska folkmelodier", då till texten "Som liljorna på marken fin". Jag vet inte hur den dikten fortsätter, men den tycks mej som en stor kontrast till Spegels fastepsalm!

H Spegel:

530 En dunkel örtagård jag vet

1. En dunkel örtagård jag vet,
vars port jag ofta nalkas.
Den lockar med sin enslighet...


Text: Emil Liedgren 1919 (40 år)
Musik: Bernhard Berglund 1937 (46 år)

En mycket originell psalm, med fin melodi, tyvärr sällan sjungen. Men det är kanske rätt passande - psalmen handlar ju just om underlåtelsesynder och ett slags andlig blyghet. "Sällan" är ett nyckelord i psalmen, upprepas t.o.m.: "sällan, sällan går jag där." 

Samtidigt börjar psalmen med ett "ofta" - sångaren upplever sej ofta "nalkas" den dunkla örtagården och dess port, men tvekar inför att gå in. Trots att han vet: "därinne dväljs min bäste vän". Alla som kämpat med att få till bönelivet och bibelläsningen kan känna igen sig i situationsbeskrivningen.

Slutbönen uttrycker dock en innerlig längtan efter att det nu med Guds hjälp ska bli slut på de andliga försummelserna och plats för verklig re-kreation vid livets vatten: "O Herre, led mig i din vård den väg jag gått så sällan, / för in mig i din örtagård och släck min törst i källan. / Du vet ju allt vad i mig är, / du vet ock att jag har dig kär."

Sången är översatt åtminstone till norska ("Eg vet en hage full av fred") och kom med i båda de senaste norska psalmböckerna (1985 och 2013). Kanske sjungs den mer i Norge än här?

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än].