173 Din frid skall aldrig vika

1. Din frid skall aldrig vika,
din godhet skall bestå.
När stormen slår emot oss,
hos dig finns kraft att få...

Text: Svein Ellingsen 1957 (28 år), 1971 (42 år), Britt G Hallqvist 1978 (64 år)

Musik: Strassburg 1539

[Av upphovsrättskäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Det är väl inte många som lagt märke till det, men Alla helgons dag följs numera i kyrkoåret av Alla själars dag. Tanken med "Alla helgons dag" är ju egentligen att fira de avlidna Kristustroende som inte har någon särskild firningsdag, och "Alla själars dag" är då ett tillfälle att minnas alla döda ö.h.t., även de som inte haft någon tydlig kristusbekännelse eller rent av varit tydligt anti.

Nu har ju i det folkliga firandet redan "allhelgona" - med sina minnesgudstjänster - blivit något av en "alla själars dag" (om man nu inte tror att alla undantagslöst blir helgon när de dör), och det har faktiskt framförts en tanke om att man också i kyrkoåret borde vända på dagarna och börja med "Alla själars dag" för att sedan på söndagen mer specifikt fira de som gått före i tro.

Vare hur det vill med det, men Svein Ellingsens psalm ovan står i psalmboken under rubriken "De hädangångnas minne", inte "Alla helgons dag". Psalmen uttrycker i sin första strof gudsnärvaron mitt i sorgen och saknaden efter de döda, och i sin andra strof en tacksamhet till Gud över "den glädje de oss skänkt" och "allt gott de gjort och tänkt." Den avslutande strofen uttrycker ett evighetshopp, ett hopp inför den tid när också "vi har gått ur tiden", en förtröstan på att Guds barmhärtighet på något sätt omsluter det "liv som här försvinner".

S Ellingsen:

174 Herre, när din dag är inne

1. Herre, när din dag är inne
uppenbarar du ditt rike,
och i klarhet får vi skåda
hela skapelsen befriad...

Text: Svein Ellingsen 1976 (47 år), Olle Nivenius 1980 (66 år)

Musik: Harald Gullichsen 1976 (30 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken text eller noter publiceras här än. Men den danska översättningen av Holger Lissner 1992 - med alla originalets åtta strofer! - finns utlagd på Den danske salmebogs hemsida]

"Vid kyrkoårets slut" lyder rubriken över denna psalm. En domssöndagspsalm, skulle man då också kunna kalla den, men den passar lika bra att sjunga vid exempelvis Andra söndagen i advent ("vid kyrkoårets början", alltså!). Den är liksom föregående psalm skriven av norrmannen Ellingsen, med melodi av landsmannen Gullichsen, men denna gång är det psalmbokskommitténs ordförande själv som översatt texten till svenska. Och förkortat den något - två av stroferna är utelämnade.

Psalmen är en lovpsalm och en bönepsalm i dur. Gudsrikets närvaro redan nu betonas, en osynlig men verklig närvaro lik grundvattnet och vindens susning i trädkronorna. Men också saligheten i att Riket en dag ska "stiga fram i ljus och lovsång". Bönen handlar om att vår väntan ska bli en gärning som bereder oss och världen för den stora Dagen. Guds ord och löfte och Guds Ande består när allt vårt eget går sönder.

Varje strof avslutas med någon form av satsen "Vi skall se dig som du är" (jfr 1 Joh. 3:2). Ett hoppets och glädjens omkväde.

S Ellingsen:

383 Med vår glädje över livets under

1. Med vår glädje över livets under
och ett nyfött barn i våra händer
kommer vi till dig som gav oss livet...

Text: Svein Ellingsen 1971 (42 år) "Fylt av glede over livets under", sv. övers. Britt G Hallqvist 1977 (63 år)
Musik: Egil Hovland 1976 (52 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Författaren Svein Ellingsen har sagt: »Det at vi får bære et hjelpeløst barn inn i kirken, der det er ventet, er et sterkt vitnesbyrd om hva det kristne evangelium vil si oss: Det finnes et sted i verden hvor vi blir tatt imot, uansett hvor svake vi er, uansett prestasjoner og posisjoner. På en sterk og talende måte forkynner barnedåpen at vårt menneskeverd ikke har sin grunn i hva vi har eller hva vi gjør, men i hva vi er: skapt av Gud, elsket av Gud, oppsøkt av Gud.»

Psalmen är orimmad och även i övrigt skenbart (fast bara skenbart!) konstlös, skriven för att även mindre bibliskt bevandrade föräldrar och anhöriga ska kunna stämma in i tacksägelsen och bönen.

Andra radens "nyfött barn" har senare ofta ändrats till "litet barn" p.g.a. den stigande dopåldern där det nuförtiden ofta är halvårsgamla barn som förs till dopet. Däremot är psalmen knappast använd vid dop av konfirmander och äldre, trots att de tre sista stroferna (fr.o.m. "Genom dig, ditt verk, din kärleks vilja / har vi fötts på nytt till liv i Kristus") mycket väl skulle gå att sjunga både vid sådana tillfällen och exempelvis vid gudstjänstens avslutning på Första söndagen efter Trefaldighet (Andra söndagen efter Pingst) som handlar just om dopet.


Här ovan får vi höra doppsalmen med Hovlands fina melodi sjungas på sydsamiska!

Svein Ellingsen:

Egil Hovland:

399 Vi bär så många med oss

 

1. Vi bär så många med oss
i bön när vi går fram.
Vad Kristus gav och ger oss,
det gäller också dem...

Text: Svein Ellingsen 1977 (48 år)
Musik: Bedrich Janacek 1977 (57 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

En av psalmbokens yngsta psalmer, om man ser till att både text och melodi är från årtiondet närmast före psalmboksutgivningen. Även innehållsligt är den otraditionell - det innehåller ett betydande mått av bot och självrannsakan helt i enlighet med klassisk beredelsetradition, men fokus ligger på dem som av någon anledning inte deltar i vår gudstjänst, "på dem som vi har sårat / med vad vi gjort och sagt, / på dem som vi har hindrat / att se din (Guds) kärleks makt." Och just den självrannsakande tanken är, i kombination med den innerliga förbönen, ett omistligt bidrag till vår samling av nattvardspsalmer.

Helt invändningsfritt har mottagandet av psalmen dock inte varit; somliga tycker att den präglas för mycket av ett "vi- och dom-tänkande" o.s.v. Men psalmen uttrycker ett viktigt faktum i Norden och i vår tid: att den gudstjänstfirande församlingen som regel är en försvinnande liten del av de boende på orten, och att vi som fortfarande firar gudstjänst är kallade att "bära de många med oss i bön". Det är ingen ställföreträdande mässa det handlar om, men en gudstjänst som innesluter också de frånvarande i varma tankar och förböner.

Svein Ellingsen:

Bedrich Janacek:

413 Någon skall vaka i världens natt

 

1. Någon skall vaka i världens natt,
någon skall tro i mörkret,
någon skall vara de svagas bror...

Text: Svein Ellingsen 1975 (46 år)
Musik: Trond Kverno 1975 (30 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken musiken eller resten av texten återges här än]

En innerlig bönepsalm och Kristus-psalm. En slags "kyrkans allmänna förbön" på vers. Men också en programförklaring från den bedjande, en önskan om att få "vaka med Kristus". Man kommer att tänka på Getsemane under skärtorsdagskvällen, där Jesus önskade att lärjungarna skulle vaka och be med honom under den sista svåra kvällen före hans korsfästelse, men där han ständigt fann dem sovande.

Psalmen har aldrig slagit igenom i Sverige, trots att den fått en av Kvernos mest lättsjungna melodier. I Norge har den använts flitigare, bl.a. som utgångspsalm vid norska kronprinsparets bröllop 24/8 2001 och som ingångspsalm vid minnesgudstjänsten i Oslos domkyrka 22/7 2012, ett år efter massakern på Utöya.

Kuriosum: Nummer 413 hade även slutpsalmen eller slutversen i den karolinska psalmboken 1697-1819, nuvarande psalmversen 77:6 "Herre, signe du och råde".

Svein Ellingsen:

Trond Kverno:

435 Å vilka stora gåvor

1. Å vilka stora gåvor
du fick när kungar kom!
De hade följt en stjärna...

Text: Svein Ellingsen 1977 (48 år), Britt G Hallqvist 1980 (66 år)
Musik: Daniel Helldén 1981 (64 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

Trots att denna moderna trettondedagspsalm även kommit in i Psalmer i 2000-talet (med en annan melodi visserligen) vill den inte riktigt "ta sej". Jag tror inte att det beror på mindre julstämningsskapande ord som "slumkvarter" eller på att folk inte vill vara generösa. 

Men psalmen väcker inte riktigt den där julglädjen som gör att man bara måste få ge, jfr den likaledes norska psalmen Gud sin egen Sönn oss gav som Britt G hellre kunde ha översatt - om ni frågar mej! Den känns (nästan) bara moraliserande. Visst, sånt kan också ha sin plats, men... dessutom placerar den de vise männen i "stallets fattigdom", trots att Matteus talar om "huset" och snickaren Josef knappast lät familjen bo i ett stall permanent. Och utsagan "de fattiga på jorden / blir bara fler och fler" är (lyckligtvis) högst diskutabel. 

Nej, det finns andra julpsalmer att satsa på, även om Ellingsens ansats att röra sej bort ifrån det idylliska är mycket lovvärd.

S Ellingsen:

627 Nu är livet gömt hos Gud

Alt. norsk koral (OBS finns ej i svenska psalmboken!):

1. Nu är livet gömt hos Gud.
Åt honom vi lämnar allt.
Hoppet är tänt i tyngsta sorg...

Text: Svein Ellingsen 1977 (48 år), Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
Musik: Roland Forsberg 1980 (41 år), alt. Anfinn Øien 

[Av upphovsrättsliga skäl kan varken noterna eller resten av texten publiceras här än]

"Var är Margareta nu?" frågade Svein Ellingsens yngsta dotter vid storasysterns grav. "Kroppen är gömd i jorden, men livet är gömt hos Gud", svarade han. Svaret blev till en psalm.  (Källa Vidar Kristensen, se under nr 872).

Svein Ellingsen: