14 Högtlovat vare Jesu namn

1. Högtlovat vare Jesu namn,
du änglaskara, sjung,
och bär den gyllne kronan fram
till honom, alla kungars kung.

2. Och du, martyrers trogna här
som gått en stig så tung,
dig skynda fram, din hyllning bär
att ära honom, kungars kung.

3. Du Herrens folk, som löst han har
ur syndens boja tung,
träd fram med lovsång, ren och klar,
att prisa honom, kungars kung.

4. Upp, varje folk och släkt och stam,
och Herrens ära sjung.
Vak upp, mitt hjärta, skynda fram
att hylla honom, kungars kung.

Text ("All Hail the Power of Jesus´ Name"): Edward Perronet 1779 (53 år), övers. Erik Nyström 1893 (51 år).
[För en avslutande strof, se Stora Nätpsalmboken nr 25]

Musik ("Miles´s Lane"): William Shrubsole 1779 (19 år).

Psalmen publicerades första gången i novembernumret av The Gospel Magazine 1779, tillsammans med tonåringen Shrubsoles melodi, som till slut ristades in på hans minnessten (se nederst). Sedan har den översatts till många språk och bl.a. blivit kallad "kristenhetens nationalsång". Den har även under årens lopp fått flera alternativmelodier, och texten har då anpassats till dessa på olika sätt, jämför t.ex. videon nedan:

Egentligen är ju psalmen en uppmaning till lovsång och hyllning, mer än en sådan i sej själv. Samtidigt innebär den ju en indirekt lovprisning och hyllning av Jesus som alla kungars kung (jfr Uppenbarelseboken 19:16). Från att uppmaningen riktats till änglar och martyrer, kommer den allt närmare den sjungande själv: "Herrens folk", "varje folk", "mitt hjärta". Och i Erik Nyströms originalöversättning finns en femte vers, som han möjligen själv har skrivit, där uppmaningen leder till en direkt lovprisning som något bearbetad lyder:

Dig, Herre Jesus, vi tillber
och om din nåd bär bud
tills vi i härlighet dig ser,
vår Jesus, Herre, Konung, Gud!

E Perronet:

W Shrubsoles gravsten:

12 Brist ut, min själ, i lovsångsljud

1. Brist ut, min själ, i lovsångsljud
på denna glädjens dag,
till tack för all den nåd som Gud
så gränslöst rikt dig gav...

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1884 (64 år) "Break forth", övers. Erik Nyström 1893 (51 år), Catharina Broomé 1984 (61 år).

Musik: Robert Lowry 1884 (58 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm har inte varit helt lätt att identifiera. Enligt översättaren Erik Nyströms egna anteckningar började den i original "Break forth", men översättningen har inte många likheter med den Crosby-sång med detta namn som finns på Nethymnal. Den sången har t.ex. refräng och versmåttet i den är inte detsamma.

Antingen är det här fråga om en mycket fri översättning till svenska, så fri att Nyström borde tillskrivas denna sång likaväl som Gå Sion. Eller också utgick Nyström från en annan, i den anglosaxiska världen nu mer bortglömd sång av Fanny Crosby med samma begynnelseord som den här. Och med tanke på hennes ofantliga produktion vore ju inte det helt otroligt.

I vilket fall som helst är sången en strålande lovsång, även om den inte vänder sej till Gud förrän i sista versen. Alldeles särskilt passar den som inledning till söndagsgudstjänsten, inte minst när Herrens måltid firas. Åt syndare till salighet / han gav sin Son, sitt ord, / och än i sin barmhärtighet / han dukar nådens bord. Jag och min fru Anna-Karin valde den också som ingångspsalm vid vårt bröllop i Backens kyrka i Umeå på nyårsaftonen år 1 (2001). Verkligen en glädjens dag!

F Crosby:

R Lowry:

94 Du som av kärlek varm

1. Du som av kärlek varm
blödde för mig,
drag mig för varje dag
närmare dig.
Fyll du mitt hjärta så
att jag av kärlek må
offra med fröjd också
något för dig.

