141 Han på korset, han allena

  

1. Han på korset, han allena
är min fröjd och salighet.
Ingen kan så väl mig mena,
ingen så mitt bästa vet.
Ingen är mot mig så god,
ingen har hans tålamod.
Söker jag kring land och rike,
aldrig finner jag hans like.

2. Jordisk vän kan lindra nöden...

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år), jfr psalm 74 i 1986 års finlandssvenska psalmbok.
Musik: Johann Hermann Schein 1623 (37 år) / Johann Crüger 1640 (42 år), jfr 1697 års koralbok nr 289, alt koraler svensk 1697 "Säll är den som sina händer" eller Johann Balthasar Königs i finlandssvenska psalmboken.

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Runebergs psalmer och inte minst den här har bedömts mycket olika - en del har uppfattat dem som "tillverkade" av en nationalskald som tvangs "göra psalmbok"; andra har uppfattat dem som äkta uttryck för en under psalmboksarbetets gång alltmer levande tro. Själv menade han sej ha vunnit i andligt djup genom psalmskrivandet, och det finns ingen anledning att misstro honom.

Ibland har man beträffande just denna psalm retat sej på att Jesus både i början, mitten och slutet av psalmen kallas "Han på korset" (det var ju även rövare korsfästa vid samma tillfälle). Man har önskat ett förtydligande och psalmen har ibland fått anslaget och avslutningen: "Jesus Kristus, han allena." Men nu är psalmen både i Finland och Sverige återförd till sin mer diskreta men ändå fullt begripliga lydelse.

Andra strofen skulle kunna beskrivas som en vederläggning av Jesus-orden "ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner". Jo, säger Runeberg, det har den som likt dej, Jesus, ger sitt liv även för sina fiender! För dem "som i hat mot honom strider"! Fast Jesus kallade ju t.o.m. förrädaren Judas "min vän", så hans ord om kärlek kanske ska tydas så här: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för den han älskar." "Så älskade Gud världen..."

I övrigt har dock psalmen bearbetats något olika i Finland resp. Sverige, och i Finland används en melodi av Johann Balthasar König som inte används hos oss. Vi har istället två andra melodier att välja på.

Runeberg i 50-årsåldern:

Schein i 40-årsåldern:

Crüger:

159 Till härlighetens land igen

1. Till härlighetens land igen
jag ser dig, Jesus, fara,
men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
ack, Herre, huru länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sig tränger.
Den outsäglig, innerlig
skall dela skyn och hinna dig.

3. En skymt jag då i tro får se
utav det goda landet,
där du från mig ej skiljes mer,
när löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
dit söker sig mitt hjärta:
till himlen och min Frälsare,
till glädjen världen ej kan ge.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dagligt dig förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
uti din Faders härlighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. (originaltexten finns här).

Musik: Bartholomäus Gesius 1605 / Johann Hermann Schein 1628 (42 år)

Denna psalm sågs länge som Kristi Himmelsfärdsdagspsalmen framför andra i Sverige, men sjungs nog något mer sällan nu under 2000-talets gökottor. Den är egentligen något av en "hemlandssång", i stil med de många sånger som inte minst senare under 1800-talet skrevs om det himmelska hemmet. Man brukar ofta tala om att de inspirerats av den stora utvandringen under detta sekel, fast på Wallins tid hade den knappast kommit igång. Men det finns ju redan från början ett tydligt hinsidesperspektiv i kristen tro, parallellt med budskapet om förvaltarskap och trohet i det jordiska kallet (jfr strof 5).

Och det är inte konstigt att det accentueras på Kristi Himmelsfärds dag, då "jordiskt" och "himmelskt" så tydligt bryts mot varandra, då Jesus i en mening lämnar jorden och inte längre vandrar omkring fysiskt på Palestinas stigar. Samtidigt kan man ju påminna om att Jesus just vid sin himmelsfärd lovade "jag är med er alla dagar". Jfr den engelska psalmens påminnelse "Fastän skyar honom lyfte bort och ingen honom ser, / glömmer vi ej vad han lovat: Alltid skall jag bo hos er!" (SvPs 15, se Alleluia! Sing to Jesus v. 2).

Wallins psalm är en bönepsalm. Åtminstone de första och de sista stroferna innehåller ett tydligt tilltal till den himlafarne Frälsaren, och om denna bön sägs att den "outsäglig, innerlig / skall dela skyn och hinna dig". Kontakten kan förbli obruten trots allt. Och en dag kommer han tillbaka - synligt och evigt - enligt den tro vi bekänner i Kristi kyrka.

J O Wallin:

J H Schein:

620 Herre Gud, för dig jag klagar

Originalkoralen ur 1697 års koralbok (OBS finns ej i 1986 års koralbok):

Alternativ modern tonsättning (OBS finns ej i 1986 års koralbok):

1. Herre Gud, för dig jag klagar:
vad mig plågar natt och dag,
vad min kropp och själ försvagar,
det är fruktan för din lag,
mot vars bud jag ständigt gått,
tills jag fyllt mitt syndamått.
Domen skrämmer mig allt värre,
se till min förtvivlan, Herre.

2. Mina plikter jag försummat...

Text: Lars Johansson (Lasse Lucidor) tr. 1685, Britt G Hallqvist 1983 (69 år)
Musik: Johann Hermann Schein 1623 (37 år) / Johann Crüger 1640 (42 år), se även melodin i 1697 års koralbok, red. Harald Johansson Vallerius, nr 406 Herre Gudh, för tigh jagh klagar

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Lasse Lucidor:

J H Schein:

J Crüger: