8 Lova vill jag Herran, Herran

*1. Lova vill jag Herran, Herran,
ty han lyssnar till min röst.
Han är, då all hjälp syns fjärran,
dock min starkhet, sköld och tröst...



Text: Gustaf Ållon 1694 (48 år) efter David Isaisson (Psalt. 28:6-9), Britt G Hallqvist 1983 (69 år), jfr versionen i Fria psalmboken.
Musik: Nürnberg 1731

[Av upphovsrättsliga skäl får resten av texten inte publiceras här än]

Psalmen hade från början - i 1697 års psalmbok - hela åtta strofer och var en rimmad parafras på psalm 28 i Psaltaren (som anges vara av David).

Följaktligen inleddes även denna psalm med den förföljdes och utsattes perspektiv, med rop på rättsliga påföljder för dem som trots vänlig uppsyn skadar sin nästa. Ållon började sin psalm så här: När jag nu min bön utgjuter, / tig mig icke, Gud, min tröst!

Men den senare delen av psalmen - både Davids och Ållons - har en helt annan karaktär: psalmen övergår i lovsång och tack för bönhörelse: "Jag fick hjälp, därför fröjdar sig mitt hjärta." Eller: "Lova vill jag Herran, Herran, / ty han haver hört min röst.!

Fr.o.m. 1819 års psalmbok behölls bara dessa avslutande strofer, de med lovpsalmskaraktär, och Britt G Hallqvist har bearbetat dem något för 1986 års psalmbok.

149 Detta är den stora dagen

1. Detta är den stora dagen,
som oss Herren Jesus gav,
ljusets dag och glädjedagen,
som ej någon ände har...

Text: Johann Franck 1653 (35 år) "Dieses ist der Tag der Wonne", Gustaf Ållon 1694 (48 år), Anders Frostenson 1978 (72 år)

Musik: Nürnberg 1731 - i 1697 års koralbok angavs denna mollmelodi till psalmen (även till Lova vill jag).

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än]

Denna påskpsalm hör till de som funnits i alla fyra officiella psalmböcker (1695, 1819, 1937 och 1986). Men längden har varierat: först nio strofer, sedan åtta och nu fem. Jag har inte lyckats hitta originaltexten med dess påstådda dramatik och gammaltestamentliga persongalleri (Simson, David och Daniel), men det är säkert riktigt att tidigare översättning inte riktigt gjort den färgstarka psalmen rättvisa. Inte nuvarande heller i så fall (vart tog Simson vägen?), men själva glädjeuttrycken har accentuerats av Frostenson.

Sista versen, "ståversen", är dock oförändrad alltsedan 1695 (så när som på att dativformen "Jesum" bytts ut mot "Jesus):

1695 års psalmbok nr 174

Denne är den stora dagen,
som oss Christus hafwer gjort;
mörksens förste är nu slagen,
nederlagd är helwet´s port;
dödsens mörker har förswunnit,
lifsens sol har nu upprunnit.

Hwar är nu, o död! ditt wälde?
Helwete, hwar är din kraft?
Ormen, som wår moder fällde,
hafwer Christus nederlagt;
honom med sin död förderfwat,
frid och seger oss förfärfwat.

Säll och salig är den stunden,
när wår Frälserman uppstod.
Satan blef i mörkret bunden,
dämpat wardt hans grymma mod.
Si! nu kunna fåren wara
ibland ulfwar utan fara.

Wi ha warit fjerran gångna
från det lif, som ofwan är.
Oss har döden hållit fångna
med sin grymma makt och här;
men wi äre fri´ den wånden,
medan Jesus är uppstånden.

Wi ha warit dödsens trälar,
wi ha warit mörksens barn,
Satan hade wåra själar
snärda i sin´ nät och garn.
Nu har Jesus oss förlossat,
ormsens hufwud sönderkrossat.

Jude slägt! din otro spegla
uti dessa underting.
Utsätt wakten och besegla
grafwen med Pilati ring.
Christus går dock utan möda
genom stenen från de döda.

Hwässe döden sina tänder,
ryte satan utan tal:
bunden är hans magt och händer,
hämmadt är nu dödsens qwal.
Ho med Christo blir begrafwen,
uppstår under Christi glafven.

Låter oss nu wara glada,
fröjde sig hwar på sin ort;
nu är botad all den skada
som oss syndafallet gjort;
dödsens fruktan är fördrifwen
döden är uppswulgen blifwen.

Upp, min själ, min mun och tunga,
upp mitt hjerta och min röst,
till att prisa och lofsjunga
Jesum, som oss återlöst,
Jesum tacka och berömma,
Jesu godhet aldrig glömma.


Johann Franck (fönstermålning i Paul-Gerhardt-Kirche):

345 Var man må nu väl glädja sig

Alt. koral:

1. Var man må nu väl glädja sig,
här är stor fröjd å färde,
ty nu är Gud oss nådelig,
som voro döden värde.
Han haver allom sagt det till,
att han barmhärtig vara vill.
Vad kan vårt hopp förtränga?

2. Jag under satan fången låg
och kunde mig ej hjälpa.
Den synd, som rådde i min håg,
i grund mig ville stjälpa.
Min synd mig till förtvivlan drev,
mitt samvets dom orygglig blev,
och helvetet stod öppet.

3. Men Gud av sin barmhärtighet
sin ögon till mig vände.
Han såg i nåd min uselhet
och hjälp av höjden sände.
Ändock jag var av synder full,
var han för mig en Fader huld
och lät sig om mig vårda.

4. Till ende Sonen sade han:
Jag måste mig förbarma.
Far ner uti det syndaland
och lös de fångar arma
av deras synd och stora nöd,
fräls dem ifrån en evig död
och låt dem med dig leva.

5. Sin Fader Sonen lydig var,
kom till mig här på jorden.
I mänskligheten uppenbar,
är han min broder vorden.
Sin kärlek ville han bete
och frälste mig från allt det ve,
som jag förskyllt att lida.

6. För mig sitt liv, sitt dyra blod
han ville icke spara,
att för den dom mig förestod
jag måtte tryggad vara.
Han blev hos Gud min löftesman,
uti hans död min synd försvann.
Så är jag frälsad vorden.

7. Han upp till Fadern for igen
från denna världs elände
och i mitt bröst Hugsvalaren,
den helge Ande, sände,
den i min nöd skall trösta mig,
mig stödja på min bättringsstig
och i all sanning leda.

*8. Ty vare pris i evighet
och lov förutan ände
Guds eviga barmhärtighet
som oss den hjälpen sände
och nederslog i Kristi död
synd, helvete och dödens nöd.
Ho kan oss nu fördärva?

Text: Martin Luther 1523 (40 år) "Nun freut euch, liebe Christen g´mein", övers. Olavus Petri1536 (43 år), Olof Hansson Forssell 1816 (54 år). Se även Frostensons översättning O gläd dig, Guds församling, nu (Svps1986 nr 32 eller Stora Nätpsalmboken nr 113 Nu bör väl alla glädja sej

Musik: Martin Luther 1523 (40 år), tryckt 1524 i hans s.k. "Enchiridion".

Denna psalm är Luthers första riktiga psalm. Den trycktes första gången tillsammans med en psalm av Paul Speratus. Den är i jag-form och ö.h.t. mycket personligt skriven, ett slags andlig självbiografi och en sammanfattning av hur Luther uppfattade evangeliet. Oscar Lövgren skriver: "Med otrolig hastighet spreds psalmen över hela Tyskland och bidrog i ej ringa mån till evangelii segertåg. Psalmen och dess framgång förbittrade katolikerna. De kallade den 'en horisk, skurkaktig, gudlös och djävulsk psalm."

Det där om jag-form förresten: det är ju inte bara Luther själv som är psalmens "jag" utan i flera strofer Gud Fader själv och Kristus: ""Nu vill jag mig förbarma". "Jag är din och du är min" - ja, i de fyra sista stroferna är det endast Kristus som talar!

Originalet har tio verser, den tidigare svenska översättningen åtta och Frostensons nio. I båda de svenska versionerna har Luthers beskrivning av sin förtvivlade situation ("den fria viljan hatade Guds domsrätt") skurits ner (två strofer har arbetats samman till en).

M Luther i 50-årsåldern (Lucas Cranach d.ä. 1533): 

364 Kom, helge Ande, till mig in

1. Kom, helge Ande, till mig in,
upplys min själ och ge den liv,
att jag i dig förbliver.
Var själv ett ljus på all min stig,
och led mig du den väg du vill,
åt dig jag helt mig giver.

2. Led mig var dag i sanningen...

Text: Okänd svensk författare 1694, Olov Hartman 1978 (72 år)
Musik: Tysk folkvisa ca 1504 / Nürnberg 1534, jfr 1697 års koralbok nr 215 resp. 187!!!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Ingen vet vem som skrev denna innerliga bönepsalm, som första gången trycktes i Svedbergs psalmbok 1694 och hörde till dem som året därpå kom med också i 1695 års psalmbok (som även den med skäl har kallats "den svedbergska"). Fram till 1986 behölls den i det närmaste oförändrad, men upplevdes till slut som så ålderdomlig att Olov Hartman fick bearbeta den rätt rejält inför sin publicering i den fjärde rikspsalmboken på raken, då även melodin återfick sin ursprungliga, mer rytmiska gestaltning. Den har använts som koralmelodi alltsedan 1530, men tycks ursprungligen höra till en tysk folkvisa från 1400-talet "Vas wöl wir aber heben an". Dess text handlar om riddaren Lindenschmid, som en viss junker Caspar tillfångatog och avrättade. (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, sp. 488, Gummessons 1964)

514 Det gamla år förgånget är

1. Det gamla år förgånget är,
ett nytt i stället kommer här.
Gud vare lov, att vi i frid
fått leva intill denna tid...

Text: Jacob Eberdt 1601 (52 år) "Das alte Jahr ist nun vergahn", Jesper Svedberg 1694 (41 år), Karl-Gustaf Hildebrand 1979 (68 år), jfr Det gamla året är förbi.
Musik: Medeltida processionssång / Nürnberg 1524

Det här är alltså inte, vilket många tror, samma psalm som "Das alte Jahr vergangen ist" (den koral som Bach gjort en så berömd bearbetning av), utan en liknande med en ytterligare rad per stof. Jacob Eberdt var professor i hebreiska, etik och teologi vid universitetet i Frankfurt an der Oder, och hans nyårspsalm publicerades 1601 i Bartholomäus Gesius´ Geistliche Deutsche Lieder. 

Jesper Svedberg översatte psalmen till svenska och den kom med i 1695 års psalmbok. Johan Olof Wallin bearbetade psalmen betydligt, men Karl-Gustaf Hildebrand hoppade över Wallin och gick direkt till Svedberg i sin bearbetning för 1986 års psalmbok. En mycket passande psalm för nyårsböner och liknande.

586 Du o Gud är livets källa

   

1. Du, o Gud, är livets källa,
rik och ren och underbar.
Ur dess djup de flöden väller
varav allt sitt ursprung har...

Text: Anders Frostenson 1936 (30 år), 1981
Musik: Nürnberg 1731

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

594 Giv folken fred, giv själen frid

1. Giv folken fred, giv själen frid,
i kärlek, Gud, var när oss...

Text: v 1: Olov Hartman 1979 (73 år) efter medeltidshymnen "Pro pace et principe", v 2: Karl-Gustaf Hildebrand 1984 (73 år)
Musik: Medeltida hymn / Nürnberg 1529, jfr 1697 års koralbok nr 310 eller Haeffners koralbok 1820 nr 303!

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]