*4 Hela världen fröjdes Herran

*1. Hela världen fröjdes Herran,

tidigt och av hjärtans grund.

Kom från orter när och fjärran,

ni som står i hans förbund.

Träd nu fram med lust och fröjd,

lovsjung Gud i himmelshöjd.

*2. Han är den som oss har skapat,

oss bevisat mycken nåd,

frälsat det som var förtappat

och är den som med oss står,

vill oss en gång föra in

uti himlaglädjen sin.

*3. Tacka honom i hans portar,

lovsjung i hans tempelgård,

samlas hit från alla orter,

prisa den om oss har vård.

Han oss nådig är och blid,

trofast intill evig tid.

Text: Johann Franck 1653 (35 år) efter Psalt. 100, Jakob Arrhenius 1691 (49 år), Jesper Svedberg 1694 (41 år), ngt bearb.

För en ännu mer genomgripande bearbetning, se Hela världen, prisa Herren i Stora Nätpsalmboken.

Musik: Troligen svensk 1676

Psalmen Hela världen fröjdes Herran heter i tyskt original Alle Welt, was kreucht und webet. och publicerades på svenska första gången 1691 i professor Jakob Arrhenius Psalme-Profwer, samt togs slutligen in i psalmboken efter att ha bearbetats av dåvarande domprosten i Uppsala Jesper Svedberg. Den har sedan funnits med i alla svenska psalmböcker, och även i de flesta frikyrkliga sångböcker. Oscar Lövgren kallar den så sent som 1964 "vår kanske mest sjungna lovpsalm".

Melodin är påträffad i Västerås´ universitetsbibliotek i en handskrift från 1676, och förmodades länge på oklara grunder vara tysk. Även den trycktes första gången 1691 i Psalme-Profwer, dock inte till denna lovpsalm utan till texten Ach! när skall det mig dock hända. Se vidare Lövgren Oscar: Psalm- och sånglexikon, sp. 201 (Gummessons 1964).

Mia Makaroff har gjort en vågad men frisk körtonsättning av psalmens finska text: "Kaikki maat, te riemuittkaatte":



J Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

24 Med tacksam röst och tacksam själ

1. Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2. Min Gud, ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3. Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4. Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5. Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6. Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7. Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

8. Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9. Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun danket all und bringet Ehr", Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), alt. "House of the rising sun"

Det finns genom psalmhistorien många fina exempel på hur en författare och en musiker etablerat ett fruktbart samarbete. Vi har från vår egen tid bl.a. Britt G Hallqvist och Egil Hovland, från 1800-talet bl.a. Lina Sandell och Oscar Ahnfelt och från 1600-talet Paul Gerhardt och Johann Crüger. Ovanstående psalm är ett förnämligt exempel på de sistnämndas samarbete - den trycktes 1653 i Johann Crügers alltmer utvidgade sång- och koralsamling Praxis Pietatis Melica, som i sin tredje upplaga (1647) haft 18 psalmer av Gerhardt, men i sin tionde upplaga kom att ha hela 89 psalmer av honom (många med melodier av Crüger) och blev stilbildande för kommande tyska psalmböcker.

Med tacksam röst är en sannskyldig lov- och tacksägelsepsalm, som så ofta hos Gerhardt, och har genom århundradena sjungits vid många högtider i hem och församling, inte minst vid födelsedagar och skördefester. Märkligt nog fick psalmen dock inte behålla Crügers glada, rytmiskt markerade melodi när den 1937 kom med i den svenska psalmboken, utan försågs av någon anledning med Oskar Lindbergs i och för sej vackra melodi till "I öster stiger solen opp" (psalmen sattes f.ö. under rubriken "Ungdom"). Detta åtgärdades dock sedermera, så idag är parhästarna Gerhardt och Crüger åter förenade också i denna lovpsalm.

Paul Gerhardt:

Johann Crüger med titelsida i hans Praxis Pietatis Melica:

138 Jesus, du mitt liv, min hälsa

1. Jesus, du mitt liv, min hälsa,
Jesus, du för mig är död.
För att mig från mörkret frälsa
gick du ut i natt och nöd...

Text: Ernst Christoph Homburg 1659 (54 år) "Jesu, meines Lebens Leben", sv. övers. Erik Larsson Norenius 1675 (40 år), Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)

Musik: Svensk 1676

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här]

En åtminstone tidigare mycket använd passionspsalm - förr ofta använd i samband med Långfredagens läsning av Femte akten - är denna, som utgavs i Homburgs Geistliche Lieder 1659. Redan 16 år senare var den översatt till svenska och tryckt i Norenius´ Gudfruchtigheetz öfning uti Christelige Sånger. Efter ytterligare 20 år stod den i psalmboken (se texten nedan).

Den ursprungligen åtta strofer långa psalmen är genomgående uppbyggd av motsatser: allt det förfärliga som Jesus får utstå ställs i motsats till den välsignelse det medför för den som tror på honom. Varje vers avslutas med en tacksägelse, och hela sista versen är en enda lovsång (har också angetss som "ståvers"). Jan Arvid Hellström ändrade slutraderna från "Herre Jesu, innerlig" till "Jesus, du som dog för mig" - vilket tillförde psalmen mycket både formellt och innehållsligt.

Att psalmens längd halverades var dock både på gott och ont - sannolikt har dess användbarhet ökat, men knappast dess användning. Det fanns något i själva längden och de många retoriska upprepningarna som understödde en djupgående meditation över Kristi lidande.

Melodin räknas som svensk, eftersom den aldrig hittats i några utländska källor. Den finns i handskrift redan från 1676 (i Västerås läroverksbibliotek) och trycktes i 1697 års koralbok. Men kompositören är okänd. I Tyskland används en koral från Darmstadt 1687, alt. en koral av Wessnitzer (samma som till Glad jag städse vill bekänna), som ger psalmen en gladare prägel. Men den svenska mollmelodin passar bra i passionstiden, utan att lägga sordin på lovsången i sista strofen.

Här följer Erik Norenius´ översättning i den karolinska psalmboken av år 1695 (nr 152):

JEsu/ tu mitt lijf/ min hälsa/
JEsu tu äst för migh död:
Tu tigh vthgafst migh at frälsa/
I then diupste siäla-nödh:
Intet skal nu migh förderfwa/
Vtan lifwet skal jagh ärfwa.
Prijs och ähra ware tigh/
Herre JEsu/ innerlig!

Tu/ o JEsu! måst vthstånda
Hårda ord/ spott/ håhn och spee/
Smälek/ hugg och mycken wånda/
Band och boijor/ ångst och wee/
Migh eländig at förlossa/
Diefwuls kädior sönderkrossa/
Prijs och ähra,,,

Tu lätst såra tigh och pina/
Och handtera jämmerlig:
Til at hela fåren mina/
Och i roo försättia migh.
Ach! tu för min wälfärd sanna/
Sielf haar låtit tigh förbanna.
Prijs och ähra...

Swåra hafwer man tigh hädat/

Törnekrönter tu ock blef/
Medh stoor hädelse försmädat:
Hwad war som tigh ther til dref?
At tu måtte migh bekröna/
Medh tin ähre-krona skiöna.
Prijs och ähra ...

Tu lätst tigh så ryckia/ draga/
Ifrån nödh at frija migh:
Lät tigh falskelig anklaga/
At jagh må boo säkerlig:
At jagh måtte tröstas åter/
Tröstlös tu tigh hängia låter.
Prijs och ähra...

Tu tigh hafwer sänckt i nöden/
Lidit alt medh tolamod.
Smakat och then bittra döden/
Och för migh giordt saken godh.
At jagh måtte ledig tälias/
Wille tu så swåra qwäljas.
Prijs och ähra...

Ödmiukheten tin haar botat
För min stålthetz öfwermod.
Tin dödh haar ock döden motat:
Min dödh warder migh nu godh.
Spott och håhn/ som tu månd bära/
Måste tiena migh til ähra.
Prijs och ähra...

Nu jagh tackar tigh af hierta/
JEsu/ för tin myckna nödh;
För tin såår och stora smärta;
För tin swåra bittra dödh;
För tin ångst then myckit swåre;
Thet tu ledst för synder wåre.
Prijs och ähra ware tigh/
HErre JEsu innerlig.

144 O huvud blodigt, sårat

1. O huvud, blodigt, sårat,
av hån och smälek höljt.
O huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt.
O huvud som skall siras
med ärekrans en dag,
men nu med törne viras,
dig ödmjukt hälsar jag.

2. O ansikte, du höga,
som nyss betvang en värld,
din makt nu gäller föga,
din fägring är förtärd,
din glans till intet vorden.
O, vem har släckt den blick,
vars ljus allt ljus på jorden
i klarhet övergick?

3. Den börda du har burit
min synd och ondska är,
den skörd som du har skurit
jag sådde, Herre kär.
När skuldens tyngd mig böjer
hos dig jag söker råd.
Till dig mitt rop jag höjer:
se ned till mig i nåd!

4. Jag vill hos dig förbliva
som återlöste mig
och dig mitt hjärta giva
och alltid älska dig.
När, Herre, du mig sluter
uti din kärleks famn,
jag lugn och trygghet njuter
i denna sälla hamn.

5. Dig tackar allt mitt hjärta,
min Herre Jesus god,
för all din djupa smärta
och allt ditt tålamod.
Du vän, för evigt trogen,
dig vill jag mig förtro.
När jag till skörd är mogen,
mig bärga till din ro.

6. När jag skall lämna världen,
o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden
min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden
i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden,
o Jesus, för din död.

7. Träd i min sista timma
själv för mitt öga fram.
Ack, låt mig då förnimma
din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma
i djupet av min själ
och dödens smärta glömma.
Den så dör, han dör väl.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år), 1656 "O Haupt voll Blut und Wunden" efter Salve caput cruentatum av Arnulf av Löwen före 1250, övers. Emanuel Linderholm 1920 (48 år), ngt bearb. V. 4 övers. av Samuel Ödmann 1793 (43 år)

Musik: Hans Leo Hassler 1601 (37 år), jfr versionen i Haeffners koralbok 1820 nr 395 eller Jonas Brogrens i Soundcloud!

Denna text är egentligen hämtad från den sista delen av Arnulfs stora diktverk eller hymncykel Salve mundi salutari, där han i sju separata avdelningar i tur och ordning besjunger Frälsarens sargade fötter, knän, händer, sida, bröst, hjärta och huvud.

Författaren var länge okänd, och man antog ofta att det var Bernhard av Clairvaux. Men i början av 1900-talet återfanns diktverket i Bryssel i en handskrift från 1320 - och där stod det helt tydligt att en annan cisterciensermunk, abboten Arnulf av Löwen, var dess upphovsman.

Betoningen av Frälsarens plågor och sargade kropp är typisk för den senare delen av medeltiden (liksom för herrnhutismen flera hundra år senare). När Paul Gerhardt år 1653 översatte Arnulf av Löwens text (publicerad i Praxis pietatis melica) lade han dock betoningen mer på förundrad tacksamhet. Och det är Gerhardts version som legat till grund för flera olika översättningar till svenska, bl.a. av Erik Larsson Norenius (redan på 1600-talet), Samuel Ödmann, Carl Axel Torén och Emanuel Linderholm.

Den nu aktuella psalmtexten bygger främst på C A Toréns och Linderholms version (inledningsstrofen något bearbetad), men fjärde strofen är hämtad ur Ödmanns text.

Hans Leo Hasslers melodi är skriven till en vanlig kärleksvisa: "Mein G´mut ist mir verwirret, das macht ein Jungfrau zart" ("Mitt sinne är förvirrat utav en jungfru fin"). Den utgavs av Hassler 1601 i hans vishäfte Lustgarten Neuer Teutcher Gesäng. Och nog utgör den ett ganska dråpligt exempel på hur svårt det är att med säkerhet avgöra budskap och stämning i en sång genom blotta melodin.

Samtidigt kan man ju säga att även Arnulf av Löwens / Paul Gerhardts text är en innerlig kärlekssång, se särskilt vers 4. Och i J S Bachs sättning - som används i bl.a. Matteuspassionen - blir koralen verkligen något alldeles extra: både vånda och ömhet kommer till gripande uttryck i den på en gång kraftfulla och veka mollmelodin.

P Gerhardt:

H L Hassler:

149 Detta är den stora dagen

1. Detta är den stora dagen,
som oss Herren Jesus gav,
ljusets dag och glädjedagen,
som ej någon ände har...

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Dieses ist der Tag der Wonne", Gustaf Ållon 1694 (48 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)

Musik: Nürnberg 1731 - i 1697 års koralbok angavs denna mollmelodi till psalmen (även till Lova vill jag).

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än]

Denna påskpsalm hör till de som funnits i alla fyra officiella psalmböcker (1695, 1819, 1937 och 1986). Men längden har varierat: först nio strofer, sedan åtta och nu fem. Jag har inte lyckats hitta originaltexten med dess påstådda dramatik och gammaltestamentliga persongalleri (Simson, David och Daniel), men det är säkert riktigt att tidigare översättning inte riktigt gjort den färgstarka psalmen rättvisa. Inte nuvarande heller i så fall (vart tog Simson vägen?), men själva glädjeuttrycken har accentuerats av Frostenson.

Sista versen, "ståversen", är dock oförändrad alltsedan 1695 (så när som på att dativformen "Jesum" bytts ut mot "Jesus):

1695 års psalmbok nr 174

Denne är den stora dagen,
som oss Christus hafwer gjort;
mörksens förste är nu slagen,
nederlagd är helwet´s port;
dödsens mörker har förswunnit,
lifsens sol har nu upprunnit.

Hwar är nu, o död! ditt wälde?
Helwete, hwar är din kraft?
Ormen, som wår moder fällde,
hafwer Christus nederlagt;
honom med sin död förderfwat,
frid och seger oss förfärfwat.

Säll och salig är den stunden,
när wår Frälserman uppstod.
Satan blef i mörkret bunden,
dämpat wardt hans grymma mod.
Si! nu kunna fåren wara
ibland ulfwar utan fara.

Wi ha warit fjerran gångna
från det lif, som ofwan är.
Oss har döden hållit fångna
med sin grymma makt och här;
men wi äre fri´ den wånden,
medan Jesus är uppstånden.

Wi ha warit dödsens trälar,
wi ha warit mörksens barn,
Satan hade wåra själar
snärda i sin´ nät och garn.
Nu har Jesus oss förlossat,
ormsens hufwud sönderkrossat.

Jude slägt! din otro spegla
uti dessa underting.
Utsätt wakten och besegla
grafwen med Pilati ring.
Christus går dock utan möda
genom stenen från de döda.

Hwässe döden sina tänder,
ryte satan utan tal:
bunden är hans magt och händer,
hämmadt är nu dödsens qwal.
Ho med Christo blir begrafwen,
uppstår under Christi glafven.

Låter oss nu wara glada,
fröjde sig hwar på sin ort;
nu är botad all den skada
som oss syndafallet gjort;
dödsens fruktan är fördrifwen
döden är uppswulgen blifwen.

Upp, min själ, min mun och tunga,
upp mitt hjerta och min röst,
till att prisa och lofsjunga
Jesum, som oss återlöst,
Jesum tacka och berömma,
Jesu godhet aldrig glömma.


Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

200 I denna ljuva sommartid

 

 Jfr även Land Lars Erssons melodi till SvPs622, som i leksandstrakten sjungits just till "I denna ljuva".

Alt. Anders Öhrwalls koral (finns ej i psalmboken):




1. I denna ljuva sommartid
gå ut, min själ, och gläd dig vid
den store Gudens gåvor.
Se, hur i prydning jorden står,
se, hur för dig och mig hon får
så underbara håvor.

2. Av rika löv är grenen full,
och jorden täckt sin svarta mull
med sköna gröna kläder.
De fagra blommors myckenhet
med större prakt och härlighet
än Salomos dig gläder.

3. Nu växer säd för skördens tid,
och ung och gammal gläds därvid
och bör Guds godhet prisa,
som vill i överdådigt mått
oss människor så mycket gott
var dag och stund bevisa.

4. När jag hör trastens klara sång...

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Geh aus, mein Herz, und suche Freud", sv. övers. Joachim von Duben d.ä. 1725 (54 år), Christoffer Olofsson Angeldorff 1855 (47 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)

Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år), alt. dalakoral från Malung (känd via Anders Nyberg), alt. mel. av Anders Öhrwall,

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Detta är tillsammans med Den blomstertid och En vänlig grönska vår mest kända och sjungna sommarpsalm, vars två första strofer fortfarande (2011) ofta sjungs vid skolavslutningar o dyl. Den är 40 år äldre än Den blomstertid, och översattes till svenska för nästan 300 år sedan, men slog inte riktigt igenom i vårt land förrän den genommusikaliske ärkebiskop Nathan Söderblom vid 50 års ålder gav den en lika melodisk som lättsjungen koral.

I Tyskland sjungs den lika glatt på en helt annan melodi, med repris på strofens slutrad:

Psalmen trycktes första gången på svenska år 1725 i samlingen Uthwalde Andelige Sånger, och i något bearbetad form i Angeldorffs svenska översättning av Johann Arndts En Sann Christendom 1855, som avslutning på Fjärde bokens kapitel 3, som handlar om Guds verk den tredje skapelsedagen. Angeldorffs psalmtext bearbetades ytterligare för 1911 års Förslag till reviderad psalmbok.

Psalmens första del är storslagen naturlyrik, en sommarskildring utan sin like i våra psalmböcker (jfr dock Psaltaren 104). Dess andra del vänder blickarna mot himmelen och dess härlighet, inte för att förta sommarbilderna dess glans, utan för att fråga sej hur skönt det inte ska vara hemma hos Gud när det är så vackert "redan här". Jämför betraktelsesättet med Wallins retoriska fråga i psalmen Var är den vän:

Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!

Eller Josephsons fråga i psalmen O vad världen nu är skön:

Är vår jord så rik på fröjd,
o, hur blir då himlens höjd!

Och den avslutande delen av Gerhardts långa sommarpsalm - i originalet hela 15 strofer! - är en bön om att redan här få växa till i tro, hopp och kärlek, och att sedan få grönska och blomma hos Gud för evigt.

Paul Gerhardt:

Nathan Söderblom:

242 Jag vill dig, Gud, med glädje prisa

1. Jag vill dig, Gud, med glädje prisa,
jag vill dig alltid hålla kär...

Text: Angelus Silesius (Johann Scheffler) 1657 (33 år) "Ich will dich lieben, meine Stärke", sv. övers. Gustaf Adolf Hiärne den 9 november 1740 (25 år), tr. i Prof-psalmboken 1765 "Jag vill dig prisa, Gud, min styrka", bearb. Christopher Dahl 1807 (49 år), Jan Arvid Hellström 1979 (38 år)

Musik: Hamburg 1690, alt. Georg Joseph 1657 (här återgiven efter rom-kat. psalmboken Cecilia)

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte återges här]

Denna psalm utgavs 1657 i författarens sångsamling Heiligen Seelenlust. Han hade diktat alltsedan tonåren, men psalmdiktandet tog fart först efter hans konvertering till romersk katolicism på 1650-talet. Han lämnade då både sin privatläkarpraktik och sitt namn, slog sej ner i ett kloster och blev i praktiken ett slags "diktarmunk". Men hans psalmer vann anklang även hos de lutheraner han lämnat, och särskilt den framväxande pietismen uppskattade dem mycket. Liksom metodisten John Wesley, som i 35-årsåldern översatte just denna psalm till engelska ("Thee will I love, my strength, my tower").

Psalmen står i vår psalmbok under rubriken "Förtröstan - trygghet", men hade kanske hellre bort stå under "Bättring - omvändelse". Visst utstrålar den förtröstan, trygghet och tacksamhet, men ur den ångrande och nyomvände syndarens perspektiv. "Jag blygs för dagarna som flytt / och ber dig: gör mitt sinne nytt!" Eller: "Den sällhet världen gav att skörda / var bara bländverk, slaveri. / Men du har tagit av min börda / och rest mig upp och gjort mig fri."

Snittlängden på våra psalmer sjunker för varje ny rikspsalmbok. I 1695 års psalmbok var psalmerna i snitt mer än sju strofer långa. I 1819 års psalmbok låg snittet på sex strofer, i 1937 års psalmbok på fem och nu i 1986 års psalmbok på, ja just det, fyra strofer! Utvecklingen illustreras tydligt av denna psalm, som nu stått i tre psalmböcker på raken och under tiden kortats från sju strofer till först sex och nu endast fem. Men chansen att psalmen verkligen blir sjungen ökar ju faktiskt på det viset.

Angelus Silesius:

354 Jesus, du min glädje

1. Jesus, du min glädje,
ingenstans i världen
finns en tröst som din.
Mer än jag kan säga...

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Jesu, meine Freude", sv. övers. Johan Schmedeman 1694 (42 år) "Jesus är min hägnad", bearb. och nyövers. Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm är en innerlig Kristus-psalm från 1600-talet, som nu är inne på sin fjärde raka rikspsalmbok här i Sverige. Men hade inte Anders Frostenson bearbetat den ganska rejält - det finns inte mycket kvar av Schmedemans översättning - skulle den nog inte ha kommit med 1986. 

Till Frostenson-versionens förtjänster hör att den mer genomgående än i den äldre översättningen riktar sej till Kristus (vilket syns redan i själva anslaget, som ju förts betydligt närmare originalets "Jesu, meine Freude"). Däremot har helrimmen offrats (inte så lätt att rimma på "glädje") och längden halverats, och åtminstone den senaste åtgärden gör ju psalmen betydligt mer lättanvänd.

Alt. norsk koral (OBS! finns ej i 1986 års psalmbok):


Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):


Johann Crüger:

363 Ande ifrån ovan

1. Ande ifrån ovan,
kom med elden, gåvan
till en kylig värld!
I all nöd och fara...

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Brunnquell aller Güter", sv. övers. Petrus Brask 1690 (40 år) "Andans helga nåde" (1819:"Ande full av nåde") bearb. Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr versionen i Stora Nätpsalmboken nr 138.
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), jfr 1697 års psalmbok nr 186!

[Av upphovsrättsskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Pingstpsalm som trycktes med nuvarande melodi i Praxis Pietatis melica och översattes av Petrus Brask för "Gyllene Böne Tempels Fämmte Del/ Hvarutinnan är til finnande för ehn Jesum Älskande Siäl Ehn Helig og Hiärtelig Sång-Lust/ Beprydd med Uthwalda Nya Psalmer af Tydskan uti vårt Tungomål afsatte" (1690). Samlingen kallades i praktiken endast "Sång-Lust". 

I 1695 års psalmbok stod psalmen - som då hade anslaget "Andans helga nåde" under rubriken "Pingesdaga Högtijd - Om then Helga Anda", även om den strängt taget mera är en bön till "then Helga Anda". För 1819 års psalmbok bearbetades den något och fick anslaget "Ande full av nåde" som var kvar även i 1937 års psalmbok. Numera heter den i Finland "Ande, nådens källa" (jfr originaltiteln!) och i Sverige "Ande ifrån ovan", och är både där och här inne i sin fjärde raka rikspsalmbok - inte dåligt. Men den kunde gott sjungas oftare, nu när den är så förtjänstfullt bearbetad och förkortad på båda sidor av Bottenviken.

Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

Johann Crüger:

541 Vänd nu om, ni sorgsna sinnen

1. Vänd nu om, ni sorgsna sinnen,
vänd nu om till Herren Gud,
han vars makt ej kan förintas,
han vars kärlek ej tar slut,
han som tar och åter ger...

Text: Paul Gerhardt 1656 (49 år), Anders Frostenson 1976 (70 år)
Musik: Svensk 1697 ("Säll är den som sina händer"), alt. 1697 års koralbok nr 294!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Botpsalm som utgår från profeten Hoseas bok, kap. 6:1-3. Den trycktes 1656 i Dresdner Gesangbuch med anslaget "Kommt, Ihr traurigen Gemüther". Den första svenska översättningen utfördes av Petrus Brask och publicerades 1689 i sångsamlingen "Ehn Helig og Hiertelig Sång-Lust". Wallin bearbetade texten i "Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger" 1814, och hans version togs in i såväl 1819 års som 1937 års psalmböcker.

För 1986 års psalmbok utförde dock Anders Frostenson en nyöversättning där han behöll fyra strofer och fräschade upp hela texten, så att den nu borde sjungas betydligt oftare än idag, inte minst som vår- och påskpsalm. Det är märkligt hur vissa texter liksom hamnat i bakvatten, och ibland tror man att melodin bär skulden. Men så är, tro mej, inte fallet här. Det är bara att börja sjunga!

P Gerhardt: 

546 O Jesus Krist, du nådens brunn

1. O Jesus Krist, du nådens brunn,
du livets källa klara,
var bön som går av hjärtats grund
du lovat att besvara.
Din stora nåd, ditt ljuva namn
mig lockar till din öppna famn,
min nöd vill jag förklara.

2. Omkring ditt kors, o Jesus kär...

Text: Okänd svensk författare 1656, Georg Stolpe 1819 (41 år), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr den kortare versionen i Fria psalmboken.
Musik: Miles Coverdale ca 1538,  Christian Adolph Nystad 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna  och resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm av okänd författare trycktes 1656 tillsammans med en annan text under titeln "Twå nya andeliga wisor." Jesper Svedberg bearbetade den något för sin psalmbok av år 1694, men den kom inte in i den karolinska psalmboken 1695. Efter bearbetning av Georg Stolpe (förmodligen före utgivningsåret 1819) kom den dock med i den wallinska psalmboken, samt (med samma textversion men förkortad) i 1937 års psalmbok. Och i Britt G Hallqvists varsamma revidering lyckades den även ta sej in i 1986 års psalmbok, även om jag bara  vet mej ha sjungit den en enda gång sedan dess, på en högmässa i Njutångers kyrka under 2010-talet.

Koralen uppgavs länge vara koralboksutgivaren Nystads, men tydligen är den från början Miles Coverdales verk (en av de intressanta rön som gjorts sedan psalmboken gavs ut 1986). Den är lättsjungen och fin, så det är inte koralens fel om psalmen med sin ödmjuka botstämning blivit alltmer bortglömd.