23 Tack, gode Gud, för allt som finns

1. Tack, gode Gud, för allt som finns.
Först broder Sol av alla ting.
Halleluja, halleluja...

Text ("Solsången"): Franciscus ("Frans") av Assisi 1220-talet (40-årsåldern), Olov Hartman 1979 (73 år)

Musik: Köln 1623

En av de första dikterna på italienska språket är Fransiscus Solsång ("Il Cantico del Sole"), även kallad "Cantico della Creature" (Skapelsens sång). Enligt traditionen sägs den ha framförts för allra första gången vid Fransiscus´ dödsbädd 1226, då i varje fall strofen om syster Död sägs ha varit nyskriven, men det är förstås inte gott att veta när sången egentligen skapades - att den är av Fransiscus själv förnekar dock ingen. Den anknyter delvis till Psaltaren135 och 147.
Psalmen översattes till svenska av Jan-Eskil Löfkvist 1967 med anslaget Allt, Herre, lyder dina bud, nr 353 i Psalmer och Sånger från 1987. Olov Hartmans översättning från 1979 är dock fullständigare/längre.

Så här låter den på italienska:

Altissimu onnipotente bon signore. Tue so le laude la gloria e l onore et onne benedictione. Ad te solo altissimo se konfano. Et nullu homo ene dignu te mentouare.
Laudato sie mi signore cum tucte le tue creature spetialmente messor lo frate sole. Lo quale iorno et allumini per loi. Et ellu e bellu e radiante cum grande splendore. de te altissimo porta significatione.
Laudato si mi signore per sora luna e le stelle. In celu l ai formate et pretiose et belle.
Laudato si mi signore per frate uento et per aere et nubilo et sereno et onne tempo. Per lo quale a le tue creature dai sustentamento.
Laudato si mi signore per sor acqua. La quale e multo utile et humile et pretiosa. et casta.
Laudato si mi signore per per frate focu. Per lo quale ennallumini la nocte. Ed ello e bello et iucundo et robusto et forte.
Laudato si mi signore per sora nostra matre terra. La quale ne sustenta et gouerna. Et produce diuersi fructi con coloriti fiore et herba.
Laudato si mi signore per quelli ke perdonano per lo tue amore. Et sostengo infirmitate et tribulatione. Beati quelli ke l sosterranno in pace. Ka da te altissimo sirano incoronati.
Laudato si mi signore per sora nostra morte corporale. Da la quale nulla homo uiuente po skappare. Guai a cquelli ke morrano ne le peccata mortali. Beati quelli ke trouara ne le tue sanctissime uoluntati ka la morte secunda nol farra male.
Laudate et benedicete mi signore et rengratiate et seruiteli cum grande humilitate.

Fransiskus:
(Detalj ur fresk av Cenno di Pepo (Cimabue) från 1278 ca i Basilika San Fransesco i Assisi)

José de Riberas målning av Frans 1643 (alltså mer än 400 år efter den avbildades död...:

Mr Bean har ju inte lätt med den här koralen:

22 Dig skall min själ sitt offer bära

Alt. mel. av Johann Sebastian Bach (OBS! finns ej med i 1986 års psalmbok):

1. Dig skall min själ sitt offer bära,
o Fader, Skapare och Gud.
Dig vill jag med mitt hjärta ära
och dig med mina läppars ljud,
med vördnad tänka på din nåd,
din makt, ditt underfulla råd.

2. Du varelse och liv har givit...

Text: Arvid August Afzelius 1814 (29 år), bearb. Britt G Hallqvist 1979 (65 år), jfr Fria Psalmboken.

Musik: Hamburg 1690, alt. Johann Sebastian Bach 1725 (40 år), "Dir, dir Jehova will ich singen" (BWV 452, hör den sjungas här)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm trycktes första gången i Förslag till förbättrade Kyrko-Sånger 1814. Liksom många av de nya psalmerna i 1819 års psalmbok behandlade den "Försynen" och Guds makt i lovsångens form. Gud tilltalas samtidigt som hans verk i skapelsen omtalas med tacksamhet och förtröstan. "På glädjens eller sorgens stig / till slut du för oss hem till dig." (Jfr Lina Sandells "Vad han tar och vad han giver / samme Fader han dock bliver").

Förstahandsmelodin utgavs i Musicalisches Hand-Buch der Geistlichen Melodien (Hamburg 1690) utan angivande av kompositör. En Bach-koral till en liknande lovsångstext kan vara värd att pröva som alternativ.

A A Afzelius på äldre dar:

25 Högt i stjärnehimlen

1. Högt i stjärnehimlen

kan vi dig ej finna...

Text: Anders Frostenson 1968 (62 år), 1973 '

Musik: Hans Puls 1962 (48 år) "Hilf, Herr meines Lebens"

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Detta är en av Frostensons originellaste psalmer, som delvis bygger på orden i Romarbrevet 10:6-8: Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: »Du behöver icke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?' ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda?'» Vad säger den då? »Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).» Eller med Frostensons ord: "Inte bortom havet, / där är inte svaret, / men i ordet, talat / här till oss i dag."

I övrigt betonar psalmen inte bara det talade Ordet, utan också den i vår nästa närvarande Kristus, Guds inkarnerade Ord, som ser på oss "ur nöd och plågor" och frågar om vi vill vara med honom också där.

Den likaledes originella men lättlärda melodin är hämtad från en tysk psalm, "Hilf, Herr meines Lebens", som med sin sociala medvetenhet inte saknar anknytningspunkter till Frostensons text. Huruvida han inspirerats av den tyska psalmen må dock vara osagt.

Psalmen sjöngs som inledningspsalm vid Engla Höglunds begravning i Stjärnsunds kyrka den 10 maj 2008 (se Youtube-klippet ovan).

26 Tränger i dolda djupen ner

1. Tränger i dolda djupen ner
tanken som söker och spanar,
finner jag var mitt öga ser
spår av en vilja som danar,
frågar jag vad den makten är,
som i sin famn all världen bär:
Fader, din kärlek jag anar.

2. Möter jag i en salig stund
en som de fallna benådar,
tonar i själens stilla grund
stämman som himmelrik bådar,
vilar min Broders blick på mig,
himmelens förlåt lyfter sig:
Fader, din kärlek jag skådar.

3. Träder du själv i själen in,
allmakt och kärlek, och säger
ordet som gör mig evigt din,
intet all världen då väger,
intet mitt hjärta mer begär,
stillad dess heta oro är:
Fader, din kärlek jag äger.

4. Nalkas ock mig den onda dag,
dagen då mörkret begär mig,
drabbar mig tunga sorgens slag,
bär jag på kval som förtär mig,
dignar jag maktlös, bruten ner,
orkar ej livets börda mer:
Fader, din kärlek dock bär mig.

5. Öppnas för mig den dunkla port
bakom vars rigel förvaras
jordlivets mål på helig ort,
där alla frågor besvaras,
jublar jag högt ditt fadersnamn,
skådar jag, sluten i din famn,
Fader, din kärlek förklaras.

Text: Natanael Beskow 1919 (54 år)

Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1840 (28 år)

Denna psalm, första gången tryckt i Vår Lösen nr19-20 1919, är mycket medvetet och konstnärligt uppbyggd, samtidigt som den är en innerlig, kontemplativ bönepsalm, riktad till vår himmelske Fader.

De fem stroferna inleds med var sitt uttrycksfullt verb: Tränger, Möter, Träder, Nalkas och Öppnar, och avslutningarnas är inte mindre uttrycksfulla: Fader, din kärlek jag anar. Fader, din kärlek jag skådar. Fader, din kärlek jag äger. Fader, din kärlek dock bär mig. Fader. din kärlek förklaras.

N Beskow:

L M Lindeman:

24 Med tacksam röst och tacksam själ

1. Med tacksam röst och tacksam själ
min lovsång sjunger jag.
O Gud, du alltid gjort mig väl
och gör det än i dag.

2. Min Gud, ett vet jag som består,
när år och dagar fly.
Det är din nåd, för varje år
och varje morgon ny.

3. Vem bygger jordens vida rund
och timrar fästets höjd?
Vem sänder sol i morgonstund
och högtidsdagens fröjd?

4. Vem skickar vår och skördetid?
Vem håller i sin hand
den ädla, dyra, gyllne frid
för hem och fosterland?

5. Vem skänker under livets vår
av livets rikedom?
Vem sänder mig de goda år
då lyckan går i blom?

6. Min Gud och Fader, det är du.
Du vakat för mitt väl,
från livets början och till nu
dig vårdat om min själ.

7. Du syndabördan, tung och svår,
har sänkt i nådens hav
och hjärtesorgens bittra tår
från ögat torkat av.

8. Du breder kring min väg ditt ljus
från evighetens värld
och öppnar mig ditt fadershus
vid målet av min färd.

9. Så sjunger själen glädjesång,
dig, Herre Gud, till pris,
till dess jag sjunga får en gång
ditt lov i paradis.

Text: Paul Gerhardt 1653 (46 år) "Nun danket all und bringet Ehr", Johan Alfred Eklund 1911 (47 år)

Musik: Johann Crüger 1653 (55 år), alt. "House of the rising sun"

Det finns genom psalmhistorien många fina exempel på hur en författare och en musiker etablerat ett fruktbart samarbete. Vi har från vår egen tid bl.a. Britt G Hallqvist och Egil Hovland, från 1800-talet bl.a. Lina Sandell och Oscar Ahnfelt och från 1600-talet Paul Gerhardt och Johann Crüger. Ovanstående psalm är ett förnämligt exempel på de sistnämndas samarbete - den trycktes 1653 i Johann Crügers alltmer utvidgade sång- och koralsamling Praxis Pietatis Melica, som i sin tredje upplaga (1647) haft 18 psalmer av Gerhardt, men i sin tionde upplaga kom att ha hela 89 psalmer av honom (många med melodier av Crüger) och blev stilbildande för kommande tyska psalmböcker.

Med tacksam röst är en sannskyldig lov- och tacksägelsepsalm, som så ofta hos Gerhardt, och har genom århundradena sjungits vid många högtider i hem och församling, inte minst vid födelsedagar och skördefester. Märkligt nog fick psalmen dock inte behålla Crügers glada, rytmiskt markerade melodi när den 1937 kom med i den svenska psalmboken, utan försågs av någon anledning med Oskar Lindbergs i och för sej vackra melodi till "I öster stiger solen opp" (psalmen sattes f.ö. under rubriken "Ungdom"). Detta åtgärdades dock sedermera, så idag är parhästarna Gerhardt och Crüger åter förenade också i denna lovpsalm.

Paul Gerhardt:

Johann Crüger med titelsida i hans Praxis Pietatis Melica:

29 Kärlek från vår Gud

Alt. koral (B-melodi):


1. Kärlek från vår Gud

flödar till oss ut

som en källa, frisk och ren.

I dess vatten klart,

stilla, underbart

glimmar livets ädelsten.

2. Kärlek från vår Gud

som en smyckad brud

kommer ljuvlig till oss ner.

Öppna blott din famn,

kom i Jesu namn!

Himlens glädje den dig ger.

3. Kärlek från vår Gud

är det stora bud.

Intet större finns än den.

Bliv däri alltid,

och du har Guds frid,

ty Gud själv är kärleken.

Text: Jens Nicolai Ludvig Schjørring juni 1854 (28 år) "Kjaerlighed fra Gud", övers. Sven Johan Ögrim (?) 1900, ngt bearb. 1986
Musik: Johan Peter Emilius Hartmann 1876 (71 år) eller Henry S Thompson o 1850

Denna danska psalm om kärlek, ofta använd som vigselpsalm, har verkligen ett mycket romantiskt ursprung. Författaren, prästen Jens Schjørring, var i sin ungdom kaplan i Lyderslev på Stevn. Piga i prästgården där var lärardottern Marie Olsen (d. 1889), och då Jens en tid blev sjuk skötte hon om honom. De unga tu blev kära i varandra, och på våren 1854 förlovade de sej. Kort tid därefter, i juni, växte psalmen om kärleken fram. Schjørring berättar i minnesskriften över sin hustru ("Pastorinde Marie Schjørring):

"Sången är född i stillhet. Den är skriven till min Marie utan andra tankar än att den skulle bli henne till glädje, samt enkelt och rakt på sak uttala, vilka känslor som rörde sej hos mej under vår kärleks första möte och framväxt."

Det här med kärlek är inte alltid helt lätt att utreda. Man vill ju gärna skilja mellan Guds kärlek och vår kärlek (jfr 1 Johannesbrevet 4:10), samt mellan den "andliga" och osjälviska kärleken och den mera "sinnliga", jfr Anders Nygren: Den kristna kärlekstanken genom tiderna. Eros och Agape. I-II(1930-36). Schjørrings psalm har ibland setts som oklar här: är "kärlek från vår Gud" den kärlek Gud har till oss och visar mot oss, eller är det den gudagivna kärlek man och kvinna känner inför varandra?

Schjørring betonar själv Guds kärlek och den självutgivande agape-kärleken: "Det som förde oss tillsammans var vår längtan efter Guds kärlek och vår önskan att få tjäna Herren i hans församling." Det finns ingen anledning att misstro honom på den punkten. En djup själslig och andlig gemenskap är en god grund för ett äktenskap. Men det borde inte heller finnas någon anledning för en kristen att förneka Eros-inslaget: att även den i skapelsen gudagivna, fysiska attraktionen mellan en ung man och en ung kvinna förde Jens och Marie samman. Annars kunde han ju lika gärna ha gift sej med en from 80-årig gumma.

Brud och brudgum i Höga Visan (illustration från 1100-talet):

Ska man följa aposteln Paulus i Efeserbrevet 5:32 är äktenskapets hemlighet stor och syftar även på förhållandet mellan Kristus och kyrkan. Både själslig och fysisk förening, både mänsklig och gudomlig kärlek, kan alltså vara ett uttryck för Guds goda vilja och outgrundliga mysterium. Se t.ex. Höga Visan som ju helt uppenbart besjunger en kärlek med många erotiska inslag, men som samtidigt tolkats allegoriskt som syftande på kärleken mellan Gud och hans folk. (En sådan tolkning behöver inte förneka sångsamlingens uttryck för kärleks- och kroppsglädje, utan ger den bara en vidare dimension). Jämför Paulus ord i 1 Timoteusbrevet 4:4: "Allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse: det blir rent genom Guds ord och genom bön." Alltså: Hela Guds skapelse - inkl attraktionen mellan man och kvinna - är i princip något gott och gudagivet, har visserligen smutsats och skadats genom synden (vilket ej är lika med sex), men renas och helgas på nytt genom Guds ord och bönen.

Den originella och livfulla andra strofen i Schjörrings psalm skildrar "kärleken från Gud" som en smyckad brud, som kommer oss till mötes. "Öppna blott din famn - kom i Jesu namn!" sjunger Schjørring. Annars skildras ju människan och församlingen i Bibeln och kyrkans teologi oftast som "bruden" som öppnar sin famn för den himmelske brudgummen, men här är rollerna ombytta, säkert under påverkan av den kärlek författaren upplever till och från Marie. Sången är en kallelse- och inbjudningssång, men det är ju heller ingen tillfällighet att den så ofta sjungits vid bröllop. Eros och Agape har här ingått en lycklig förening.

Så till slut några ord om melodierna. Dansken Hartmanns melodi är i Danmark så gott som allenarådande. Men även amerikanen Thompsons melodi, som i Sverige varit mycket vanligare, kom till oss via Danmark (dit den kommit genom mormonpredikanter!) och har ibland angivits vara en dansk folkmelodi. Den är en vismelodi som kallats Lilly Dale och skrevs till texten ´Twas a calm still night. (Lövgren: Psalm- och sånglexikon, sp. 623, Gummessons 1964).

J P E Hartmann: 

27 Du är större än mitt hjärta

Alt. koral:



1. Du är större än mitt hjärta,

du som allting kan och vet,

du som har i dina händer

Vintergatans hemlighet...

Text: Kerstin Anér 1946 (26 år) Musik: Roland Forsberg 1981 (42 år), alt. mel. (finns ej i psalmboken) av Bengt-Göran Sköld eller Örjan Andersson eller (finns i Psalmer och Visor) av Göte Strandsjö.

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken fulltext eller noter publiceras här än]

Denna psalm tillhör tillsammans med I tro under himmelens skyar och Sorlet har dött den mycket sällsynta kategorin psalmer som är skrivna på 1940-talet. Och Kerstin Anér uttrycker verkligen "atomålderns" speciella våndor och tankar.

John Ronnås skriver i Våra gemensamma psalmer (Verbum 1990): "Hon har berättat att den [psalmen] skrevs i ett enda sammanhang. Hon hade en kväll 1946 deltagit i en diskussion om naturvetenskap, tro och livets mening. Samma kväll skrev hon psalmen, som ett uttryck för möjligheten av en sammanhållen kristen världsåskådning."

Anslaget (och slutet) bygger på 1 Joh. 3:20 ("om vårt hjärta fördömer oss..."). Och den Gud som är större än vårt hjärta och vet allt, är också "nära som en mor."

31 Låt oss glada och i tro

A-melodin:


B-melodi:



1. Låt oss glada och i tro
tacka Gud, ty han är god.
Hans barmhärtighet och nåd...

Text: Anders Frostenson 1978 (72 år), efter John Milton 1623 (15 år) och 1645 (37 år), "Let us with a gladsome mind".
Musik: Halle 1704, alt. kinesisk musik (efter en tempelsång)

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Denna psalm går tillbaka på psalm 136 i Psaltaren, där varje vers avslutas med "refrängen": Evigt varar hans nåd. Den berömde engelske poeten John Milton började parafrasera psaltarpsalmen redan i tonåren, men färdigställde inte den slutliga versionen förrän några decennier senare.

Sven Larson gjorde en fri svensk översättning 1967, "Tacken Herren, ty han är", som togs in i bl.a. sångsamlingen Herren lever 1977 (nr 808). Anders Frostensons version förhåller sej även den ganska fri till Miltons text, men är helt klart inspirerad av både den och psaltarpsalmen.

J Milton:

30 Gud är trofast

1. Gud är trofast! Så ljöd sången
bland Guds folk i forna dar.
Samma sång från tid förgången
tonar ännu lika klar...


Text och musik: Allan Törnberg 1951 (44 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än]

Pingstpastor Törnbergs sång om Guds trofasthet har många anknytningspunkter i Bibeln, t.ex. Psaltaren 100, men John Ronnås (Våra gemensamma psalmer, Verbum 1990) tror att Törnberg främst haft en sång med samma namn av göteborgsprästen Peter Lundén i tankarna. Det är kanske inte så säkert, men däremot kan han mycket väl ha inspirerats av den, medvetet eller omedvetet.

Precis som i Lundéns sång upprepas inledningsorden "Gud är trofast" hela nio gånger (om än Törnbergs sång har en strof extra), ja, Törnberg betonar verkligen: "sjung det om och om igen!" Även avslutningsraderna påminner ju starkt om varandra - vi ska inte bara påminna oss Guds trofasthet och upprepa de orden här, utan vi ska sjunga det "i all evighet!"

Törnbergs text kan som sagt inte publiceras här än, men Lundéns går bra:

Gud är trofast, vare det din borgen
för var dag och stund som än går in.
Gud är trofast under glädjen, sorgen
du får vara hans och han är din.
Gud är trofast, han skall undanrödja
alla nät och snaror för din fot.
Gud är trofast, han skall styrka, stödja
och dig rädda undan stormens hot.

Gud är trofast, alla otrosdimmor
skall han lyfta, skingra, jaga bort.
Gud är trofast, nådens ljusa strimmor
genombryter molnen inom kort.
Gud är trofast, forntid, nutid, framtid
lyses upp utav hans trofasthet.
Gud är trofast, säg det till din samtid,
Gud är trofast, sjung i evighet!

341 Gud har gett åt fågeln

1. Gud har gett åt fågeln dess vingar,
Gud har gett åt blommorna färgen...

Text: Anders Frostenson 1958 (52 år)
Musik: Afrikansk

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

En liten rar, alltför sällan sjungen, psalm eller kyrkovisa för både barn och vuxna. Den afrikanska melodin är originell men inte alls särskilt svårsjungen. Och med hjälp av en barnkör och/eller solostämma skulle församlingen lätt kunna lära sej och stämma in i den här psalmen, som står under rubriken "Gud, vår Skapare och Fader", men egentligen är en klassiskt uppbyggd treenighetspsalm (v.2 "Gud har gett oss Jesus, vår Herre", v. 3 "Gud har gett oss Anden som hjälper"). Den sjungs med fördel a capella eller enbart med olika rytminstrumetn.

340 Guds väg i dunkel ofta går

1. Gud väg i dunkel ofta går,
fördold men underbar.
I havens djup vi se hans spår,
på stormens sky han far.

2. I outgrundlighetens schakt
än gömd hans tanke är,
men strålar fram en gång med makt
som solen klar och skär.

3. Försagda helgon, fatten mod!
Ur moln, där åskor gå,
skall snart hans rika kärleksflod
välsignande er nå.

4. Tron icke ögats matta syn,
tron det som tro blott ser:
bakom en mulen himmels bryn
Guds fadersöga ler.

5. Blind otro kan blott vilse gå
och klandra vad Gud gör.
Han själv vill lära oss förstå
de vägar han oss för.

Text: William Cowper 1774 (43 år) "God moves in a mysterious way", sv. övers. Johan Alfred Eklund 1934 (71 år)
Musik: William Croft 1708 (30 år), alt. lyssna på Youtube-klippet nedan: 



Detta är något av en engelsk motsvarighet till den svenska psalmen Hur underlig är du i allt vad du gör. Men om den svenske författaren främst led av kroppslig sjukdom, var den engelske drabbad av långvarig själssjukdom. Och när han efter en bättre period på 8 år, då han varit inneboende i prästgården i Huntingdon, stod i begrepp att gifta sej med den nyss avlidne kyrkoherdens goda hustru Mary Unwin, bröt själssjukdomen ut på nytt. Han tänkte nu (1773) t.o.m. ta sitt liv med den synnerligen överspända motiveringen att han "efter Abrahams exempel skulle företa en utomordentlig akt av lydnad och offra inte en son utan sig själv."

Men efter att ha räddats undan sin dåraktiga plan, enligt somliga källor av en droskkusk som låtsades köra vilse när Cowper ville ner till Themsen för att dränka sej, fick författaren själsstyrka och självbesinning nog att skriva denna fina psalm som idag sjungs över stora delar av världen. Den trycktes 1774 och översattes första gången till svenska 1859 för Pilgrims-Sånger ("På underbara vägar går"). Psalmbokens översättning är från J A Eklunds psalmbokförslag 1934, utförd av utgivaren själv.

(Cowper fick leva ända till år 1800 och gav ut flera uppskattade hymnsamlingar tillsammans med den berömde kyrkoherden i Olney, förre slavskepparen John Newton).

W Cowper:

W Croft:

344 Gud har skapat allting

Sista strofen, här sjungen av Mario Ouwens:

OBS: texten i klippet nedan är den från Kyrkovisor 1960 och skiljer sig på flera punkter från den i 1986 års psalmbok - men melodin är samma:

1. Gud har skapat allting,
allting rår han om...

Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Erhard Wikfeldt 1958 (46 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En alldeles unik psalm om skapelse och förvaltarskap är denna "kyrkovisa" från 1960. Den har sjungits mycket, men också omarbetats en del jämfört med ursprungsversionen. Kanske särskilt sista versen, som ursprungligen slutade så här: " Den som delar med sig / allra mest ska få."

Vill man ha en rolig och enkel körsats till psalmen kan några sjunga texten på "Här kommer Pippi Långstrump"-melodin! (Eller bara nynna den).

343 Krukmakarskivan svänger runt

1. Krukmakarskivan svänger runt.
Se, av en lerklump grå
kan bli en vackert formad skål...


Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Lars Edlund 1957 (35 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten publiceras här än]

Kring den berömda bilden av Gud som krukmakare och oss som leran (i Jeremia 18) har Frostenson byggt upp denna psalm. Den publicerades först i samlingen Kyrkovisor för barn (1960) men kom med i psalmboken 1986. 

Lyssna till både Jeremia och en troende krukmakare i detta Youtube-klipp:

342 Tusen stjärnor glimmar

Alt. koral (OBS finns ej i psalmboken!):

1. Tusen stjärnor glimmar.
Gud vet allas namn.
Alla rymdens stjärnor...


Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Torsten Sörenson 1958 (50 år)


[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten återges här än]

"Kyrkovisorna" står som spön i backen i den här avdelningen av psalmboken. Och kyrkomusikern Torsten Sörenson lyckades (för en gångs skull, höll jag på att skriva) skapa en melodi som var lika enkel men djup som Frostensons texter.

Observera f.ö. att Frostenson här är bibeltrognare än Lina Sandell, som ju skrev: "Likt stjärnornas tallösa skara / de hava ej namn eller tal", trots att Bibeln säger: "Du bestämmer stjärnornas mängd, du nämner dem alla vid namn". (Psalt. 147:4). För oss människor är ju stjärnorna dock både tal- och i de flesta fall namnlösa - och astronomen och författaren Peter Nilson har berättat om hur professor Knut Lundmark i Lund tog sej vatten över huvudet med sitt försök till kartotek över alla upptäckta stjärnor och galaxer (som ständigt blev fler).

Men poängen i Frostensons psalm är att Gud Fader har full koll även på oss människokryp. Detta sagt mer till tröst än till varning.