136 Du går, Guds Lamm, du milda

1. Du går, Guds Lamm, du rena,
oskyldiga och milda,
att oss med Gud förena
som förr från Gud var skilda.
Ditt hjärta bär vår sveda,
att våra hjärtan freda.
Pris vare dig, o Jesus!

2. Du såg de hårda banden,
de fasansfulla öden.
Bedrövad var dig anden,
bedrövad intill döden.
Ditt eget kval du kände,
men tyngre vårt elände.
Pris vare dig, o Jesus!

3. Att kunna oss välsigna
du låter dig förbanna.
De tyngda skuldror digna,
blod droppar från din panna.
Den kalk, som vreden rågar,
du ensam tömma vågar.
Pris vare dig, o Jesus!

4. Fast änglars legioner
din bön kan nederkalla,
fast över himlatroner
ditt ord förmår befalla,
du villig bojan tager
och tålig bördran drager.
Pris vare dig, o Jesus!

5. Men Gud, som dig ej skonat,
min synd mig nu förlåter.
Befriat och försonat
mitt hjärta lever åter.
Mitt hjärta jag dig giver
och din för evigt bliver.
Pris vare dig, o Jesus!

Text: Christoph Christian Sturm 1780 ? (40 år) "Sieh, Gotteslamm, wir fallen", sv. övers. Johan Olof Wallin 1816 (37 år) "Du går, Guds Lamm, du rena", ngt bearb. 1986. (Jfr Olov Hartmans nya översättning "Guds Lamm, dig hälsar skaran", SvPs1986 nr 351)

Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

Hamburgs pastor primarius (ung. "domprost") C C Sturm skrev många vackra naturdikter under sin levnad, men i Sverige är hans passionspsalmer mest kända (se även O du som för vår frälsnings skull). Ovanstående psalm är rent av mera känd i Sverige än i Tyskland.

Wallins på många sätt förtjänstfulla översättning från 1816 lever i det stora hela kvar än i dag, men några rader i första strofen har flyttats om och något litet bearbetats. Andra strofen har bearbetats också innehållsligt. Wallin översatte: "men rörd av vårt elände, / du kvalen snart ej kände." För att inte de kval Jesus faktiskt kände skulle bagatelliseras, ändrades raderna 1986 till: "ditt eget kval du kände, / men tyngre vårt elände."

Varje strof avslutas - mitt i de ganska tunga lidandesskildringarna - med lovsångsorden "Pris vare dig, o Jesus!" Och psalmen påminner till både motivval och melodi mycket om den äldre passionspsalmen Guds rena Lamm, oskyldig (som avslutas "Giv oss din frid, o Jesus!").

Men i originalet är hela första strofen mer lovsångspräglad - ungefär som den sista - och Olov Hartman gjorde därför en nyöversättning som också finns i psalmboken: Guds Lamm, dig hälsar skaran. Det är alltså fråga om samma Sturm-psalm som vi nu har i både en äldre och en nyare översättning - av lite olika karaktär.

193 Gud som haver barnen kär

Gud som haver barnen kär,
se till mig som liten är.
Vart jag mig i världen vänder,
står min lycka i Guds händer.
Lyckan kommer, lyckan går,
du förbliver, Fader vår.

Text: Gammal svensk bön för barn tryckt 1780

Musik: Ivar Widéen 1912 (41 år), alt. "Blinka lilla stjärna där", alt. Peter Magnussons version i dansbandsstil.

När hovpredikanten och sedermera västeråsbiskopen Gustaf Murray i samarbete med Samfundet Pro Fide et Christianismo redigerade och utgav sin Barnabok (1780) lagom till kronprins Gustav Adolfs 2-årsdag (den tillägnades kronprinsen, jfr Victorias bönbok 1979, men delades även ut i 2000 ex i Stockholms skolor), så fanns den här förmodligen ännu äldre barnabönen med. I varje fall de fyra första raderna i denna form:

Gud som haver barnen kär,

se till mig som liten är.

Vart min värld och lycka vänder,

det står allt uti Guds händer.

I en ABC-bok fem år senare trycktes bönen med dessa rader ändrade:

Vart jag viker eller vänder

står min lycka i Guds händer.

I början av 1800-talet gjorde Carl Jonas Love Almqvist en liten utvidgning av versen och satte också melodi till den. I hans version slutar texten så här (de två första raderna har varit oförändrade genom århundradena):

Vart jag viker eller vänder

står min lycka i Guds hand.

Hur jag fiker, vart jag länder

står min lycka i Guds hand.

Almqvist-tilldiktningen slog dock inte igenom. Senare under 1800-talet fick bönen istället några mer tvetydiga avslutningsrader, som blev vida spridda och fortfarande lever kvar i muntlig tradition:

Lyckan kommer, lyckan går,

den Gud älskar lyckan får.

Men eftersom slutraden vållade så mycket bryderi, ändrades den i psalmbokstillägget 1921 ("Nya Psalmer") och alla senare sång- och psalmböcker till den tryggt entydiga varianten:

Du förbliver, Fader vår.

(Ibland har dessa slutord också använts som inledningsord till gamla versionen av Herrens bön, och då har övergången alltså blivit: "Du förbliver, Fader vår som är i himmelen" o.s.v.).

Siri Dahlquist tilldiktade den korta psalmen, men hennes fem extrastrofer separerades sedermera från denna och blev 1937 en särskild psalm: "Gode Fader, i din vård", numera borta.

Margareta Melin har presenterat en alternativ version (som även kan sjungas som en andra vers):

Gud som ser och älskar så
se till mig och alla små.
Vart jag mig i världen vänder
är mitt liv i dina händer.
Du min trygghet alla dar
du är evigt hos mig kvar.

Som melodi har ofta använts den till Blinka lilla stjärna där, vilket egentligen inte är så dumt, eftersom denna melodi liksom barnabönen är känd fr.o.m. 1700-talet. Men domkyrkoorganisten Ivar Widéens är också lättsjungen och passar bra till den gamla texten. Peter Magnussons dansbandsversion ovan är inte heller att förakta. Sjung för barnen och sjung med barnen!

Men eftersom denna psalm tillhör det fåtal som stora delar av svenska folket frivilligt lärt sej utantill - liksom ett par verser av Den blomstertid, första versen av Tryggare kan och möjligen Härlig är jorden - och eftersom vår Frälsare sagt att "den som inte tar emot Guds rike som ett barn, den kommer aldrig dit in", har man med fördel kunnat sjunga psalmen även vid t.ex. korum i det militära. Vilket jag gjorde 1990 tillsammans med regementspastorn i Boden. Visserligen var det nog några ynglingar som hellre velat be som min mor när hon var i 7-årsåldern: "se till mej som snart stor är". Men inför vår Herre är vi alla små(-länningar).

I Finland sjungs psalmen på den här melodin (och med ett par verser till):

Här en annan melodi (samt sista strofen av Siri Dahlquists tilldiktning):

351 Guds Lamm, dig hälsar skaran

1. Guds Lamm, dig hälsar skaran
av dem du återlöste.
Vi skådar segerfanan
du återtog från döden...

Text: Christoph Christian Sturm 1780 (40 år), Olov Hartman 1978 (72 år) - jfr den äldre översättningen nr 136: Du går, Guds Lamm, du rena
Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

[Av upphovsrättsliga skäl kan resten av texten inte publiceras här än]

Hamburgs pastor primarius (ung. "domprost") C C Sturm skrev många vackra naturdikter under sin levnad, men i Sverige är hans passionspsalmer mest kända (se även O du som för vår frälsnings skull). Ovanstående psalm är rent av mera känd i Sverige än i Tyskland.

Varje strof avslutas - mitt i de ganska tunga lidandesskildringarna - med lovsångsorden "Pris vare dig, o Jesus!" Och psalmen påminner till både motivval och melodi mycket om den äldre passionspsalmen Guds rena Lamm, oskyldig (som avslutas "Giv oss din frid, o Jesus!").

Men i originalet är hela första strofen mer lovsångspräglad - ungefär som den sista - än i Wallins översättning (se nr 136) och Olov Hartman gjorde därför den nyöversättning som vi har framför oss här. Det är alltså fråga om samma Sturm-psalm som vi nu har i både en äldre och en nyare översättning - av lite olika karaktär.