2. Du som i himlens höjd
beder för mig,
hjälp mig att se i tro,
Herre, till dig.
Giv att jag korset bär,
nöjd med vad du beskär,
redo att vittna här
något om dig.

3. Bo med din Andes kraft,
Herre, i mig,
att jag må varje dag
leva för dig,
lindra ett hjärtas sår,
söka ett vilset får,
göra varhelst jag går
något för dig.

4. Allt vad jag är och har
skänkte du mig.
Hjälp mig att helga det,
Herre, åt dig.
Och när jag utan brist
en gång dig ser till sist,
blir du, o Herre Krist,
allting för mig.

Text: Sylvanus Dryden Phelps 1862 (46 år) "Saviour, Thy dying love", Erik Nyström 1893, ngt bearb.

Musik: Robert Lowry 1871 (45 år)

Till författarens 70-årsdag skrev kompositören: "Det är värt att leva 70 år, även om man inte skulle kunna uträtta mer än att skriva en sådan hymn som Du som av kärlek varm. Och lycklig är den man, som kan skriva en sådan sång, vilken kommer att leva, även sedan dess författare gått bort." (Cit. efter Lövgren: Psalm- och sånglexikon sp. 530, Gummessons 1964)

Psalmen trycktes första gången i Watch­man and Re­flect­or, vol. XLV, No. 11 (Bos­ton, Mass­a­chu­setts: 1864). Den började ursprungligen med raden: “Some­thing, my God, for Thee”.

Sylvanus D Phelps:

Robert Lowry:

108 Gå, Sion, din konung att möta

1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad...

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
Var glad...

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus.
Var glad...

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
tills Gud uti alla blir allt.
Var glad...

Text: Erik Nyström 1893 (51 år) efter Mary Elisabeth Servoss (1849-1906) "Be glad in the Lord and rejoice", ngt bearb. 1986

Musik: James McGranahan 1891

Detta är en av den flitige översättaren Nyströms få originalsånger, även om refrängen och melodin är hämtad från en sång av Servoss/MacGranahan. Sången skrevs i enkom för Svenska Missionsförbundets första egna sångbok 1893. Den sjungs vanligtvis i advent - de två sista stroferna någon gång vid påsktid - men är egentligen, precis som Var hälsad sköna morgonstund, en exposé över hela kyrkoåret, från start till mål.

Ingen psalm i psalmboken innehåller uppmaningen "Var glad!" i så många upprepningar - hela 25 gånger påminns man om det. (Närmast kommer Vid Betlehem en vinternatt med 24 "Var glad!"). Och författaren glömmer sannerligen inte heller att motivera varför vi har anledning att vara glada!

J McGranahan:

148 Jesus Kristus är uppstånden

1. Jesus Kristus är uppstånden!
Sjung det ut kring världen all.
Jord och himmel nu må fröjdas.
Själva döden bragts på fall.
//: Se, han lever, se han lever
och han evigt leva skall ://

2. Jesus Kristus är uppstånden!
Nu han kungaspiran bär.
Han vid Faderns högra sida
alla världars Herre är.
//: Se, han lever, se han lever,
han är alltid med oss här ://

3. Jesus Kristus är uppstånden!
Döden nu sin udd har mist.
Han som gravens bommar sprängde
skall ock väcka oss till sist.
//: Se han lever, se han lever,
prisad vare Herren Krist ://

Text: Philip Paul Bliss 1876 (död i en tågkrasch s.å. 38 år) "Halleluja, he is risen", sv. övers. Erik Nyström 1893, bearb.

[För en översättning av v.2 som ligger närmare originalet, se Stora Nätpsalmboken]

Musik: P P Bliss 1876

Det är ganska märkligt att Bliss skrev denna underbara påskpsalm om liv och död under sitt sista år på jorden, efter bara ett par år som sångarevangelist på Moodys rekommendation och med till synes halva livet framför sej. Men sånger hade han redan skrivit många, vanligtvis som här både text och melodi. Och den 29 december 1876 förolyckades både han och hans fru i en fruktansvärd järnvägsolycka då en bro i Ohio rasade och hela tåget störtade ner.

Men deras bekännelse överlevde dem: "Jesus Kristus är uppstånden, / döden nu sin udd har mist. Han som gravens bommar sprängde / skall ock väcka oss till sist." Bliss evangeliserar ännu med sin sång.

Andra strofens starka evangeliska innehåll är dock tyvärr ganska försvagat i den svenska psalmboken. Bliss sjunger där inte främst om Jesus som alla världars Herre utan som vår försvarare ("advocate"), och inte bara om att han alltid är hos oss men om att vi är rättfärdiggjorda i honom ("justified in Him are we"). Fast det är inte alltid lätt att översätta - hur gör man t.ex. rättvisa åt psalmens pregnanta, allittererande slutrad "living Lord and coming King"? Kanske just denna psalm faktiskt bör sjungas på originalspråket ibland?

Psalmen har redan tidigare funnits på svenska i flera olika versioner, t.ex. "Gud ske lov! Han är uppstånden!", "Sjung hans lov som är uppstånden" och "Sök ej Kristus i den boning". Den text som nu står i den ekumeniska psalmboksdelen utgår från den förstnämnda versionen, gjord av den outtröttligt verksamme översättaren Erik Nyström.

Philip Paul Bliss:

211 Jesus kär, gå ej förbi mig

1. Jesus kär, gå ej förbi mig.
Låt mig bönhörd bli.
Då åt andra nåd du skänker,
gå ej mig förbi.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli.
Och då andra du välsignar,
gå ej mig förbi.

2. Låt ock mig vid nådatronen
finna himmelsk ro.
Då jag sjunker ned förkrossad,
Herre, lär mig tro.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

3. Blott på din förtjänst jag kommer
och din nåd begär.
Intet i mig själv jag äger,
fräls mig som jag är.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

4. Du är all min glädjekälla,
mer än liv för mig.
Vad i himlen, vad på jorden
har jag utom dig!
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

Text: Fanny Crosby van Alstyne 1868 (48 år) "Pass me not, o gentle Saviour", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), bearb. 1962
Musik: William Henry Doane

Denna psalm påminner mycket om berättelsen om Bartimeus i Markusevangeliet 10:46. Den är ett rop på hjälp, ett rop som inte låter sej tystas av omgivningens hyssjanden. Refrängens upprepade "Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli!" är som en kortversion av den s.k. Jesusbönen: Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dej över mej syndare."

Även Abrahams mer lugnt hövliga bön i 1 Moseboken 18:3 kan ha tjänat som inspiration, och är ju dessutom nästan ordagrant återgiven i raden "gå ej mig förbi".

Som bönepsalm i många fri- och lågkyrkliga kapell och bönhus har denna sång sjungits mycket flitigt. Den är ju på en gång en väckelsesång och en lovsång (se v. 4) och skulle inte passa illa vid t.ex. nattvardsfirande.

Psalmen är en av Fanny Crosbys mest kända, hör här hur nederländarna sjunger och spelar den! Men den blinda lärarinnan och författarinnan har skrivit över 8000 sånger till, varav många översatts till svenska. I glädjen över honom, som inte bara gick förbi. 

Fanny Crosby:

William Henry Doane:

221 Skynda till Jesus

1. Skynda till Jesus, Frälsaren kär.
Se, i sitt ord han vägen oss lär,
och mitt ibland oss står han ju här,
ropande vänligt: Kom...

Text: George Frederick Root 1870 (50 år) "Come to the Saviour, make no delay", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), Catharina Broomé 1984 (61 år), jfr Stora Nätpsalmboken nr 529. 
Musik: George F Root 1870 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än]

G F Root:

223 Jag vet en port

1. Jag vet en port som öppen står,
där från de gyllne salar
en klarhet som från korset går
om Kristi kärlek talar.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig,
för mig, för mig,
står öppen ock för mig!

2. Den öppen står för varje själ
som nådens ord anammar,
för rik och fattig, kung och träl,
för alla folk och stammar.
O djup av nåd...

3. Så skynda fram, trots oväns hot,
förrn porten sluten bliver,
och kors och krona tag emot,
som Frälsaren dig giver.
O djup av nåd...

4. Då vi på andra stranden stå
läggs korset av, det tunga.
Oss livets krona skänkes då,
och Jesu lov vi sjunga.
O djup av nåd...

Text: Lydia Baxter 1872 (63 år) "There is a gate that stands ajar", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år)

Musik: Silas Jones Vail 1872 (54 år)

Om den öppna porten till Guds rike handlar denna sång, som tillhör väckelserörelsernas klassiska sångskatt. Vår Frälsare betonar att porten till himmelen är trång (Matteusevangeliet 7:14), men New York-baptisten Lydia Baxter betonar här att den dock står öppen. "För rik och fattig, kung och träl"! Ja, refrängen uttrycker en salig häpenhet över att himlaporten - underbart nog - även står öppen "för mig, för mig, står öppen ock för mig!"

Fortfarande används i psalmboken Erik Nyströms klassiska översättning från 1875. Annars gjorde Lilly Lundequist en annan översättning för Sionstoner 1889, "Det finns en port som öppen står", som användes inom EFS fram till 1972. Kanske det vore dags för en tredje översättning snart - det känns som om psalmen, som ju från början skrevs på folkligast möjliga sätt, nu har förlorat lite av sin språkliga omedelbarhet, medan temat och upplägget är lika aktuellt som någonsin.

Melodin av Vail komponerades just till Baxters text och trycktes tillsammans med denna i Ira David Sankeys Sacred Songs 1873. Och redan året därefter fick Lydia Baxter byta korset mot kronan.

L Baxter:

252 Hela vägen går han med mig

1. Hela vägen går han med mig,
vad kan jag väl önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ
//: ty jag vet, vad än mig möter
gör dock Jesus allting väl ://

2. Hela vägen går han med mig,
hjälper mig och är mitt stöd,
ger mig nåd för varje prövning,
styrker mig med livets bröd.
Och om hjärtat skulle törsta,
vägen kännas tung och lång,
//: glädjekällor då ur klippan
springer fram som förr en gång ://

3. Hela vägen går han med mig,
- vilken kärlek hög och rik!
Och till sist en evig vila
ger han mig i himmelrik.
När jag där får fri, förklarad,
inför honom falla ned
//: skall med glädje jag det minnas:
hela vägen gick han med! ://

Text: Fanny J Crosby-van Alstyne 1875 (55 år) "All the way my Saviour leads me", sv. övers. Erik Nyström 1878 (36 år), ngt bearb. 1986
Musik: Robert Lowry 1875 (49 år)

En psalm om vandringen mot det himmelska målet, som alltså lika gärna kunde ha stått under rubriken "Pilgrimsvandringen" som under rubriken "Förtröstan - trygghet".

Anknytningen till Israels barns vandring genom öknen till det utlovade landet syns särskilt tydligt i andra strofen, där "glädjekällor ur klippan" hänsyftar på berättelsen i 2 Moseboken 17.

Huvudtemat att Jesus är med hela vägen, ända fram, alla dagar, är givetvis framför allt hämtat från sista versen i Matteusevangeliet: "Se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." Saken upprepas ju effektfullt i början av varje vers, men också (i dåtid) i psalmens avslutningsrad. Och att en "pilgrimssång" bör sluta i himmelen är ju självklart!

Det dröjde bara tre år innan sången var översatt till svenska för de s.k. "Sankeys sånger" (officiellt "Sånger till Lammets lof", orig. "Sacred Songs and Solos"). Naturligtvis var översättaren fil dr Erik Nyström, som översatt kopiösa mängder engelska och amerikanska sånger till svenska, men nästan inte skrivit en enda originalsång själv ("Gå Sion" kan möjligen räknas som en sådan).

Fanny Crosby:

Robert Lowry: