103 Bereden väg för Herran

 

Alt. dalamelodi från Boda:



1. Bereden väg för Herran,

berg, sjunken, djup, stån opp!

Han kommer, han som fjärran

var sedd av fädrens hopp.

Rättfärdighetens förste,

av Davids hus den störste.

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

2. Guds folk, för dig han träder,

en evig konung opp.

Strö palmer, bred ut kläder,

sjung ditt uppfyllda hopp.

Guds löften äro sanna,

nu ropa: hosianna!

Välsignad vare han,

som kom i Herrens namn.

3. Gör dina portar vida

för Herrens härlighet.

Se, folken kring dig bida

att nå din salighet.

Kring jordens länder alla

skall denna lovsång skalla:

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

4. Ej kommer han med härar

och ej med ståt och prakt,

dock ondskan han förfärar

i all dess stolta makt.

Med Andens svärd han strider

och segrar när han lider.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

5. O folk, från Herren viket

i syndig lust och flärd,

giv akt, det helga riket

ej är av denna värld,

ej av dess vise funnet,

ej av dess hjältar vunnet.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

6. Den tron som han bestiger

är i hans Faders hus.

Det välde han inviger

är kärlek blott och ljus.

Hans lov av späda munnar

blott nåd och frid förkunnar.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

Text: Frans Michael Franzén 1812, 1817 (40, 45 år)

Musik: Svensk variant av tysk folkmelodi 1693, alt. dalakoral från Boda

Vår mest "obligatoriska" adventspsalm, åtminstone de första stroferna. Psalmen utgavs, precis som flera andra av Franzéns bästa psalmer, i häftet Prof-Psalmer 1812, som han utgav tillsammans med Johan Olof Wallin. Efter Litteratur-Tidningens kritik av den första versionen gav Franzén sin adventspsalm en delvis ny form i Stockholms-Posten 10.6.1817. Innan dess hade omkvädet presensform, precis som övriga delen av verserna.

Britt G Hallqvist försökte på 1980-talet återinföra presensformerna i omkvädet, samtidigt som hon föreslog att psalmen skulle börja: "Bered en väg för Herren! Berg, sänk er, djup, stå opp!" Men det blev ett fasligt liv, och psalmen fick stå som den står.

Den sista strofen av psalmen ströks 1986 eftersom dess inledning inte ansågs stämma med de faktiska förhållandena:

Jerusalem är öde,

dess tempel fallit ner,

dess präster äro döde,

dess spira är ej mer,

men Kristi rike varar

och sig alltmer förklarar.

Välsignad vare han

som kom i Herrens namn.

Melodin förekommer 1694 i Riddarholmskyrkans handskrivna koralbok. Men omkvädet ansluter sej till en handskrift från senare delen av 1700-talet, bevarad i Ovikens kyrka i Jämtland.

F M Franzén:

*105 Hosianna, Davids son

//: Hosianna, Davids son!
Välsignad vare han,
välsignad Davids son,
som kommer i Herrens namn ://:
Hosianna i höjden,
hosianna, hosianna!
Välsignad Davids son,
som kommer i Herrens namn ://

Text: Matt. 21:9

Musik: Georg Joseph Vogler omkring 1795 (ca 46 år)

Denna psalm kunde man egentligen kalla för en av de tidigaste och mest spridda "bibelvisorna" i vårt land. Den är ju helt enkelt en tonsatt bibelvers från berättelsen om Jesus´ intåg i Jerusalem. Men den är nu så förknippad med adventstiden att den knappast sjungs annars, inte ens på t.ex. Palmsöndagen. Annat var det förr - den sjöngs t.ex. vid invigningen av Järvsö kyrka på sensommaren 1838. Men vid 1000-årsminnet av Ansgarsmissionen åtta år tidigare sjöngs Voglers Hosianna i Stockholms storkyrka just till Första advent. Och nu är traditionen alltså fast etablerad. Hosianna Davids Son!

"Abbé Vogler":

106 Jerusalem, höj upp din röst

Alt. koralvariant:



1. Jerusalem, höj upp din röst
och dotter Sion, fatta tröst.
Din konung kommer, och hans hand
skall råda över alla land.

2. En sanningens och nådens tolk
till världens konungar och folk,
han kommer, frid hans hälsning är
och kärleken hans spira bär.

3. Ett salighetens sändebud
till jordens barn från jordens Gud,
han kommer, hoppet föregår,
och glädjen följer i hans spår.

*4. All världen stämme upp med fröjd:
Pris vare Gud i himlens höjd!
Välsignad blive jordens krets
och mänskan bättrad och tillfreds.

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb.

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

Detta är en av de wallinpsalmer som så gott som oförändrade tagits in i tre psalmböcker på raken. "Jerusalem, häv upp din röst" har 1986 blivit "Jerusalem, höj upp din röst." Annars ingen ändring. Däremot förkortade Wallin den själv ganska rejält - från åtta till fyra strofer - innan han tog in den i 1819 års psalmbok. Denna åtgärd har, tillsammans med Luthers glada julmelodi, definitivt bidragit till att den blivit så pass sjungen som den blivit, ofta som adventsgudstjänstens gradualpsalm (då står man ju redan när evangeliet ska läsas!) eller som eldande avslutningspsalm strax före postludiet.

Psalmens inledning bygger på Sakarja 9:9: "Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem: Se, din Konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han."

Johan Olof Wallin:

Martin Luther:

107 Gör porten hög, gör dörren bred

1. Gör porten hög, gör dörren bred
och djupt i stoftet böj dig ned:
din Gud och Frälsare det är
som på ditt hjärta klappar här.
Höj upp din röst med helig fröjd,
stäm upp din sång till himlars höjd:
Dig vare pris, o Jesus kär,
som komma vill och bli mig när.

2. Han kommer här...

Text: Georg Weissel 1623, "Macht hoch die Tür" (33 år)

Musik: Svensk 1697

Hör även psalmen på tyska med dess tyska koral.

[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Texten, som skrevs till invigningen av en kyrka i Königsberg, där Weissel blev kyrkoherde just detta år, utgår ifrån Psaltaren 24, där det mot slutet heter:

Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är då ärans konung?
Det är Herren, den väldige hjälten,
Herren, väldig i strid.
Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in!
Vem är han, ärans konung?
Det är Herren Sebaot,
han är ärans konung.

Men Weissel låter varje vers avslutas med ett bönerop, och den femte strofen ("Kom snart till mig, o Jesus kär") är helt och hållet en bön med återklang från Bibelns sista kapitel, Uppenbarelseboken 22: "Han som vittnar om detta säger: Ja, jag kommer snart! Amen, kom, Herre Jesus!"

I Tyskland använder man en pampig dur-melodi till psalmen, medan Sverige har en mer mollbetonad men fördenskull inte sorgsen koral. Det är dock ingen Första-advent-psalm, utan mer en psalm för andra eller tredje söndagen i adventstiden. Men visst kan den sjungas året runt, denna böne- och väckelsepsalm från 1600-talet.

108 Gå, Sion, din konung att möta

1. Gå, Sion, din konung att möta,
Jerusalem, gläds åt din Gud!
Strö palmer på väg för Messias,
bered dig som väntande brud.
Var glad, var glad,
var glad i din Herre och Gud.
Var glad, var glad
och hylla din konung och Gud.

2. Han kommer från eviga fröjder,
han lämnar sin tron av kristall,
sin ära i ljusets palatser
och lägges på strå i ett stall.
Var glad...

3. Han kommer till jorden att bringa
ett offer på korsträdets stam,
att dö för vårt syndiga släkte
och föra rättfärdighet fram.
Var glad...

4. Han kommer ur graven med byte
och skuggornas boning blir ljus,
och gravarnas slumrare väckas
till liv utur seklernas grus.
Var glad...

5. Han kommer till sörjande hjärtan
och livet får annan gestalt.
Han kommer i makt att regera,
tills Gud uti alla blir allt.
Var glad...

Text: Erik Nyström 1893 (51 år) efter Mary Elisabeth Servoss (1849-1906) "Be glad in the Lord and rejoice", ngt bearb. 1986

Musik: James McGranahan 1891

Detta är en av den flitige översättaren Nyströms få originalsånger, även om refrängen och melodin är hämtad från en sång av Servoss/MacGranahan. Sången skrevs i enkom för Svenska Missionsförbundets första egna sångbok 1893. Den sjungs vanligtvis i advent - de två sista stroferna någon gång vid påsktid - men är egentligen, precis som Var hälsad sköna morgonstund, en exposé över hela kyrkoåret, från start till mål.

Ingen psalm i psalmboken innehåller uppmaningen "Var glad!" i så många upprepningar - hela 25 gånger påminns man om det. (Närmast kommer Vid Betlehem en vinternatt med 24 "Var glad!"). Och författaren glömmer sannerligen inte heller att motivera varför vi har anledning att vara glada!

J McGranahan:

109 Det susar genom livets strid

1. Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst,
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner.
O mänsklighet, ställ dörrn på glänt
- det är advent, det är advent!

2. Han kommer hit, en Mänskoson...

Text: Carl Boberg 1883 (24 år), Harry Lindström 1984 (68 år)

Musik: David Ahlberg 1894 (25 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än]

Förutom Gå Sion, din konung att möta har detta ungdomsverk länge varit frikyrklighetens adventssång par preference. Precis som julsången Fröjdas vart sinne är det en ganska intim stämning med dörrar på glänt, harpotoner och tända ljus. Och det dubblerade utropet "Det är advent! Det är advent!" i slutet av varje strof framhävs mycket väl av melodin och ger karaktär åt sången/psalmen.

I första strofen talas om att ställa dörren på glänt, men i sista strofen om att verkligen "öppna hjärtats tempelhus", underförstått på vid gavel. För Honom som kommer till oss.

Underhållande och nästan sannolik är ju den vitt spridda historien om barnet som i det överfulla, väleldade bönhuset uppfattade första strofens "O mänsklighet, ställ dörr´n på glänt" som "Omänskligt hett! Ställ dörr´n på glänt!"

Harry Lindströms förtjänstfulla bearbetning är inte fri för publicering än (se papperspsalmboken!). Men jag bifogar sångens ursprungliga 5 verser, varav dock den sista togs bort ur sångböckerna redan under författarens egen livstid. De innehåller visserligen ett par skönhetsvärden utöver psalmboksversionen, men i stort sett bekräftar de intrycket att Lindström gjort psalmen och församlingen en tjänst genom att bearbeta den ganska ordentligt.

Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en kör av harpotoner.
En aning fyller varje bröst
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner.
O mänsklighet, ställ dörr´n på glänt;
det är advent, det är advent!

Han kommer, Människones Son,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken sig re´n i öster tänt;
det är advent, det är advent!

Hur hög, hur ljus är ej hans gång!
Han kommer vid en jubelsång
från Salems harpor klara.
O, trogna hjärta, över dig
re´n vita vingar sänka sig
att skydda för all fara.
Det är blott för´bud, som han sänt;
det är advent, det är advent!

Han kommer ljuvlig, vit och röd,
som junisol i morgonglöd
och hälsar huld de sina.
Låt upp, o själ, ditt tempelhus
och låt hans rika, fulla ljus
in i dess fönster skina!
Din bön uppstige oavvänt;
det är advent, det är advent!

O fröjdas, himmel, gläds, du jord!
Han kommer, livets ljus och ord
att lossa sorgedoken.
Han kommer att dig föra hem,
du lidande och trötta lem,
som har ditt namn i Boken.
Din nöd sig snart i sällhet vänt;
det är advent, det är advent!

C Boberg:

111 Kristus kommer - Davids son

1. Kristus kommer - Davids son,
konung utan like...

Text: Sven Larson 1967 (62 år)

Musik: Frankfurt am Main 1659, Halle 1704

[Av upphovsrättsliga skäl kan hela texten inte publiceras här än]

Denna psalm är skriven av gamle Hemmets Vän-redaktören Sven Larson (ja, han blev verkligen gammal, nästan 100 år!). I fyra enkla strofer tecknas Kristus som Davids son och världens ljus.

Tredje strofens "på hans rike aldrig skall / någon ände vara" är nästan ordagrant hämtad från ängeln Gabriels samtal med jungfrun Maria: "och på hans rike skall ingen ände vara" (Luk. 1:33). Samma rad har också tagits upp i den nicenska trosbekännelsen, där andra artikeln (om Jesus) avslutas: "...på vilkens rike icke skall varda någon ände".

I sista strofen vänder sej församlingen direkt till Kristus ("vi ditt namn upphöjer").

110 Han kommer i sin kyrka

1. Han kommer i sin kyrka
vid psalmers lov och fröjdeljud,
min andes tröst och styrka,
min konung och min frälsnings Gud.
I dag han lovar vara
densamme som igår
och ännu uppenbara
ett nådigt Herrens år.
På nytt jag sitter neder
med längtan vid hans fot,
ett bord han mig bereder
och tager mig som gäst emot.

2. Vad nådegåvor rika
för den i anden fattig är!
Han frälsning skall predika,
han mättar allt min själs begär.
Det hjärta som var krossat
blir läkt av Jesu hand,
från trälen oket lossat,
från fången bojans band.
Den som i blindhet famlar
han skänker evigt ljus
och vilsna barn församlar
och leder till sin Faders hus.

3. O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned.
I dina helga gårdar
oss för din ankomst själv bered.
Giv nya sabbatsstunder
till vila för vår själ,
gör nya nådesunder,
befria syndens träl,
lös varje bunden tunga
och helga så din brud,
att evigt hon får sjunga
ditt lov, o Frälsare och Gud.

Text: Paul Nilsson 1899 (33 år)

Musik: 1400-talet / Hans Kugelmann 1540

[Paul Nilsson har i år 2017 varit död i 66 år, inte i de 70 som krävs för frihet från upphovsrätten. Men Projekt Runeberg har lagt ut hans psalmer på nätet utan speciellt tillstånd, med uppmaning till ev. missnöjda rättsinnehavare att höra av sej om psalmerna inte får publiceras. Med tanke på psalmernas ålder finner jag det rimligt att göra på samma sätt, i förhoppning om att det ska tas positivt].

Det finns adventspsalmer som mest tar fasta på Jesus´ intåg i Jerusalem mot slutet av hans offentliga verksamhet. Och så finns det de som likt denna psalm (särskilt vers 2) tar fasta på att det är "kyrkans nyårsdag" och på bibelordet om "ett nådens år från Herren", som Jesus yttrade (eg. citerade) som ett slags programförklaring alldeles i början av sin offentliga verksamhet!

Som det står i Lukas 4: Han kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Psalmen skrevs 1899 och framfördes som avslutning på en predikan över Luk. 4. Men den trycktes först 1905 i författarens samling Psalmer och sånger till Högmässotexter.

422 O du som himlens stjärnor tänt

1. O du som himlens stjärnor tänt
och ljus bland dödens skuggor sänt,
för dig, vår Frälsare, vår Gud...

Text: Latinsk text 800-talet "Creator alme siderum", Anders Frostenson 1966 (60 år), jfr Missionspsalmboken "O du som skapat stjärnors här"
Musik: Medeltida hymnmelodi

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte återges här än]

Denna gamla adventspsalm hör troligen inte till de mest sjungna i vårt land - men sett över tid och rum har den nog sjungits mycket mer än våra inhemska "Bereden väg" och "Hosianna, Davids Son". Inte minst på originalspråket latin ("Creator alme siderum"), jfr Youtube-klippet överst! Men Anders Frostenson förtjänar stort tack för att han försvenskat åtskilliga latinska hymner genom åren, till en början för bruk i olika utgåvor av Tidegärden, men sedan också för psalmboken (flera medeltidspsalmer hör till de värdefullaste nytillskotten 1986!).

Psalmen liknar "Gå Sion, din konung att möta" såtillvida som den ger en exposé över hela frälsningshistorien och slutar vid Jesu återkomst, hans "andra advent". Den passar alltså lika bra att sjunga andra adventssöndagen som första, och då är det ju som regel mer gott om plats, både i kyrkbänkarna och i psalmvalslistan.

Melodin är inte alls svår, i varje fall inte i den rätt regelbundna version vi har i psalmboken. Jag uppfattar den som en sorts femtakt, men av någon anledning brukar vi aldrig ange denna taktart i Sverige. Finnarna har dock ingen fördom mot 5/4 och jag väljer här att följa deras exempel. Medeltida hymner har oftast inte någon regelbunden taktart. Men den här - eller den här versionen - har det absolut.

421 När vintermörkret kring oss står

1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år)

Detta är en kyrkans nyårspsalm. Och en annorlunda "stridspsalm" från första världskrigets utbrottsår, som talar om "helig strid för ljus och frid." Tillsammans med förklaringsdagspsalmen "Vår blick mot helga berget går" är nog denna psalm författarens mest kända och uppskattade.

Den har naturligtvis ibland svårt att hävda sej gentemot de många mer glättiga adventspsalmer som man vill ha med "första advent", som är den enda söndag då psalmen passar riktigt, riktigt bra. Men kyrkoåret är ju ganska nytt även de övriga adventssöndagarna, så användningen kan nog sträckas ut lite grann åtminstone. Och börjar man sjunga först fr.o.m. vers 3 kan psalmen användas även under kyrkoårets avslutning, t.ex. på Mikaelidagen.

Bengt-Göran Sköld har komponerat en fin körmelodi(+sättning) till psalmen som jag hört sjungas i Nederluleå kyrka vid ett antal tillfällen:

Edvard Evers: 

Johann Crüger:

425 Tidens mått har fyllts till randen

1. Tidens mått har fyllts till randen.
Fikonträdets dräkt är ny.
Snabb går skuggan över landen,
himmelrikets sky.

2. Vända upp mot himlens tecken...


Text: Lars Thunberg 1968 (40 år)
Musik: Ingmar Milveden 1970 (50 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Detta är en mycket vacker "andra advents-psalm", som fått en kongenial melodi men ändå ytterst sällan blir sjungen. Vår andra Lars Thunberg-psalm, "Nu sjunker bullret", har fått en betydligt vidsträcktare användning. Och jag tror inte att det är melodins förtjänst (även denna är mycket vacker!), utan det är helt enkelt så att vi hellre sjunger om dagens slut än om tidens slut.

Jesus talade mycket om sin återkomst, så mycket att t.ex. Albert Schweitzer såg detta som själva huvudmotivet i hans förkunnelse. Det kan man väl knappast säga förkunnelsen i svensk kristenhet på 2000-talet? Men den här psalmen presenterar biblisk/kristen eskatologi, framför allt som den uttrycks i första årgångens evangelium på 2 sönd. i advent, på ett mycket lyckligt sätt med flera pregnanta formuleringar, t.ex. "Konungen som skyn skall bära /  redan bland oss går".

424 Jag höja vill till Gud min sång

1. Jag höja vill till Gud min sång
ännu en gång
ur dessa jordens dalar.
Min Herre Kristus hämtar mig
snart hem till sig
i himlens höga salar.
Vid blixtens ljus
och vågens brus
jag hör hans pris
på annat vis,
när Guds basuner tala.

2. När fikonträdet skjuter blad...

Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år), Edvard Evers 1902 (49 år), Jan Arvid Hellström (40 år)

- en fullständigare och nyare översättning med nykomponerad melodi finns i Stora Nätpsalmboken.
Musik: Världslig visa Wittenberg 1533, jfr 1697 års koralbok nr 280, 

alt. norsk melodi - 

hör Ivar Kleives version av den:

Alt. dansk koral:

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

M B Landstad:

En ovanligt glad psalm om Kristi återkomst (åja, allvaret saknas inte heller!). Den är av tradition placerad bland adventspsalmerna, ämnad för Andra söndagen i advent (om fikonträdet som skjuter blad o.s.v.), men kan lika gärna sjunga mot kyrkoårets slut.

Melodin trycktes i Klugs sångbok i Wittenberg 1535, till texten Mag ich Ungluck nicht widerstan. I Norge sjungs psalmen på en annan, mer durbetonad melodi.

Psalmen var den norske teologiprofessorn Ole Hallesbys (1879-1961) älsklingspsalm, som på hans önskemål sjöngs för honom på dödsbädden. (Källa: Ole Hallesby, biografi utgiven på svenska på EFS-förlaget 1962)

423 Kom, Jesus, kom, Immanuel

1. Kom, Jesus, kom Immanuel,
ur fångenskapen lös var själ.
Ge nu åt varje syndens slav
den frihet du åt Israel gav...

Text: Latinsk 1100-talet (?) "Veni Veni Emmanuel", John Mason Neale (1818-1866) "O come, o come Emmanuel", sv. övers. Anders Frostenson 1984 (78 år)
Musik: Medeltida

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här]

Ännu en av de medeltida psalmer vi fått genom Anders Frostenson är denna. Som så ofta bearbetade Frostenson sina översättningar (och originaltexter) flera gånger, och den här versionen kom endast två år före psalmboksutgivningen. Den hör därmed till Frostensons sista insatser i psalmboksarbetet.

Liksom föregående psalm torde denna ha haft svårt att finna utrymme som församlingssång - vi har ju så många andra, populärare adventspsalmer. Som körsång däremot har den nog blivit ganska känd även i Sverige, åtminstone hyfsat igenkänd. Den är dock inte svårsjungen som församlingssång heller, med sin klämmiga refräng (den hör till "var glad"-psalmerna tillsammans med Gå Sion och Vid Betlehem!).

Det är antagligen för att undvika anklagelser för s.k. "ersättningsteologi" som anslaget blivit "Kom Jesus, kom Immanuel / ur fångenskapen lös var själ" istället för "och lös ditt fångna Israel". Liksom refrängen blivit "Var glad, var glad! Immanuel / ger frihet åt var bunden själ" där Neale efter originalet har "Var glad, var glad! Immanuel / skall komma till dig, Israel!"

John Mason Neale:

426 Hör du rösten

A-melodi:


B-melodi:

1. Hör du rösten?
Ser du mannen?
Där vid stranden står Johannes...


Text: Karl Sundén 1970 (28 år)
Musik: a) Ingmar Milveden 1970 (50 år)
b) Karl-Olof Robertson 1980 (62 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En psalm som ligger i den verkliga psalmbotten, trots att den passar som hand i handske både på Johannes Döparens dag (Annandag Midsommar) och Tredje söndagen i advent. Kanske b-melodin (som så ofta) är den mer lättsjungna, men det hjälps inte: talet 426 står sällan på psalmnummertavlorna i vårt land.

Kanske är inte själva texten - av den unge Karl Sundén - så inspirerande heller. Men den orimmade dikten får in Johannes Döparens namn på ett stunsigt sätt, och varje vers har en refräng som lyder: "Tag hans rop om bättring till dig: Herren kommer snart." 

Och psalmen får nog ändå betraktas som ett rätt originellt och tematiskt välbehövligt tillskott till psalmboken, ett tillskott som redan från början hamnade lite i bakvattnet och därför sedermera slentrianmässigt betraktats som svårsjunget ("den har ju aldrig blivit sjungen", typ). Likt många nya psalmer har den kanske för få verser (fyra) för att melodin riktigt ska hinna "sätta sej" - sju-åtta verser av denna ringa längd hade inte varit fel.

Men våga prova!

Johannes Döparens huvud på ett fat:

(Från Skellefte landsförsamlings kyrka)

443 Dig vi lovsjunger, ärar

1. Dig vi lovsjunger, ärar,
Jesus de fattigas konung.
Hosianna vi nu
sjunger som barnen en gång...

Text: Anders Frostenson 1975 (69 år), efter en latinsk text av Theodulf av Orleans (ca 750-821)
Musik: Carl-Bertil Agnestig 1975 (51 år)

Det här är egentligen en mycket gammal palmsöndagspsalm, jfr Dej vare pris och ära, som också bygger på Theodulfs 800-talsoriginal. Men Anders Frostenson har givit den en touch av vår egen tid och anknyter i både början och slutet till barnen och de fattiga, dem som ingen räknat med. Texten är mycket pregnant och präglas av utelämnade "och". Exempelvis "dig vi lovsjunger, ärar" (själva anslaget!), "älskad, välsignad som du", "lägger man kläder, strör palmer", "träden, stenarna sjunger", "går mot lidandet, döden", "mot uppståndelsen, ljuset".

Melodin av Carl-Bertil Agnestig hör till psalmbokens bästa nyförvärv - den är helt enkelt genial och bidrar till feststämningen! Att några ansett den svårsjungen måste bero på ren ovana - det är bara att tralla och spela upp så märker ni vilken skön låt det är!  

På åtskilliga håll inleds palmsöndagsgudstjänsten med just denna psalm - och då gärna utomhus, där man formerar sej till en procession som sjungande går in i kyrkan. Några har försökt lansera psalmen till första advent, då ju temat är likartat, men advent har ju sina sånger som man vill hinna sjunga då, och personligen finner jag det lyckat att Palmsöndagen har sin egen särpräglade om än lilla psalmrepertoar.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

C-B Agnestig: