130 En stjärna gick på himlen fram

1. En stjärna gick på himlen fram,
på himlen fram,
för Österns vise undersam.
Halleluja! Halleluja!

2. Då fylldes de av glädje stor...

Text: Latinsk julsång 1300-talet "Puer natus in Betlehem", Leipzig 1545, "Uns ist geborn ein Kindelein", sv. övers. Laurentius Jonae Gestritius före 1598, tr. 1619, Anders Frostenson 1977.

Musik: Medeltida böhmisk julvisa / 1533 / jfr Sibelius-akademins melodi i anslutning till 1697 års koralbok

- hör J S Bach leka med den kontinentala varianten av koralen (BWV 603), jfr noterna nedan.
Alt (se nedan): dansk folkmelodi efter Andreas Peter Berggreen (Folke-Sange og Melodier 1 uppl. IV 1855, nr 5) eller koral av Ludvig Mathias Lindeman.

En gammal klassisk julsång, av gammalt sjungen vid Trettondedagstid. Men i 1695 års psalmbok fanns den i två versioner, "Ett barn är fött i Betlehem" (nr 145, 10 verser), rätt följsam mot den latinska texten som också fanns tryckt i psalmboken ända fram till 1819 (!!!), och "Ett barn är fött av jungfru ren" (nr 146, 12 verser) som byggde på Luthers friare översättning, där Trettondedagsmotivet med de vise från Österns länder bättre togs till vara och utvecklades.

Johan Olof Wallin tog fasta på den senare versionen, gästriken Lars Jonssons text, tryckt av Jonssons son Håkan Rhezelius 1619 i samlingen Några Psalmer, Andeliga Wijsor och Lofsonger. Wallin strök dock dess fem första verser, varvid psalmen kom att börja med Betlehems stjärna och Österns vise. (För hans version, som också behölls i 1937 års psalmbok, se Wikisource: En stjärna gick på himlen fram). Anders Frostenson gjorde 1977 en anpassning till mer nutida språk, men behöll det wallinska strofurvalet, inkl. de två "ståverserna" på slutet. (Oftast är det ju bara en vers på slutet som har "ståstjärna" om inte hela psalmen har det, men här har båda slutverserna tydlig lovsångskaraktär). Huruvida de vise männen bokstavligen for "genast" till Betlehem kan förstås diskuteras (de hamnade ju först i Jerusalem), men det är en petitess i sammanhanget.

En intressant sak är att psalmen från slutet av medeltiden fram till 1695 sjöngs och skrevs/trycktes med de latinska stroferna och deras svenska motsvarigheter omväxlande, så att kören och församlingen alltså sjöng omväxlande latin och svenska ännu ett par århundraden efter reformationen (den latinska texten, tryckt för sej själv, behölls alltså i psalmboken ännu ett århundrade)! Jämför den "makaroniska" psalmen In dulci jubilo. (Källa Emil Liedgren: Svensk psalm och andlig visa, s. 34, Uppsala 1926).

Den lutherska reformationen gjorde varken rent hus med latinet i gudstjänsten, jungfru Marias starka ställning eller kyrkomåleriet på väggar och valv - det var det snarare den s.k. "upplysningstiden" som gjorde. Vilket förtjänar att påpekas ännu en gång.

Min svärmor (från Östervåla) har f.ö. berättat att psalmen i gångna tider parodierades genom att "stjärna" i första versen byttes ut mot "kärra" och "halleluja" mot "håll i och dra". Vilket ju på sitt sätt vittnar om att psalmen var känd och brukad, troligen bra mycket mer än idag.

Organisten Heri Eysturlid i Säbrå, Härnösand, har gjort en härlig liten film om denna psalm (tack!):

ETT BARN ÄR FÖDT I BETHLEHEM (enl. 1695 års psalmbok nr 145)

Ett barn är födt i Bethlehem, Bethlehem,
dess fröjdar sig Jerusalem. Halle, Halleluja!

Han ligger här på hö och strå, på hö och strå,
som ewig är och allt förmår. Halle, Halleluja!

Oxen och åsnan stodo när, stodo när
det barn, som Gud och Herren är. Halle, Halleluja!

Af Saba konungar kommo tre, kommo tre.
Guld, rökelse, myrrham offrade de. Halle, Halleluja!

Han föddes af en jungfru ren, jungfru ren,
förutan man och syndamen. Halle, Halleluja!

Lik war han oss i köttet wisst, i köttet wisst,
dock olik efter syndsens brist. Halle, Halleluja!

Sig lika gjorde han oss så, han oss så,
att wi skulle Guds rike få. Halle, Halleluja!

För denna samma nådelig´ tid, nådelig´ tid,
ware Gud lofwad ewinnerlig´! Halle, Halleluja!

Dess ware pris i ewighet, i ewighet,
den Heliga Trefaldighet! Halle, Halleluja!

ETT BARN ÄR FÖDT AF JUNGFRU REN (1695 års psalmbok nr 146)

Ett barn är födt af jungfru ren, af jungfru ren,
i Bethlehem, den staden klen´. Halle, Halleluja!

Hans namn det är Immanuel, Immanuel,
som Skriften oss förkunnar wäl. Halle, Halleluja!

De englar sjöngo med stor fröjd, med stor fröjd,
lofsade Gud i himmels höjd. Halle, Halleluja!

Till herdar de ock sade så, sade så:
att Frälsaren war födder då. Halle, Halleluja!

Oss syndarom till mycken tröst, mycken tröst,
han werlden hafwer återlöst. Halle, Halleluja!

Dem wisom utaf Österland, af Österland,
en stjerna lyste undersam. Halle, Halleluja!

Då märkte de, att Konungen, att Konungen
war kommen ned af himmelen. Halle, Halleluja!

De kommo ock till Bethlehem, till Bethlehem,
och skänkte honom offer ren´. Halle, Halleluja!

Guld, rökwerk, myrrham buro de, buro de,
och gladdes att få Christum se. Halle, Halleluja!

Oss christnom bör på samma wis, på samma wis,
att offra Christo ewigt pris. Halle, Halleluja!

Lof ske Gud Fader och hans Son, och hans Son,
samt Helge And´ i högsta thron! Halle, Halleluja!

För nåde och barmhärtighet, barmhärtighet,
nu och i all ewighet! Halle, Halleluja!

387 Jesus Kristus är vår hälsa

1. Jesus Kristus är vår hälsa,
som oss alla ville frälsa.
Med sin plåga och sin död
han oss har frälst ur dödens nöd.

2. För att vi hans död skall minnas...

Text: Latinsk sång 1300-talet "Jesus Christus nostra salus" (tillskriven Jan Hus, d. 1415), tysk version Martin Luther 1524 (41 år) "Jesus Christus unser Heiland", sv. övers. Olaus Petri (?) 1536 (43 år), bearb. Anders Frostenson 1979
Musik: 1400-talet, Erfurt 1524, jfr J S Bachs lek med koralen (BWV 665)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm från medeltiden har länge förknippats med martyren Jan Hus (åtminstone de två första stroferna), men ursprunget är omtvistat. I vilket fall som helst har Martin Luther tilldiktat och bearbetat den så mycket att den nog kan räknas som en rätt typisk Luther-psalm. Och Anders Frostenson såg förtjänstfullt till att återinföra versen om frukten av nattvardsfirandet, versen om hur andra ska få glädje av vad Jesus ger oss i nattvarden. Däremot har han dämpat eller beskurit de delar som talar om självprövning och varnar för en ovärdig nattvardsgång som ger död i stället för liv.

Under 1900-talet användes till psalmen julmelodin för SvPs1986 nr 431 (jfr Stora Nätpsalmboken nr 247!) med viss anpassning i övergången mellan tredje och fjärde versraden - men fr.o.m. 1986 är ordningen återställd och den gamla melodi som traditionellt tillhört psalmen (men utjämnades in absurdum av Haeffner) har återinförts i psalmboken.

Jan Hus (mindre pålitligt porträtt från 1500-talet):

Martin Luther:

431 Dig vare lov, o Jesus Krist

 


1. Dig vare lov, o Jesus Krist,
som mänska blev, dock utan brist.
I oskuld dig en jungfru bar,
stor glädje bland Guds änglar var.
Ära vare Gud!

2. En evig Faders ende Son...


Text: v. 1 tysk julleis 1300-talet, v. 2-7 Martin Luther 1524 (41 år) "Gelobet seist Du, Jesu Christ", sv. övers. 1567, Anders Frostenson 1977 (71 år)
Musik: Sen medeltida/Wittenberg 1524 

[Av upphovsrättskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Så här skriver psalmforskaren Oscar Lövgren om denna psalm: "Julpsalm, grundad på den i 1695 års psalmboke förekommande Lofwad ware du, Jesu Christ. Enligt Liedgren [Emil Liedgren, skr. anm.] finns i Kungliga Biblioteket i Köpenhamn ett plattyskt 1300-talsmanuskript, i vilket förekommer [en] latinsk text, Grates nunc omnes reddamus, och inskjuten i denna en plattysk text, Louet sistu ihesu crist. På grundval av dessa texter har så Luther i Enchiridion 1524 skrivit sin Gelobet seist Du, Jesu Christ, vilken ligger till grund för den svenska text som 1567 trycktes i Then Swenska Psalmeboken.

I 1571 års svenska Kyrkoordning heter det: 'Jwledagh må man bruka den Sequentien Grates nunc omnes, med then Svenska Loffsongen, Loffuat ware tu Jesu Christ, emellan hwar vers.' Det är denna text som av Wallin omarbetades för 1816 års Förslag till Svensk Psalmbok och som ännu [1964, skr. anm.] finns kvar i SvPs. Här har det ursprungliga 'Kyrie eleison' utbytts mot 'Ära vare Gud!'

Mel. har man ibland velat tillskriva Luther. Mot detta har framhållits att det inte är troligt att en av Luther nykomponerad melodi skulle ha utträngt den gamla. Det anses därför mest troligt, att den härstammar från medeltiden, även om den kan påvisas först i Johann Walthers Chorgesangbuch 1524." (Lövgren, O: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 401).

För 1986 års psalmbok gjorde Anders Frostenson en relativt varsam bearbetning, som dock förändrade själva anslaget från "Lov vare dig" till "Dig vare lov" och därmed gjorde psalmen svårare att hitta. Den har också hamnat långt ifrån sin år 1571 självskrivna position vid julfirandet, men det händer ännu att nummer 431 syns på psalmnummertavlorna i vårt land. Dock knappast på själva juldagen.

Melodin är faktiskt trallvänlig. Prova!

Martin Luther: 

430 Var kristtrogen fröjde sig

1. Var kristtrogen fröjde sig
utav hjärtat innerlig.
Gud är oss misskundelig;
han är oss när, hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja!
Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
förbarmaren i Israel.
Gud blev man,
själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

2. Utav Jesse rot en gren,
föddes utan syndamen
Guds Son av en jungfru ren.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

3. Priser Herren, kvinnor, män,
ärer denne Konungen.
Sjunger denna lovsången:
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.

*4. Sion, nu med själ och röst
lova Gud, din enda tröst,
som dig haver återlöst.
Han är oss när,
hans härlighet vi sågo.
Här vi skådat
vad oss bådat
Gabriel.
Eja! Eja!
Guds ord är nu vordet kött.
Av en jungfru är det fött.
Halleluja!
Oss är född Förlossaren,
Förbarmaren i Israel.
Gud blev man.
Själv Herren, han
blev här en träl.
Ljuvlig hamn
är oss hans namn:
Immanuel!
Han oss bjuder frid och fröjd
och evigt väl.

Text: Latinsk julsång 1300-talet, övers. 1586
Musik: Medeltida/Wittenberg 1543

En julpsalm på utgående är väl denna, som jag inte vet mej ha sjungit i någon gudstjänst mer än någon enstaka gång på 70-talet och 80-talet. Ändå är den rejält förkortad jämfört med i gamla tider - och jämfört med i Finland, där varje vers fortfarande har full längd - eftersom den långa "refrängen" inte sjungs efter stroferna 2 och 3, bara efter strof 1 och 4.

Kanske psalmen blivit mera sjungen om den föreslagits för den mindre "psalmtäta" Trettondedag Jul, vars tema den ansluter sej väl till genom det fyrfaldigt upprepade "Hans härlighet vi sågo." Jfr Johannesevangeliet 1:14. (Före 1819 var det orden "han föddes av Maria" som upprepades, och så är det i Finland än i dag). Den är hursomhelst frisk och frejdig, och absolut värd en renässans - men i så fall med hjälp av någon skönsjungande kyrkokör, t ex Olle Elgenmarks (se ovan).

Eventuellt - men alldeles inte säkert - hade psalmen vunnit på att publiceras i Anders Frostensons bearbetning. Men denna refuserades eftersom psalmen ansågs vacker som den var eller kanske just för att den klingade så fornt. Bl.a. imperativformerna i vers 2 är dock synnerligen uråldriga ("Priser, ärer och sjunger") och kan sannolikt ha avskräckt psalmväljande präster. I svenskspråkiga Finland används en annan bearbetning än Frostensons, "Kristi kyrka, fröjda dig".

433 In dulci jubilo

1. In dulci jubilo
vi sjunger nu i tro.
All vår hjärtans glädje
är in praecepio
och lyser såsom solen
matris in gremio.
Alpha es et O,
Alpha es et O.

2. O Jesu parvule,
låt mig din nåd få se.
Trösta du mitt sinne,
o puer optime.
Låt mig din godhet finna,
o princeps gloriae.
Trahe me post te,
trahe me post te.

3. O Patris caritas,
o nati lenitas!
Om vi än fördärvats
per nostra crimina
har han åt oss förvärvat
coelorum gaudia.
Eja vor´ vi där,
eja vor´ vi där

4. Ubi sunt gaudia
uti den helga stad
himlens änglar sjunga
nova cantica
och alla klockor ringa
in regis curia.
Eja, vor´ vi där,
eja, vor´ vi där!

Text: Latinsk-tysk blandsång 1300-talet, övers. 1582, ngt bearb. 1986
Musik: 1300-talet / Wittenberg 1533

Hör Johann Sebastian Bachs version.

Det astronomiska 1400-talsuret i Lunds domkyrka, som spelar In dulci jubilo kl. 12 och 15 varje dag (söndagar kl. 13 och 15):

Så här skriver psalmforskaren, teol. dr. Oscar Lövgren om denna märkliga psalm:

"In dulci jubilo är en s.k. 'makaronisk' sång. Beteckningen har använts på det slags dikter - ofta skämtdikter - som skrivits på ett blandspråk av latin och författarens eget modersmål. Här gäller det en julvisa skriven så att en del rader är på latin, en del på tyska: In dulci jubilo nun singet und seid froh. Den anses härstamma från 1300-talet. Den svenska översättningen av de tidigare tyska delarna av texten tillkom 1582: In dulci jubilo sjunger på jorden bo! Melodin finns i en handskrift från början av 1400-talet, men torde vara lika gammal som texten." (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, Gummessons 1964, sp. 486).

I den wallinska psalmboken försvann In dulci jubilo (trettondedagspsalmen Stå upp, o Sion skrevs till samma melodi och var väl avsedd som en ersättning), men psalmen återkom i 1937 års psalmbok och är fortfarande kvar, möjligen för att stanna (?). Dock bifogades 1986 en översättning helt på svenska, men utan rim och meter och ej avsedd att sjungas: Med vacker jubelsång.