324 Med lust och glädje tänker

Sommarkoralen i lite friare tolkning:

1. Med lust och glädje tänker
jag på den sommartid,
då Gud de sina skänker
en evig ro och frid...

Text: Johann Walther 1552 (56 år) "Herzlich tut mich erfreuen" fritt efter en majvisa med samma namn, sv. övers. Petrus Johannis Gothus(?) 1602 (66 år) "Migh giör stoor lust och glädie", bearb. Axel Fredrik Runstedt 1911 (50 år) "Med lust och glädje tänker" och Britt G Hallqvist 1978 (64 år)
[Av upphovsrättsliga skäl kan inte hela texten publiceras här än]

Musik: Svensk folkvisa 1693 "Den blomstertid nu kommer" (jfr nr 412 i Vallerius´ koralbok från 1697), alternativt en Michael Praetorius-koral - lyssna nedan:

 

Jesus sa till sina lärjungar - efter att ha talat om "tidens tecken" inför både Jerusalems förstörelse och världens slut: "Se på fikonträdet och alla andra träd. När de börjar knoppas, då förstår ni av er själva att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att Guds rike är nära." (Lukasevangeliet 21:29ff).

Johann Walther, kapellmästare och sångmästare, tog fasta på Frälsarens tal om den yttersta tidens prövningar som en vårflod och knoppsprickning (ja visst gör det ont!) inför Den Stora Sommaren - en annan Jesusliknelse talar om en förlossning (Joh. 16:21 Matt. 19:28) - och byggde sin himmelsvision kring en tysk "majvisa" som började just Herzlich tut mich erfreuen / die fröhlich Sommerzeit, / all mein Geblüt verneuen / der Mai viel Wollust geit.

Denna psalm översattes 1602 och publicerades i Petrus Johannis Gothus´ översättning av Martin Mollers Manuale de praeparatione ad mortem (ung. Manual för dödsberedelsen), tr. i Rostock 1604. Den togs in i 1695 års psalmbok som näst sista psalm (nr 412) och hade då hela 31 strofer! I 1819 års psalmbok togs den inte med alls, men i A F Runstedts betydligt förkortade bearbetning återkom den i 1937 års psalmbok. Britt G Hallqvist bearbetade (men förkortade inte) psalmen ytterligare inför nuvarande psalmbok.

Psalmen är kanske vår vackraste "himmelspsalm". Och nog är det som sej bör att den i varje fall här i Sverige sjungs till samma melodi som "Den blomstertid nu kommer". Det innebär inte att den tyska koralen är dålig. Men den svenska melodin ger oändligt mycket mer sommarkänsla. För en svensk.

334 Dig vare lov och pris, o Krist

*1. Dig vare lov och pris, o Krist,
välsignad denna dag förvisst.
Vi lova dig nu och till evig tid:
Helig, helig, helig i höjdene!

*2. Dig lova helga änglars kor
och himlars här med glädje stor.
Dig lova kerubim och serafim:
Helig, helig, helig i höjdene!

*3. Ditt folk, o Herre, lovar dig,
din brud av hjärtat gläder sig
för all din nåd och din barmhärtighet:
Helig, helig, helig i höjdene!

Text: Latinsk hymn från medeltiden ("Tibi laus, salus sit Christi"), övers. 1553
(för lätt moderniserad text, se Stora Nätpsalmboken nr 33)
Musik: Medeltida / 1529, jfr Sibeliusakademins version.

Denna till synes enkla lovsång (uppbyggd kring det trefaldiga Helig från Jesaja 6:3 och de änglar som omtalas där) är nu inne i sin fjärde raka svenska psalmbok. Ja, rent av femte om man räknar den s.k. Göteborgspsalmboken från 1650, där den stod på s. 22-23 under rubriken "Andelige Loffsånger". I 1695 års psalmbok stod den under rubriken "Om Then hel. Trefallighet", i 1819 års "Förhållandet till Gud: Guds lof", i 1937 års "Nattvarden" och nu i 1986 års psalmbok "Lovsång och tillbedjan." Att det är en lovsång är ju helt klart, att den i ett halvt årtusende använts i nattvardssammanhang verkar också vara fallet (som s.k. "Sanctus-trop", alltså en folklig variant av nattvardsmässans Sanctus, som fått sitt namn just av det trefaldiga "Helig").

"Höjdene" är ju en mycket ålderdomlig dativform (jfr änglasångens "Ära vare Gud i höjdene och frid på jordene" i Lukas 2), och ö.h.t. har psalmen nog, trots sin föga avskräckande längd, alltmer betraktats som lite ålderdomlig (vilka är "helga änglars kor"?) och kommit allt mer ur bruk. Den är väl inte heller tillräckligt språkligt och innehållsligt originell för att komma in i ännu en psalmbok eller bli saknad den dag den utesluts. Och den imposanta koralen lever kanske ändå kvar i psalmen Vi lovar dig o store Gud, som från början skrevs just för att ersätta den äldre psalmen. 

Men fortfarande har vi chansen att sjunga dem båda i gudstjänsterna...