647 Jag lyfter ögat mot himmelen (Mä silmat luon ylös taivaaseen)

1. Jag lyfter ögat mot himmelen

och knäpper hop mina händer.

Du käre Gud, som är barnens vän,

till dej min tanke jag vänder.

2. Jag är så glad att få tacka dej,

och gärna vill jag det göra.

Jag vet det visst att du ser på mej,

och vad jag ber vill du höra.

3. Tack för allt gott du mej ständigt ger

att känna, älska och äga.

Tack, gode Fader, för mycket mer

än jag kan tänka och säga.

4. Så skydda mej med din starka hand,

du Fader god utan like,

och låt mej växa för livets land,

som är ditt himmelska rike.

1. Mä silmat luon ylös taivaaseen
ja yhteen käteni liitän.
Sua Herra, ystävä lapsien,
nyt hartain mielin mä kiitän.

2. Sua riemullista on ylistää,
ja mielelläni sen teenkin.
Ei sulta pieninkään unhoon jää,
vaan katsot myös vähäiseenkin.

3. Oi kiitos lahjoista, joita suot,
niin paljon hyvyttä riittää.
Ja aina iloa uutta luot,
en osaa kaikesta kiittää.

4. Mua suojaa sä, Isä armoinen
sun henkes voimalla vielä
ja tieni johdata taivaaseen,
iäiseen elohon siellä.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1855 (51 år), bearb.

Musik: Rudolf Lagi 1867

J L Runeberg:

210 Jag lyfter ögat mot himmelen

1. Jag lyfter ögat mot himmelen
och knäpper hop mina händer.
Du käre Gud, som är barnens vän,
till dig min tanke jag vänder.

2. Jag är så glad att få tacka dig,
och gärna vill jag det göra.
Jag vet det visst att du ser på mig,
och vad jag ber vill du höra.

3. Tack för allt gott du mig ständigt ger
att känna, älska och äga.
Tack, gode Fader, för mycket mer
än jag kan tänka och säga.

4. Så skydda mig med din starka hand,
du Fader god utan like,
och låt mig växa för livets land,
som är ditt himmelska rike.

Text: Johan Ludvig Runeberg 1855 (51 år), ngt bearb. 1986
Musik: Oskar Lindberg 1917 (30 år), alt. Rudolf Lagi 1867 (44 år)

Jfr hur psalmen ser ut i 1986 års finlandssvenska psalmbok nr 492!

Eller i finska psalmboken (Virsikirja) nr 490!

[Av upphovsrättsliga skäl kan melodin inte publiceras här än]

Detta är en bönepsalm för barn av den finländske nationalskalden. Den har sjungits vid otaliga dop och barngudstjänster, och är väl tillsammans med Tryggare kan ingen vara den 1800-talspsalm som har den starkaste ställningen i sådana sammanhang. I kontrast mot äldre psalmböckers "psalmer för barn" känns den här verkligen barnanpassad. Den finländska psalmforskaren Birgitta Sarelin skriver i sin psalmkommentar:

Runeberg skrev psalmen för barn. Det visar t.ex. hans kommentar till en ändring av Lars Stenbäck, när Stenbäck ville bearbeta texten. Stenbäck hade i sitt förslag skrivit: 'Tack för allt godt, som du städs mig ger' i stället för Runebergs 'Tack för allt godt, du mig ständigt ger'. Stenbäck gjorde det i språkvårdande syfte. Han ville införa det relativa pronominet 'som' och sätta ut bisatsinledaren, och då förlorade han en stavelse, vilket gjorde att ständigt blev städs. Det är denna följdeffekt som Runeberg kritiserade med orden: 'Liksom barnen skulle säga städs!' Det visar att Runeberg verkligen ville att psalmen skulle vara 'barnslig'; han hade uttryckligen tänkt på målgruppen. Men nuförtiden säger ju barnen inte ens 'ständigt'.

Och även för vuxna "Guds barn" är psalmen en god bönepsalm. Inte minst genom sin ton av glädje och tacksamhet. De två sista stroferna användes när ett av Siri Dahlqvists barn gifte sej (se hennes bok "Livets sånger"), och fler brudpar kunde gärna ta efter det exemplet!

För svenskar är Oskar Lindbergs folkviseaktiga mollmelodi omistlig - men i Finland kan man inte tänka sej psalmen utan Rudolf Lagis dur-melodi i valstakt! Skulle man gå efter fördomarna borde ju Sverige ha dur- och Finland mollmelodin, men det är alltså precis tvärtom.

Psalmen hade ursprungligen fem strofer. Följande strof blev kvar i Finlands psalmböcker men har uteslutits ur de svenska:

Jag är en planta uti din gård,

för evigheten uppdragen.

Jag var knappt till, när i fadersvård

av dig jag redan var tagen.

År 1986 bearbetades den strofen i finlandssvenska psalmboken, så att det nu står:

Jag är en planta uti din gård,

för evigheten uppdriven.

Jag var knappt till, när i fadersvård

åt dig jag redan var given.

Även de övriga stroferna bearbetades lätt, liksom i Sverige - men inte likadant som här. Vi har alltså här ännu en psalm på svenska som fått olika språkdräkt på ömse sidor om Bottniska viken. Så här kan den alltså också låta: 

Porträtt av Runeberg i 50-årsåldern:

O Lindberg:

209 O Gud, all sannings källa

Alternativ melodi (från Leksand):


BÖNEN, DESS GRUND OCH VERKAN

1. O Gud, all sannings källa,
jag tror ditt löftes ord.
Vad du har sagt skall gälla
i himmel och på jord:
"Åkalla mig i nöden,
så får du hjälp av mig."
Ja, Herre, intill döden
vill jag åkalla dig.

2. Vad lindring i min smärta
att lita på din nåd
och anförtro mitt hjärta
åt dina visa råd.
När du mig bedja lärde
i Jesu Kristi namn,
jag fick vad jag begärde:
en tillflykt i din famn.

3. Och vad mitt hjärta beder,
det vet jag att du hör;
och vad mitt väl bereder,
det vet jag att du gör.
I nödens högsta smärta
din hjälp mig närmast är;
jag vet att på ditt hjärta
du mina sorger bär.

4. Jag skall ej övergiva
det enda hopp jag har.
Min tröst skall det förbliva
att ropa till min Far.
Förtvivlan, håll dig fjärran!
Till avgrund bär din stig.
Jag släpper icke Herran
förrn han välsignar mig.

Text: Per Olof Nyström 1814 (50 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)
Musik: Tysk 1546, jfr 1697 års koralbok nr 237 och Haeffners koralbok nr 260, alt. mel. från Leksand (efter Tusen Anna Persson, Tibble)

Denna bönepsalm är nu med i tredje psalmboken på raken. Och den var sedan tidigare med i alla kristna samfunds sång- och psalmböcker, vilket bara ett tiotal psalmer och sånger var! Det visar om något hur älskad och insjungen den har varit - och än idag sjungs den gärna.

Den är skriven av en jurist och domare som slutligen blev överkommissarie och amiralitetskammarråd vid Kungliga flottan i Karlskrona. Men psalmen skrevs före karlskronatiden och trycktes första gången i "Förslag till Kyrko-Sånger" (1814) med författarens egen rubruk: "Bönen, dess grund och verkan". Den togs sedan in i 1819 års psalmbok efter att Wallin bearbetat och förkortat den något. Senare brände Nyström självkritiskt det mesta av sin poetiska alstring - men denna text har överlevt!

Psalmen är djupt bibelförankrad. Redan i första versen hör vi ord från Psaltaren 50:15: "Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig." Och i sista versen återklingar Jakobs ord till den okände vid Jabboks vad: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig."

Psalmen är också djupt personlig och är en av våra innerligaste bönepsalmer. Då gör det inte så mycket att den innehåller en del hjärta/smärta-rimmerier och några lite onödigt petiga bearbetningar inför den senaste publiceringen.

Kär psalm har många melodier, och det gäller även denna. Förutom de angivna melodierna ovan har den sjungits till samma melodi som Pris vare Gud som låter eller Till dig ur hjärtegrunden.

P O Nyström:

211 Jesus kär, gå ej förbi mig

1. Jesus kär, gå ej förbi mig.
Låt mig bönhörd bli.
Då åt andra nåd du skänker,
gå ej mig förbi.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli.
Och då andra du välsignar,
gå ej mig förbi.

2. Låt ock mig vid nådatronen
finna himmelsk ro.
Då jag sjunker ned förkrossad,
Herre, lär mig tro.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

3. Blott på din förtjänst jag kommer
och din nåd begär.
Intet i mig själv jag äger,
fräls mig som jag är.
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

4. Du är all min glädjekälla,
mer än liv för mig.
Vad i himlen, vad på jorden
har jag utom dig!
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli...

Text: Fanny Crosby van Alstyne 1868 (48 år) "Pass me not, o gentle Saviour", sv. övers. Erik Nyström 1875 (33 år), bearb. 1962
Musik: William Henry Doane

Denna psalm påminner mycket om berättelsen om Bartimeus i Markusevangeliet 10:46. Den är ett rop på hjälp, ett rop som inte låter sej tystas av omgivningens hyssjanden. Refrängens upprepade "Jesus, Jesus, låt mej bönhörd bli!" är som en kortversion av den s.k. Jesusbönen: Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dej över mej syndare."

Även Abrahams mer lugnt hövliga bön i 1 Moseboken 18:3 kan ha tjänat som inspiration, och är ju dessutom nästan ordagrant återgiven i raden "gå ej mig förbi".

Som bönepsalm i många fri- och lågkyrkliga kapell och bönhus har denna sång sjungits mycket flitigt. Den är ju på en gång en väckelsesång och en lovsång (se v. 4) och skulle inte passa illa vid t.ex. nattvardsfirande.

Psalmen är en av Fanny Crosbys mest kända, hör här hur nederländarna sjunger och spelar den! Men den blinda lärarinnan och författarinnan har skrivit över 8000 sånger till, varav många översatts till svenska. I glädjen över honom, som inte bara gick förbi. 

Fanny Crosby:

William Henry Doane:

212 Långt bortom rymder vida

1. Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar,
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

2. Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

3. Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

Text: Augusta Lönborg 1895 (33 år) - sign. "Aster"
Musik: Julius Dahlöf 1906 (35 år)

Denna psalm om bönen trycktes första gången i tidningen Barnavännen den 26/9 1895. Melodin av Julius Dahlöf utgavs första gången i Andrew L Skoogs samling Octava (1906).

Psalmen har sjungits mycket och gärna inom frikyrkligheten, inte minst sista strofen "Ringaste barn som beder / lever oändligt tryggt". Den högtidliga, klassiskt koralklingande melodin har också gjort sej utmärkt i körsättning.

John Ronnås skriver: "Psalmen är en märklig förening av innerlighet och närhet i både text och musik och ett rumsligt oändlighetsperspektiv. Himmelen där Gud finns ligger långt bortom stjärnorna, som ligger på miljoner ljusårs avstånd från jorden. [...] Samtidigt finns den innerliga tryggheten där. [...] Det är något av en trons paradox, denna barnsliga förtröstan på en Gud som är oändligt långt borta." (Ronnås: Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990, s. 156)

En som är förtrogen med den gamla svenska högmässans inledningsord associerar lätt till dem: "Herren är i sitt heliga tempel. Hans tron är i himmelen. Han är ock när dem som hava en ödmjuk och förkrossad ande. Låt oss därför med förtröstan gå fram till hans nådetron..."

214 Lär mig att bedja av hjärtat

Alt. koral:

1. Lär mig att bedja av hjärtat,
inte i afton, men nu...

Text: Britt G Hallqvist 1970 (56 år)
Musik: Sven-Eric Johanson 1976 (57 år), alt. Carl-Bertil Agnestig 1976 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

En liten pärla till bönepsalm. En psalm för oss alla som ofta känt hur svårt det är att få "tro och liv" någorlunda samstämmiga, att leva som man lär. Och som märkt hur lätt det är att skjuta upp saker som faktiskt inte borde skjutas upp, alltifrån själva omvändelsen och tron till hjälpen åt en behövande människa i ens närhet.

Som så ofta är det här B-melodin snarare än A-melodin som har "slagit igenom". Man kan rent av undra om psalmkommittén försökt ge en del melodier "draghjälp" genom att placera dem som förstaalternativ. I så fall har det sällan eller aldrig lyckats - folk och organister har ändå letat reda på det mer populära alternativet.

527 Det spirar i Guds örtagård

BÖNENS ROS

1. Det spirar i Guds örtagård
en blomma skär och blid...

Text: Samuel Gabrielsson 1910 (29 år)
Musik: Oskar Lindberg 1921 (34 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Den unge hospitalspredikanten i Säter, Samuel Gabrielsson, fick denna lilla fina dikt om bönelivet publicerad i tidskriften Vår Lösen nr 11-12 1910. Elva år senare kom den in i psalmbokstillägget som nummer 606, med den folkviseartade melodin av Oskar Lindberg.

Men i 1937 års psalmbok kom den inte in. Ett halvsekel senare fann den dock åter nåd i psalmkommittérades ögon, och den har nu i mer än 30 år stått i psalmboken. Jag har varit med om att sjunga den ett par gånger, men den har nog oftare framförts som solosång. Vacker är den i alla fall.

O Lindberg:

526 Att be till Gud han själv oss lär

1. Att be till Gud han själv oss lär.
En utväg i vår nöd det är.
Den som med troget hjärta ber,
blir hörd av Gud som hjärtat ser.
Kan någon...

Text: v. 1-2 Okänd svensk författare 1767
v. 3-6 Johan Olof Wallin 1816 (37 år), Lars Lindman 1981 (70 år)
Musik: Leipzig 1539, jfr J.S. Bachs koralförspel, BWV 636.

Detta är en kraftfull böneundervisning, ursprungligen med anslaget "Tig Herren Gud att bedja böd", vars två första verser, av okänd författare, publicerades 1767 i den s.k. "Prof-Psalmboken". Nästan ett halvsekel senare bearbetades verserna av Johan Olof Wallin, som också tilldiktade verserna 3 till 6.

För 1986 års psalmbok gjorde komminister Lars Lindman en varsam och lyckad bearbetning, men jag har inte varit med om att sjunga psalmen i kyrkan. Och den gamla koralen har nog inte direkt hjälpt fram den. Men vid enskild andakt har psalmen nog sjungits eller lästs oftare. 

Det är den i varje fall värd.

J O Wallin:

525 Mitt hjärta, fröjda dig

DAGLIG UPPMUNTRAN TILL ANDAKT

1. Mitt hjärta, fröjda dig,
må själ och sinnen röras.
Låt andakt av din bön
allt upp i himlen höras...

Text ("Wohlauf, mein Herz, zu Gott"): Johannes Olearius 1665 (54 år), Gustaf Ållon 1694 (48 år), Ragnar Holte 1985 (58 år)
Musik: Johann Crüger 1647 (49 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten återges här än. För den äldre svenska texten, se här!]

Denna psalm publicerades första gången 1665 i Olearius´ "Christliche Betschule" och sedan i hans "Singelust" under rubriken "Daglig uppmuntran till andakt". Gustaf Ållon översatte den för 1694 års svedbergska psalmbok, och den kom även med i 1695, 1819, 1937 och nu 1986 års.

En gärna sjungen psalm, som i sekler fungerat just som en "daglig uppmuntran till andakt", som rubriken löd i Olearius´ "Singenlust". Det är alltså en psalm som, särskilt med Crügers härliga melodi, väcker både "Singenlust" och "Betenlust" (lust till både sång och bön).

J Olearius:


J Crüger:

681 Herre, hör min bön

//: Herre, hör min bön,
Herre, hör min bön,
svara mig när jag ropar ://

Musik: Taizé